Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolepedagoger i samtal med varandraframställer dokumentationen som görs i verksamheten och barns delaktighet idokumentationsarbetet. Två fokusgruppsamtal genomfördes tillsammans med pedagoger fråntvå förskolor, där ljudupptagning användes för att samla in det empiriska materialet. Studienutgår från det socialkonstruktionistiska perspektivet och diskurspsykologi används för attanalysera kommunikationen. Detta med avsikt att få en djupgående analys kring vilkaförhållningssätt som verkar ligga till grund för pedagogernas resonemang i samtalen, och vaddessa kan innebära för barns delaktighet i dokumentationsarbetet. Resultatet visar att detgenomgående uttrycks varierande förhållningssätt till dokumentation och barns delaktighet iden. Beroende på pedagogernas barnsyn och hur de förhåller sig till dokumentation,konstrueras dokumentationsarbetet på olika sätt. Dokumentation som framställs som ettverktyg för att utveckla verksamheten, möjliggör barns delaktighet betydligt mer, än i de falldär dokumentation görs för att man måste. Tid och intresse uttrycks vara aspekter sompåverkar barns delaktighet i dokumentationsarbetet och pedagogerna uttrycker varierandeförhållningssätt och strategier för att hantera dessa aspekter Det framställs en smal syn på vadbarns delaktighet i dokumentationsarbetet innebär, där delaktigheten karaktäriseras av attvälja och samtala kring bilder. Delaktighet framställs även som något som är beroende av vilka förmågor barnet har.

Syftet med studien är att genom en kvalitativ metod studera hur biståndshandläggare inom ramen för lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) använder sig av barnkonventionen och begreppet barnets bästa i utredningar som gäller stöd och insatser till barn. Studien svarar på två frågeställningar: Hur tillgodoses barns rätt till delaktighet i utredningar enligt LSS? och I vilken utsträckning tas hänsyn till barnets vilja? För att svara på dessa frågeställningar har vi studerat 20 LSS-utredningar som rör barn från en stor kommun i mellersta Sverige. Dessa utredningar har sedan analyserats med hjälp av innehållsanalys utifrån studiens teoretiska utgångspunkt barndomssociologi, Harts delaktighetsstege samt Sundhalls delaktighetsbegrepp. I analysen har vi med hjälp av Sundhalls delaktighetsbegrepp objekt utan röst, objekt med röst, inkompetent subjekt samt kompetent subjekt kunnat se i vilken grad barn med funktionsnedsättningar tillåts vara delaktiga i LSS-utredningarna. Resultatet visar att barns delaktighet varierade i utredningarna. 10 av 20 barn har fått vara delaktiga och komma till tals i stor utsträckning medan en fjärdedel av barnen inte har fått komma till tals överhuvudtaget. Barns rätt till delaktighet tillgodoses av biståndshandläggarna genom att de har ett möte där barnen deltar. Detta innebär dock inte alltid att barnet getts möjlighet att vara faktiskt delaktig. I cirka två tredjedelar av de 20 utredningar vi studerat har hänsyn inte tagits till barnens vilja. Således anser vi, i enlighet med tidigare forskning, att det finns ett fortsatt behov av att arbeta med dessa frågor för att barns rätt till delaktighet ska anses vara tillgodosett.

Denna masteruppsats utgörs av en kvalitativ studie om ungdomars delaktighet i skolors arbete mot kränkande behandling och diskriminering. I den här studien har högstadieungdomar intervjuats om sina upplevelser av arbetet mot mobbning i deras skolor, och på vilka sätt de själva är delaktiga i det arbetet. Delaktighet i frågor som rör en själv kan hävdas vara en grundläggande demokratisk rättighet. Skolverket poängterar att de ska vara framgångsrikt för skolor att ungdomarna är delaktiga i arbetet mot kränkande behandling och diskriminering. Men på vilka sätt görs de delaktiga och vad anser de själva om skolornas arbete? Med utgångspunkt i en barndomssociologisk syn på barn, där barns delaktighet ses som något mycket komplext, analyseras ungdomarnas berättelser i denna studie. Vikt läggs vid att de vuxna behöver ge ungdomarna utrymme och information för att de ska kunna vara delaktiga. Det framkommer en bild av att ungdomarna inte delges information i någon större utsträckning och därför är deras delaktighet begränsad. Detta trots att barns och ungdomars delaktighet ofta framhålls som mycket viktig i officiella dokument. / This master thesis consists of a qualitative study about child participation in schools’ work against bullying and discrimination. In this study young people from the age of 13 to 15 have been interviewed about their experiences regarding the work that is done against bullying in their schools, and how they themselves are involved in that work. The right to participate in questions concerning oneself can be said to be a democratic right. According to the Swedish National Agency for Education it is supposed to be important for schools to let children participate in the work against bullying. But in what ways are they given the right to participate? And what do they think about the schools anti-bullying work? With the sociology of childhood, that views children’s participation as a complex matter, as the theoretical background, the youths’ stories are analysed in this study. The study shows a picture of a reality in the schools where the youths are not particularly involved, due to them not being informed properly about different areas of the anti-bullying work.

