Bakgrund: Menstruationscykeln är en komplex cykel fertila kvinnor upplever varje månad. Cykeln innefattar hormonvariationer som påverkar kroppen på flera olika sätt. PMS är ett syndrom som inträffar innan menstruationsfasen av kvinnans cykel och kan pågå i upp till två veckor innan menstruation. Det föreligger en syn på den premenstruella kvinnan som svag, instabil och oberäknelig. Sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden innefattar att främja hälsa och lindra lidande. Sjuksköterskan ska visa medkänsla, lyhördhet och respekt för patienten och arbeta för jämlikhet och social rättvisa. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med premenstruellt syndrom. Metod: Metoden som valdes var en litteraturöversikt med vetenskapliga studier som identifierades genom litteratursökningar i databaserna CINAHL, PsycINFO, Medline samt genom sekundärsökningar. I resultatet användes åtta kvalitativa studier och två studier med blandad metod. Analys genomfördes med identifiering av kategorier för att sammanställa vetenskapligt kunskap. Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier vilka beskriver kvinnors upplevelser av att leva med PMS. Dessa kategorier är kroppsliga och emotionella förändringars påverkan i vardagen, att känna sig påverkad av egna uppfattningar och andras attityder, förståelse och stöd genom samtal och att försöka hantera PMS i vardagen. Resultatet visade att kvinnor upplevde stor variation av fysiska och emotionella förändringar vid PMS. Det framkom även att kvinnor upplevde att män hade negativa attityder kring menstruation och PMS. Kvinnor upplevde också ett behov av stöd och förståelse. Diskussion: Författarna diskuterade kvinnors upplevelser av att leva med PMS med stöd av Martha C Nussbaums förmågemodell och ICNs etiska kod. Diskussionen fördes vidare med hjälp av vetenskaplig litteratur samt författarnas reflektioner relaterat till resultatet. PMS påverkar kvinnors vardag och kan leda till begränsningar i livet. Dessa upplevelser kan även vara påverkade av samhällets syn på kvinnors hälsa och rådande sociala strukturer. Sjuksköterskor har en betydelsefull roll i att stödja kvinnor vid hantering av PMS och även arbeta för jämlikhet inom vården. / Background:  The menstruation cycle is a complex cycle that fertile women experience every month. It consists of hormone variations that affect the body in many ways. PMS is a syndrome that appears before the menstruation phase of the cycle and can be experienced up to two weeks before menstruation. Society contains a view of the premenstrual women as weak, unstable and erratic. The nurse's primary professional responsibility is to promote health and alleviate suffering. The nurse should show compassion, responsiveness and respect towards the patients and work towards equality and social justice. Aim: The aim of this literature review was to describe women's experiences of living with premenstrual syndrome. Method: The method chosen was a literature study with scientific studies that were identified by searching the databases CINAHL, PsycINFO, Medline and through secondary searches. Eight qualitative and two mixed method studies form the basis for the results part. Analysis was carried out with the identification of categories to compile scientific knowledge. Results: The results are presented in four categories which describes women's experiences of living with premenstrual syndrome: The influence of bodily and emotional changes in everyday life, to feel affected by one’s own perception and the attitude of others, understanding and support through conversation and to try to manage PMS in everyday life. The results show that women experienced a variation of mental and physical changes during PMS. Women felt that men have negative attitudes about menstruation and PMS. Women also experienced a need for understanding and support. Discussion: The authors discussed women’s experiences of living with PMS with the support of Marta C Nussbaum’s capabilities model and ICN’s code of ethics. The discussion was developed further by scientific literature and the authors own reflections related to the result. Suffering from PMS can bring consequences and restrictions to women's daily life. These experiences may also be influenced by society's views on women's health and prevailing social structures. Nurses have a significant role in supporting women in managing PMS and also work for equality in health care.

Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att kartlägga kvinnors självupplevda motivation- och träningsprestation i relation till menstruationscykeln tre faser: tidig follikelfas (fas 1), sen follikel-ägglossningsfas (fas 2) och lutealfas (fas 3). Frågeställningarna är:  - Finns det några skillnader mellan menstruationscykelns tre faser för motivation före och under träning? - Finns det några skillnader mellan menstruationscykelns tre faser för prestation under träning? Metod Metoden som användes är en kvantitativ forskningsmetod där studiedesignen är en longitudinell kohortstudie. Kohortstudiens datainsamlingstillfällen grundade sig i menstruationscykelns tre faser: tidig follikelfas (fas 1), sen follikel-ägglossningsfas (fas 2) och lutealfas (fas 3). Urvalet baserades på fysiskt aktiva kvinnor med en naturlig regelbunden menstruationscykel som inte använde några hormonella preventivmedel. För framtagning av resultatet användes statistiska tester för att leta efter skillnader i faserna.  Resultat Resultatet i denna studie visar att kvinnor upplever en signifikant skillnad i sin träningsprestation i relation till menstruationscykelns olika faser, där upplevd prestation skattades högre i follikel-ägglossningsfas (fas 2) än i lutealfas (fas 3). Det fanns även indikationer på att kvinnors motivation under träningspass varierade över faserna, men statistisk signifikans kunde inte säkerställas. Slutsats Denna studie kan bidra till den kunskapslucka som finns inom självupplevd prestation i relation till menstruationscykeln. Träningsplanering kan utformas genom att kvinnor planerar sin träning utifrån när prestationen och motivationen upplevs som högst.

Bakgrund: Graviditetsrelaterad bäcken- och/eller ländryggssmärta drabbar många kvinnor och ett stort antal har kvarstående besvär postpartum. Många kvinnor tenderar dessutom att bli fysiskt inaktiva under och efter graviditet. Fysioterapeutiska åtgärder som avser att minska besvär och optimera rörelseförmåga hos denna patientgrupp ges främst ur ett biomedicinskt perspektiv. Nya studier har dock indikerat att fysioterapeutiska åtgärder som beaktar bio-psyko-sociala faktorer är värdefullt. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur kvinnor med graviditetsrelaterad bäcken- och/eller ländryggssmärta postpartum upplever att deras fysiska aktivitetsnivå påverkats av fysioterapeutiska åtgärder. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ, deskriptiv design och data samlades in under sju semistrukturerade intervjuer. Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier: Åtgärder som minskar fysiska besvär ökar förmågan till aktivitet, Individanpassade åtgärder betydelsefullt för ökad aktivitet, Fysioterapeutens kompetens avgörande för aktivitet, Fysioterapeutens bemötande och attityd påverkar behandlingsupplevelsen samt Förståelse för hur aktivitet påverkar besvär främjar rörelse. Slutsats: Resultatet i studien indikerar att fysioterapeutiska åtgärder som integrerar ett bio-psyko-socialt förhållningssätt gynnar ökad fysisk aktivitet hos kvinnor med bäcken- och/eller ländryggssmärta postpartum. Kvinnorna uppgav vidare att fysioterapeutens kompetens samt bemötande och attityd påverkar aktivitetsnivå och huruvida besvären förbättras eller inte. / Background: Pregnancy-related pelvic and/or low back pain affects many women, and a significant number of women have persistent pain postpartum. A lot of women tend to become physically inactive during and after pregnancy. Physiotherapeutic interventions that aim to decrease discomfort and optimize mobility are given foremost from a biomedical approach for this patient group. However, recent studies have indicated that physical therapy interventions that consider a bio-psycho-social approach are valuable. Objective: The purpose of this study is to investigate how women with pregnancy-related pelvic and/or low back pain postpartum experience that their level of physical activity is affected by physiotherapeutic interventions. Method: The study was conducted with a qualitative, descriptive design and data was collected through seven semi-structured interviews. Data were analyzed through a qualitative content analysis with an inductive approach. Results: The analysis resulted in five categories: Interventions to decrease physical discomfort increase the ability to become more active, Individual constructed interventions important for increased activity, The physiotherapist competence is decisive for activity, The physiotherapist approach and attitude affects treatment experience and Understanding how activity affect discomfort promotes movement. Conclusion: This study indicates that physiotherapeutic interventions that integrate a biopsychosocial approach promote increased level of physical activity in women with pregnancy-related pelvic and/or low back pain postpartum. The women further stated that the physiotherapist's competence as well as approach and attitude affect the level of activity and if the discomfort improves or not.

