Den här dokumentstudien har en kvalitativ ansats och ämnar analysera förarbeten till lagen om barnfridsbrott. Syftet med studien är att undersöka hur barns rätt till skydd samt barns aktörskap, i relation till barnkonventionens artikel 19 och 12, hanteras i förarbetena. Studien lyfter även den spänning som tidigare forskning visat finns mellan olika artiklar i barnkonventionen och i barns ökade autonomi kontra deras behov av samhällets skydd. Teorier om medborgarskap och barns medborgarskap används för att synliggöra och förklara barns ställning i samhället och det som händer med deras position när lagar verkar för en ökad ställning. Teori om barn som aktörer har använts som teoretisk utgångspunkt för att ge en förklaring till hur synen på barn i en svensk kontext har förändrats över tid, där individen nu fått en starkare ställning. De valda teorierna har även gett möjlighet att förklara hur lagen vi studerat förarbetena till kommer att verka i förhållande till barns delaktighet och ansvar.Metoden som använts är en innehållsanalys av regeringens proposition Barn som bevittnar brott (Justitiedepartementet 2021a) samt Statens offentliga utredning Straffrättsligt skydd för barn som bevittnar brott mellan närstående samt mot uppmaning och annan psykisk påverkan att begå självmord (Utredningen om skydd för barn som bevittnar våld eller andra brottsliga handlingar och ansvar för uppmaning att begå självmord 2019). Resultatet visar att när barnet får en ökad rättslig ställning som målsägande tenderar det att försvaga skyddet. Barn kommer bland annat behöva medverka i en rättsprocess mot en närstående, vilket kan vara riskfyllt för barnet utifrån flera synvinklar. Spänningen mellan barns rätt till skydd och barns aktörskap existerar och behöver tas hänsyn till när lagar inom området skrivs fram, vilket det material som analyserats i studien inte gjort.