Abstrakt Titel: Barn till föräldrar med kognitiva funktionsnedsättningar – En kvalitativ studie om hur barn framställs i arbetsmaterial gällande stödinsatser Syfte: Syftet med studien är att analysera vårt insamlade datamaterial, och med begrepp från våra teorier, barndomssociologi, resiliensteori och anknytningsteori, titta på hur barn framställs i arbetsmaterial riktat till yrkesverksamma som arbetar med familjer där minst en av föräldrarna har en kognitiv funktionsnedsättning. Metod: Vi har använt oss av en kvalitativ innehållsanalys där vi har undersökt material kring tre insatser som riktar sig till yrkesverksamma som arbetar med stöd till familjer där minst en av föräldrarna har en kognitiv funktionsnedsättning. Analysmaterialet består av material kring FIBprojektet, föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar, med dess olika stödinsatser, samt material kring insatserna PAM (Parent assessment manual) och PYC (Parenting Young Children), som syftar till att stärka och bedöma föräldraförmågan hos föräldrarna i dessa familjer. Med begrepp hämtade från barndomssociologi, resiliensteorin samt anknytningsteorin, har vi skapat koder och genom en kodningsprocess har vi utläst teman i materialet knutna till de valda teorierna. Huvudresultat: I analysen av materialet har vi tittat på framställningar av barns ansvarstagande, utveckling och roll i familjen. Vi har också studerat föräldraskapet utifrån insatserna och barnens position. Gemensamt för samtliga insatser var att de hade ett tydligt familjefokus, där barnen ofta ses som en del av familjebegreppet och inte som egna individer. I materialet har vi bland annat utläst en tydlig dubbelhet angående barnens ansvar i dessa familjer samt diskuterat synen på barns utveckling. Vi har också sett att barn många gånger uttrycker en osäkerhet inför insatsernas syfte och sin egen delaktighet. Slutsatser: Vår huvudsakliga slutsats är att barnen uppmärksammas i begränsad utsträckning i materialet. Insatserna gav barnen lite, eller inget, utrymme alls, att själva agera utifrån sina individuella behov. Många gånger kom barnen och deras aktörskap och delaktighet i skymundan för föräldrarna och deras funktionsnedsättningar, då flera av insatserna syftade till att stärka föräldraförmågan.

Arbetet undersöker hur områden som döden, sorg och barns aktörskap gestaltas inom modern barnlitteratur. Studien består av en ideologianalys av åtta bilderböcker som alla blivit utgivna under åren mellan 1999 – 2011. Syftet är att granska vilka kunskaper och värderingar som kommer till uttryck i barnlitteraturen och hur dessa kan relateras till den forskning som idag existerar om barn i sorg och barns förståelse om döden. Undersökningens fokus kommer vara hur det krisdrabbade barnet skildras i böckerna och vilken syn på barnet som förmedlas.    Ideologianalysen genomförs med analysverktyget parametrar. Resultatet visar att barnlitteraturen förmedlar en varierande skildring av död och sorg i böckerna där kunskap växlar mellan det konkreta och det abstrakta. Hur barnen skildras och den syn på barnet som förmedlas i böckernas innehåll är övervägande positiv, där barn ses som kunniga, kompetenta och självständiga aktörer.

Denna kvalitativa och komparativa studie bygger på planerad undervisning i förskolan och hur barn i olika åldrar möter denna undervisning. Jag har utgått från ett åldersperspektiv för att ta reda på hur barns möte med den planerade undervisningen tar sig uttryck och har observerat vad det finns för likheter och skillnader mellan äldre och yngre barn vid dessa tillfällen. Detta för att få kunskap om hur barns möte med planerad undervisning kan se ut i förskolan med fokus på barnens agerande, deltagande, utforskande och inflytande i dessa situationer. Det har tidigare gjorts studier och forskning kring barns lärande i förskolan i förhållande till undervisning där genus, språk och klass stått i fokus. Med det finns en brist på litteratur och studier ur ett åldersperspektiv som visar på hur just barnens ålder påverkar barnens möte med planerad undervisning. Jag har utgått från ett barndomssociologiskt perspektiv samt tidigare forskning kring undervisning, barns aktörskap och lek i förskolan. Jag har inhämtat mitt material genom observationer och fältanteckningar då jag deltagit vid sex planerade undervisningstillfällen, på sex olika avdelningar och på tre olika förskolor. Mitt fältmaterial har analyserats utifrån Corsaros begrepp makro- och mikronivå, kamratkulturer, tolkande reproduktioner, delade ritualer, åtkomststrategier och barns aktörskap. Den slutsats man kan dra av mina fältstudier är att det finns flera skillnader mellan de yngre och äldre barnens möte med planerad undervisning såsom kommunikationens, sinnenas och lekens betydelse. Likheterna består främst utav barnens strategier, utforskande av pedagogiskt material samt betydelsen av det sociala samspelet.