Bakgrund: Det är vanligt att få en bristning i samband med en vaginal förlossning. Cirka 78% av förstföderskor i Sverige drabbas av en grad 2-bristning. Kvinnors upplevelser och komplikationer efter grad 3- och 4-bristningar är väl beforskat, men det finns en stor kunskapslucka om kvinnors erfarenheter och besvär efter en grad 2-bristning.Syfte: Att utforska vilka fysiska och psykiska konsekvenser som kan uppstå efter en grad 2-bristning och hur kvinnorna upplever och hanterar dessa fysiska och psykiska konsekvenser.Metod: Integrativ litteraturöversikt.Huvudresultat: Tre huvudkategorier skapades: Fysiska och psykiska konsekvenser, Vård och stöd samt Sexuell ohälsa. Under dessa bildades åtta underkategorier. Kvinnorna upplevde både fysiska och psykiska konsekvenser som påverkade deras vardag negativt. Brister i vård, information och stöd ledde till känslor av ensamhet och försummelse. Många kvinnor kände sig avfärdade och förminskade, särskilt inom området sexuell ohälsa, där besvären var vanliga och påverkade deras relationer och självbild. Resultaten understryker behovet av förbättrad vård och ökat stöd för dessa kvinnor.Slutsats: Sammanfattningsvis visar denna litteraturöversikt att grad 2-bristningar har omfattande fysiska, psykiska och sociala konsekvenser för kvinnor. Det finns idag bristfällig nationell statistik om förekomsten av grad 2-bristningar och kvinnors upplevelser av dessa. Fortsatt forskning behövs för att minska kunskapsluckorna. Barnmorskor behöver vara uppmärksamma på och ha kunskap om kvinnors erfarenheter efter en grad 2-bristning, därigenom kan dessa kvinnor få den hjälp de har rätt till.

Syftet med föreliggande studie är att förstå synen barnmorskor i olika generationer har på sitt yrke och vad som motiverar dem i deras dagliga arbete. För att besvara vårt syfte använde vi oss av tidigare forskning samt två teoretiska utgångspunkter. De två teoretiska utgångspunkterna är tvåfaktorsteorin av Herzberg m.fl. (2017) samt Ikigai-modellen baserad på modellen av Winn (2014). För att besvara vårt syfte på bästa sätt användes en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer. I studien deltog nio barnmorskor från olika delar av landet samt inom olika arbetsområden. Deltagarna befann sig inom generation baby boomers, generation X samt generation Y. Resultaten analyserades genom en tematisk analysprocess. Resultaten visade att barnmorskorna i vår studie till största del motiveras av sina kollegor samt det bemötande patienterna ger. Andra motivatorer är att det är ett givande arbete samt att man som barnmorska har en möjlighet att göra skillnad i människors liv. Studien fann även att barnmorskornas arbetsvillkor bör förbättras för att få fler barnmorskor att vilja stanna kvar i yrket. Detta kan förbättras genom att höja lönen, öka bemanningen på varje arbetsplats samt att förbättra den fysiska arbetsmiljön med bättre lokaler och fungerande ventilation. Resultaten kunde vidare bekräftas till stor del av tidigare forskning. Däremot kunde inte någon tydlig koppling ses till generationsbegreppet som helhet, utan istället antal år som verksam inom yrket. Emellertid kunde vissa likheter och skillnader urskiljas generationerna emellan baserat på motivation i det dagliga arbetet, men den faktor som förenade samtliga generationer i studien var att förespråka kvinnohälsan. Det är dock för litet urval för att kunna dra slutsatser kring att det berodde på generationer. Förslag till framtida forskning är därför att utvidga urvalet av respondenter för att tydligare kunna se en koppling till generation samt att implementera Ikigai-modellen på ett annat sätt, då Ikigai-begreppet i dagsläget är brett och tolkningsbart vilket till viss del sänkte studiens validitet. Slutligen visar vår uppsats att barnmorskor aktivt väljer att stanna kvar i yrket av ett flertal anledningar, exempelvis relationen till sina kollegor eller bemötandet från patienter. Detta oavsett en ansträngd arbetsmiljö, vilket tyder på att de funnit en yrkesidentitet i det de gör. Vårt bidrag är att genom detta arbete kunna belysa vad som behöver förbättras för att fler barnmorskor ska stanna kvar i yrket - och därmed kunna främja kvinnohälsan och ge en säkrare vård.

