Av alla kvinnor beräknas en av tio ha endometrios. Den långvariga sjukdomen drabbar kvinnorna med symtom så som smärta. Kvinnornas livskvalitet påverkas av fördröjd diagnostisering. Personliga erfarenheter och attityder hos vårdpersonal kan vara avgörande för hur kvinnorna upplever bemötandet. / Of all women, one in ten have endometriosis. The long-term illness affects women with symptoms such as pain. The quality of life of women is affected by delayed diagnosis. Personal experiences and attitudes of healthcare professionals can be decisive for how women perceive the treatment.

Bakgrund: Efter en förlossning är det vanligt att bli nedstämd. Detta går oftast över men ibland kan det resultera i en förlossningsdepression. Tillståndet drabbar ungefär en av tio kvinnor och kan även drabba medföräldern. Förlossningsdepressioner är ofta underbehandlade och underdiagnostiserade, detta leder till att den som drabbats ofta lider i tystnad. En förlossningsdepression kan leda till exempelvis nedsatt energi, svårigheter att känna anknytning till barnet, skuldkänslor, känslor att vilja skada sig själv eller barnet, minskad livslust och sociala rädslor. Syfte: Syftet med studien var att beskriva riskfaktorer för att drabbas av en förlossningsdepression hos mödrar. Metod: Studien gjordes genom en beskrivande litteraturstudie som var resultatet från 11 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. Huvudresultat: De riskfaktorer som främst framkom i artiklarnas resultat var att bli förälder vid ung ålder, ingen eller låg utbildning, nedsatt hälsotillstånd, inget eller lågt stöd från omgivningen, ingen eller dålig relation till den andra föräldern, tidigare historik av psykisk ohälsa, inte känna någon anknytning till barnet, stressig förlossning samt bristfällig amning. Samband påvisades även mellan dåliga levnadsvanor, exempelvis hög stressnivå och rökning och högre risk att drabbas av en förlossningsdepression. Slutsats: De som enligt föreliggande studies resultat löper störst risk för att drabbas är unga föräldrar, liten eller ingen utbildning, med en instabil boendesituation och inkomst, som genomgått en stressig förlossning, som har en dålig eller ingen relation alls till barnets andra förälder och som tidigare lidit av psykisk ohälsa och där amningen varken fungerar eller existerar. På grund av stigmatisering och skam vågar inte alla mödrar fråga om hjälp och sjuksköterskan kanske inte frågar hur modern upplever sin situation.

Bakgrund: I Sverige är den vanligaste större gynekologiska operationen hysterektomi, vilket innebär att livmodern avlägsnas. Kvinnor upplever både fysiska och psykiska symtom i samband med sin hysterektomi. Risken att drabbas av depression efter operationen är som högst inom de två första månaderna. Därför viktigt att dessa kvinnor får stöd i samband med en hysterektomi. Att ge stöd innebär att kvinnan känner sig förstådd, får vägledning kring sin sjukdom och att erbjuda en trygghet. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av stöd i samband med hysterektomi. Metod: En allmän litteraturöversikt med en induktiv ansats gjordes baserad på nio vetenskapliga artiklar. Analysen genomfördes enligt Fribergs strukturerade tillvägagångssätt.   Resultat: Resultatet presenteras i två huvudkategorier; informativt stöd och känslomässigt stöd. Under informativt stöd bildades underkategorierna informativt stöd inför hysterektomi och informativt stöd efter hysterektomi. Under känslomässigt stöd bildades underkategorierna känslomässigt stöd från sjukvården, känslomässigt stöd från likasinnade och känslomässigt stöd från annat håll. Slutsats: Resultatet visade att kvinnor hade varierande upplevelser av stöd i samband med sin hysterektomi. För att uppfylla dessa kvinnors behov av stöd är det viktigt att sjuksköterskan ser till att kvinnan får tillräckligt med information och emotionellt stöd under hela omvårdnadsförloppet samt att en god vårdrelation främjas.

