Självskadebeteendet har ökat i Sverige och därför är det viktigt att öka kunskapen om detta. Självskadebeteende är ett sätt att hantera existerande problem för stunden eller på sikt. Att skära eller bränna sig är de vanligaste tillvägagångssätten när en person skadar sig själv. Det är angeläget att sjuksköterskor uppmärksammar personer med självskadebeteende och förstår det viktiga i att de blir bekräftade. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av mötet med patienter som skadar sig själva. Metod: Vald metod var en litteraturstudie där tio kvalitativa artiklar granskades, analyserades och sammanställdes. Resultat: De sex teman som framkom representerar sjuksköterskors upplevelser av mötet med patienter som skadar sig själva; Frustration i vårdarbetet, Rädsla i patientmötet, Otillräcklig som sjuksköterska, Brist på kunskap, Svårigheter i vårdandet och Brist på stöd i arbetet med patienter som skadar sig själva. Patienter med självskadebeteende är en svår patientgrupp att vårda, de är ofta ångestfyllda och emellanåt vill de inte ta emot den vård som erbjuds. Mötet med dessa patienter upplevdes på olika sätt av sjuksköterskan och frustration var en av de mest förekommande upplevelserna. Slutsats: Sjuksköterskors upplevelser av mötet med patienter som skadar sig själva grundar sig oftast i brist på träning och kunskap. / In Sweden the self-harming behaviour has increased and that is why it is important that we increase the knowledge about it as well. Self-harming behaviour is a way to deal with existing problems at the moment or problems that are coming. When a person is harming oneself it is often by cuts or burns themselves. It is important that nurses notice people who self-harm and understand why it is important to be acknowledged. Aim: The aim of this study is to describe the nurse’s experiences of the meeting with patients that do harm themselves. Method: A literature review was chosen to this study, where ten qualitative articles have been examined, analysed and put together. Result: The six topics that appeared is representing the trained nurse’s experiences from the meeting with patients that are harming themselves; Frustration in the nursing, Fear when meeting the patient, Insufficient as a nurse, Lack of knowledge, Difficulty to nurse and Lack of support when working with patients self-harming. Patients with a self-harming behaviour is a difficult group to nurse and give treatment. They are often filled with anguish, and sometimes they don’t wish to receive the treatment that they are offered. The meeting with these patients is experienced in many different ways by the nurse and frustration is the most common feeling. Conclusion: The nurse’s experiences of the meeting with self-harming patients can be based of a lack of practice and knowledge.

No description available.

Self-harming behaviours and suicidality are a serious problem in psychiatric patients with major depressive disorder (MDD) and borderline personality disorder (BPD). Suicidal behaviours are sometimes seen as manipulative and attention-seeking in BPD patients, and are therefore not considered as dangerous as the same behaviours in MDD patients. The Suicidal Feelings and Self-Harm Questionnaire, which examines suicidal intent, was administered to all new outpatients at the Psychiatric Treatment Clinic in the Department of Psychiatry at the University of Alberta Hospital in Edmonton, Canada. Thirty-seven percent of the MDD patients, 78% of the BPD patients, and 77% of patients with comorbid MDD and BPD reported a history of self-harm. Suicidal intent was measured by asking the patients whether they expected to die as a result of their self-harm. There was no statistically significant difference between the diagnostic groups in this regard. This suggests that BPD patients are no less serious about their intent to die than those with MDD.

According to the procreation asymmetry there is no moral reason to create a new and foreseeably happy person just because this person will be happy, but there is however a moral reason against creating a new and foreseeably unhappy person just because this person will be unhappy. A common way to defend this conjunction of claims is by employing a so-called existence-requirement, according to which the happiness of a given person p in a world w depends on it being possible to understand p as an existing person in w. The aim of this paper is to consider whether this existence-requirement strategy is compatible with other intuitions and convictions held in normative moral theory and populations ethics. This aim will be achieved by considering whether the existence-requirement strategy is compatible with three plausible desiderata for a solution to the (normative) procreation asymmetry. Although some solutions to some potential incompatibilities are suggested, the thesis that will be argued for is that every instance of the existence-requirement strategy is incompatible with at least one of the relevant desiderata. Where the common denominating incompatibility for all instances of the existence-requirement strategy is to be found in an inability to be sufficiently action-guiding. / Enligt fortplantningsasymmetrin finns det inget moraliskt skäl att skapa en ny person som kommer att vara lycklig bara för att den personen kommer att vara lycklig. Detta samtidigt som det finns ett moraliskt skäl att inte skapa en ny person som kommer att vara olycklig bara för att den personen kommer att vara olycklig. Ett vanligt sätt att försvara denna sammansättning av påståenden är genom att använda ett så kallat existensvillkor, enligt vilket lyckan av en given person p i en värld w är villkorad av att p kan förstås som en existerande person in w. Syftet med den här uppsatsen är att överväga huruvida den vederbörande existensvillkorsstrategin är förenlig med intuitioner och övertygelser hållna inom normativ moralteori och populationsetik. Detta syfte kommer att uppnås genom att överväga huruvida existensvillkorsstrategin är förenlig med tre rimliga desiderata för en lösning av den (normativa) fortplantningsasymmetrin. Fastän en del lösningar på vissa potentiella oförenligheter föreslås, är den tes som argumenteras för är i slutändan att varje exempel på existensvillkorsstrategin är oförenligt med åtminstone ett av de relevanta desiderata. Där den gemensamma nämnaren för samtliga exempel på existensvillkorsstrategin går att finna i en oförmåga att vara tillräckligt handlingsvägledande