Bakgrund: Förlossningsskador kan leda till fysiska och psykiska besvär. Det finns brister och stora variationer i förlossningsvården i Sverige. Det saknas evidensbaserade riktlinjer för fysioterapi inom området och vilka insatser som har effekt är inte helt klarlagt. Kvinnornas egna upplevelser och erfarenheter spelar stor roll i arbetet för att fylla de kunskapsluckor som finns idag.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka fem kvinnors personliga upplevelser och erfarenheter av fysioterapeutiska åtgärder efter att de drabbats av förlossningsskador grad 3–4 och på så sätt öka förståelsen för fysioterapeutiska åtgärder hos fysioterapeuter inom detta område.  Metod: Studien hade en kvalitativ deskriptiv design. Deltagarna var fem kvinnor som drabbats av förlossningsskador av grad 3–4. Rekryteringen skedde via Facebook-gruppen ”Allt om förlossningsskador”. Semistrukturerade intervjuer genomfördes och intervjumaterialet bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Minskad funktion i det vardagliga livet, Brister inom förlossningsvården, Upplevelser av fysioterapeutiska åtgärder och Informanternas förslag till förbättring inom kvinnohälsa samt tio subkategorier.   Konklusion: Studien visade att kvinnorna upplevde att det saknas kunskap och kompetens gällande fysioterapi vid förlossningsskador. Resultatet tyder på att de viktigaste faktorerna i mötet med dessa kvinnor är utförligt information, tydliga instruktioner och bra bemötande av patienten. Behovet av vidare forskning och nya riktlinjer gällande fysioterapi vid förlossningsskador är stort och den fysioterapeutiska grundutbildningen bör inkludera en mer omfattande del om kvinnohälsa. / Background: Women with perineal tears after childbirth often suffer from physical and psychological issues. There are some varieties and deficiencies in the Swedish health care system of maternity care, and there is an absence of evidence-based guidelines in the physiotherapeutic field of maternity care. The women’s perspectives play a major role to fill the gaps of knowledge that exist today.  Purpose: The purpose of this study was to investigate views and experiences of physiotherapy from women with third- and fourth-degree perineal tears to establish a higher knowledge for physiotherapeutic methods.   Method: The study was a semi-structured qualitative interview study that included five women with third- and fourth-degree perineal tears. The participants were recruited through the Facebook group “Allt om förlossningsskador”. Analyzing of the interview material was done through a qualitative content analysis.  Results: The analysis resulted in four categories: Reduced function in everyday life, Deficiencies in maternity care, Experiences of physiotherapeutic measures and The informants’ proposals for improvement in women’s health with ten subcategories.  Conclusion: The study showed that the women felt that there is a lack of knowledge and competence regarding physiotherapy after perineal tears. The results indicate that the most important factors in the meeting with these women are detailed information, clear instructions and good treatment of the patient. Further research and new guidelines regarding physiotherapy for women with perineal tears is needed and the physiotherapeutic education should involve more about women health and rehabilitation of pelvic floor injuries.

Bakgrund Våld i nära relationer utgör ett stort globalt problem för individer men även samhället i stort. Kvinnor drabbas av våld i nära relationer i mycket större utsträckning än vad män gör. De som är utsatta för våld i nära relationer kan drabbas av både fysisk och psykisk ohälsa och våldet har även en negativ påverkan på andra faktorer i det vardagliga livet. Begreppet våld som används i den här studien inkluderar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur kvinnors hälsa påverkas av våld i nära relationer. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt utfördes baserat på sammanlagt 21 vetenskapliga artiklar. Artiklarna hämtades från databaserna PubMed och Cinahl och i databaserna gjordes sökningar med hjälp av relevanta Mesh-termer samt Subject Headings. De inkluderade artiklarna är primära källor som var högst tio år gamla och som kvalitetsgranskats till hög och medelkvalitet. Med hjälp av de inkluderade artiklarna sammanställdes det två huvudkategorier till resultatet: fysisk hälsa och psykisk hälsa. Resultat Litteraturöversiktens resultat presenterades i form av två huvudkategorier. Den första huvudkategorien var fysisk hälsa med underkategorierna fysiska besvär, långvariga hälsokonsekvenser och missbruk. Den andra huvudkategorien var psykisk hälsa med underkategorierna ångest, depression och PTSD, självskadebeteende, suicid och suicidförsök, samt slutligen psykosocialt välmående. Våld i nära relationer bidrog till att kvinnor drabbades av fysisk och psykisk ohälsa samt att livskvaliteten försämrades. Kvinnor som varit utsatta för våld i nära relationer hade sämre hälsa än kvinnor som aldrig upplevt våld i nära relationer. Våld i nära relationer kunde leda till långvariga