Bakgrund: Självskadebeteende är vanligt förekommande i alla åldrar. Individer med självskadebeteende möter stigmatisering och diskriminering. Sjuksköterskor kan göra en stor skillnad för dessa patienter genom att bemöta de på ett respektfullt sätt.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med självskadebeteende inom varierad sjukvårdskontext. Metod: Studien har en allmän litteraturöversiktdesign och inkluderar nio kvalitativa originalartiklar. Artiklarna söktes i databaserna CINAHL och PubMed. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier identifierades; vårdrelationen upplevs som komplex med underkategorierna känslomässig påverkan och känsla av otrygghet i sin profession samt utmaningar i det dagliga arbetet med underkategorier behov av tid för kommunikation och behov av utbildning. Slutsats: Spridning av kunskap och ökad uppmärksamhet om ämnet behövs för att förbättra omvårdnaden för patienter med självskadebeteende. / Background: Nonsuicidal self-injuries behavior is common at all ages. Individuals with nonsuicidal self-injuries behavior face stigma and discrimination. Nurses can make a big difference for these patients by treating them in a respectful way. Aim: The purpose was to describe nurses' experience of caring for patients with self-harming behavior in a varied healthcare context.  Method: The study has a literature review design and use nine qualitative original articles. The articles were searched in the databases CINAHL and PubMed. Data were analyzed with qualitative content analysis. Results: Two categories were identified; the care relationship is perceived as complex with the subcategories emotional impact and feeling of insecurity in nursing-role as well as challenges in the daily work with subcategories need for time for communication and need for education.  Conclusions: Spreading of knowledge and increased awareness of the subject is needed to improve care for patients with nonsuicidal self-injuries behavior.

Sammanfattning Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett samhällsproblem både i Sverige och internationellt. Ett uttryck för psykisk ohälsa är självskadebeteende vilket kan upplevas som komplext för sjuksköterskor att hantera. En patient med självskador kommer vanligtvis först i kontakt med somatisk akutmottagning där sjuksköterskan har stor betydelse i bedömning, behandling och vård. Sjuksköterskans attityd kan leda till att patienter med självskadebeteende kan uppleva att de får ett mindre bra bemötande. Syfte: Syftet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende i somatisk vård. Metod: Litteraturöversikt med 12 vetenskapliga artiklar med kvantitativ design. Dataanalys har gjorts med hjälp av Fribergs analys i tre steg. Resultat: Resultatet visar faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende. Faktorerna sammanfattas i fem kategorier: Värderingar, klinisk erfarenhet, ålder, kön och kunskap. Slutsats: För att sjuksköterskan ska kunna vårda patienter med självskadebeteende behövs kunskap om hur attityder påverkar bemötandet. Brist på kunskap och utbildning samt sjuksköterskans egna värderingar kan leda till osäkerhet, hjälplöshet och frustration i mötet med patienterna vilket kan leda till en negativ attityd. Nyckelord: Attityder, kvantitativ design, personcentrerad omvårdnad, sjuksköterska,  självskadebeteende. / Abstract Background: Mental illness is a problem in society today, in Sweden and internationally. An expression of mental illness is self-harm which can be experienced as complex for nurses to deal with. A patient with self-injuries usually first meets the emergency department and the nurse, who has a big importance of assessment,treatment and care. The nurse’s attitude can lead to patients experiencing being treated negatively. Aim: The aim was to describe factors that affect the nurse’s attitudes towards patients with self-harming behavior in somatic care. Method: Literature overview of 12 scientific articles with quantitative design. Dataanalysis has been done with Friberg’s analysis in three steps. Result: The results show factors that affect the nurse’s attitude towards patients with self-harming behaviors. The factors are summarized in five categories: Values, clinical experience, age, gender and knowledge. Conclusion: In order for the nurse to be able to care for patients with self-harming behavior, knowledge of how attitudes affect the interactions with the patients is needed. Lack of knowledge and education as well as the nurse’s own values can lead to insecurity, helplessness and frustration in the meeting with patients, which can lead to a negative attitude. Keywords: Attitudes, nurse, person-centered care, quantitative design, self-harming behavior.

