BAKGRUND Forskning om hur premenstruellt dysforiskt syndrom påverkar kvinnors livssituation är bristfällig. Symtomen liknar de som förekommer vid premenstruellt syndrom men är av allvarligare grad. Tidigare studier har visat på en nedsatt livskvalitet hos kvinnor med premenstruellt dysforiskt syndrom. Besvären får konsekvenser för både relationer och arbetsliv. Bristande bemötande kan leda till att ett ytterligare lidande för de kvinnor som söker vård, utöver det redan upplevda lidandet i förhållande till sjukdomen. SYFTE Att beskriva upplevd livssituation och upplevelser av bemötande inom hälso- och sjukvården hos kvinnor med premenstruellt dysforiskt syndrom. METOD Kvalitativ forskningsintervju valdes som metod. PMS-förbundet kontaktades för rekrytering och sju kvinnor som uttryckte intresse för att delta valdes sedan ut. Efter transkribering bearbetades materialet med hjälp av manifest kvalitativ innehållsanalys med utgångspunkt i Katie Erikssons omvårdnadsteori. RESULTAT Resultatet visade att kvinnorna upplevde ett sjukdomslidande. Relationer och arbetsförmåga påverkades liksom kvinnornas självbild. Den bristfälliga vården kunde bidra till ett ytterligare lidande. Detta vårdlidande kunde lindras genom ett respektfullt bemötande där kvinnorna fick information och tilläts ta del i utformningen av vården. Kvinnorna efterfrågade ett helhetstänkande hos vårdpersonal som upplevdes vara fokuserad på farmakologisk behandling. SLUTSATS Att leva med premenstruellt dysforiskt syndrom innebar lidande. Kvinnorna upplevde ett bristfälligt bemötande inom hälso- och sjukvården och en okunskap som förstärkte lidandet. Personcentrerad omvårdnad bör i högre grad tillämpas vid vård av kvinnor med premenstruellt dysforiskt syndrom. Utökad patientinformation är nödvändig för kvinnorna och personer i deras omgivning då detta leder till ökad förståelse.

Bakgrund: PMDS är en relativt okänd diagnos. Det är en progression av Premenstruellt syndrom (PMS) men allvarligare och är ibland invalidiserande för den som lider utav det. Prevalensen av PMDS är cirka fem procent av alla fertila kvinnor. Syfte: Syftet var att undersöka hur kvinnor med diagnosen PMDS upplevde hur det är att leva med diagnosen, vilken behandling de provat samt bemötandet som de fått i kontakt med vården. Metod: För att kunna besvara syftet så valdes en kvalitativ studie i form av intervjuer. Detta för att få en utökad förståelse kring PMDS och vad sjukdomen innebär. Intervjuerna var semistrukturerade och sju kvinnor inkluderades i studien. Inklusionskriterierna för denna studie var kvinnor med diagnosen PMDS som har varit i kontakt med sjukvården och blivit diagnostiserade med sjukdomen. Intervjuerna analyserades med hjälp av innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: PMDS tycks fortfarande vara en relativt okänd diagnos inom sjukvården och en del av informanterna var inte nöjda med vården de mottagit medan andra haft tur och hittat rätt väg på en gång. Det är en svår diagnos att leva med som inkräktar på såväl vardagsliv som arbetsliv och alla mänskliga relationer. Informanterna anser att en utökad förståelse och hjälp från vården skulle underlätta deras leverne. Slutsats: Mer kunskap krävs inom både vården och för samhället i stort då detta är en allvarlig diagnos som behöver upptäckas i tid så dessa kvinnor kan få rätt hjälp. Det är livsavgörande att kvinnor med diagnosen PMDS får de verktyg de behöver för att kunna leva ett fullvärdigt liv. / Background: PMDD is a relatively unknown diagnosis. There is a progression of Premenstrual Syndrome (PMS), but serious and sometimes debilitating for the sufferer out of it. The prevalence of PMDD is about five percent of all women of childbearing potential. Purpose: The purpose of this study was to examine how women diagnosed with PMDD experienced how it is to live with the diagnosis, the treatment they have tried, and the response they got in contact with health services. Method: A qualitative survey based on interviews was made in order to comprehend the diagnosis PMDS and its symptoms. Seven women participated in semi-structured interviews. The terms and conditions in this survey included women diagnosed with PMDS by and in contact with the health care system. The interviews were analyzed in accordance to Graneheim and Lundman’s content analysis. Results: The result indicated that PMDS is a relatively unknown condition within the health care system. Some of the informants were not pleased with the treatment given. Others received efficient treatment straight away. PMDS is burdensome to live with and it affects working life as well as social relations in common life. Conclusion: Acquaintance, both within the health care system and the society as a whole, is crucial for women diagnosed with PMDS. PMDS is a serious diagnosis which has to be discovered early in order to give these women efficient treatment. It is essential that women diagnosed with PMDS get efficient tools to handle their diagnosis in order to live vital lives.