According to the procreation asymmetry there is no moral reason to create a new and foreseeably happy person just because this person will be happy, but there is however a moral reason against creating a new and foreseeably unhappy person just because this person will be unhappy. A common way to defend this conjunction of claims is by employing a so-called existence-requirement, according to which the happiness of a given person p in a world w depends on it being possible to understand p as an existing person in w. The aim of this paper is to consider whether this existence-requirement strategy is compatible with other intuitions and convictions held in normative moral theory and populations ethics. This aim will be achieved by considering whether the existence-requirement strategy is compatible with three plausible desiderata for a solution to the (normative) procreation asymmetry. Although some solutions to some potential incompatibilities are suggested, the thesis that will be argued for is that every instance of the existence-requirement strategy is incompatible with at least one of the relevant desiderata. Where the common denominating incompatibility for all instances of the existence-requirement strategy is to be found in an inability to be sufficiently action-guiding. / Enligt fortplantningsasymmetrin finns det inget moraliskt skäl att skapa en ny person som kommer att vara lycklig bara för att den personen kommer att vara lycklig. Detta samtidigt som det finns ett moraliskt skäl att inte skapa en ny person som kommer att vara olycklig bara för att den personen kommer att vara olycklig. Ett vanligt sätt att försvara denna sammansättning av påståenden är genom att använda ett så kallat existensvillkor, enligt vilket lyckan av en given person p i en värld w är villkorad av att p kan förstås som en existerande person in w. Syftet med den här uppsatsen är att överväga huruvida den vederbörande existensvillkorsstrategin är förenlig med intuitioner och övertygelser hållna inom normativ moralteori och populationsetik. Detta syfte kommer att uppnås genom att överväga huruvida existensvillkorsstrategin är förenlig med tre rimliga desiderata för en lösning av den (normativa) fortplantningsasymmetrin. Fastän en del lösningar på vissa potentiella oförenligheter föreslås, är den tes som argumenteras för är i slutändan att varje exempel på existensvillkorsstrategin är oförenligt med åtminstone ett av de relevanta desiderata. Där den gemensamma nämnaren för samtliga exempel på existensvillkorsstrategin går att finna i en oförmåga att vara tillräckligt handlingsvägledande.

