The goal of this work was to better understand how molybdate and trivalent cations can be used as additives to pH neutral electrolytes to activate the Hydrogen Evolution Reaction (HER). Special emphasis was laid on the chlorate process and therefore also to some of the other effects that the additives may have in that particular process. Cathode films formed from the molybdate and trivalent cations have been investigated with electrochemical and surface analytical methods such as polarization curves, potential sweep, Electrochemical Impedance Spectroscopy (EIS), current efficiency measurements, Scanning Electron Microscope (SEM), Energy-Dispersive X-ray Spectroscopy (EDS), X-ray Photoelectron Spectroscopy (XPS), X-Ray Fluorescence (XRF) and Inductively Coupled Plasma (ICP) analysis. Trivalent cations and molybdate both activate the HER, although in different ways. Ligand water bound to the trivalent cations replaces water as reactant in the HER. Since the ligand water has a lower pKa than free water, it is more easily electrochemically deprotonated than free water and thus catalyzes the HER. Sodium molybdate, on the other hand, is electrochemically reduced on the cathode and form films which catalyze the HER (on cathode materials with poor activity for HER). Molybdate forms films of molybdenum oxides on the electrode surface, while trivalent cation additions form hydroxide films. There is a risk for both types of films that their ohmic resistance increases and the activity of the HER decreases during their growth. Lab-scale experiments show that for films formed from molybdate, these negative effects become less pronounced when the molybdate concentration is reduced. Both types of films can also increase the selectivity of the HER by hindering unwanted side reactions, but none of them as efficiently as the toxic additive Cr(VI) used today in the chlorate process. Trivalent cations are not soluble in chlorate electrolyte and thus not suitable for the chlorate process, whereas molybdate, over a wide pH range, can activate the HER on catalytically poor cathode materials such as titanium. / Målsättningen med detta doktorsarbete har varit att bättre förstå hur trivalenta katjoner och molybdat lösta i elektrolyten kan effektivisera elektrokemisk vätgasproduktion. Tillämpningen av dessa tillsatser i kloratprocessen och eventuella sidoeffekter har undersökts. De filmer som bildas på katoden av tillsatserna har undersökts med både elektrokemiska och fysikaliska ytanalysmetoder: polarisationskurvor, potentialsvep, elektrokemisk impedansspektroskopi (EIS), strömutbytesmätningar, svepelektronmikroskopi (SEM), energidispersiv röntgenspektroskopi (EDS), röntgenfotoelektronspektroskopi (XPS), röntgenfluorensens (XRF) och induktivt kopplat plasma (ICP). Både trivalenta katjoner och molybdat kan aktivera elektrokemisk vätgasutveckling, men på olika sätt. Vatten bundet till trivalenta katjoner ersätter fritt vatten som reaktant vid vätgasutveckling. Eftersom vatten bundet till trivalenta katjoner har lägre pKa-värde, går det lättare att producera vätgas från dessa komplex än från fritt vatten. Natriummolybdat däremot reduceras på katoden och bildar filmer som kan katalysera vätgasutvecklingen på substratmaterial som har låg katalytisk aktivitet för reaktionen. Molybdat bildar molybdenoxider på ytan medan trivalenta katjoner bildar metallhydroxider. Båda typerna av film riskerar att bilda filmer som är resistiva och deaktiverar vätgasutvecklingen. Laboratorieexperiment visar att problemen minskar med minskad molybdathalt. Båda filmerna kan öka selektiviteten för vätgasutveckling genom att hindra sidoreaktioner. Filmerna är dock inte lika effektiva som de filmer som bildas från den ohälsosamma tillsatsen Cr(VI), vilken används i kloratprocessen idag. Trivalenta katjoner är inte lösliga i kloratelektrolyt och är därför inte en lämplig tillsats i kloratprocessen. Molybdat har god löslighet och kan aktivera vätgasutveckling i ett stort pH‑intervall på titan och andra substratmaterial som själva har betydlig sämre aktivitet för vätgasutveckling. / <p>QC 20120530</p> / c6839

This licentiate thesis presents experimental studies concerning two parts of the electrochemical cell in the chlorate process: a cathode and an anode. Newly synthesized MnOx electrodes were investigated for the cathodic reaction, hydrogen evolution reaction (HER) in the chlorate process. In industry addition of toxic and carcinogenic chromium (VI) as sodium dichromate provides high efficiency. Here undesirable addition of sodium dichromate was avoided while high cathodic efficiency was achieved. Cathodic efficiency and selectivity towards HER, achieved by the MnOx electrodes annealed at different temperatures, were measured by means of mass spectrometry (MS).  The second study investigated oxygen evolution in the chlorate process, which is an anodic side reaction. The evolution of oxygen decreases anodic efficiency and also presents a safety risk due to occurrence of HER in the undivided cell. We followed the amount of produced oxygen by two types of the electrode TiRu, similar to that industrially used, and synthesized TiRuSnSb, by means of MS. The produced oxygen amount was compared to the amount produced by Pt. To our best knowledge, this was the first study that successfully disentangles three different sources of oxygen with good time resolution. Oxygen is produced by homogenous hypochlorite decomposition, heterogeneously by different catalysts present in the electrolyte solution and anodically during the electrolysis i.e. electrochemically. Different electrode materials catalyzed hypochlorite decomposition differently and led to a different volume of oxygen produced. / Denna licentiatavhandling redogör för experimentella studier av tvådelar av den elektrokemiska cell som används i kloratprocessen:katoden och anoden. Syntetiserade MnOx elektroder utvärderades för katodreaktionen,vätgasutveckling, i kloratprocessen. Industriellt tillsätts giftigt ochcancerogent krom(IV) som natriumdikromat för hög verkningsgrad. Denna studie uteslöt oönskad tillsats av natriumdikromat samtidigt som hög katodisk effektivitet erhölls. Katodisk effektivitet och selektivitet för vätgasutveckling, med MnOx elektroder,värmebehandlade vid olika temperaturer, uppmättes med masspektrometer. I den andra studien undersöktes syrgasutveckling i kloratprocessen,vilket är en anodisk sidoreaktion. Syrgasutvecklingen minskar den anodiska effektiviteten och utgör en säkerhetsrisk med anledning avden pågående vätgasutvecklingen i den odelade cellen. Vi uppmättemängden producerad syrgas med två olika elektroder TiRu, liknandeden som industriellt används, och syntetiserad TiRuSnSb, med masspektrometer. Den producerade syrgasmängden jämfördes med mängden producerat på Pt. Såvitt vi vet var detta den första studiesom särskiljer på tre olika syrgaskällor med god tidsupplösning. Syrgas produceras homogent av hypokloritsönderfall, heterogent av olika katalysatorer närvarande i elektrolyten och anodiskt vid elektrolys dvs. elektrokemiskt. Olika elektrodmaterial katalyserade hypokloritsönderfall olika och producerade olika volym syrgas. / <p>QC 2021-04-28</p>

No description available.

No description available.