Premenstruellt syndrom, även kallat PMS, är något som 20-30% av alla menstruerande kvinnor uppskattas lida av. De premenstruella symtomen uppkommer i den senare delen av menstruationscykeln och återkommer vanligtvis varje månad. Symtomen kan yttra sig såväl fysiskt, psykiskt som emotionellt. Syftet med studien var att beskriva kvinnors premenstruella erfarenheter. Studien är genomförd som en litteraturstudie och baseras på 10 vetenskapliga artiklar. Ur artiklarnas resultat kunde tre huvudteman urskiljas. Resultatet av litteraturstudien visar att många kvinnor har erfarenheter av att mötas med misstro då de beskriver sin PMS. Denna misstro beskrivs i möte med såväl närstående, arbetskollegor som med hälso- sjukvårdspersonal. I studien framkommer att okunskapen kring PMS är stor, samtidigt som fenomenet ofta framställs negativt och förlöjligas. Många kvinnor beskriver värdet i att få samtala om sina premenstruella erfarenheter utan att bli dömda och misstrodda. För att utveckla en bättre omvårdnad av kvinnor som lider av PMS är det av stor vikt att genom utbildning öka kunskaperna hos hälso- och sjukvårdspersonal om detta fenomen. För att fler kvinnor skall få hjälp att lindra det lidande de premenstruella symtomen kan orsaka är det av vikt att vidare forskning bedrivs. / Premenstrual syndrome, also known as PMS, is a phenomenon that is estimated to effect 20-30% of all menstruating women. The premenstrual symptoms appear in the lutheal phase of the menstrual cycle and usually recurs monthly. The aim of this study was to describe the experiences of women with premenstrual syndrome. This study is conducted as a literature study, based on ten scinentific articles. Three major themes were identified from the results of the articles. The results of the literature study illustrates that women often experience disbelief when they try to describe their premenstrual experiences. The disbelief often occurs in relation to describing PMS to partners, co-workers and health care professionals. The study also shows that there is a great ignorance about PMS and the phenomenon is often portrayed negatively and ridiculed. Many women described the value of getting to talk about their premenstrual experiences without being judged and met with disbelief. It is of great importance that through education develops the nursing care and increase awareness among health care professionals about female phenomena such as PMS. To help women relieve the suffering the premenstrual symptoms can cause, it is important that further research is conducted.

Studien har undersökt symptom samt hantering av PMS genom en enkätstudie där 72 kvinnor i åldrarna 18-49 deltagit. Syftet med studien var att beskriva symptombild och kvinnors sätt att hantera PMS. Fokus riktades mot vad kvinnorna gör för att hantera upplevda symptom och vi har tittat på olika samband. Resultaten visade att de allra flesta kvinnor upplever något PMS-symptom och förekomsten är hög (98,5%) med en spridd symptombild. Mest förekommande symptom när det gäller svåra besvär var ilska/lättretlighet, gråtmildhet och fysiska symptom. Det vanligaste sättet att hantera och förhålla sig till sin PMS i vår studie är ett medvetet och accepterande förhållningssätt. Att äta sötsaker, undvika sociala aktiviteter samt träna mindre har ett signifikant negativt samband med känslan av att kunna hantera sin PMS. Studien har även belyst att ökad medvetenhet hos kvinnor kan gynna deras förmåga att hantera PMS och föreslår fortsatt forskning inom området med fokus på behandlings metoder.