Bakgrund: Premenstruellt syndrom (PMS) är något som drabbar cirka 20% - 40% av alla kvinnor. Symtomen uppkommer en till två veckor innan mens. De vanligaste upplevda symtomen är svullna bröst eller mage, irritation eller ångest. Premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS) som är den mer allvarliga formen än PMS, drabbar omkring 1,8% - 5,8%. Symtomen är mer kraftfulla och kan liknas vid djup depression. Tidigare studier har visat att kvinnor med PMS eller PMDS har sänkt hälsorelaterad livskvalitet. Syftet: Vårt syfte är att belysa kvinnors erfarenheter och upplevelser kring det dagliga livet vid PMS och PMDS, samt att uppmärksamma strategier som underlättar kvinnors vardag. Metod: Metoden var att sammanställa tio stycken vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats till en litteraturstudie. Resultat: Resultatet belyser till exempel de symtom som kvinnor upplever under PMS. Kvinnor upplevelser är även att samhället och sjukvården inte tar PMS och PMDS på allvar. Deras erfarenheter är att de inte får det stöd som de önskar och behöver. Mestadels saknar de stöd från sin partner. Kvinnor använder sig av olika copingstrategier för att hantera sina symtom. Kvinnorna tar pauser och avstånd från sin partner och den extra stress som de upplever under PMS. Konklusion: Kvinnorna saknar stöd, hjälp och förståelse från sin partner som de behöver för att hantera sin PMS och PMDS. Inte heller av sjukvården får de hjälp. Samhället har en felaktig bild av vad PMS och PMDS egentligen är. Olika copingstrategier används för att hantera syndromen, såsom att ta pauser från vardagen och alla krav. / Background: Premenstrual syndrome (PMS) is something that affects about 20% - 40% of all women. The symptoms occur one till two weeks before menstruation. The most experienced symptoms is swollen breast or stomach, irritation and anxiety. Premenstrual dysphoric disorder (PMDD) is more severe than PMS and affect about 1,8% - 5,8%. The symptoms are more severe and may resemble a deep depression. Previous studies have proven that women with PMS or PMDD has lowered health-related quality of life. Aim: The aim was to enlighten women’s experiences of the everyday-life with PMS or PMDD, and bring attention to strategies that can facilitate women’s everyday-lives. Method: A literature study which was based on ten scientific articles with a qualitative approach was conducted. Results: The result highlights the symptoms that women experienced during PMS. The women also felt that society and their health care system did not take PMS and PMDD serious. Their experience was that they did not get the support they wanted and needed. Most of the time they lacked support from their partners. The result also found that women used different coping strategies to manage their symptoms. They took breaks and distanced themselves from their partners and the extra stress they experienced during PMS and PMDD. Conclusion: The women lack support, help and understanding that they need from their partner to manage their PMS and PMDD. Neither do they get help from the health cares system. Society has an incorrect picture of what PMS and PMDD really is. Different coping strategies are used to handle the syndrome, such as taking breaks from everyday life and all the requirements.

