Skolinspektionen har anmärkt på att förskolorna i vår kommun arbetar för lite med att medvetet motverka traditionella könsmönster. Sedan den första läroplanen (Lpfö 98) för förskolan gavs ut 1998 har det varit inskrivet att de vuxna i förskolan ska ge barnen samma möjligheter utan begränsningar utifrån stereotypa könsmönster och könsroller. Det här ämnet har alltid intresserat oss, så Skolinspektionens anmärkning såg vi som intressant och gav oss ett uppslag att undersöka hur det står till. Syftet med detta arbete var att undersöka hur man i ljuset av likabehandlingsplaner arbetar på ett par förskolor med att motverka traditionella könsmönster. Våra frågeställningar var hur arbetslag förhåller sig till barn vid lämningssituationer och utvalda leksituationer ur ett köns- och genusperspektiv, hur det kan skilja sig åt samt hur personalen tänker och beskriver hur de arbetar med ämnet. Som metod har vi både observerat i verksamheten och intervjuat två arbetslag. Vårt resultat visar på att arbetslagen anser sig arbeta likabehandlande med alla barn. Med det menar de att barnen själva får välja aktivitet vilket också våra observationer bekräftar. Vår slutsats är dock att likabehandling, enligt arbetslagens sätt att se på likabehandling, kan stärka stereotypa könsroller och könsmönster och att arbetet med att motverka dessa sker i mycket ringa omfattning. Kompetensen om hur man kan arbeta, enligt läroplanens intentioner i ämnet, behöver utvecklas för att arbetslagen ska få en ökad kunskap om hur man kan arbeta med dessa frågor.

Skolinspektionen har anmärkt på att förskolorna i vår kommun arbetar för lite med att medvetet motverka traditionella könsmönster. Sedan den första läroplanen (Lpfö 98) för förskolan gavs ut 1998 har det varit inskrivet att de vuxna i förskolan ska ge barnen samma möjligheter utan begränsningar utifrån stereotypa könsmönster och könsroller. Det här ämnet har alltid intresserat oss, så Skolinspektionens anmärkning såg vi som intressant och gav oss ett uppslag att undersöka hur det står till. Syftet med detta arbete var att undersöka hur man i ljuset av likabehandlingsplaner arbetar på ett par förskolor med att motverka traditionella könsmönster. Våra frågeställningar var hur arbetslag förhåller sig till barn vid lämningssituationer och utvalda leksituationer ur ett köns- och genusperspektiv, hur det kan skilja sig åt samt hur personalen tänker och beskriver hur de arbetar med ämnet. Som metod har vi både observerat i verksamheten och intervjuat två arbetslag. Vårt resultat visar på att arbetslagen anser sig arbeta likabehandlande med alla barn. Med det menar de att barnen själva får välja aktivitet vilket också våra observationer bekräftar. Vår slutsats är dock att likabehandling, enligt arbetslagens sätt att se på likabehandling, kan stärka stereotypa könsroller och könsmönster och att arbetet med att motverka dessa sker i mycket ringa omfattning. Kompetensen om hur man kan arbeta, enligt läroplanens intentioner i ämnet, behöver utvecklas för att arbetslagen ska få en ökad kunskap om hur man kan arbeta med dessa frågor.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare uttrycker kunskaper och strategier kring barns konflikthantering i leksituationer. Vilket grundar sig i vårt problemområde som handlar om att lärande går före omsorg och att förskollärare behöver didaktiska ämnesinriktade kunskaper för att kunna skapa lärandesituationer för barnen under konfliktsituationer. Studien gjordes genom en kvalitativ enkät där fyra rektorer i mellersta Sverige blev tillfrågade att be sina förskollärare delta i undersökningen. Elva förskollärare valde att delta i studien och därmed fick vi in tillräckligt med data för att kunna analysera svaren. Resultatet analyserades utifrån ett didaktiskt perspektiv för att få syn på förskollärares kunskaper och strategier vid barns konflikthantering i leksituationer. Resultatet visar på att förskollärare har strategier kring barns konflikthantering i leksituationer vilket flera av förskollärarna anser sig ha erhållit från yrkeserfarenhet. Strategier som varit återkommande bland förskollärarna är att barnen själva behöver ges möjlighet till att lösa konflikterna själva, klarar inte barnen av det själva finns förskollärarna där som ett stöd för att tillsammans finna lösningar på konflikten mellan barnen. I diskussionen drar vi en slutsats att förskollärarna har kunskaper kring hantering av barns konflikter  och att de ser varje konflikt som ett lärandetillfälle. / <p>2020-06-08</p>

Studiens problemområde omfattar konflikter som är en del av barnens vardagliga liv där interaktionerna mellan barnen behandlar olika perspektiv, normer och värderingar. Därav framställdes syftet med vår studie att studera hur konflikter uppstår och avslutas mellan barnen i leksituationer på förskolan, samt hur detta förhåller sig till kamratkultur. Denna undersökning har skett med hjälp av en kvalitativ metod där vi har inspirerats av en etnografisk ansats med utgångspunkt från den barndomssociologiska teorin, där vi har genomfört observationer i en förskoleavdelning med barnen som är mellan två och fyra år. Utifrån våra formulerade forskningsfrågor samt hur barnen uppvisade konflikter i deras interaktioner under leksammanhang, kom vi fram till att använda oss av följande begrepp som utgångspunkter: kamratkulturer, barns aktörskap, skydd av interaktivt utrymme och tillträdesstrategier. Resultatet i vår studie synliggjorde hur barns konflikter framkom och avslutades genom att de delade olika tankar och åsikter, men även var oeniga om hur de agerade i deras interaktioner. Det framhävs även i resultatet hur barn skyddar sitt interaktionsutrymme från andra barns intrång, där vi kunde dra slutsatsen att det var deras sätt till att avsluta en konflikt i handling.