Studiens syfte är att utifrån vårdnadshavares perspektiv belysa varför vissa elever valt att sluta på fritidshemmet i tidig skolålder, t.o.m. årskurs fyra. Dessutom vad eleverna gör på sin fritid istället för att gå på ett fritidshem. Studien syftar också till att visa hur fritidshemmet skulle kunna arbeta för att få eleverna att stanna kvar längre. Frågeställning: Varför slutar elever på fritidshemmet i tidig ålder? Vad gör deras barn på sin fritid i stället för att gå på ett fritidshem? Vad anser vårdnadshavare att fritidshemmet skulle kunna göra för att få eleverna till att stanna där längre? En kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer med sex vårdnadshavare har ägt rum för att få mer nyanserade och ingående svar.  Resultatet visar att avsaknad av kompisar, fritidshemmets stökiga miljö samt barns mognad är anledningar till att barnen väljer att sluta på fritidshemmet. Barnen umgås istället med kompisar och ofta via digitala verktyg. Läxor blir gjorda tidigare på dagen nu när barnen slutat på fritidshemmet uppger vårdnadshavare. Informanterna anser att fritidshemmets personal behöver visa ett större engagemang samt öka elevernas inflytande i verksamheten för att få eleverna intresserade av fritidshemmet. Enligt informanterna behöver fritidshemmet fler resurser för att kunna erbjuda aktiviteter och en trygg miljö för barnen. Dock anser vårdnadshavare att problemen som uppstått genom bristfälliga ramfaktorer är något som rektorer och lokalpolitiker behöver se över.

Studiens syfte har varit att undersöka barns perspektiv på små förskolegårdar i stadsmiljö; hur barn upplever och använder den begränsade förskolegårdens miljö och utbud. Förskolegårdar krymper i takt med faktorer som ökad konkurrens om mark, förtätning av städer och växande befolkning. Utvecklingen i planeringen av barns utemiljöer går mot förskolegårdar i slitstarka material som gummiasfalt, plast och betong för att tåla stora barngrupper på liten yta. Genom individuella samtalspromenader med åtta barn i åldrarna fyra till sex år visade barnen upp och berättade om olika platser på sin förskolegård. Barnen fick även ta kort på platserna med kameran på en telefon. Studiens teoretiska ramverk utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Studiens teoretiska begrepp är barns perspektiv och barns aktörskap, samt platsskapande, platsidentitet, barns platser, och handlingserbjudanden. Studien visar att platser som upplevs negativa av barnen är de lekställen som inte erbjuder variation i sitt användningsområde, platser som inte erbjuder utmaningar och där det finns för många regler kring platsen. Ytor av asfalt, gummiasfalt och konstgräs upplevs också som negativa, dessa anses värdelösa som inte går att använda till något. Positiva platser är de ställen man kan leka flera på samtidigt och som har en öppen karaktär som bjuder in till att barnen själva kan bestämma hur man vill använda platsen. Platser där det går att finna naturliga och lösa material upplevs också som positiva. Om barnen själva fick bestämma gårdens utseende skulle det finnas mer naturliga inslag på förskolegården.

I denna studie undersöker vi hur barns delaktighet synliggörs under vardagliga rutiner i förskolans verksamhet. Detta undersöks med hjälp av två frågeställningar; Vilka arbetsformer använder förskolepersonalen sig av för att främja barns delaktighet, och vilka utmaningar kommer till uttryck för barns delaktighet? För att kunna undersöka detta har vi i denna kvalitativa studie använt oss av deltagande observation med reflekterande intervjuer som datainsamlingsmetod. Studien har analyserats utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv med centrala begrepp från teorin som barnperspektiv, barns perspektiv och barns aktörskap. I resultatet synliggörs det flera olika arbetssätt samt utmaningar i arbetet med barns delaktighet i förskolan. Studiens slutsats är att förskolepersonalen använde sig av flera olika arbetsformer för att främja barns delaktighet. Bland dessa infinner sig att ta vara på barnens intressen, tar vara på barns fysiska och emotionella behov, samt inkludera barnen i vardagliga rutiner. De utmaningar som kommer till uttryck för barns delaktighet i förskolan är personalbrist samt utmaning i att låta barnen göra val.