Premenstruellt syndrom (PMS) är ett socialt stigma vilket tidigare forskning påvisat genom studier av menstruationsstigma. Detta kan leda till att kvinnors vardagspraktiker påverkas, svårigheter med sociala relationer och att kvinnor diskrimineras. Det saknas tidigare sociologiska studier som kartlägger stigmatiseringsprocessen av premenstruellt syndrom. Studiens syfte var att fylla denna kunskapslucka och synliggöra stigmatiseringsprocessen av svenska kvinnor med premenstruellt syndrom och hur kvinnor upplever premenstruellt syndrom i förhållande till detta. Studien är genomförd som en internetstudie baserad på diskussionsforum genom en kvalitativ innehållsanalys. Till studien samlades 150 olika inlägg av kvinnor in. Resultatet redogör för hur stigmatiseringsprocessen sker. Studien indikerar på att kvinnor tycks införliva ett stereotypt tänkande och upplever diskriminering från sjukvården och arbetsgivare. Studien visar även kvinnornas upplevelser av premenstruellt syndrom i förhållande till stigmatiseringen. Kvinnorna tycks uppleva skam och ensamhet, svårigheter med sociala relationer och en ökad premenstruell ångest och psykisk ohälsa. Detta kan indikera att kvinnor under premenstruellt syndrom utsetts för ett dubbelstigma då både premenstruellt syndrom och psykisk ohälsa är stigmatiserat i samhället.

Bakgrund: Premenstruellt syndrom (PMS) är något som drabbar cirka 20% - 40% av alla kvinnor. Symtomen uppkommer en till två veckor innan mens. De vanligaste upplevda symtomen är svullna bröst eller mage, irritation eller ångest. Premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS) som är den mer allvarliga formen än PMS, drabbar omkring 1,8% - 5,8%. Symtomen är mer kraftfulla och kan liknas vid djup depression. Tidigare studier har visat att kvinnor med PMS eller PMDS har sänkt hälsorelaterad livskvalitet. Syftet: Vårt syfte är att belysa kvinnors erfarenheter och upplevelser kring det dagliga livet vid PMS och PMDS, samt att uppmärksamma strategier som underlättar kvinnors vardag. Metod: Metoden var att sammanställa tio stycken vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats till en litteraturstudie. Resultat: Resultatet belyser till exempel de symtom som kvinnor upplever under PMS. Kvinnor upplevelser är även att samhället och sjukvården inte tar PMS och PMDS på allvar. Deras erfarenheter är att de inte får det stöd som de önskar och behöver. Mestadels saknar de stöd från sin partner. Kvinnor använder sig av olika copingstrategier för att hantera sina symtom. Kvinnorna tar pauser och avstånd från sin partner och den extra stress som de upplever under PMS. Konklusion: Kvinnorna saknar stöd, hjälp och förståelse från sin partner som de behöver för att hantera sin PMS och PMDS. Inte heller av sjukvården får de hjälp. Samhället har en felaktig bild av vad PMS och PMDS egentligen är. Olika copingstrategier används för att hantera syndromen, såsom att ta pauser från vardagen och alla krav. / Background: Premenstrual syndrome (PMS) is something that affects about 20% - 40% of all women. The symptoms occur one till two weeks before menstruation. The most experienced symptoms is swollen breast or stomach, irritation and anxiety. Premenstrual dysphoric disorder (PMDD) is more severe than PMS and affect about 1,8% - 5,8%. The symptoms are more severe and may resemble a deep depression. Previous studies have proven that women with PMS or PMDD has lowered health-related quality of life. Aim: The aim was to enlighten women’s experiences of the everyday-life with PMS or PMDD, and bring attention to strategies that can facilitate women’s everyday-lives. Method: A literature study which was based on ten scientific articles with a qualitative approach was conducted. Results: The result highlights the symptoms that women experienced during PMS. The women also felt that society and their health care system did not take PMS and PMDD serious. Their experience was that they did not get the support they wanted and needed. Most of the time they lacked support from their partners. The result also found that women used different coping strategies to manage their symptoms. They took breaks and distanced themselves from their partners and the extra stress they experienced during PMS and PMDD. Conclusion: The women lack support, help and understanding that they need from their partner to manage their PMS and PMDD. Neither do they get help from the health cares system. Society has an incorrect picture of what PMS and PMDD really is. Different coping strategies are used to handle the syndrome, such as taking breaks from everyday life and all the requirements.