The purpose of this thesis is to illustrate the various approaches librarian's may have toward children's reading and toward storytime programmes, and also to discuss if and how these different approaches can influence their planning, execution and follow-up of the storytime programme. Eight qualitative interviews were conducted with nine librarian's who work with storytime programmes at public libraries. A model of three approaches toward reading and storytime was used to analyze the results of the interviews. The study found no indications that the librarian's approaches toward reading and storytime affect how they plan, execute or follow-up the storytime programmes. The results indicate that practical factors, such as staffing shortage or lack of time, are far more influential, as well as the personal view of the storytime-giver.

The purpose of this study was to examine pedagogues’ experience working with shy children and their opportunities for participation in preschool. An increasing number of children are registered in preschools today; this leading to larger groups of children and the chance for the individual child to practice its rights of having its voice heard are therefore becoming more difficult. The literature review will start with what the UNCRC and the pre-school curriculum, Lpfö 98, say about children’s participation and their right to have their voices heard. After that, shortly about the shy child, and then moving on to what is important in the work with children’s participation. Literature and research show that children are affected by the adults they meet in everyday life and also the adult’s view of the child and their ability to participate. To examine pedagogue’s experience of shy children’s participation, I used qualitative interviews with six pedagogues working at two different preschools. The result showed that pedagogue’s most important work in promoting shy children’s participation is making sure the children feel safe and building trust between adults and children. The children can then, later on, feel ready to participate in social interaction with other children. This is also where the children can come into contact with democratic values. Keywords: Shy children, participation in preschool, children’s participation

Lösningsinriktad pedagogik (LIP) är en arbetsmodell och ett förhållningssätt. Författaren har implementerat LIP på sin arbetsplats, en förskola i Norra Storstockholm. Författaren har även utarbetat en egen arbetsmodell utifrån LIP i syftet att öka förskolans pedagogiska kvalitet.  I studien undersöks arbetsmodellen. Dessutom undersöks på vilket sätt pedagogerna anser att arbetsmodellen hjälpt dem att bli bättre på att göra barn delaktiga i måltiden. De grundläggande begreppen barns delaktighet, gemensamt förhållningssätt samt LIP definieras. Därefter presenteras några för studien relevanta teorier ifrån tidigare forskning. Observationer, fokusgruppsamtal samt enskilda intervjuer i formulärform har använts för att besvara frågeställningarna. Resultaten presenteras i form av valda citat och reflektioner, vilka sedan i analysen synliggörs utifrån relevanta begrepp. Studien visar att ett gemensamt förhållningssätt ökar barns delaktighet. Det förenklar och förtydligar gemensamma mål. Barnen möter en homogen Studien drar slutsatsen att LIP i enlighet med styrdokument och det sociokulturella perspektivet skapat möjligheter även för de allra minsta barnen att vara delaktiga under måltiderna i denna förskoleverksamhet. Studien visar också att pedagogerna på denna förskola med hjälp av LIP överbrygger en del av den problematik som uppstår med olika yrkeskategorier i förskolan. Outbildade, barnskötare samt förskollärare använder samma grundläggande begrepp när de talar om barns delaktighet. Det finns också anledning att dra slutsatsen att det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs teorier om de minsta barnens tanke och språk är kunskaper alla pedagoger i förskolan behöver. Detta skulle kunna öka delaktigheten ytterligare för de allra minsta barnen i förskolan.

