Tidigare forskning har visat att förlossningsskador ger sänkt livskvalitet, då skadorna ger symtom som ofta medför fysiska, psykiska och sociala begränsningar. Studier har även visat att vårdtilliten hos förlossningsskadade personer är låg, vilket gör att vissa avstår från att söka vård för sina skador. Syfte: Denna studies syfte var att undersöka hälsorelaterad livskvalitet samt tillit till mödrahälsovården hos personer som lever med förlossningsskador. Metod: Studien genomfördes i form av en kvantitativ tvärsnittsstudie där data samlades in med en digital enkät riktad till förlossningsskadade. Respondenterna tillfrågades om förlossningsskadans påverkan på livskvalitet, samt om deras tillit till mödrahälsovården. Resultat: Cirka tre fjärdedelar av respondenterna skattade sin tillit till mödrahälsovården som låg. Den genomsnittliga respondenten uppgav att skadan begränsade deras allmänna livskvalitet till en nivå av 61,5 på skalan 0 till 100. En statistiskt signifikant korrelation på –0,26 mellan tillit till mödrahälsovård och begränsning av hälsorelaterad livskvalitet påvisades. Slutsats: Resultaten av denna studie bekräftar tidigare forskningsfynd, genom att visa att förlossningsskador är relaterade till såväl låg tillit till mödrahälsovården som begränsad livskvalitet. Vidare visar studien att det hos långvarigt förlossningsskadade förekommer en svag korrelation mellan lägre vårdtillit och högre begränsning av hälsorelaterad livskvalitet. / <p>Betyg i Ladok 220112.</p>

Introduktion: Att kvinnor drabbas av en bristning efter en vaginal förlossning är vanligt förekommande och drabbar cirka 80% av alla förstföderskor. Bristningarna innebär i vissa fall direkta skador på muskler, nerver och stödfunktioner vilket kan leda till urinläckage, avföringsläckage, tarmtömningssvårigheter, framfall av vaginal-väggarna och sexuell dysfunktion. Uppföljningen av denna patientgrupp varierar i landet, allt mellan utebliven uppföljning och noggrann uppföljning av profession med specialistkunskap. Syfte: Syftet var att ta reda på fysioterapeutens interventioner och roll vid vård av kvinnor som drabbats av en obstetrisk analsfinkterruptur i samband med vaginal förlossning vid landets sju regionsjukhus. Metod: För att besvara syftet genomfördes en kvantitativ enkätstudie. En egenkonstruerad eenkät användes och utformades med inspiration från nationella riktlinjer och en tidigare enkät. De som svarade på enkäten var fysioterapeuter som arbetar med förlossningsskador vid sex av landets sju regionsjukhus. Resultat: Fysioterapeuter var involverade vid eftervård och rehabilitering av kvinnor vid olika grader av skada efter vaginal förlossning. Fysioterapeutiska riktlinjer, interventioner och rutiner för uppföljning skilde sig mellan regionsjukhusen. Konklusion: Alla regionsjukhus i Sverige förutom ett har fysioterapeuter inkopplade vid vård av kvinnor som drabbats av en obstetrisk analsfinkterruptur i samband med vaginal förlossning. De fysioterapeutiska riktlinjerna skiljer sig något mellan regionsjukhusen då fysioterapeuterna bygger sina riktlinjer på olika direktiv och fakta. Baserat på denna studie finns behov av mer forskning som undersöker fysioterapeutens interventioner och roll vid vård av kvinnor med obstetrisk analsfinkterruptur i samband med vaginal förlossning.