Studien belyser anledningar till att sju flickor börjat med själskadebeteende samt vad som varit avgörande faktorer till att de minskat eller slutat med sitt självskadebeteende. För att göra detta har sju självbiografier lyssnats på och analyserats. Teoretiska utgångspunkter i studien är självbekräftelseteorin som syftar till att förklara varför en individ ser på sig själv på ett visst sätt och handlar därefter samt begreppet återhämtning som beskriver vägarna ur självskadorna. Ur självbiografierna betonades två huvudområden kopplade till varför tjejerna inlett sina självskadebeteende, hantera ångest och hantera en dålig självkänsla samt två huvudområden gällande avgörande händelser som tagit de ur problematiken, en mening med livet och en rädsla för att dö. En nedsatt självkänsla samt traumatiska händelser i barndomen som medfört starka ångestkänslor har visat sig vara två vanliga faktorer till varför tjejerna inlett sitt självskadebeteende. Precis som begreppet återhämtning betonar så visade det sig att tjejernas vändpunkter som tog de ur självskadorna varierade kraftigt men att personer i deras omgivning och en vilja till förändring visade sig vara avgörande för majoriteten. / The study sheds light on the reasons why seven girls started with self-harming behavior and what were decisive factors for them reducing or ending their self-harming behavior. To do this, seven autobiographies have been read and analyzed. The theoretical starting points are self-affirmation theory which aims to explain why an individual looks at themselves in a certain way and acts accordingly and the concept of recovery which describes the ways out of self-harm. The autobiographies emphasized two main areas linked to why the girls started their self-harming behavior, dealing with anxiety and dealing with poor self-esteem,as well as two main areas regarding decisive events that took them out of the problem, and a meaning to life and a fear of dying. Decreased self-esteem and traumatic events in childhood that led to strong feelings of anxiety have been shown to be two common factors as to why the girls started their self-harming behavior. Just as the concept of recovery emphasizes, it turned out that the girl’s turning points that took them out of self-harm varied greatly, but that people in their environment and a will to change proved to be crucial for the majority.

Bakgrund: I tidigare forskning beskrivs svårigheter i att vårda patienter med självskadebeteende. Utbildning och erfarenhet ses av sjuksköterskorna vara av stor vikt för ett professionellt agerande gentemot patienterna. Patienterna uppger svårigheter i att söka vård då de uppfattar självskadebeteendet som skambelagt och att de ofta får erfara ett oprofessionellt bemötande från omvårdnadspersonal. Tidigare forskning gällande patienter med självskadebeteende inom den rättspsykiatriska vårdkontexten är knapphändig och det finns behov av mer studier i ämnet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med självskadebeteende inom rättspsykiatrisk slutenvård. Metod: Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes. Deltagarna i studien var fem grundutbildade sjuksköterskor och fem specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Insamlade data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Sjuksköterskorna erfar att det är viktigt i vårdandet av en patient med självskadebeteende att skapa trygghet hos patienten och att vara lyhörd inför patientens situation. Att vårda en patient med självskadebeteende ses av sjuksköterskorna som ett krävande arbete och det finns risk att känna sig otillräcklig. Slutsats: Omvårdnaden skulle vinna på att patientens berättelse får stå i centrum för vården. Skapandet av en trygg relation med patienten möjliggör förståelse för patientens självskadebeteende. Samarbete mellan kollegor ses kunna vara avgörande för hur vården bedrivs. Sjuksköterskorna efterfrågar mer kunskap i hur vården bäst utformas för patienter med självskadebeteende inom rättspsykiatrisk slutenvård. / Background: Previous research describes difficulties in caring for patients with self-harming behavior. Education and experience are seen by the nurses to be of great importance for a professional action towards the patients. Patients report difficulties in seeking care as they perceive the self-harming behavior as shameful and that they often experience unprofessional treatment from nursing staff. Previous research regarding patients with self-harming behavior in the forensic psychiatric care context is scarce and there is a need for more studies in the subject. Aim: To describe nurses experiences of caring for patients with self-harming behavior in forensic psychiatric inpatient care. Method: Ten semi-structured interviews were conducted. The participants in the study were five basic nurses and five specialized in psychiatric care. Collected data were analyzed on the basis of a qualitative content analysis with an inductive approach. Result: The nurses experience that it is important in the care of a patient with self-harming behavior to create a feeling of security for the patient and to be sensitive to the patient's situation. Caring for a patient with self-harming behavior is seen by nurses as a demanding job and there is a risk of feeling inadequate. Conclusion: Nursing would benefit from the patient's story being at the center of care. The creation of a secure relationship with the patient enables an understanding of the patient's self-harming behavior. Cooperation between colleagues can be seen to be decisive for how care is conducted. The nurses demand more knowledge in how care is best designed for patients with self-harming behavior in forensic psychiatric inpatient care.

Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur olika professionella med kunskap om sexuella problematiker, tänker kring och uppfattar sex som självskada. Sex som självskada är ett relativt nytt ämne inom forskningssammanhang och forskningen är därmed begränsad. För studien genomfördes tio kvalitativa intervjuer med professionella som arbetar med klienter/patienter med olika typer av sexuella problematiker i storstadsområden, samt en mellanstor stad i Sverige. Det insamlade materialet bearbetades genom en tematisk analys och analyserades utifrån teorin det sexuella scriptet. Studien visar att de professionella menar att sex som självskada inte har något med vilken typ av sexuell aktivitet en person ägnar sig åt, utan av vilken anledning en person har sex samt hur personen mår under eller efter sex/övergrepp. De menar att det är upp till en person själv att definiera huruvida hen ägnar sig åt ett sexuellt självskadebeteende eller ej. Studien pekar även på att det finns osäkerheter hos det professionella kring vad begreppet innebär. / The aim of this qualitative study was to examine how different professionals with knowledge of sexual problems, perceive and think about sex as self-injury. Sex as self-injury is a relatively new subject in research contexts and hence the reaserch is limited. For this study ten qualitative interviews were conducted with professionals who work with clients/patients with different kinds of sexual problems in metropolitan areas and one medium-sized city in Sweden. The material collected was processed by thematic analysis and analyzed based on the sexual script theory. The study indicates that the professionals believe that sex as self-injury has nothing to do with the type of sexual activity a person engages in, but rather for what reason, and how the person feels during or after sex/abuse. Whether or not a person is engaging in sex as self-injury is something that has to be defined by a the persons themselves, according to the professionals. The study also indicates that the professionals feel uncertain about what the term actually entails.

Syfte: Syftet var att beskriva vilka erfarenheter av självskadebeteende autistiska personer och personer med EIPS har, samt utröna om det finns skillnader mellan dessa grupper. Metod: En litteraturöversikt enligt Polit & Beck. Vetenskapliga artiklar publicerade från 2010 och framåt söktes i databaserna: Cinahl, PubMed och Psycinfo. 12 artiklar inkluderades i arbetets resultat och analyserades enligt Braun och Clark´s kvalitativa tematiska analysmetod. Resultat: I resultatet ingår följande huvudteman: Svårhanterade känslor, strategier mot NSSI eller NSSI som strategi, överbelastade eller domnade sinnen och vården och vårdrelationen. Både likheter och olikheter i erfarenheter hos de båda grupperna synliggörs under dessa teman. Slutsats: Bland autistiska personer var depression den enskilt största riskfaktorn för självskadebeteende medan tomhetskänslor dominerade hos personer med EIPS. Två gemensamma riskfaktorer för självskadebeteende var ångest och alexitymi. Personer med EIPS har ett sjukdomslidande i väntan på bot medans autistiska personer i större utsträckning har ett livslidande som inte kan botas men lindras med anpassningar och stöd. Båda diagnosgrupperna kan drabbas av vårdlidande när omvårdnaden brister. Utbildningsinsatser behövs för att upprätthålla och förnya kunskaperna om självskadebeteende och därmed förbättra omvårdnaden. Fortsatt forskning: Framtida forskning bör fokusera på autism och självskadebeteende / Aim: To describe experiences of self-harm among autistic people and people with EIPS, and to find out if there are differences between these groups. Method: A literature review according to Polit & Beck. Scientific articles published from 2010 onwards were searched in the databases: Cinahl, PubMed and Psycinfo. 12 articles were included in the result part, and analyzed with Braun & Clark's qualitative thematic analysis method. Results: The result included four main themes: Difficulties to manage emotions, strategies against NSSI or NSSI as a strategy, overloaded or numb senses and care and caring relationship. Similarities and differences between the two groups became visible. Conclusion: Two risk factors for self-harming behavior were anxiety and alexithymia. People with EIPS have a suffering related to illness with hope for a cure. Autistic people have a greater extent of suffering related to life, that cannot be cured but alleviated with adaptations and support. Both diagnostic groups can suffer related to care when nursing is deficient. Systematic education is needed to maintain and renew knowledge about self-harming behavior to improve nursing care. Further research: Further research should focus on autism and self-harming behavior.

