According to the procreation asymmetry there is no moral reason to create a new and foreseeably happy person just because this person will be happy, but there is however a moral reason against creating a new and foreseeably unhappy person just because this person will be unhappy. A common way to defend this conjunction of claims is by employing a so-called existence-requirement, according to which the happiness of a given person p in a world w depends on it being possible to understand p as an existing person in w. The aim of this paper is to consider whether this existence-requirement strategy is compatible with other intuitions and convictions held in normative moral theory and populations ethics. This aim will be achieved by considering whether the existence-requirement strategy is compatible with three plausible desiderata for a solution to the (normative) procreation asymmetry. Although some solutions to some potential incompatibilities are suggested, the thesis that will be argued for is that every instance of the existence-requirement strategy is incompatible with at least one of the relevant desiderata. Where the common denominating incompatibility for all instances of the existence-requirement strategy is to be found in an inability to be sufficiently action-guiding. / Enligt fortplantningsasymmetrin finns det inget moraliskt skäl att skapa en ny person som kommer att vara lycklig bara för att den personen kommer att vara lycklig. Detta samtidigt som det finns ett moraliskt skäl att inte skapa en ny person som kommer att vara olycklig bara för att den personen kommer att vara olycklig. Ett vanligt sätt att försvara denna sammansättning av påståenden är genom att använda ett så kallat existensvillkor, enligt vilket lyckan av en given person p i en värld w är villkorad av att p kan förstås som en existerande person in w. Syftet med den här uppsatsen är att överväga huruvida den vederbörande existensvillkorsstrategin är förenlig med intuitioner och övertygelser hållna inom normativ moralteori och populationsetik. Detta syfte kommer att uppnås genom att överväga huruvida existensvillkorsstrategin är förenlig med tre rimliga desiderata för en lösning av den (normativa) fortplantningsasymmetrin. Fastän en del lösningar på vissa potentiella oförenligheter föreslås, är den tes som argumenteras för är i slutändan att varje exempel på existensvillkorsstrategin är oförenligt med åtminstone ett av de relevanta desiderata. Där den gemensamma nämnaren för samtliga exempel på existensvillkorsstrategin går att finna i en oförmåga att vara tillräckligt handlingsvägledande

According to the procreation asymmetry there is no moral reason to create a new and foreseeably happy person just because this person will be happy, but there is however a moral reason against creating a new and foreseeably unhappy person just because this person will be unhappy. A common way to defend this conjunction of claims is by employing a so-called existence-requirement, according to which the happiness of a given person p in a world w depends on it being possible to understand p as an existing person in w. The aim of this paper is to consider whether this existence-requirement strategy is compatible with other intuitions and convictions held in normative moral theory and populations ethics. This aim will be achieved by considering whether the existence-requirement strategy is compatible with three plausible desiderata for a solution to the (normative) procreation asymmetry. Although some solutions to some potential incompatibilities are suggested, the thesis that will be argued for is that every instance of the existence-requirement strategy is incompatible with at least one of the relevant desiderata. Where the common denominating incompatibility for all instances of the existence-requirement strategy is to be found in an inability to be sufficiently action-guiding. / Enligt fortplantningsasymmetrin finns det inget moraliskt skäl att skapa en ny person som kommer att vara lycklig bara för att den personen kommer att vara lycklig. Detta samtidigt som det finns ett moraliskt skäl att inte skapa en ny person som kommer att vara olycklig bara för att den personen kommer att vara olycklig. Ett vanligt sätt att försvara denna sammansättning av påståenden är genom att använda ett så kallat existensvillkor, enligt vilket lyckan av en given person p i en värld w är villkorad av att p kan förstås som en existerande person in w. Syftet med den här uppsatsen är att överväga huruvida den vederbörande existensvillkorsstrategin är förenlig med intuitioner och övertygelser hållna inom normativ moralteori och populationsetik. Detta syfte kommer att uppnås genom att överväga huruvida existensvillkorsstrategin är förenlig med tre rimliga desiderata för en lösning av den (normativa) fortplantningsasymmetrin. Fastän en del lösningar på vissa potentiella oförenligheter föreslås, är den tes som argumenteras för är i slutändan att varje exempel på existensvillkorsstrategin är oförenligt med åtminstone ett av de relevanta desiderata. Där den gemensamma nämnaren för samtliga exempel på existensvillkorsstrategin går att finna i en oförmåga att vara tillräckligt handlingsvägledande.