Bakgrund: Många kvinnor är förberedda på en vaginal förlossning men få är införstådda med risken att drabbas av en förlossningsskada. Enligt en utredning från Socialstyrelsen (2020) drabbades 10,7 procent av kvinnor som födde barn första gången av allvarliga förlossningsskador med hjälp av sugklocka eller tång. Komplikationer kan vara övergående men även bestående för resten av livet och skapa ett lidande. Många kvinnor söker sig till öppenvården och kan behöva hjälp att öppna upp sig. Sjuksköterskan kan bli ett viktigt stöd för kvinnor med förlossningsskador. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevelse av att drabbas av en förlossningsskada. Metod: Den metod som använts till studien är en kvalitativ induktiv ansats baserat på åtta bloggar som analyserats genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Genom analys framkom fyra kategorier som beskriver kvinnors upplevelse av att drabbas av en förlossningsskada. Fysisk påfrestning av en förlossningsskada, psykisk påfrestning av en förlossningsskada, kampen om rättvis vård och framtidstro. Slutsats: Trots förändrad tillvaro och ökat lidande fanns inre styrka och hopp om framtiden. Resultatet kan bidra till en ökad förståelse för sjuksköterskor kring förlossningsskador. Det är betydelsefullt att denna patientgrupp tas på allvar, får gehör och inte blir ifrågasatta av vården. / Background: Many women are prepared for a vaginal birth but few understand the risk of suffering a birth injury. According to an investigation by the National Board of Health and Welfare (2020), 10.7 percent of women who gave birth for the first time suffered serious birth defects with the help of a suction cup or forceps. Complications can be transient but also lasting for the rest of life and create long lasting  suffering. Many women seek out patient care and may need help to open up. The nurse can be an important support for women with birth defects.The aim of this study was to describe women's experience of suffering from a birth injury. Method: The method used for the study is a qualitative inductive approach based on eight blogs analyzed through a manifest content analysis. Results: Through analysis, four categories emerged that describe women's experience of suffering from a birth injury. Physical strain of a birth injury, mental strain of a birth injury, the struggle for fair care and faith in the future. Conclusion: Despite changed lives and increased suffering, there was inner strength and hope for the future for the women inolved. The result can contribute to an increased understanding for nurses about birth defects. It is vital that this patient group is taken seriously, heard and is not questioned by the care.

BACKGROUND: Among childbirth injuries the most common described symptoms are urine and faecal incontinence, pain during intercourse and perineal pain after rupture and suture. For those women who seek care for lasting nuisance are the routines for follow-up, diagnoses and treatment of childbirth injuries experience insufficient. AIM: The aim of this study was to illuminate women’s experience after of a childbirth injury and encounter the healthcare.  METHOD: A litterateur review based on six articles with qualitative data.  RESULT: Two categories with five subcategories are presented; To live with a childbirth injury- physical and emotional limitations of everyday life, normalization of injuries after childbirth and Encounter the healthcare- insufficient information and follow-up, encounter from the healthcare.  CONCLUSIONS: Women normalize their difficulties today after childbirth causing them not to seek help. The stigma surrounding the nuisance is also a contributing factor for women to contact the health care. Furthermore they experience to get dismissed by the healthcare professionals and not been taken seriously. Caregivers should inform the women about the concerning nuisance that can occur and give information where to seek help. / BAKGRUND: Bland förlossningsskador är de vanligaste beskrivna symtomen urin- och fekalinkontinens, smärta under samlag och mellangårdssmärta efter bristningar och suturer. För dom kvinnor som söker vård för långvariga besvär är rutinerna  för uppföljning, utredning och behandling av förlossningsskador bristfällig. SYFTE: Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelser av en förlossningsskada och mötet med vården.  METOD: En allmän litteraturöversikt baserat på sex artiklar med kvalitativa data.  RESULTAT: Två kategorier och fem underkategorier presenteras; Att leva med förlossningsskador- fysiska och emotionella begränsningar i vardagen, normalisering av förlossningsskador och Möte med vården- bristande information och uppföljning, bemötandet från vården.  SLUTSATSER: Kvinnor normaliserar idag sina besvär efter en förlossning vilket medför att de inte söker hjälp. Stigmat kring besvären är också en bidragande faktor till att kvinnor undviker att kontakta vården. De upplever också sig som avfärdade av vårdpersonal och en känsla om att inte bli tagna på allvar. Vårdpersonal bör informera kvinnorna om de berörda besvären som kan uppkomma och ge information var de kan söka hjälp.