Studiens syfte har varit att undersöka förskollärares arbete med pedagogisk dokumentation i förskolan och hur barns delaktighet kommer till uttryck i denna. En bakgrund till studien är de krav och riktlinjer förskollärarna har att utgå från i dokumentationsarbetet i förskolan.    Pedagogisk dokumentation är idag en spridd dokumentationsform som har sitt ursprung i den norditalienska staden Reggio Emilias pedagogiska filosofi. Syftet med denna är att synliggöra barns lärprocesser och för att utveckla kvalitén i verksamheten.    Studien genomfördes genom intervjuer med förskollärare på tre olika förskolor, där de säger sig arbeta med pedagogisk dokumentation.    Resultatet av studien visar att förskollärarna använder pedagogisk dokumentation i sitt arbete för att fördjupa förståelsen för barns lärande, men också för att utveckla verksamhetens kvalité. En tydlig bild utifrån förskollärarnas uppfattningar och ord är att förskollärarna använder den pedagogiska dokumentationen i projektarbeten. Jag har också kunnat utläsa från resultatet att skillnader och likheter finns mellan de tre förskolorna när barns delaktighet kommer in. Samtliga förskollärare säger att de använder pedagogisk dokumentation för att barns lärande ska synliggöras. Detta sker genom att barnen får vara delaktiga i reflektionerna kring olika dokumentationer. En skillnad är hur det går vidare med det som samtalas om kring en dokumentation. För två av förskollärarna är reflektionsarbetet ett sätt att upptäcka nya idéer och spinna vidare på dessa. För en tredje förskollärare handlar barns delaktighet i dokumentationsarbetet om att gå tillbaka till dokumentationer och samtala med barnen om dessa och därmed lära av varandra. En oväntad information som kom fram är att en förskollärare inte bara tar upp barns delaktighet i dokumentationsarbetet som ett sätt att få tillgång till barns intressen. Utan en viktig aspekt med barns delaktighet är att förskollärarna kan få syn på information som de inte var medvetna om, som till exempel situationer då barnen blir kränkta.

Syftet med examensarbetet var att undersöka och få kunskap om förskollärarnas tankar kring pedagogisk dokumentation och reflektion i förskolan. Vår första frågeställning utgick från förskollärarnas åsikter om vad pedagogisk dokumentation hade för betydelse i verksamheten. Den andra och tredje frågeställningen inriktade sig på hur förskollärarna tolkade begreppet reflektion samt vad de ansåg att den hade för betydelse i förskolan. Den sista frågeställningen fokuserades på vilka erfarenheter förskollärarna hade av just reflektion i förskolan. Vi genomförde tio kvalitativa intervjuer i tre olika kommuner. Förskollärarna hade en ålder mellan 25-63 år och de avslutade förskollärarutbildningen vid olika tillfällen. Intervjuresultaten visade att det fanns möjligheter och svårigheter med både pedagogisk dokumentation och reflektion i förskolan. Pedagogiska dokumentationer möjliggjorde för att både barnens och pedagogernas synvinklar kunde lyftas fram. Det visade även den utveckling och lärande som förekom i verksamheten. Resultatet uppvisade också att förskollärarna hade olika uppfattningar om hur reflektioner skulle gå till. Informanterna var eniga om att det kunde synliggöra hela förskolans verksamhet. Förskollärarna hade däremot varierande erfarenheter kring hur reflektionen kunde ta form i förskolan.

Syftet med vår studie är att ta reda på hur pedagogerna tänker och handlar kring barns delaktighet och inflytande i utformandet av den fysiska inomhusmiljön Som metod har vi använt oss av enkäter och intervjuer. Enkäterna består av svar från 30 olika arbetslag och intervjuerna består av svar från åtta förskollärare. Resultatet visade att pedagogerna i förskolan tycker att barns delaktighet och inflytande i utformandet av den fysiska inomhusmiljön är viktigt. Slutsatsen av vår studie är att pedagogerna arbetar aktivt med att se till barns intressen och önskemål, vilket sker genom samtal med barnen och observationer i verksamheten. Pedagogerna tycker över lag att barnen ska vara delaktiga och ha inflytande i utformandet av den fysiska inomhusmiljön.

Syftet med denna studie är att bidra med ytterligare kunskap gällande barns delaktighet och inflytande i förskolan och ur förskollärares perspektiv.Undersökningsmetod består av fem intervjuade förskollärare. I studien har semistrukturerade intervjuer använts. Resultat har analyserats genom begreppen lekfullhet, emotionell närvaro, barns perspektiv och barnperspektiv och stödjande kommunikation. Resultatet visar att förskollärarna som intervjuades gör barnen delaktiga och har inflytande på förskolan genom valtavla, lyssna in barnens intresse, att barnen aktivt hjälper till och medbestämmande. Begränsningar med barnens delaktighet och inflytande uppstår när personal är borta, har möte eller vid språksvårigheter. Barnen har delaktighet och inflytande men i mindre skala. De möjligheter förskollärarna med barns delaktighet och inflytande är att barnen kommer med förslag, att de vidareutvecklar barns aktiviteter och bygger på barns motivation. Slutsatsen är ju mer närvarande förskollärarna är ju mer delaktighet får barnen och på så vis utvidgas barnens kompetens och färdigheter.