Background: Premenstrual syndrome (PMS) are common in more than 75 % of all women with menstruation. The prevalence of moderate to severe PMS is 20-40 % and the prevalence of premenstrual dysphoric disorder (PMDD) is 3-8 %. PMS occur in the form of physical and psychological symptoms a few weeks before menstruation and then disappears during the first days of menstruation. Common symptoms are anxiety, lack of energy, depressed mood, irritability, breast tension, headache, social withdrawal, bloating, sleep disturbances, affective lability and decreased concentration. PMDD is a more severe form of PMS where both affective and somatic symptoms are required as well as five out of eleven symptoms, of which one symptom must be of a more severe nature linked to the mood. In order to diagnose PMDD, the symptoms in accordance with the criteria in DSM-IV or DSM-V should have been present in most menstrual cycles during the past year. The etiology is unclear but sex hormones appear to play an important role in exacerbating the symptoms. There is a relationship between hormonal changes and premenstrual symptoms. Hormone levels change during the menstrual cycle. In PMS and PMDD the symptoms occur during the late luteal phase and disappear again the first days of menstruation. In the treatment of PMS and PMDD, treatment is used as SSRIs, combined oral contraceptives, diuretics such as spironolactone and GnRH-agonists. According to guidelines from RCOG the first-line treatment of moderate to severe PMS and PMDD is oral contraceptives containing drospirenone/ethinyl estradiol (EE) or SSRIs. Non-pharmacological treatment is recommended for mild symptoms. Combined oral contraceptives prevent ovulation and hormonal fluctuations during the menstrual cycle. Aim: The aim of the literature study was to investigate the effect of an oral contraceptive containing the combination of drospirenone and ethinyl estradiol in the treatment of PMS and PMDD. Method: A literature study was conducted in which six scientific articles retrieved from PubMed were reviewed. Two of the studies were double-blind, randomized and placebo-controlled. Two studies were randomized comparative studies who compared drospirenone/EE with other progestins such as levonorgestrel and desogestrel combined with EE. The other two studies were uncontrolled clinical trials. All six studies investigated the effect of drospirenone/EE on premenstrual symptoms. Results: The result showed a decrease in premenstrual symptoms in all six studies included in this literature study. Drospirenone as a progestogen had a greater symptom improvement than levonorgestrel or desogestrel. Drospirenone/EE in the 24/4 regimen effectively reduced symptoms of PMDD. Drospirenone/EE in the 21/7 regimen significantly reduced water retention and negative effects. There was a placebo-response in two of the studies. Conclusion: Oral combined contraceptives containing drospirenone/EE may have good decreasing effect on premenstrual symptoms in women suffering from PMS or PMDD. Both affective and somatic symptoms can be significantly improved. / Bakgrund: Premenstruellt syndrom (PMS) förekommer hos fler än 75 % av alla kvinnor med menstruation. PMS förekommer i form av fysiska och psykologiska symtom ett par veckor före menstruation för att sedan försvinna under menstruationens första dagar. Vanliga symtom är nedstämdhet, ångest, bröstspänningar, svullnad främst över buk, humörsvängningar, irritabilitet, nedsatt koncentration, förändring i aptit, huvudvärk, sömnstörningar och brist på energi. Premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS) är en svårare form av PMS där både affektiva och somatiska symtom krävs samt fem av elva symtom, varav ett måste vara av svårare karaktär kopplat till humöret. Etiologin är oklar men könshormoner tycks spela en viktig roll vid förvärring av symtomen. Det finns ett samband mellan hormonförändringar och premenstruella symtom. Hormonnivåerna förändras under menstruationscykeln och vid PMS och PMDS uppträder symtom under lutealfasen och är som värst ett par dagar innan menstruationen ska börja. Kombinerade orala preventivmedel med drospirenon och etinylöstradiol (EE) används som farmakologisk behandling vid premenstruella symtom. Kombinerade orala preventivmedel förhindrar ägglossning och där med hormonfluktuationerna under menstruationscykeln. Drospirenon är en mineralkortikoid antagonist som även binder antagonistiskt till androgenreceptorn. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka effekten av ett oralt preventivmedel innehållande kombinationen drospirenon och etinylöstradiol vid behandling av PMS och PMDS. Metod: En litteraturstudie genomfördes där sex vetenskapliga artiklar hämtade från PubMed granskades. Två studier var dubbelblinda, randomiserade och placebokontrollerade. Två studier var randomiserade jämförelsestudier där drospirenon/EE jämfördes med andra gestagen kombinerat med EE. De andra två studierna var icke-kontrollerade kliniska prövningar. Samtliga sex studier undersökte effekten drospirenon/EE hade på premenstruella symtom. Resultat: Resultatet visade en minskning i premenstruella symtom i samtliga studier som inkluderades i litteraturstudien. Drospirenon som gestagen hade en större symtomförbättring än levonorgestrel och desogestrel. Drospirenon/EE i doseringsmönstret 24/4 minskade symtom vid PMDS effektivt. Drospirenon/EE i doseringsmönstret 21/7 minskade signifikant vattenretention och negativ påverkan hos kvinnor med PMS. Det fanns en väsentlig placeborespons. Slutsats: Orala kombinerade preventivmedel innehållande drospirenon/EE kan ha god effekt vad gäller minskning av premenstruella symtom hos kvinnor som lider av PMS och PMDS. Både affektiva och somatiska symtom kan signifikant förbättras.

Bakgrund: Cirka 75% av alla fertila kvinnor påverkas i varierande grad av premenstruella symtom. 15–20% har uttalad PMS medan 2–5% drabbas av den allvarligare varianten PMDS. De vanligaste symtomen är ilska, irritabilitet, ångest, ökad svullnadskänsla i kroppen, ömhet i brösten, huvudvärk, led-/muskelvärk och viktökning. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka kvinnors erfarenheter av att leva med PMS och PMDS. Metod: Examensarbetet utfördes som en litteraturstudie med kvalitativ studiedesign där tio vetenskapliga artiklar sammanställdes för att kunna svara på det valda syftet. Resultat: För vissa kvinnor innebar premenstruella besvär år av månatligt lidande, för andra var det ett tecken på att vara en frisk kvinna. Kvinnorna hade olika copingstrategier för att få vardagen att fungera, de vanligaste var egen tid och att praktisera självövervakning. Många upplevde en negativ samhällelig bild av PMS och hur den premenstruella kvinnan uppfattades, dessa normer och ideal påvisades ha en skadlig inverkan på den egen självbilden och hur kvinnorna upplevde sina premenstruella besvär. Jean Watson (1985) belyser vikten av att sjuksköterskan ingjuter tro och hopp i patienten inför den situation den befinner sig i. På så vis kan sjuksköterskan bidra till beteende- och attitydförändringar. Slutsats: Kvinnorna upplever en samhällelig okunskap om PMS och PMDS som påverkar i vilken utsträckning de vågar tala om sina besvär. Okunskapen leder till att kvinnorna inte får det stöd och den hjälp de behöver för att klara vardagen, något som har direkt inverkan på livskvaliteten. Ökad medvetenhet och kunskap hos sjuksköterskan är grundläggande för att kunna ge adekvat och personcentrerad vård till dessa kvinnor. / Background: Approximately 75% of all women of childbearing age are affected by premenstrual symptoms. 15–20% have more distinct PMS, while 2–5% suffer from the more severe version PMDD. The most common symptoms are anger, irritability, anxiety, increased bloating, soreness in the breasts, headaches, joint/muscle pain and weight gain. Aim: The aim of the literature study was to investigate women's experiences of living with PMS and PMDD. Method: The thesis was carried out as a literature study with a qualitative study design. Ten scientific articles were compiled in order to answer the aim of the study. Results: For some women, PMS can mean years of monthly suffering, for others it's a sign of being a healthy woman. Women witnessed having to resort to different coping strategies to make everyday life work, the most common were personal time and self-monitoring. Many women experienced a negative societal image of PMS and how the premenstrual woman was perceived, these norms and ideals have been shown to have a harmful impact on their self-image and how they experience their premenstrual distress. Jean Watson (1985) highlights the importance of the nurse instilling faith and hope in the patient before the situation they find themselves in. In this way, the nurse can contribute to behavioral and attitudinal changes. Conclusion: Women feel that there is a societal ignorance that affects the extent to which they are comfortable speaking about their distress. This means that women do not receive the support and help they need to cope with everyday life, something that has a direct impact on their quality of life. Increased awareness and knowledge is fundamental in order for the nurse to provide adequate and person centered care for these women.

