Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolepedagoger i samtal med varandraframställer dokumentationen som görs i verksamheten och barns delaktighet idokumentationsarbetet. Två fokusgruppsamtal genomfördes tillsammans med pedagoger fråntvå förskolor, där ljudupptagning användes för att samla in det empiriska materialet. Studienutgår från det socialkonstruktionistiska perspektivet och diskurspsykologi används för attanalysera kommunikationen. Detta med avsikt att få en djupgående analys kring vilkaförhållningssätt som verkar ligga till grund för pedagogernas resonemang i samtalen, och vaddessa kan innebära för barns delaktighet i dokumentationsarbetet. Resultatet visar att detgenomgående uttrycks varierande förhållningssätt till dokumentation och barns delaktighet iden. Beroende på pedagogernas barnsyn och hur de förhåller sig till dokumentation,konstrueras dokumentationsarbetet på olika sätt. Dokumentation som framställs som ettverktyg för att utveckla verksamheten, möjliggör barns delaktighet betydligt mer, än i de falldär dokumentation görs för att man måste. Tid och intresse uttrycks vara aspekter sompåverkar barns delaktighet i dokumentationsarbetet och pedagogerna uttrycker varierandeförhållningssätt och strategier för att hantera dessa aspekter Det framställs en smal syn på vadbarns delaktighet i dokumentationsarbetet innebär, där delaktigheten karaktäriseras av attvälja och samtala kring bilder. Delaktighet framställs även som något som är beroende av vilka förmågor barnet har.

Syftet med föreliggande studie är att belysa hur dokumentation som arbetsform kan förstås som ett redskap för regementalitet och normalisation i förskolans verksamhet. I studien har förskolans läroplan, samt två ytterligare dokument från skolverket och regeringen studerats med diskursanalytisk metod och begrepp hämtade från Foucault. Detta med syfte att bilda förståelse för hur dessa instanser skapar förutsättningar för förskolans dokumentationsarbete. Studien belyser hur dessa givna förutsättningar söker bidra till att barn styrs till att utveckla vissa specifika förmågor, som kommer att utgöra norm för förskolans barn. Vidare visar studien att dokumentation förväntas utsätta också pedagogerna för styrningstekniker då de genom detta arbete ska bli utsatta för synliggörande praktiker, och granskade, av sig själva och sina medarbetare. Detta ska åstadkommas genom att ge pedagoger möjlighet att övervaka förskolans verksamhet och individerna som verkar där. Resultatet visar att dokumentation i det studerade materialet förs fram som ett redskap med vilket pedagoger  kan övervaka barn, andra pedagoger och sig själva samt styra individer mot ett sanktionerat beetende. Studien belyser också på vilket sätt den diskurs som de studerade dokumenten är en del av fungerar normaliserande i förhållande till utvecklandet av vissa förmågor, bland annat lust till lärande.

I många förskolor används idag pedagogisk dokumentation som ett sätt att utvärdera förskolans kvalitetsarbete som står i den reviderade läroplanen (Skolverket, 2010). Mitt syfte med examensarbetet är att se hur begreppet pedagogisk dokumentation tolkas av olika pedagoger. Jag valde tre frågeställningar som skulle ge svar på mitt syfte. Hur tolkas dokumentationsarbetet, finns det några nackdelar samt hur tyder pedagogerna barnens uppfattning. Den kvalitativa forskningsmetoden användes i studien och resultaten kommer från de svar jag fick ifrån intervjuer som genomfördes med pedagogerna. Resultatet visar att pedagogerna ställer sig positiva till dokumentationsarbetet trots de nackdelar som finns och syftet är att synliggöra barnens lärande och utveckling. Resultatet visar också att pedagogerna inte fört en diskussion med barnen om hur de upplever dokumentationsarbetet utan de kan endast svara med ett antagande om deras uppfattningar.

Förskolans läroplan har sedan 1998 reviderats flera gånger och arbetet med dokumentation har förtydligats och fått ta allt större plats, trots detta lämnar Läroplanen för förskolan (2018) tolkningsutrymme för hur dokumentationsarbetet ska genomföras. Syftet med denna studie är därför att undersöka förskollärares praktiska dokumentationsarbete ifråga om dess förutsättningar och syfte i relation till barns utveckling, lärande och delaktighet. Studien tar utgångspunkt i teoretiska perspektiv på pedagogisk dokumentation där analytiska begrepp som meningsskapande, material, process och bedömning blir vägledande i analysen. Med kvalitativa semistrukturerade intervjuer av fyra förskollärare i två olika kommuner närmar vi oss det praktiska arbetet, genom att ta del av deras upplevelser och arbetssätt. Förskollärarnas upplevelser och arbetssätt jämförs och i analysen presenteras fyra kategorier: Förutsättningar, syfte, barns utveckling och lärande samt barns delaktighet. Dessa kategorier analyseras med hjälp av valda teoretiska perspektiv och begrepp, samt sätts i relation till fem vetenskapliga studier som på olika sätt belyser pedagogisk dokumentation. Resultatet konkretiserar att pedagogisk dokumentation är ett komplext förhållnings- och arbetssätt. För att dokumentera barns utveckling och lärande används olika metoder. Några av dessa metoder möjliggör barnens delaktighet i dokumentationsarbetet. Det finns flera aspekter som påverkar dokumentationsarbetet, till exempel: Antal förskollärare, digitala plattformar och dess innehåll, syftet med dokumentationsarbetet, tiden för dokumentationsarbetet, upplägg av planeringstid samt möjligheter till reflektionsarbete. Pedagogers förhållningssätt och medvetenheten om sin egen delaktighet är också något som påverkar dokumentationsarbetet. Slutsatsen är att förskolans förutsättningar är en faktor och den individuella förskollärarens förhållningssätt till dokumentation är en annan som påverkar hur det pedagogiska dokumentationsarbetet görs.