Bakgrund: Endometrios är en kronisk, inflammatorisk sjukdom som drabbar cirka tio procent av kvinnor i fertil ålder. I genomsnitt tar det sju år att få en diagnos. Sjukdomen har en mängd olika symtom som påverkar kvinnornas livskvalitet. Den medicinska och kirurgiska behandlingen är inte alltid tillräcklig och kan behöva kompletteras med olika egenvårdsåtgärder. Forskningen visar att ändrade levnadsvanor kan lindra symtomen vid endometrios. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors egenvård vid behandling och lindring av symtomen vid endometrios. Metod: En kvalitativ intervjustudie valdes som metod för att besvara syftet. Sju semistrukturerade intervjuer utfördes. Det insamlade materialet analyserades med en induktiv, kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet av kvinnornas egenvård delades upp i tre kategorier. Den första kategorin innebar att ändra sina levnadsvanor i form av kost, fysisk aktivitet, mental träning, återhämtning samt alternativa behandlingsmetoder. Den andra kategorin utgjordes av informationssökning och emotionellt stöd. Den tredje kategorin innebar att öka kroppsmedvetenheten. Egenvården var en viktig del av kvinnornas vardag och ett viktigt komplement till den medicinska behandlingen. Symtomen såg olika ut hos kvinnorna och därmed även den egenvård som utfördes. Slutsats: Egenvården bestod av en mängd faktorer som lindrade symtomen både på det fysiska och psykiska planet. Beroende på symtombild var de olika faktorerna mer eller mindre framträdande i vardagen. Det framgick att egenvården var individuell och att den enskilda kvinnan behöver prova sig fram till vad som passar för henne.

Bakgrund: Cervixcancer (livmoderhalscancer) är den fjärde vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor globalt, där drygt 600 000 personer diagnosticeras årligen. WHO har lanserat en global strategi för att utrota cervixcancer, genom preventiva åtgärder såsom vaccination och screening. Dock finns det fortfarande kvinnor som inte deltar i screeningprogram och har därmed större risk att utveckla cervixcancer. Syftet: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva faktorer som hindrar kvinnors deltagande i screeningprogram för cervixcancer.Metod: En allmän litteraturöversikt där arton vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ ansats granskades och analyserades. Resultat: Tre kategorier identifierades: sociokulturella faktorer, individuella faktorer samt strukturella faktorer. Sociokulturella faktorer beskrivs genom subkategorierna Familj, kultur och tro samt Skam, stigma och tabu. Individuella faktorer beskrivs genom subkategorierna Språk och kommunikation, Bristfällig kunskap om cervixcancer och prevention samt Obehag, rädsla och smärta. I strukturella faktorer återfinns subkategorierna Bristande information från vårdgivare, Bemötande i vården samt Logistiska och ekonomiska orsaker. Slutsats: Vårdgivare kan förbättra kvinnors kunskap om livmoderhalscancerscreening genom gott bemötande, god kommunikation och relevant information. Således kan kvinnor få en bättre förståelse för sjukdomen, övervinna rädslor och därigenom möjliggörs ökat deltagande i screeningprogram. / Background: Cervical cancer is the fourth most common cancer among women globally, with approximately 600,000 people diagnosed annually. WHO recently launched a global strategy to eradicate cervical cancer, through preventive measures such as vaccination and screening. However, there are still women who do not participate in screening programs and thus have a greater risk of developing cervical cancer. Aim: The aim of the literature review was to describe factors that hinder women's participation in screening programmes for cervical cancer. Method: A literature review where eighteen original scientific articles with a qualitative approach were analysed.  Results: Three categories and eight subcategories were identified: Socio-cultural factors include subcategories Family, culture and faith, and Shame, stigma and taboo. Individual factors contain subcategories Language and communication, Insufficient knowledge about cervical cancer and prevention, and Discomfort, fear and pain. Structural factors include subcategories Lack of information from care providers, Attitudes, and Logistical and financial reasons. Conclusion: Healthcare providers can improve women's knowledge about cervical cancer screening through respectful attitude, good communication and relevant information. Thus, women can gain a better understanding of the disease, overcome fears and thereby enable increased participation in screening programme.

Bakgrund: Polycystiskt ovarialsyndrom (PCOS) är den vanligaste endokrina sjukdomen som drabbar upp till 13 procent av kvinnor i fertil ålder. PCOS innebär en obalans av kvinnliga könshormoner som leder till multipla cystor på äggstockarna. Syndromet medför en rubbning av kvinnans hormonella och metabola funktioner. Egenvård är en viktig del i behandlingen vid PCOS. För att sjuksköterskan ska kunna ge varje kvinna/patient den bästa och individanpassade omvårdnaden behöver hen ha kunskap om hur kvinnor upplever egenvård vid PCOS. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av egenvård vid polycystiskt ovarialsyndrom. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats genomfördes av kvalitativa artiklar. Tolv resultatartiklar kvalitetsgranskades för att inkluderas i resultatet och analyserades med hjälp av Fribergs fyra analyssteg. Resultat: Litteraturöversiktens resultat presenteras med två huvudkategorier: Betydelsen av balans och Betydelsen av kunskap. Kvinnor med PCOS upplevde utmaningar i sin egenvård och konstaterade vikten av att hitta balans och hållbara livsstilsförändringar. Motivationen spelade stor roll och ett eget engagemang var viktigt för att ta kontroll över sina symtom. Kvinnorna upplevde en brist på individuella egenvårdsråd från sjukvården vilket bidrog till svårigheter att lyckas med livsstilsförändringar och en upplevd avsaknad av empati och förståelse från sjukvården. Detta resulterade i att kvinnorna sökte sig online för egenvårdsråd för att hantera sin PCOS. Slutsats: Upplevelsen som kvinnor med PCOS har av egenvård beror till stor del på egenvårdsbrist. Det är därför viktigt att hälso- och sjukvården har kunskap och engagemang för att kunna stötta kvinnor med PCOS i sin egenvård.