Объектом исследования является подросток с несамосохранительным поведением. Предметом исследования – личностные особенности подростка с несамосохранительным поведением. Магистерская диссертация состоит из введения, двух глав, заключения, списка литературы (92 источника). Объем магистерской диссертации 85 страниц, на которых размещены 5 рисунков и 6 таблиц. Во введении раскрывается актуальность проблемы исследования, разработанность проблематики, ставятся цель и задачи исследования, определяются объект и предмет исследования, теоретическая и практическая значимость работы. Первая глава включает в себя анализ особенностей личности современного подростка, анализ самосохранительного и несамосохранительного поведения, как научного феномена, и анализ особенностей несамосохранительного поведения в подростковой среде. Выводы по первой главе представляют собой итоги по изучению теоретического материала. Вторая глава посвящена эмпирической части исследования. В ней представлено описание выборки эмпирического исследования, основные и дополнительные гипотезы эмпирического исследования, перечислены и вкратце описаны методики, а также математический инструментарий, с помощью которых изучались гипотезы. В главе проводится анализ личностных факторов, влияющих на несамосохранительное поведение подростков (при помощи теста личностных акцентуаций В.П. Дворщенко, опросника Спилберг-Ханина, шкалы депрессии А. Бэка, теста «СР-45» П.И. Юнацкевич, метода цветовых выборов Л.Н. Собчик), последующее целостное описание подростков различных групп несамосохранительного поведения, сравнительный анализ групп между собой и с уже существующими исследованиями. Выводы по главе 2 включают в себя основные результаты эмпирического исследования. В заключении в обобщенном виде изложены результаты теоретической и эмпирической частей работы, а также выводы по выдвинутым гипотезам. / The object of the research is a teenager with non-self-preserving behavior. The subject of the research is the personality traits of a teenager with non-self-preserving behavior. The master's thesis consists of an introduction, two chapters, a conclusion, a list of references (92 sources). The volume of the master's thesis is 85 pages, which contain 5 figures and 6 tables. The introduction reveals the relevance of the research problem, the elaboration of the problematics, the goal and objectives of the research are set, the object and subject of research, the theoretical and practical significance of the work are determined. The first chapter includes an analysis of the personality traits of a modern adolescent, an analysis of self-preserving and non-self-preserving behavior as a scientific phenomenon, and an analysis of the characteristics of non-self-preserving behavior in a teenage environment. Conclusions for the first chapter represent the results of the study of theoretical material. The second chapter is devoted to the empirical part of the study. It provides a description of the empirical study sample, the main and additional hypotheses of the empirical study, lists and briefly describes the methods, as well as the mathematical tools with which the hypotheses were studied. The chapter analyzes the personality factors influencing the non-self-preserving behavior of adolescents (using the test of personal accentuations by V.P. Dvorschenko, the Spielberg-Khanin questionnaire, A. Beck's depression scale, the CP-45 test by P.I. Yunatskevich, the method of color choices L.N.Sobchik), the subsequent holistic description of adolescents from various groups of non-self-preserving behavior, a comparative analysis of the groups with each other and with existing studies. Conclusions from Chapter 2 include the main findings of the empirical study. The conclusion summarizes the results of the theoretical and empirical parts of the work, as well as conclusions based on the hypotheses put forward.