Syftet med denna studie är att undersöka eftervård för klienter som vårdats under Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Detta genom att undersöka avgörande faktorer för utfall av eftervård för klienterna. Vidare ämnar studien att undersöka klienternas motivation till eftervård från socialarbetares perspektiv. Studien syftar till att belysa en verklig bild av eftervården och eventuella utmaningar gällande eftervården för dessa klienter. För att undersöka detta utgår studien från följande frågeställningar:-Vilka faktorer avgör vilken eftervårdsinsats klienter som vårdats med stöd av LVM får? -Hur upplever och förstår socialarbetare sina klienters motivation till eftervård?För att besvara dessa frågeställningar användes semistrukturerade intervjuer som metod för att samla information från åtta informanter. Fem arbetar på socialtjänsten i olika kommuner och tre arbetar på institutioner styrda av Statens Institutionsstyrelse (SiS). Resultatet av studien visar att alternativen för eftervård är begränsade. När olika alternativ är tillgängliga påverkar andra faktorer eftervården, såsom kommunernas budget, klienters komplexa problematik och klienters förmåga att tillgodose sig behandling. Informanterna anger även att vissa klienter likställer tvångsvården med att sitta i fängelse, vilket innebär en utmaning i motivationsarbetet som socialarbetarna utför. Vidare visar resultatet på att motivationen är låg för klienter som återkommer inom tvångsvård. Klienternas motivation till eftervård tenderar att gå igenom olika faser under tiden på institutionen vilket skapar utmaningar för socialarbetarna. Studien visar även på att ett samarbete mellan socialtjänsten och SiS är grundläggande för positiva utfall för klienterna. / The aim of this study is to examine aftercare for clients who have been in compulsory treatment under the Substance Abusers (Special Provisions) Act 1988. This is done by examining determining factors for what kind of aftercare the clients receive. Furthermore the study aims to find out clients motivation to aftercare from the perspective of social workers. The study aims to highlight the reality of aftercare and the challenges of providing care to clients post-compulsory treatment. To examine this, the study is based on the following questions:-What factors impact clients post-compulsory treatment paths?-How do social workers experience and understand their clients’ motivation for care post-compulsory treatment?To answer these questions, the used method was semi-structured interviews to gather data from five informants working at social services in different municipalities, and three informants working at institutions run by the National Board of Institutional Care. The result of this study show that the options for care post-compulsory treatment are limited. When options are available other factors impact the aftercare, such as organisational budgets, the clients’ other complex life situations apart from yet related to the addiction and the clients’ ability to embrace the treatment. The respondents also state that for some clients, compulsory treatment is like being in jail, which means engaging in motivating clients can be very challenging. Furthermore, motivation for change is low for clients who re-entry compulsory treatment. The clients’ motivation for aftercare tends to go through different phases during the time they are under care at the institutions which provide challenges for the professionals working with them. The study also found that cooperation between the relevant organisations is essential for good outcomes for clients.