Syfte och frågeställning. Syftet med studien var att rikta in sig på fysiskt aktiva kvinnor i klimakteriet och hur tillämpningen av fysisk aktivitet upplevs samt om träningsmotivationen har förändrats i relation till klimakterier besvär. Studien ämnade att främja kvinnohälsa genom att belysa deras upplevda erfarenheter gällande vägledning och stöd av fysisk aktivitet i relation till klimakteriet. Studiens frågeställningar är: (1) Hur upplevs fysisk aktivitet hos aktiva kvinnor med klimakteriebesvär? (2) Vad motiverar aktiva kvinnorna att träna i klimakteriet? (3) Vad har aktiva kvinnor i klimakteriet för erfarenhet och inställning till stöd för att vara fysisk aktiva?  Metod. Studien har utgått från en kvalitativ metod där fem fysiskt aktiva kvinnor med olika utförande av fysisk aktivitet intervjuats. Kvinnorna var mellan 49–56 år och hade varierande klimakteriebesvär. Semistrukturerade intervjuer har genomförts och var enskilda, där en intervjuguide har utgåtts ifrån. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Bearbetning av data analyserades enligt innehållsanalys. Genom dialog har tema, subtema, meningsbärande enheter, kondenserade meningar och koder skapats utifrån materialet.  Resultat. Fysisk aktivitet i klimakteriet visade sig ha positiv effekt och upplevs som ett sätt att hantera mentala och kroppsliga besvär som förekommer under klimakteriet. Vissa kroppsliga och mentala klimakteriebesvär förändrade upplevelsen av träningen. I sin tur kunde det ha en negativ inverkan på motivationen till fysisk aktivitet. Däremot visade det sig vara motivationshöjande att kunna hantera och förbättra sitt mående genom fysisk aktivitet. Kvinnorna framförde en saknad av engagemang, där ökad förståelse och ett helhetsperspektiv på klimakteriet är nödvändigt. Fysisk aktivitet kunde ses som ett sätt att skapa ett sammanhang där man kan känna gemenskap och stöd i denna period.  Slutsats. Baserat på intervjuerna och kvinnornas erfarenheter kan fysisk aktivitet motverka till en viss del klimakteriebesvär och är en betydande aktivitet att fortsätta med i klimakteriet men att modifiering av träningen kan behövas göras. Fysisk aktivitet upplevs som en betydelsefull och nödvändig insats i klimakteriet samt att dess effekt på borde belysas mer i den målgruppen. Klimakteriet och fysisk aktivitet är ett brett ämne och hälso- och sjukvård borde implantera stöd i det både mentalt och fysiskt.