Kvinnors upplevelser av vården efter att ha drabbats av förlossningsskador har fått stor uppmärksamhet i media det senaste året. Den nationella forskningen kring drabbade kvinnors upplevelser av vårdpersonalens bemötande är dock knapphändig. Syftet med studien var att utforska kvinnors upplevelser av bemötandet inom vården efter att ha drabbats av en förlossningsskada och eventuella psykologiska konsekvenser till följd av bemötandet. Data inhämtades genom individuella semi-strukturerade intervjuer med 14 kvinnor som drabbats av en förlossningsskada. De transkriberade intervjuerna bearbetades därefter med tematisk analys. Vi identifierade fem teman; Vården är inte anpassad för oss, Jättebra att de fokuserar på barnet - men jag då?, Det gör ont att föda barn, Jag antar att det var mitt fel då och slutligen Jag utsätter mig inte för detta igen. Sammanfattningsvis kan konstateras att bemötandet är en viktig faktor för dessa kvinnors välmående och syn på en eventuell nästa förlossning. / Women’s experiences of health care after sustaining an injury during labour have been covered frequently by the media during the last year, however, Swedish research on the topic is sparse. The purpose of this study was to explore how these women have experienced interactions with care staff and how they feel that these interactions have affected them psychologically. Data was collected through individual semi-structured interviews with 14 women who have sustained an injury during labour. The transcribed interviews were processed using thematic analysis and five themes were identified; There’s no place for us, Great that they focus on the baby - but what about me?, It is painful to give birth, I guess it was my fault then and finally I won’t put myself through this again. Care staff interactions showed to have a large impact on the women’s psychological well-being and also the women’s thought processes in regards to their potential future deliveries.

Bakgrund: Förlossningsskador kan ge fysiska och psykiska besvär. Skadorna är olika omfattande och eftervården är viktig för att rehabilitera kvinnan. Fysioterapeuters kompetens lämpar sig för undersökning och behandling av förlossningsskador. Dock är professionen inte en självklar del av eftervården och det finns kunskapsluckor om fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av att arbeta med förlossningsskador. Syfte: Syftet med den här studien var att beskriva fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter inom den svenska sjukvården av att arbeta med kvinnor som har förlossningsskador. Metod: Studien var en semi-strukturerad kvalitativ intervjustudie som inkluderade fem deltagare som arbetar med förlossningsskador. Deltagarna rekryterades via Fysioterapeuternas hemsida på kompetenskartan för kvinnors hälsa och Facebookgruppen "Fysioterapeuter inom kvinnors hälsa”. Ändamålsenligt bekvämlighetsurval tillämpades. Databearbetning av intervjumaterialet gjordes genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i fyra kategorier: Fysioterapeutens roll i patientmötet, Känslomässigt arbete, Framgångsfaktorer inom vården av förlossningsskador och Utmaningar inom vården av förlossningsskador med elva tillhörande subkategorier. Konklusion: Fysioterapeuterna har en betydande roll och kompetens som kan göra skillnad för patienter med förlossningsskador. De drivs av ett stort engagemang och vill se vidare utveckling av området samt stärka fysioterapeutens roll inom vården av förlossningsskador. Det behövs vidare forskning för att fylla kunskapsluckan av fysioterapeuters arbete med förlossningsskador. / Background: Pelvic floor dysfunction (PFD) after giving birth causes physical and mental discomfort. The injuries vary and the healthcare afterward is important for the mother´s rehabilitation. The competence of physiotherapists is suitable for the examination and treatment of PFD after giving birth. However, the profession is not established in this area. There are knowledge gaps about the physiotherapist's views and experiences of working with PFD after giving birth. Purpose: The purpose of this study was to describe the physiotherapist's views and experiences of working in Swedish healthcare with women with PFD after giving birth. Method: The study was a semi-structured qualitative interview study that included five participants who work with PFD after giving birth. The participants were recruited via the competence map for women's health on Fysioterapeuternas' website and via the Facebook group “Fysioterapeuter inom kvinnors hälsa”. Samples of convenience was applied. Data processing of the interview material was done through a qualitative content analysis. Results: The analysis process resulted in four categories: The physiotherapist's role when meeting patients, Emotional work, Successful factors in the healthcare of PFD after giving birth and Challenges in the healthcare of PFD after giving birth divided into eleven subcategories.  Conclusion: Physiotherapists have a significant role and the competence to make a difference for patients with PFD after giving birth. They are driven by commitment and want to see a further development of women’s health as well as strengthen the physiotherapist's role in maternity care. Further research is needed to fill the knowledge gap of physiotherapists' work with PFD after giving birth.