Introduktion: Många kvinnor påverkas negativt av fysiska och psykiska besvär under sin menstruationscykel. Det råder idag stor kunskapsbrist om hur subkliniska menstruella besvär som kraftig menstruationssmärta, riklig menstruationsblödning, premenstruellt syndrom, premenstruellt dysforiskt syndrom, oregelbunden menstruation och menstruationsbortfall kan lindras utan att använda läkemedel. Fysisk aktivitet och kost har visats ge stora hälsoeffekter vid många sjukdomar och besvär och därför var syftet att undersöka om det även ger positiva hälsoeffekter vid menstruella besvär. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att studera om fysisk aktivitet och kost kan minska fysiska och psykiska subkliniska menstruella besvär och därigenom ge ökat välmående. Metod: Sökt i Pubmed med sökorden subkliniska besvär i relation till fysisk aktivitet respektive kost hos fertila tränade och otränade kvinnor utan inverkan av hormonella preventivmedel. Resultat: Studien har visat vissa belägg för att fysisk aktivitet och kost kan lindra några subkliniska menstruella besvär. Premenstruellt syndrom (PMS) kan främst lindras genom lugna, meditativa aktiviteter. Vidare sågs god effekt på PMS av mindre men fler måltider med komplexa kolhydrater, samt intag av vitaminer och mineraler. Yoga har även visats minska menstruationssmärta, och allmän fysisk aktivitet har visat antydan till att förbättra menstruationens regelbundenhet. För att undvika oregelbunden menstruation eller menstruationsuppehåll behövs adekvat energiintag. Övriga subkliniska menstruella besvär saknade tydliga rekommendationer. Konklusion: Studien har visat att fysisk aktivitet och kost kan ha positiva effekter på vissa menstruella subkliniska besvär. För kvinnor med PMS verkar lugna, meditativa former av fysisk aktivitet kunna lindra syndromet. Yoga och fysisk aktivitet har även visats minska dysmenorré. Tillräckligt energiintag är essentiellt för att undvika oregelbunden och utebliven menstruation. Ytterligare studier behövs inom området för att säkerställa resultat och ge generella rekommendationer. / Background: Many women experience physical and psychological symptoms during their menstrual cycle. Research is scarce about how to ease subclinical menstrual disorders like dysmenorrhea, menorrhagia, premenstrual syndrome, premenstrual dysphoric syndrome, oligomenorrhea and amenorrhea without using medicines. Physical activity and diet is proved to have positive effects on several diseases and we therefore wanted to see if positive effects also could be seen on subclinical menstrual disorders. Aim: The aim of this study was to investigate if physical activity and diet could reduce physical and psychological subclinical menstrual disorders and lead to a better wellbeing. Method: Searching for subclinical menstrual disorders in relation to physical activity and diet in fertile, active and inactive women without the use of hormonal contraceptives was done using Pubmed. Results: The study has shown that physical activity and diet could reduce some of the problems associated with subclinical menstrual disorders. Premenstrual syndrome (PMS) could be eased through calm, meditative activities. Positive effects could be seen when eating more often but smaller meals containing complex carbohydrates and by taking additional vitamins and minerals. Yoga has been proved to reduce menstrual pain and there’s also an indication that physical activity could improve the regularity of the menstrual cycle. Adequate energy intake is needed to avoid oligomenorrhea and amenorrhea. No clear recommendations were found for the remaining subclinical menstrual disorders. Conclusion: The study has shown that physical activity and diet have positive effects on some subclinical menstrual disorders. Symptoms of PMS could be eased by calm, meditative activities. Yoga and physical activity have been shown to reduce dysmenorrhea. Adequate energy intake is essential to avoid oligomenorrhea and amenorrhea. Further research is needed to give general recommendations.