Background: Premenstrual syndrome (PMS) are common in more than 75 % of all women with menstruation. The prevalence of moderate to severe PMS is 20-40 % and the prevalence of premenstrual dysphoric disorder (PMDD) is 3-8 %. PMS occur in the form of physical and psychological symptoms a few weeks before menstruation and then disappears during the first days of menstruation. Common symptoms are anxiety, lack of energy, depressed mood, irritability, breast tension, headache, social withdrawal, bloating, sleep disturbances, affective lability and decreased concentration. PMDD is a more severe form of PMS where both affective and somatic symptoms are required as well as five out of eleven symptoms, of which one symptom must be of a more severe nature linked to the mood. In order to diagnose PMDD, the symptoms in accordance with the criteria in DSM-IV or DSM-V should have been present in most menstrual cycles during the past year. The etiology is unclear but sex hormones appear to play an important role in exacerbating the symptoms. There is a relationship between hormonal changes and premenstrual symptoms. Hormone levels change during the menstrual cycle. In PMS and PMDD the symptoms occur during the late luteal phase and disappear again the first days of menstruation. In the treatment of PMS and PMDD, treatment is used as SSRIs, combined oral contraceptives, diuretics such as spironolactone and GnRH-agonists. According to guidelines from RCOG the first-line treatment of moderate to severe PMS and PMDD is oral contraceptives containing drospirenone/ethinyl estradiol (EE) or SSRIs. Non-pharmacological treatment is recommended for mild symptoms. Combined oral contraceptives prevent ovulation and hormonal fluctuations during the menstrual cycle. Aim: The aim of the literature study was to investigate the effect of an oral contraceptive containing the combination of drospirenone and ethinyl estradiol in the treatment of PMS and PMDD. Method: A literature study was conducted in which six scientific articles retrieved from PubMed were reviewed. Two of the studies were double-blind, randomized and placebo-controlled. Two studies were randomized comparative studies who compared drospirenone/EE with other progestins such as levonorgestrel and desogestrel combined with EE. The other two studies were uncontrolled clinical trials. All six studies investigated the effect of drospirenone/EE on premenstrual symptoms. Results: The result showed a decrease in premenstrual symptoms in all six studies included in this literature study. Drospirenone as a progestogen had a greater symptom improvement than levonorgestrel or desogestrel. Drospirenone/EE in the 24/4 regimen effectively reduced symptoms of PMDD. Drospirenone/EE in the 21/7 regimen significantly reduced water retention and negative effects. There was a placebo-response in two of the studies. Conclusion: Oral combined contraceptives containing drospirenone/EE may have good decreasing effect on premenstrual symptoms in women suffering from PMS or PMDD. Both affective and somatic symptoms can be significantly improved. / Bakgrund: Premenstruellt syndrom (PMS) förekommer hos fler än 75 % av alla kvinnor med menstruation. PMS förekommer i form av fysiska och psykologiska symtom ett par veckor före menstruation för att sedan försvinna under menstruationens första dagar. Vanliga symtom är nedstämdhet, ångest, bröstspänningar, svullnad främst över buk, humörsvängningar, irritabilitet, nedsatt koncentration, förändring i aptit, huvudvärk, sömnstörningar och brist på energi. Premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS) är en svårare form av PMS där både affektiva och somatiska symtom krävs samt fem av elva symtom, varav ett måste vara av svårare karaktär kopplat till humöret. Etiologin är oklar men könshormoner tycks spela en viktig roll vid förvärring av symtomen. Det finns ett samband mellan hormonförändringar och premenstruella symtom. Hormonnivåerna förändras under menstruationscykeln och vid PMS och PMDS uppträder symtom under lutealfasen och är som värst ett par dagar innan menstruationen ska börja. Kombinerade orala preventivmedel med drospirenon och etinylöstradiol (EE) används som farmakologisk behandling vid premenstruella symtom. Kombinerade orala preventivmedel förhindrar ägglossning och där med hormonfluktuationerna under menstruationscykeln. Drospirenon är en mineralkortikoid antagonist som även binder antagonistiskt till androgenreceptorn. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka effekten av ett oralt preventivmedel innehållande kombinationen drospirenon och etinylöstradiol vid behandling av PMS och PMDS. Metod: En litteraturstudie genomfördes där sex vetenskapliga artiklar hämtade från PubMed granskades. Två studier var dubbelblinda, randomiserade och placebokontrollerade. Två studier var randomiserade jämförelsestudier där drospirenon/EE jämfördes med andra gestagen kombinerat med EE. De andra två studierna var icke-kontrollerade kliniska prövningar. Samtliga sex studier undersökte effekten drospirenon/EE hade på premenstruella symtom. Resultat: Resultatet visade en minskning i premenstruella symtom i samtliga studier som inkluderades i litteraturstudien. Drospirenon som gestagen hade en större symtomförbättring än levonorgestrel och desogestrel. Drospirenon/EE i doseringsmönstret 24/4 minskade symtom vid PMDS effektivt. Drospirenon/EE i doseringsmönstret 21/7 minskade signifikant vattenretention och negativ påverkan hos kvinnor med PMS. Det fanns en väsentlig placeborespons. Slutsats: Orala kombinerade preventivmedel innehållande drospirenon/EE kan ha god effekt vad gäller minskning av premenstruella symtom hos kvinnor som lider av PMS och PMDS. Både affektiva och somatiska symtom kan signifikant förbättras.