Bakgrund: Förlossningsskador kan leda till fysiska och psykiska besvär. Det finns brister och stora variationer i förlossningsvården i Sverige. Det saknas evidensbaserade riktlinjer för fysioterapi inom området och vilka insatser som har effekt är inte helt klarlagt. Kvinnornas egna upplevelser och erfarenheter spelar stor roll i arbetet för att fylla de kunskapsluckor som finns idag.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka fem kvinnors personliga upplevelser och erfarenheter av fysioterapeutiska åtgärder efter att de drabbats av förlossningsskador grad 3–4 och på så sätt öka förståelsen för fysioterapeutiska åtgärder hos fysioterapeuter inom detta område.  Metod: Studien hade en kvalitativ deskriptiv design. Deltagarna var fem kvinnor som drabbats av förlossningsskador av grad 3–4. Rekryteringen skedde via Facebook-gruppen ”Allt om förlossningsskador”. Semistrukturerade intervjuer genomfördes och intervjumaterialet bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Minskad funktion i det vardagliga livet, Brister inom förlossningsvården, Upplevelser av fysioterapeutiska åtgärder och Informanternas förslag till förbättring inom kvinnohälsa samt tio subkategorier.   Konklusion: Studien visade att kvinnorna upplevde att det saknas kunskap och kompetens gällande fysioterapi vid förlossningsskador. Resultatet tyder på att de viktigaste faktorerna i mötet med dessa kvinnor är utförligt information, tydliga instruktioner och bra bemötande av patienten. Behovet av vidare forskning och nya riktlinjer gällande fysioterapi vid förlossningsskador är stort och den fysioterapeutiska grundutbildningen bör inkludera en mer omfattande del om kvinnohälsa. / Background: Women with perineal tears after childbirth often suffer from physical and psychological issues. There are some varieties and deficiencies in the Swedish health care system of maternity care, and there is an absence of evidence-based guidelines in the physiotherapeutic field of maternity care. The women’s perspectives play a major role to fill the gaps of knowledge that exist today.  Purpose: The purpose of this study was to investigate views and experiences of physiotherapy from women with third- and fourth-degree perineal tears to establish a higher knowledge for physiotherapeutic methods.   Method: The study was a semi-structured qualitative interview study that included five women with third- and fourth-degree perineal tears. The participants were recruited through the Facebook group “Allt om förlossningsskador”. Analyzing of the interview material was done through a qualitative content analysis.  Results: The analysis resulted in four categories: Reduced function in everyday life, Deficiencies in maternity care, Experiences of physiotherapeutic measures and The informants’ proposals for improvement in women’s health with ten subcategories.  Conclusion: The study showed that the women felt that there is a lack of knowledge and competence regarding physiotherapy after perineal tears. The results indicate that the most important factors in the meeting with these women are detailed information, clear instructions and good treatment of the patient. Further research and new guidelines regarding physiotherapy for women with perineal tears is needed and the physiotherapeutic education should involve more about women health and rehabilitation of pelvic floor injuries.

Sverige har under en längre period utgjort de OECD-land med ett av de högsta antal förlossningsskador. Historiskt har förlossningsvården varit en sfär för kvinnor. Medicinvetenskapen intog emellertid en allt mer betydande roll under 1800-talet och läkarkåren utgjordes av män. Den gravida kvinnan blev en patologisk kropp. Följden har lett till att kvinnor föder i gynställning och bristningar är standard. Syftet med studien har utgjorts av att, genom Foucaults teori om biomakt undersöka hur en svensk, samhällelig och medicinsk normalisering av förlossningsskador kan förstås som en följd av medikalisering av kvinnlig sexualitet och reproduktion. Med ett konstruktivistiskt angreppssätt baserat på upplevelser och definitionsprocesser har kvinnors subjektiva erfarenheter av sina skador studerats genom strukturerade intervjuer. Resultatet skildrar en statlig inverkan i reproduktionsfrågor och dess disciplinerande kontrollorgan, inte minst inom mödra- och barnahälsovården. Känslor av skam, skuld, litenhet och förminskande är upplevelser bemötandet i vården orsakat. Samhället är aktiva i att upprätthålla realiteten för kvinnorna och förmedlas diskursivt, då kvinnan som gör anspråk på den egna kroppen kategoriseras som avvikande. Det saknas ett psykosocialt inriktat stöd i vårdkedjan. / For a long period of time Sweden has been an OECD-country with one of the highest quantity of obstetric injuries. Childbirth has mainly been a sphere for women historically. Medical science however took an increasingly significant role during the 19th century and the profession mainly contained men. The pregnant woman became a pathological body. The consequence has led to women giving birth in lithotomy position and obstetric trauma is standard. The aim of this study has been, through Foucaults theory of bio power, analyse how a Swedish, social and medical normalization of obstetric injuries can be understood as a result of medicalization of the female sexuality and reproductivity. With a constructivist approach, the subjective experiences of their obstetric injuries has been analysed via structured interviews with women. The result shows a public impact in questions regarding female reproductivity and sexuality from the institute administrators. Emotional states of shame, guilt, pity and diminishing occur by the encounter with the institutes. Societies maintain the reality for women and mediate it discursively, since women who claim their bodies as their own are abnormal. Psychosocial support lacks in the care chain.