Bakgrund: Kvinnor i fertil ålder drabbas i olika omfattning av premenstruella besvär i form av fysiska och psykiska symtom under perioden mellan ägglossning och mens. Forskning visar att menstruationsrelaterade frågor är underrepresenterade och det förekommer negativa uppfattningar om den menstruerande och premenstruerande kvinnan som svag och sjuk. ​​Sjuksköterskan har ett ansvar att bedriva en vård som främjar hälsa och lindrar lidande. Ökad kunskap och förståelse för erfarenheter av att leva med premenstruella besvär kan bidra till att sjuksköterskan kan vara ett bättre stöd för dessa kvinnor.  Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors erfarenheter av premenstruella besvär​.   Metod: En allmän litteraturöversikt har gjorts med tio vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL och PubMed. Nio artiklar var kvalitativa och en artikel var mixad metod.  Resultat: ​I resultatet identifierades tre huvudteman: Påverkan på kvinnors vardag och arbetsliv till följd av premenstruella besvär, Hur kvinnor hanterar premenstruella besvär, Kvinnors erfarenheter av bemötande och attityder kring premenstruella besvär varav sista temat har två subteman: Bemötande från vården och Mäns och samhällets attityd.​  Slutsats: Kvinnors erfarenheter av premenstruella besvär påverkade dem såväl fysiskt som psykiskt och hade en inverkan på både vardag- och arbetsliv. Kvinnor upplevde att samhällets syn och mäns attityd kring premenstruella besvär var negativ och att det saknades kunskap och förståelse inom vården. Det framkom olika sätt att hantera sina besvär på och många sökte stöd och förståelse hos andra kvinnor. Erfarenheterna som beskrevs av kvinnorna kan ge sjuksköterskan kunskap och vara en bra grund för hur hon ska ge stöd och bemöta kvinnor med premenstruella besvär. / Background: ​Women in fertile age describe varying degrees of premenstrual discomfort in the form of physical and psychological symptoms during the period between ovulation and menstruation. Research shows that menstruation-related issues are underrepresented in general and there are negative perceptions of the menstruating and premenstruating woman as being weak and sick. The nurse has a responsibility to provide care that promotes health and alleviates suffering. Increased knowledge and understanding the experience of living with premenstrual discomfort can contribute to the nurse being better able to support these women.​  Aim: The aim was to describe women´s experiences of premenstrual discomfort​.  Method: A general literature review has been made with ten scientific articles taken from the databases CINAHL and PubMed. Nine articles were qualitative and one article was mixed method.​  Results: In the result three main themes were identified: Impact on women's private and professional lives as a result of premenstrual discomfort, How women deal with premenstrual discomfort, Women's experiences of treatment and attitudes around premenstrual discomfort, the last theme of which has two subthemes: Treatment from health care and Men's and society's attitude.  Conclusion: Women's experiences of premenstrual discomfort affected them both physically and psychologically and had an impact on both their private and professional lives. Women felt that society's view and men's attitude towards premenstrual discomfort were negative and that there was a lack of knowledge and understanding in healthcare. Different ways of dealing with their premenstrual discomfort emerged and many sought support and understanding from other women. The experiences described by the women can give the nurse knowledge and be a good basis for how the nurse should provide support and respond to women with premenstrual discomfort.