Bakgrund: Menstruationscykeln är en komplex cykel fertila kvinnor upplever varje månad. Cykeln innefattar hormonvariationer som påverkar kroppen på flera olika sätt. PMS är ett syndrom som inträffar innan menstruationsfasen av kvinnans cykel och kan pågå i upp till två veckor innan menstruation. Det föreligger en syn på den premenstruella kvinnan som svag, instabil och oberäknelig. Sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden innefattar att främja hälsa och lindra lidande. Sjuksköterskan ska visa medkänsla, lyhördhet och respekt för patienten och arbeta för jämlikhet och social rättvisa. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med premenstruellt syndrom. Metod: Metoden som valdes var en litteraturöversikt med vetenskapliga studier som identifierades genom litteratursökningar i databaserna CINAHL, PsycINFO, Medline samt genom sekundärsökningar. I resultatet användes åtta kvalitativa studier och två studier med blandad metod. Analys genomfördes med identifiering av kategorier för att sammanställa vetenskapligt kunskap. Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier vilka beskriver kvinnors upplevelser av att leva med PMS. Dessa kategorier är kroppsliga och emotionella förändringars påverkan i vardagen, att känna sig påverkad av egna uppfattningar och andras attityder, förståelse och stöd genom samtal och att försöka hantera PMS i vardagen. Resultatet visade att kvinnor upplevde stor variation av fysiska och emotionella förändringar vid PMS. Det framkom även att kvinnor upplevde att män hade negativa attityder kring menstruation och PMS. Kvinnor upplevde också ett behov av stöd och förståelse. Diskussion: Författarna diskuterade kvinnors upplevelser av att leva med PMS med stöd av Martha C Nussbaums förmågemodell och ICNs etiska kod. Diskussionen fördes vidare med hjälp av vetenskaplig litteratur samt författarnas reflektioner relaterat till resultatet. PMS påverkar kvinnors vardag och kan leda till begränsningar i livet. Dessa upplevelser kan även vara påverkade av samhällets syn på kvinnors hälsa och rådande sociala strukturer. Sjuksköterskor har en betydelsefull roll i att stödja kvinnor vid hantering av PMS och även arbeta för jämlikhet inom vården. / Background:  The menstruation cycle is a complex cycle that fertile women experience every month. It consists of hormone variations that affect the body in many ways. PMS is a syndrome that appears before the menstruation phase of the cycle and can be experienced up to two weeks before menstruation. Society contains a view of the premenstrual women as weak, unstable and erratic. The nurse's primary professional responsibility is to promote health and alleviate suffering. The nurse should show compassion, responsiveness and respect towards the patients and work towards equality and social justice. Aim: The aim of this literature review was to describe women's experiences of living with premenstrual syndrome. Method: The method chosen was a literature study with scientific studies that were identified by searching the databases CINAHL, PsycINFO, Medline and through secondary searches. Eight qualitative and two mixed method studies form the basis for the results part. Analysis was carried out with the identification of categories to compile scientific knowledge. Results: The results are presented in four categories which describes women's experiences of living with premenstrual syndrome: The influence of bodily and emotional changes in everyday life, to feel affected by one’s own perception and the attitude of others, understanding and support through conversation and to try to manage PMS in everyday life. The results show that women experienced a variation of mental and physical changes during PMS. Women felt that men have negative attitudes about menstruation and PMS. Women also experienced a need for understanding and support. Discussion: The authors discussed women’s experiences of living with PMS with the support of Marta C Nussbaum’s capabilities model and ICN’s code of ethics. The discussion was developed further by scientific literature and the authors own reflections related to the result. Suffering from PMS can bring consequences and restrictions to women's daily life. These experiences may also be influenced by society's views on women's health and prevailing social structures. Nurses have a significant role in supporting women in managing PMS and also work for equality in health care.