Bakgrund: I Sverige är det vanligt att drabbas av förlossningsskada framförallt för förstföderskor. Allvarliga bristningar kan leda till lidande på lång och kort sikt som smärta, sexuell dysfunktion, sänkt livskvalitet, inkontinens och psykiskt lidande. Syf- tet med magisteruppsatsen var att undersöka och beskriva förstföderskors perspektiv på förlossningsskador och deras tankar om fysioterapins plats i förlossningsvården vad gäller förebyggande av förlossningsskador och deras egna önskemål om yrkets behjälplighet i ämnet. Metod: En deskriptiv kvalitativ fokusgruppsintervju genomför- des med semi-strukturerade frågor. Förstagångsgravida kvinnor 18-46 år gamla, bo- satta i Sverige, svensktalande, ej uttalad förlossningsrädsla, ej förlöst dödfött barn, i trimeter två eller tre inkluderades från en Facebook-annons med bekvämlighetsurval. Fyra förstagångsgravida inkluderades i fokusgruppen. Intervjun hölls med Skype som videokonferens och transkriberades sedan. Grundad teori användes för att analysera datan. Resultat: Huvudtemat som uppstod var; Tilltro till svensk förlossningsvård trots nya erfarenheter och bristande information. Ur data-analysen framkom även fem underkategorier; Från oro/rädsla till pepp och informationssökande, Källan och typ av information påverkar sannolikheten att till sin den, Egen hälsa riskeras nedprioriteras, Kommunikation ger tillit och minskad oro/rädsla, Fysioterapeuter besitter viktig kun- skap som bör ges till samtliga gravida. Konklusion: slutsatsen kan dras att hos delta- garna i fokusgruppen finns en tilltro till förlossningsvården men även utrymme till förbättrad information vad gäller förebyggande och behandling av förlossningsskador samt att de önskar fysioterapi som en del i förlossningsvården. / Background: In Sweden it is common with delivery damage to the pelvic floor especially for primiparous women. It variates throughout the country when it comes to risk in percentage of severe damage, grade 3-4. Such impairments can lead to suffering in both short term but also long term perspective as pain, sexual dysfunction, decreased quality of life, mental disorder and incontinence. The aim with this master first year thesis was to explore and describe primapara ́s perspective on delivery impairments on the pelvic floor during vaginal child birth. Also to seek understanding of their thoughts regarding physiotherapy in obstetric healthcare and how a physiotherapists knowledge and skills could be helpful in preventing delivery damage and further how the occupation could fit their ideas and wishes in the field. Method: With a qualitative approach data were collected through a focus group interview via Skype video-conference. Result: Four primaparas were conducted through Facebook recruitment and included in the focus group interview. The main theme that appeared through data analyses were; Credence in Swedish obstetric health care despite new experiences and lack of information. Through analysis five subcategories came through; From anxiety/fear to pep and seeking information, The Source and type of information affects likelihood of receiving it, One ́s own health risks getting a reduced priority, Communication provides confidence and reduces anxiety/fear, Physiotherapists posses important knowledge that should be given to all pregnant women. Conclusion can be drawn that in the participants of the focus group there is confidence in childbirth care but also space to experience better information and that they wish for physio- therapy as being part of obstetric health care.