Bakgrund: Självskadebeteende är vanligt förekommande i alla åldrar. Individer med självskadebeteende möter stigmatisering och diskriminering. Sjuksköterskor kan göra en stor skillnad för dessa patienter genom att bemöta de på ett respektfullt sätt.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med självskadebeteende inom varierad sjukvårdskontext. Metod: Studien har en allmän litteraturöversiktdesign och inkluderar nio kvalitativa originalartiklar. Artiklarna söktes i databaserna CINAHL och PubMed. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier identifierades; vårdrelationen upplevs som komplex med underkategorierna känslomässig påverkan och känsla av otrygghet i sin profession samt utmaningar i det dagliga arbetet med underkategorier behov av tid för kommunikation och behov av utbildning. Slutsats: Spridning av kunskap och ökad uppmärksamhet om ämnet behövs för att förbättra omvårdnaden för patienter med självskadebeteende. / Background: Nonsuicidal self-injuries behavior is common at all ages. Individuals with nonsuicidal self-injuries behavior face stigma and discrimination. Nurses can make a big difference for these patients by treating them in a respectful way. Aim: The purpose was to describe nurses' experience of caring for patients with self-harming behavior in a varied healthcare context.  Method: The study has a literature review design and use nine qualitative original articles. The articles were searched in the databases CINAHL and PubMed. Data were analyzed with qualitative content analysis. Results: Two categories were identified; the care relationship is perceived as complex with the subcategories emotional impact and feeling of insecurity in nursing-role as well as challenges in the daily work with subcategories need for time for communication and need for education.  Conclusions: Spreading of knowledge and increased awareness of the subject is needed to improve care for patients with nonsuicidal self-injuries behavior.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett folkhälsoproblem som är svårupptäckt. Personer med självskadebeteende väcker ofta starka känslor hos vårdpersonalen. Sjuksköterskor som vårdardessa personer konfronteras ofta med sina känslomässiga reaktioner som kan om det inte uppmärksammas påverka patientens välbefinnande. För att öka välbefinnandet och lindralidandet hos patienter med självskadebeteende är det därför värdefullt att sjuksköterskan förhåller sig professionellt. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskorsupplevelser, erfarenheter och förhållningssätt i mötet med självskadande patienter. Metod: Detta är en litteraturstudie som är baserad på fyra kvantitativa studier, fem kvalitativa studier och en mixad studie som är publicerade mellan 2000-2014. Resultat: Resultatet presenteradesutifrån fem teman. Dessa teman var: attityder och uppfattningar, känslor, betydelsen avvårdande relation, behov av utbildning och riktlinjer samt betydelsen av stöd från kollegoroch ledning. Slutsats: Studien visade att sjuksköterskor som vårdar patienter med självskadebeteende upplever svårigheter och osäkerhet i att hantera denna patientgrupp vilket ofta ledde till frustration och undvikande av patienterna. Det framgick tydligt att det finns behov av utbildning i självskadebeteende, handledning och stöd för att sjuksköterskor skakunna ge en adekvat vård. Klinisk betydelse: Beskrivningen av sjuksköterskors upplevelserav mötet med patienter med självskadebeteende kan bidra till en ökad kunskap ochmedvetenhet kring faktorer som påverkar vårdandet för att sjuksköterskor framöver ska kunnage bättre och professionell vård till denna patient grupp. / Background: Self-injurious behavior is a public health issue that is difficult to detect. People who self-harm often evoke strong feelings among the nursing staff. Nurses who care for these individuals are often confronted with emotional reactions that will affect the patient's wellbeing if not addressed. In order to improve the wellbeing and alleviate the suffering of patients who self-harm it is therefore important that nurses meet these patients professionally. Aim: The purpose of this study was to describe nurses' experiences and attitudes towards selfharmingpatients. Method: This is a literature study based on four quantitative studies, five qualitative and one mixed study published between 2000 -2014. Results: The results were presented in five themes: attitudes and perceptions, emotions, the importance of the caringrelationship, the need for training and guidelines and the importance of support from colleagues and management. Conclusion: The result showed that nurses who care for patients with self-injurious behavior are experiencing difficulties and uncertainties inmanaging this patient group, which often led to frustration and avoidance of these patients. It was clear that there is a need for training in self-injury, need in supervision and support fornurses to be able to provide adequate care. Clinical significance: Description of the nurses'experience of working with self-harming patients may contribute to increased knowledge andawareness of factors affecting caring. This will help nurses to provide better and professionalcare to this patient group.

This thesis presents the first empirical study into the accommodation needs of Australian Aboriginal prisoners in prison custody. The over-representation of Aboriginal people in the Australian prison system is increasing and the continuing deaths of Aboriginal peoples in prison custody by suicide are an important national issue. Previous prison studies have not addressed all of the issues surrounding this problem. Although the varying and differing accommodation needs of Aboriginal prisoners have been recognised since the 1800s, there is a limited understanding of the relationship between the prison environment and the rates of suicide among Aboriginal prisoners. The aim of the thesis is to investigate the issues and present findings which may contribute to the creation of prison environments which reduce stress levels, and may in turn decrease rates of suicide among Aboriginal prisoners. The research investigates the prison environment for the Aboriginal prisoner from a people-environments approach, locates the act of suicide among a series of behaviours which may occur in response to an environment incongruent with the needs of users. These responses are influenced by a complex of personal, environmental and institutional factors. Data for the research was gathered by studying five South Australian prisons and conducting a series of interviews with 55 male Aboriginal prisoners incarcerated within them. The prisons were documented using observations, interviews with staff and prisoners, photographic surveys and environmental walkthroughs. Both the accommodation standards, and the responsibility to provide those standards by the Department for Correctional Services (South Australia), are examined. The needs and preferences of the subject group were investigated using a three-stage interview process which included gathering personal and incarceration profiles, a forced choice experiment employing photographic sets and a number of drawing exercises to elicit design preferences. The results present a picture of the Aboriginal prison population in South Australia and their design needs. It shows that there are commonalities among the Aboriginal prisoner population in that they are relatively young, have relatively large numbers of children and are dependent on other family members for stability outside the prison environment. Aboriginal people display non-complaint and resistance behaviours and are consequently segregated at an alarming rate in South Australian prisons. The research identifies that prison environments in South Australia are often incongruent with the needs of Aboriginal prisoners. The thesis presents the argument for prison environments to move from being designed within philosophies of segregation and separation to recognising the importance of Aboriginal domiciliary practices, lifestyles structured around the social group and the need to maintain connections to country for all Aboriginal prisoners. The need for prison environments to take into account the identity and spirituality of Aboriginal prisoners is highlighted. The thesis yields further understandings on the design of prison environments for Aboriginal prisoners and will stimulate debate on incarcerating Aboriginal people in a Western tradition. / http://proxy.library.adelaide.edu.au/login?url= http://library.adelaide.edu.au/cgi-bin/Pwebrecon.cgi?BBID=1330992 / Thesis (Ph.D.) - University of Adelaide, School of Architecture, 2008