Premenstruellt syndrom (PMS) drabbar 30–40 % av kvinnor. Premenstruella symtom uppstår i menstruationscykelns luteala fas och kan ge både kroppsliga och psykiska förändringar. Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelse av den premenstruella fasen. En litteraturgenomgång gjordes utifrån tio vetenskapliga kvalitativa artiklar som hittades i databaserna Cinahl och PsycInfo. Studierna kvalitetsgranskades med hjälp av Fribergs modell. Analysen av litteraturstudien resulterade i tre huvudteman med åtta subteman. Temana var, Fysisk och psykisk påverkan, Påverkan i nära relationer och Hanteringsstrategier. Kvinnors upplevelser av premenstruellt syndrom varierar i både fysiska och känslomässiga symtom. PMS påverkar kvinnan och hennes dagliga liv och relationer. Användbara hanteringsstrategier identifierades som kvinnlig solidaritet och tillfredsställande av förändrade behov. Ytterligare forskning är viktig för att öka kunskapen och medvetenheten hos vårdpersonal och för att lindra symptomen av PMS. / Premenstrual syndrome is a syndrome that affects 30-40% women. Premenstrual symptoms occur in the luteal phase of the menstrual cycle and affects both embodied and psychological changes. The aim of this study was to describe women's experience of premenstrual phases. A literature review was conducted based on ten scientific qualitative articles found in the databases Cinahl and PsycInfo. The quality of the studies was reviewed and analyzed using Friberg’s model. The analysis of this literature study resulted in three major themes with eight subthemes. The themes were Physical and psychological influence, Influence in close relationships and Coping strategies. Women's experiences of premenstrual syndrome vary in both physical and emotional symptoms. PMS affects the woman and her day-to-day life and relationships. Useful coping strategies were identified as female solidarity and satisfying changing needs. Further research is important to increase the knowledge and awareness in health care professionals, and to help relieve the symptoms of PMS.

Bakgrund: Cirka 75% av alla fertila kvinnor påverkas i varierande grad av premenstruella symtom. 15–20% har uttalad PMS medan 2–5% drabbas av den allvarligare varianten PMDS. De vanligaste symtomen är ilska, irritabilitet, ångest, ökad svullnadskänsla i kroppen, ömhet i brösten, huvudvärk, led-/muskelvärk och viktökning. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka kvinnors erfarenheter av att leva med PMS och PMDS. Metod: Examensarbetet utfördes som en litteraturstudie med kvalitativ studiedesign där tio vetenskapliga artiklar sammanställdes för att kunna svara på det valda syftet. Resultat: För vissa kvinnor innebar premenstruella besvär år av månatligt lidande, för andra var det ett tecken på att vara en frisk kvinna. Kvinnorna hade olika copingstrategier för att få vardagen att fungera, de vanligaste var egen tid och att praktisera självövervakning. Många upplevde en negativ samhällelig bild av PMS och hur den premenstruella kvinnan uppfattades, dessa normer och ideal påvisades ha en skadlig inverkan på den egen självbilden och hur kvinnorna upplevde sina premenstruella besvär. Jean Watson (1985) belyser vikten av att sjuksköterskan ingjuter tro och hopp i patienten inför den situation den befinner sig i. På så vis kan sjuksköterskan bidra till beteende- och attitydförändringar. Slutsats: Kvinnorna upplever en samhällelig okunskap om PMS och PMDS som påverkar i vilken utsträckning de vågar tala om sina besvär. Okunskapen leder till att kvinnorna inte får det stöd och den hjälp de behöver för att klara vardagen, något som har direkt inverkan på livskvaliteten. Ökad medvetenhet och kunskap hos sjuksköterskan är grundläggande för att kunna ge adekvat och personcentrerad vård till dessa kvinnor. / Background: Approximately 75% of all women of childbearing age are affected by premenstrual symptoms. 