Syftet med denna studie är genom att lyssna på barns utsagor och röster få en djupare förståelse för och lyfta fram barns perspektiv på utomhusmiljön i förskolan. I studien ville vi undersöka och lyfta barns perspektiv på affordance i förskolans utomhusmiljö. Studien som utfördes är kvalitativ genom metoden mosaic approach. Den genomfördes på en förskola där totalt 18 barn var delaktiga i studiens två delar, gåturer och fokussamtal. De teoretiska utgångspunkterna för vår studie är barndomssociologiskt perspektiv och James J. Gibsons teori om affordance. Dessa perspektiv har använts i analysdelen av den insamlande empirin. Resultatet visar att förskolans utomhusmiljö har en mångsidig och variation av mjuk och hård funktionalism. Det påvisar även att barnen upptäcker breda variationer av affordance i utomhusmiljön men att olika faktorer begränsar för hur barnen får utlopp för sina handlingar. En av studiens viktiga slutsatser är att det krävs trygghet och ett flexibelt förhållningssätt hos pedagogerna att inte vara den som måste tala om hur allting ska förhålla sig. För att tillmötesgå barnens uppfinningsrikedom av utomhusmiljöns handlingserbjudanden samt för att stötta barnens kreativitet och fantasiförmåga. En annan viktig slutsats i denna studie är att barn är kompetenta meningsskapare i utformandet av utomhusmiljön i förskolan. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver barns delaktighet och inflytande på förskolan samt hur de anser sig kunna skapa förutsättningar för barns delaktighet och inflytande i förskolans utbildning. Studien utgår ifrån semistrukturerade intervjuer som metod där 10 förskollärare medverkat. Den teoretiska utgångspunkten för studien är det barndomssociologiska perspektivet med begreppen being och becoming, samt begreppet barns aktörskap och Shiers delaktighetsmodell. Resultatet synliggör förskollärares beskrivningar av strategier för att öka barns delaktighet och inflytande genom kartläggning av barns behov och intressen, tydliggörande pedagogik och demokratiska röstningar, men lyfter också hinder och utmaningar i förskolans uppdrag att främja barns delaktighet och inflytande. Studiens slutsats visar att förskollärare har en vilja att skapa förutsättningar för barns delaktighet och inflytande i förskolan, men att det finns osäkerhet i hur förskollärare kan öka barns delaktighet och inflytande i samspel med övriga mål och riktlinjer i förskolans styrdokument.

Syftet med studien är att lyfta fram barns röster kring bygg- och konstruktionsutrymmet, men även undersöka huruvida barns aktörskap möjliggörs genom utrymmets utformning. Barndomssociologi har använts i studien som stöd för att skriva fram och närma sig barns perspektiv. Eftersom barns perspektiv har intagits är metoden för den insamlade empirin barnsamtal samt deltagande observationer. För att behandla den insamlade empirin användes tematisk analys. Utifrån den tematiska analysen kodades de teman som var framträdande i barnsamtalen och deltagande observationerna. Det resultat som framkom är att barns aktörskap påverkas av det som utgör dessa tema, nämligen regler, materialtillgång och utformningen av rummen. Hur barns aktörskap främjas eller hämmas beror på barnens delaktighet i bygg- och konstruktionsutrymmet. Barnen uttrycker exempelvis att regler finns kring materialtillgången men att de inte vet varför. På grund av studiens begränsningar har förskolepersonalens resonemang kring varför reglerna finns inte tagits upp, vilket är något som resoneras kring i studien.

Studiens problemområde omfattar konflikter som är en del av barnens vardagliga liv där interaktionerna mellan barnen behandlar olika perspektiv, normer och värderingar. Därav framställdes syftet med vår studie att studera hur konflikter uppstår och avslutas mellan barnen i leksituationer på förskolan, samt hur detta förhåller sig till kamratkultur. Denna undersökning har skett med hjälp av en kvalitativ metod där vi har inspirerats av en etnografisk ansats med utgångspunkt från den barndomssociologiska teorin, där vi har genomfört observationer i en förskoleavdelning med barnen som är mellan två och fyra år. Utifrån våra formulerade forskningsfrågor samt hur barnen uppvisade konflikter i deras interaktioner under leksammanhang, kom vi fram till att använda oss av följande begrepp som utgångspunkter: kamratkulturer, barns aktörskap, skydd av interaktivt utrymme och tillträdesstrategier. Resultatet i vår studie synliggjorde hur barns konflikter framkom och avslutades genom att de delade olika tankar och åsikter, men även var oeniga om hur de agerade i deras interaktioner. Det framhävs även i resultatet hur barn skyddar sitt interaktionsutrymme från andra barns intrång, där vi kunde dra slutsatsen att det var deras sätt till att avsluta en konflikt i handling.