The thesis examines, through qualitative methods, the role of the horse in equine-assisted social work (EASW) as well as what facilitates or constrains the role of the horse. Specifically, should interaction be understood in the same manner regardless of which individuals that participate? The thesis is based on empirical data collected throughinterviews with eight staff members and nine female self-harming clients, aged 15–21 years, in a residential treatment facility. In addition, video recordings of the human-horse interaction of three staff members and four clients were analyzed, resulting in the additional issues addressed in a second interview. Critical dialogues between patterns and fragmentations in the narratives and video-recordings, as well as a dialogue with participants, while they were viewing videos of their own EASW sessions, led to the conclusion that adding a horse could qualitatively change therapeutic relationships.  The results are presented in four articles that provide an image of the complexity of EASW. The summary chapters focus on a synthesized analysis, based on Goffman’sdramaturgical perspective and Hochschild’s emotional rules in which the concepts were applied: backstage, frontstage, impression management, stigma, emotional management, deep acting and surface acting. The analysis demonstrated that defense mechanisms are reduced when the horse is perceived as non-judgmental and therefore less intimidating. Furthermore, the analysis suggests that it is crucial that the horse is regarded as a subject, a transitional object, which can silence the inner critic and create a ‘moment of silence’ that contradicts stigmas and enablesadolescents to regulate their emotions. This leads to possibilities to be more authentic and the relationship between staff and adolescents to be perceived as more authentic.  In summary, the work presented in this thesis contributes to increased knowledge about the role of the horse in opposing impression management and surface acting, depending on the high demands on staff to reach outcomes regarding communication, self-confidence, self-esteem, and self-image. The different triads consist of different liaisons, giving rise to unique combinations and the potential to avoid emotional dissonance. The quality of the relationships seems to depend on staff and clients’ attachment orientations.  Keywords: Authentic, Emotional work, Equine-assisted social work, Impression management, Moment of silence, Self-harming adolescents, Stigmatization

Sammanfattning Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett samhällsproblem både i Sverige och internationellt. Ett uttryck för psykisk ohälsa är självskadebeteende vilket kan upplevas som komplext för sjuksköterskor att hantera. En patient med självskador kommer vanligtvis först i kontakt med somatisk akutmottagning där sjuksköterskan har stor betydelse i bedömning, behandling och vård. Sjuksköterskans attityd kan leda till att patienter med självskadebeteende kan uppleva att de får ett mindre bra bemötande. Syfte: Syftet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende i somatisk vård. Metod: Litteraturöversikt med 12 vetenskapliga artiklar med kvantitativ design. Dataanalys har gjorts med hjälp av Fribergs analys i tre steg. Resultat: Resultatet visar faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende. Faktorerna sammanfattas i fem kategorier: Värderingar, klinisk erfarenhet, ålder, kön och kunskap. Slutsats: För att sjuksköterskan ska kunna vårda patienter med självskadebeteende behövs kunskap om hur attityder påverkar bemötandet. Brist på kunskap och utbildning samt sjuksköterskans egna värderingar kan leda till osäkerhet, hjälplöshet och frustration i mötet med patienterna vilket kan leda till en negativ attityd. Nyckelord: Attityder, kvantitativ design, personcentrerad omvårdnad, sjuksköterska,  självskadebeteende. / Abstract Background: Mental illness is a problem in society today, in Sweden and internationally. An expression of mental illness is self-harm which can be experienced as complex for nurses to deal with. A patient with self-injuries usually first meets the emergency department and the nurse, who has a big importance of assessment,treatment and care. The nurse’s attitude can lead to patients experiencing being treated negatively. Aim: The aim was to describe factors that affect the nurse’s attitudes towards patients with self-harming behavior in somatic care. Method: Literature overview of 12 scientific articles with quantitative design. Dataanalysis has been done with Friberg’s analysis in three steps. Result: The results show factors that affect the nurse’s attitude towards patients with self-harming behaviors. The factors are summarized in five categories: Values, clinical experience, age, gender and knowledge. Conclusion: In order for the nurse to be able to care for patients with self-harming behavior, knowledge of how attitudes affect the interactions with the patients is needed. Lack of knowledge and education as well as the nurse’s own values can lead to insecurity, helplessness and frustration in the meeting with patients, which can lead to a negative attitude. Keywords: Attitudes, nurse, person-centered care, quantitative design, self-harming behavior.