15–20% have more distinct PMS, while 2–5% suffer from the more severe version PMDD. The most common symptoms are anger, irritability, anxiety, increased bloating, soreness in the breasts, headaches, joint/muscle pain and weight gain. Aim: The aim of the literature study was to investigate women's experiences of living with PMS and PMDD. Method: The thesis was carried out as a literature study with a qualitative study design. Ten scientific articles were compiled in order to answer the aim of the study. Results: For some women, PMS can mean years of monthly suffering, for others it's a sign of being a healthy woman. Women witnessed having to resort to different coping strategies to make everyday life work, the most common were personal time and self-monitoring. Many women experienced a negative societal image of PMS and how the premenstrual woman was perceived, these norms and ideals have been shown to have a harmful impact on their self-image and how they experience their premenstrual distress. Jean Watson (1985) highlights the importance of the nurse instilling faith and hope in the patient before the situation they find themselves in. In this way, the nurse can contribute to behavioral and attitudinal changes. Conclusion: Women feel that there is a societal ignorance that affects the extent to which they are comfortable speaking about their distress. This means that women do not receive the support and help they need to cope with everyday life, something that has a direct impact on their quality of life. Increased awareness and knowledge is fundamental in order for the nurse to provide adequate and person centered care for these women.

Inledning Generella riktlinjer för kost och hälsa har historiskt utformats utifrån forskning på män, vilket resulterat i att kvinnor i fertil ålder ofta blivit missförstådda, misstolkade och felbehandlade. Låggradig inflammation, snabbmat och den moderna livsstilen, misstänks vara grund för flera sjukdomar vilka övervägande drabbar kvinnor. Syftet med studien var en kartläggning och kritisk granskning av forskning på hälsa och ohälsa hos kvinnor i fertil ålder relaterad till kosthållning. Metod Studien är en litteraturöversikt över tio artiklar fokuserade på kvinnor i fertil ålders hälsa och ohälsa i relation till kost. Artiklarna har systematiskt analyserats och sammanfattats. Resultat Resultatet visade att kvinnors fertilitet, inträdet av klimakteriet, premenstruella besvär och sjukdomar tycks relaterade till fysiska obalanser och inflammation samt påverkas av kostval. Gula och gröna grönsaker och frukter, fibrer, vegetabiliskt protein och antiinflammatorisk kost var att föredra för goda hälsoeffekter. Diskussion Kostens betydelse för fertilitet och hälsa hos kvinnor i fertil ålder var tydlig och sammanlagda effekter av nutrienter i kost verkar överträffa enskilda tillskott. Kunskapsspridning och mer forskning är essentiell för att stärka gruppens hälsa, främja empowerment samt möjliggöra goda bio-psyko-sociala effekter. / Introduction General diet and health guidelines have historically been designed based on research on men, with the result that women of childbearing age have often been misunderstood, misinterpreted and mistreated. Low-grade inflammation, fast food and modern lifestyle, is thought to be the basis of several diseases predominantly afflicted by women. The purpose of the study was a survey and critical review of health and ill health research in women of childbearing age related to dietary choices. Method The study is a literature review of ten articles focusing on health and ill health of women at child bearing age in relation to diet. The articles have been systematically analyzed and summarized. Results The results showed that women's fertility, the onset of menopause, premenstrual disorders and diseases appear to be related to physical imbalances and inflammation and were affected by dietary choices. Yellow and green vegetables and fruits, fiber, vegetable protein and an antiinflammatory diet displayed extra beneficial health effects. Discussion The importance of diet for fertility and health in women of childbearing age was clear and the combined effects of nutrients in diet appear to exceed individual supplements. Knowledge dissemination as well as research is essential for strengthening the group's health, promoting empowerment as well as make room for good bio-psycho-social effects.