Bakgrund: Klimakteriet är en del av en kvinnas biologiska åldrande och kaninnebära förändringar i en kvinnas sexualitet och sexuella hälsa. I takt med attbefolkningen blir allt äldre kommer nyutexaminerade sjuksköterskor på sinaarbetsplatser att träffa allt fler kvinnor i klimakteriet. Tidigare forskning visar attsexuell hälsa hos äldre är dåligt förstådd och stigmatiserad vilket försvårarkommunikation för vårdpersonal och patienter. Genom kunskapsutveckling omkvinnors upplevelser av sin sexualitet och sexuella hälsa kan sjuksköterskor fåbättre förståelse för denna grupp och ge personcentrerad vård.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa upplevelser av sexuellhälsa hos kvinnor i klimakteriet.Metod: Litteraturstudien använde ett kvalitativt tillvägagångssätt baserat på elvaartiklar från Cinahl och Pubmed databaser. Artiklarnas kvalitet granskades ochanalyserades med hjälp av en innehållsanalys.Resultat: Dataanalysen resulterade i tre huvudkategorier: Upplevelser av sexuellhälsa under klimakteriet, Relationer och samhällets påverkan på sexuell hälsa ochden tredje huvudkategori Strategier för att främja sexuell hälsa.Konklusion: Klimakteriet och dess påverkan på sexuell hälsa är en individuellupplevelse som samspelar med såväl fysiska som psyko-socialafaktorer. Somsjuksköterska är det väsentligt att se patienten utifrån ett holistiskt perspektiv.Eftersom sexuell hälsa kan vara ett intimt ämne krävs det att sjuksköterskor harkunskap, förståelse och respekt vid bemötandet. Utbildning bör erbjudas tillsjuksköterskor så att de på bästa sätt kan föra dialog kring sexuell hälsa. För atfrämja sexuell hälsa under klimakteriet är god kommunikation, information ochförståelse av stor vikt. / Background: Menopause is part of a woman's biological aging which implieschanges in a woman’s sexuality and sexual health. As the population isincreasingly aging, new graduate nurses are going to meet these women in variousworkplaces. Previous research shows that sexual health in the elderly is poorlyunderstood and stigmatized, which makes communication difficult for healthcarepersonnel and patients. Knowledge development of women’s experiences of theirsexuality and sexual health nurses can gain better understanding and providebetter person-centred care.Aim: The aim of this literature review was to summarize women’s experiences ofsexual health during menopause.Method: The literature review was using a qualitative approach based on elevenarticles using Cinahl and Pubmed databases. The articles’ quality was reviewedand analysed using content analysis.Result: The analysis resulted in three main categories: Experiences of sexualhealth during menopause, The influence of relationships and society on sexualhealth and the third main category Strategies to promote sexual health.Conclusion: Menopause and its impact on sexual health is an individualexperience that interacts with both physical and psycho-social factors. As a nurse,it is essential to see the patient from a holistic perspective. Since sexual healthmay be an intimate subject, nurses should acquire knowledge, understanding andrespect while meeting with menopausal women. Training should be offered tonurses in order to facilitate dialogue about sexual health. In order to promotesexual health during menopause, good communication, information andunderstanding are of great importance.

Hysterektomi är något kvinnor genomgår till följd av sjukdomar eller postpartum blödningar och det påverkar kvinnor på olika sätt. Syftet med litteraturstudien var att beskriva upplevelsen av att ha genomgått en hysterektomi. För att utföra studien användes en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats där nio vetenskapliga artiklar analyserades. Analysen resulterade i sex kategorier: att förlora sin fertilitet och kvinnlighet, att ha ett behov av information, att känna förändringar i kroppen och kroppsbilden, att ha smärtsamma påminnelser, att vara i behov av stöd och att ha olika känslor vid återhämtningen. Resultatet påvisade olika upplevelser av att ha genomgått en hysterektomi. Vid akut hysterektomi handlade stora delar om bristen på information och att hysterektomin var traumatiserande. Vid planerade hysterektomier upplevde kvinnorna att det var lättande att inte längre behöva lida av symtom och att de kände sig friare. Några aspekter var densamma oberoende om kvinnorna hade genomgått en akut eller planerad hysterektomi. Vidare forskning behövs kring hur information delges vid hysterektomier samt hur hälso- och sjukvårdspersonal ska bemöta och kommunicera om den sexuella hälsan och det psykiska välmåendet.

Background: Acne is a common inflammatory skin disease with an increasing prevalence in adult women. Existing treatment options often have inadequate efficacy and significant side effects. Purpose: To investigate how women perceive the relation between diet, lifestyle and adult acne. Method: Participants to a web survey were recruited on Facebook. Quantitative statistical analysis of 101 completed questionnaires was performed in SPSS. One Sample Wilcoxon Signed Rank test, Chi-square Test and Mann Whitney U test with the significance level p <0.05 were applied. Results: Dietary factors considered to aggravate acne were: milk products, chocolate, alcohol, sugar/foods with high sugar content and foods with high saturated fat content (p <0.001). Poor sleep and/or too few hours of sleep, stress, tobacco, smoking and snus were lifestyle factors that were considered to aggravate acne (p <0.001). The diet and lifestyle factors that were considered to reduce acne were: fruits and vegetables, Mediterranean diet, dietary supplements of zinc and good sleep and/or enough hours of sleep, physical activity and meditation or other relaxation exercises (p <0.001). The majority of the participants responded that diet and lifestyle factors are often not included in the treatment for acne, but favored that they should be included. Websites on the internet was the most common source of information. Healthcare professionals ("doctors/nurses") was the most trusted source of information. Conclusion: The participants' perceptions on the links between adult acne and diet and lifestyle, respectively, were broadly in line with what is described in the scientific literature as well as in official diet and lifestyle recommendations. The participants trusted advice provided by the healthcare system on relations between adult acne and diet and lifestyle and were in favor of receiving more advice of that type.