fysiska och psykiska hälsokonsekvenser. Att uppleva en kombination av olika typer av våld samtidigt ledde till en större negativ hälsopåverkan jämfört med att endast uppleva en typ av våld. Slutsats Våld i nära relationer påverkade kvinnors hälsa negativt och våldsutsatta kvinnor hade generellt sämre hälsa än icke-våldsutsatta kvinnor. Alla typer av våld bidrog till en försämring av kvinnors hälsa. Resultatet tyder på att våldsutsatta kvinnor i stor utsträckning drabbas av både fysiska och psykiska besvär till följd av våldet och att även deras livskvalitet försämras. Den negativa hälsopåverkan som våldet för med sig i form av både fysiska och psykiska hälsobesvär kan bestå lång tid efter att en relation har upphört, alternativt plåga kvinnan resten av livet. / Background  Intimate partner violence is a major global problem for individuals but also for society at large. Women are affected by violence in close relationships to a much greater extent than men. Those who are exposed to intimate partner violence can suffer from both physical and mental illness and the violence also has a negative impact on other factors in everyday life. The term violence used in this study includes physical, psychological and sexual violence. Aim  The aim of the study was to describe how women's health is affected by intimate partner violence. Method A non- systematic literature review was performed based on a total of 21 scientific articles. The articles were retrieved from the databases PubMed and Cinahl. Searches were made on the databases using relevant Mesh terms and Subject Headings. The included articles are primary sources that were a maximum of ten years old, and they had been quality reviewed to high and medium quality. Using the included articles two categories were compiled for the results: physical health and psychological health. Results  The results of the literature review were presented in the form of two main categories. The first main category was physical health with the subcategories physical ailments, long-term health consequences and addiction. The second main category was mental health with the subcategories anxiety, depression and PTSD, self harm, suicide and suicide attempts and lastly psychosocial well-being. Intimate partner violence contributed to women suffering from physical and mental illness and the quality of life deteriorating. Women who were exposed to intimate partner violence had poorer health than women who never experienced violence in close relationships. Intimate partner violence could lead to long-term physical and mental health consequences. Experiencing a combination of different types of violence at the same time led to a greater negative health impact compared to only experiencing one type of violence. Conclusions  Intimate partner violence had a negative effect on women’s health, and abused women generally had poorer health than non-abused women. All types of violence contributed to the deterioration of women’s health. The results indicate that women who were exposed to violence to a large extent suffer from both physical and mental health problems as a result of the violence and that their quality of life also deteriorates. The negative health impact that violence leads to in the form of both physical and mental ailments can persist long after a relationship has ended, or alternatively torment the woman for the rest of her life.

Bakgrund Endometrios är en kronisk och inflammatorisk sjukdom som drabbar ungefär var tionde kvinna i fertil ålder. Vanliga symptom är smärta, rikliga blödningar samt infertilitet och genomsnittstiden för att få en diagnos är sju till åtta år. Ojämställdhet mellan kvinnor och män har lett till att vårdens kunskap om sjukdomar som främst drabbar kvinnor är lägre än kunskapen om de sjukdomar som män i större utsträckning drabbas av och att kvinnor får färre vårdinsatser än män. Denna ojämlikhet och kunskapsbrist är en orsak till att diagnostisering av endometrios är fördröjd. Syfte ​Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med endometrios​. Metod ​​​En litteraturöversikt med elva inkluderande artiklar från fyra kontinenter, publicerade under åren 2010–2023. Resultatet granskades, sammanställdes systematiskt och en kvalitetsgranskning efter Fribergs mall gjordes. Resultat I resultatet identifierades tre huvudkategorier: Upplevelsen av symptom, Upplevelsen av ovisshet, kunskap och okunskap samt Upplevelsen av fertiliteten med relaterade underkategorier: Smärta, blödningar, relationer och arbete samt (O)kunskap hos vårdpersonal, (O)kunskap hos omgivningen, Ovisshet och (O)kunskap hos kvinnan.​ Sammanfattning ​Symptomen kvinnorna upplever normaliseras ofta av samhället när kvinnor med endometrios i själva verket upplever att sjukdomen har negativ inverkan på deras livskvalitet. Mer kunskap behövs för att kunna hjälpa dessa kvinnor och framtida generationer. Sjuksköterskans roll är en viktig del av utvecklingen av omvårdnaden för dessa kvinnor.