Introduktion: Många kvinnor påverkas negativt av fysiska och psykiska besvär under sin menstruationscykel. Det råder idag stor kunskapsbrist om hur subkliniska menstruella besvär som kraftig menstruationssmärta, riklig menstruationsblödning, premenstruellt syndrom, premenstruellt dysforiskt syndrom, oregelbunden menstruation och menstruationsbortfall kan lindras utan att använda läkemedel. Fysisk aktivitet och kost har visats ge stora hälsoeffekter vid många sjukdomar och besvär och därför var syftet att undersöka om det även ger positiva hälsoeffekter vid menstruella besvär. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att studera om fysisk aktivitet och kost kan minska fysiska och psykiska subkliniska menstruella besvär och därigenom ge ökat välmående. Metod: Sökt i Pubmed med sökorden subkliniska besvär i relation till fysisk aktivitet respektive kost hos fertila tränade och otränade kvinnor utan inverkan av hormonella preventivmedel. Resultat: Studien har visat vissa belägg för att fysisk aktivitet och kost kan lindra några subkliniska menstruella besvär. Premenstruellt syndrom (PMS) kan främst lindras genom lugna, meditativa aktiviteter. Vidare sågs god effekt på PMS av mindre men fler måltider med komplexa kolhydrater, samt intag av vitaminer och mineraler. Yoga har även visats minska menstruationssmärta, och allmän fysisk aktivitet har visat antydan till att förbättra menstruationens regelbundenhet. För att undvika oregelbunden menstruation eller menstruationsuppehåll behövs adekvat energiintag. Övriga subkliniska menstruella besvär saknade tydliga rekommendationer. Konklusion: Studien har visat att fysisk aktivitet och kost kan ha positiva effekter på vissa menstruella subkliniska besvär. För kvinnor med PMS verkar lugna, meditativa former av fysisk aktivitet kunna lindra syndromet. Yoga och fysisk aktivitet har även visats minska dysmenorré. Tillräckligt energiintag är essentiellt för att undvika oregelbunden och utebliven menstruation. Ytterligare studier behövs inom området för att säkerställa resultat och ge generella rekommendationer. / Background: Many women experience physical and psychological symptoms during their menstrual cycle. Research is scarce about how to ease subclinical menstrual disorders like dysmenorrhea, menorrhagia, premenstrual syndrome, premenstrual dysphoric syndrome, oligomenorrhea and amenorrhea without using medicines. Physical activity and diet is proved to have positive effects on several diseases and we therefore wanted to see if positive effects also could be seen on subclinical menstrual disorders. Aim: The aim of this study was to investigate if physical activity and diet could reduce physical and psychological subclinical menstrual disorders and lead to a better wellbeing. Method: Searching for subclinical menstrual disorders in relation to physical activity and diet in fertile, active and inactive women without the use of hormonal contraceptives was done using Pubmed. Results: The study has shown that physical activity and diet could reduce some of the problems associated with subclinical menstrual disorders. Premenstrual syndrome (PMS) could be eased through calm, meditative activities. Positive effects could be seen when eating more often but smaller meals containing complex carbohydrates and by taking additional vitamins and minerals. Yoga has been proved to reduce menstrual pain and there’s also an indication that physical activity could improve the regularity of the menstrual cycle. Adequate energy intake is needed to avoid oligomenorrhea and amenorrhea. No clear recommendations were found for the remaining subclinical menstrual disorders. Conclusion: The study has shown that physical activity and diet have positive effects on some subclinical menstrual disorders. Symptoms of PMS could be eased by calm, meditative activities. Yoga and physical activity have been shown to reduce dysmenorrhea. Adequate energy intake is essential to avoid oligomenorrhea and amenorrhea. Further research is needed to give general recommendations.