Akut stroke är en allvarlig och livshotande sjukdom som ofta leder till fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar. Riksstroke är ett kvalitetregister som samlar in och tillhandahåller information om strokevården i Sverige. Under 2019–2020 pågår ett omfattande valideringsarbete där analys av bortfallet inom registret utförs. Syftet med uppsatsen var att som i en del av detta arbete analysera omfattningen av bortfallet i flera faktorer och om det fanns en skillnad mellan grupperna kön, ålder och sjukhus. Därefter testades två metoder för bortfallshantering, complete case analysis och multipel imputations by chained equation (MICE). Dessa utvärderades genom att jämföra de skattade oddskvoterna för död inom 90 dagar efter inskrivning på sjukhus. Resultatet visade att det fanns stora skillnader i bortfall mellan män och kvinnor, åldersgrupper och sjukhusen. Där kan en stor del av skillnaden i bortfall troligtvis kan förklaras av åldern på patienterna. Det två utvärderade metoderna producerade jämförbara resultat.

Partiellt bortfall är en vanligt förekommande felkälla vid statistiska undersökningar. Med partiellt bortfall avses avsaknad av vissa variabelvärden för ett observationsobjekt, något som riskerar leda till förlust av statistisk styrka och skeva parameterskattningar. Ett stort antal metoder har utvecklats för att hantera denna problematik, och syftet med denna uppsats är att undersöka vilken effekt några av dessa metoder har på parameterskattningarna i en logistisk regressionsmodell, och huruvida dessa metoder är lämpliga att tillämpa på aktuellt datamaterial. De metoder som inkluderats i denna studie är complete case analysis, MICE och missForest. För ändamålet simuleras partiellt bortfall av olika omfattningar och under olika bortfallsmekanismer i ett verkligt datamaterial som består av 2987 observationer och fem variabler. Metoderna utvärderas sedan med avseende på normalized root mean squared error (NRMSE), samt genom att undersöka hur de regressionskoefficienter som skattats med de imputerade datamaterialen avviker från de regressionskoefficienter som skattats med det kompletta, observerade datamaterialet. missForest resulterar i lägst NRMSE. I den efterföljande logistiska regressionsanalysen resulterar dock MICE i betydligt lägre bias än missForest. / Missing data is a common problem in research and can lead to loss of statistical power and bias in parameter estimates. Numerous methods have been developed for dealing with missing data, and the aim of this thesis is to evaluate how a number of these methods affect the parameter estimates in a logistic regression model, and whether these methods are suitable for the data in question. The methods included in this study are complete case analysis, MICE and missForest. For the purpose of evaluating the methods, missing values in varying proportions and under different missing mechanisms are generated in a real dataset consisting of 2987 observations and five variables. The performance of the methods is assessed by normalized root mean squared error (NRMSE), and by comparing the regression coefficients estimated using the original, true data set with the regression coefficients estimated using imputed data sets. missForest results in the lowest NRMSE. In the subsequent logistic regression analysis, however, MICE results in considerably lower bias than missForest.

The main aim of this thesis was to evaluate the effect of prednisolone and valaciclovir in a large number of Bell's palsy patients. The incidence and intensity of pain around the ear, in the face or in the neck during the first two months of palsy, and its prognostic value, was also assessed. We also investigated how study design and choice of analysis method affect the rate of facial recovery. Furthermore, the agreement between the Sunnybrook, House-Brackmann and Yanagihara facial grading systems was evaluated. From May 2001 to September 2007, a prospective, randomised, double-blind, placebo-controlled, multicentre trial with 12-month follow-up was performed in patients with Bell's palsy. Of 839 randomised patients, 829 were included in the intention-to-treat analysis; 206 received placebo plus placebo, 210 prednisolone plus placebo, 207 valaciclovir plus placebo, and 206 prednisolone plus valaciclovir. Time to recovery was significantly shorter in the 416 patients who received prednisolone compared with the 413 who did not (p<0.0001). At 12 months, 300 of 416 patients (72%) in the prednisolone group had recovered compared with 237 of 413 patients (57%) in the no prednisolone group (p<0.0001). Valaciclovir was not found to affect time to facial recovery or outcome at 12 months. Prednisolone and/or valaciclovir did not affect the incidence or intensity of pain. Presence of pain at day 11 to 17 indicated a worse prognosis for facial recovery at 12 months. We also found that recovery rates in a Bell's palsy trial are substantially affected by the choice of analysis method and definition of facial recovery. We used weighted Kappa statistics in 100 examinations of patients with facial palsy to assess the agreement between the Sunnybrook, House-Brackmann and Yanagihara scales. The highest agreement was found between the regional Sunnybrook and Yanagihara scales. An evaluative difference between the Sunnybrook and House-Brackmann systems was observed.