​ / Background Endometriosis is a chronic and inflammatory disease that affects approximately one in ten women of childbearing age. Common symptoms are pain, heavy bleeding and infertility, and the average time to get a diagnosis is seven to eight years. Inequality between women and men has led to health care's knowledge of diseases that mainly affect women being lower than knowledge of the diseases that men are affected by to a greater extent, and that women receive fewer care interventions than men. This inequality and lack of knowledge  is one reason why the diagnosis of endometriosis is delayed.​ Aim The aim was to describe women’s experiences of living with endometriosis.​ Method A literature review including eleven articles, from four continents, published between the years: 2010–2023. The results were systematically reviewed and compiled. A Quality Review was made according to Friberg's template. Results The results identified three main categories: The experience of symptoms, the experience of the uncertainty, knowledge and ignorance and also the experience of fertility. The subcategories were: pain, bleeding, relationships, employment  and the ignorance by health personnel, ignorance by others and the uncertainty in the woman.​ Summary ​The symptoms women experience are often normalized by society, meanwhile women with endometriosis experience that the disease has a negative impact on their quality of life. More knowledge is needed to be able to help these women and future generations. The nurse's role is an important part of the development of care for these women.​

Bakgrund: Cirka en av tio kvinnor har sjukdomen endometrios. Endometrios innebär att livmoderslemhinna börjat växa på andra platser än i livmodern, detta skapar en kronisk inflammation som ofta orsakar buksmärta. Smärta hos kvinnor normaliseras ofta inom vården vilket leder till att diagnos av endometrios tar åratal att fastställa. Syfte: Syftet var att beskriva hur kvinnor med endometrios upplever bemötandet i vården. Metod: Som metod valdes en litteraturöversikt där resultatet baserades på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar som hämtades från databaserna PubMed och Cinahl Complete samt från en manuell sökning. Resultat: Tre huvudteman identifierades: Att behöva kämpa för sin vård, Lång väntan på diagnos och Att tvivla på sjukvården. Sammanfattning: Kvinnor med kronisk smärta blir inte tagna på allvar inom vården. Smärta normaliseras både i samhället och i vården, kvinnorna med endometrios tvingas gång på gång söka sjukvård då ingen tar dem på allvar. Kvinnorna upplever överlag negativt bemötande inom vården och att de behöver kämpa för att bli lyssnade till och få den vård de desperat behöver. / Background: One of ten women suffer from endometriosis. Endometriosis is a condition where the lining of the womb starts to grow outside the uterus, thus creating a cronic inflammation that leads to severe abdominal pain. Womens pain is often normalized in healthcare which leads to years of struggle before she finally get the diagnosis. Aim: The aim was to decribe how women with endometriosis experience the personal treatment in healthcare. Method: A literature study was chosen where the result is based on ten qualitative scientific articles that were found in the databases: PubMed and Cinahl Complete, along with a manual search. Results: Three main findings were identified: The need to fight for healthcare, Long wait for diagnosis and To question the healthcare. Summary: Women with cronic pain are not being taken serious by healthcare. Pain is being normalized in our society but also in healthcare. The women with endometriosis are forced to repeatedly search for help, but without being heard. The women experience mainly negative personal treatment in healthcare and the need to fight to make someone listen to finally get the help they desperately need.

Studier har visat att det är viktigt att ge kvinnor evidensbaserad information och råd kring träning och graviditet. Syftetmed studien var att undersöka frågeställningen: Upplever kvinnor efter sin förlossning att de fick kunskap under sin graviditet kring fysisk aktivitet och träning? Metodensom användes var en enkätundersökning och ett av inklutionskriterierna var att man skulle ha fött sitt barn inom de senaste 24 månaderna. Resultatetav studien baserades på 360 enkätsvar vilka visade 70 % av de svarande anser att de inte fått tillräcklig information om träning under graviditeten. Av de svarande som ansåg sig fått tillräckligt med kunskap om fysisk aktivitet under graviditeten fick 39 % den informationen från en fysioterapeut, flest av alternativen. 52 % av de svarande bedömde sin kunskap om träning och graviditet som låg under graviditeten. Enkätresultaten visade också att 86 % av de svarande som bedömde sig ha hög eller mycket hög kunskap om gravidträning under graviditeten gjorde en förändring i sin träning. Det var sex procentenheter högre än resultatet bland alla respondenter. Slutsatsenav studien visade indikationer på att de kvinnor som träffat en fysioterapeut under sin graviditet i högre grad verkar uppleva att de fått information om hur de bör träna under graviditeten. Det bör undersökas genom vidare studier.