Bakgrund: Invandringen har ökat i Sverige och det har blivit allt vanligare att patienter med utländsk härkomst söker vård. Dessa patientgrupper kan ha svårigheter när de söker vård, då de inte förstår eller talar det svenska språket. När kommunikationen brister kan det leda till att språkbarriärer uppstår mellan sjuksköterskan och patienten. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av språkbarriärer i den vårdande relationen. Metod: Denna allmänna litteraturöversikt utgår ifrån Friberg (2017). Litteraturöversikten är baserad på åtta kvalitativa artiklar, samt en artikel som var både kvalitativ och kvantitativ. Resultat: Sjuksköterskorna hade erfarenhet av att otillräcklig kommunikation skapade språkbarriärer, ökade risken för missförstånd och oro hos patienten. Verbal- och icke-verbal kommunikation var betydelsefullt när språkbarriärer förekom. Sjuksköterskorna ansåg att det var viktigt med formella tolkar när kommunikationen inte fungerade. Det framkom att sjuksköterskor uttryckte behov av mer kulturell utbildning för att kunna ha förståelse för patientens kultur och värdering. Slutsats: Kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten var grunden för skapandet av en trygg och patientsäker vård. Språkbarriären som skapades när sjuksköterskan och patienten inte talade samma språk var en faktor som kunde begränsa sjuksköterskors möjlighet att utföra och en god hälso- och sjukvård. Bristande kommunikation som skapades på grund av språkbarriären försvårade samvaron i vårdrelationen mellan sjuksköterskan och patienten.

Bakgrund Vi spenderar ungefär en tredje del av vårt liv sovandes, trots det är det inte fullt klarlagt varför vi sover och vad som sker i kroppen när vi sover. Sömn är ett grundläggande fysiologiskt behov hos människan och är viktigt för att vår kropp skall fungera optimalt. Sömnbrist har en rad negativa konsekvenser och omvårdnadspersonal behöver därför kunskap om sömn. Att skapa en miljö som möjliggör för patienten att uppleva välbefinnande och trygghet i, hjälper den som är sjuk att slappna av vilket är förutsättningar för att kunna somna. Sjuksköterskan är vanligen den profession som först uppmärksammar sömnproblem hos patienten och är betydelsefull för patientens möjlighet att få hjälp med sina sömnproblem. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av vårdmiljöns påverkan och betydelse för att främja sömn hos personer som vårdas inom slutenvård. Metod En kvalitativ intervjustudie med utgångspunkt i sjuksköterskors erfarenheter. Sex intervjuer utfördes med stöd av en semistrukturerad intervjuguide med stödfrågor. All data bearbetades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Att känna trygghet är den faktor som sjuksköterskor erfar att patienterna upplever som viktigast för att känna lugn och kunna sova. Sjuksköterskor beskriver att de genom sitt beteende påverkar vårdmiljön i stor utsträckning. Det är önskvärt att patienterna kan sova, det är en förutsättning för välbefinnande och tillfrisknade. Slutsats Det framkommer att sjuksköterskor genom personlighet, erfarenhet och arbetssätt påverkar vårdmiljön i stor utsträckning. Förmågan att förmedla trygghet till patienterna beskrivs som eftersträvansvärd. Att sjuksköterskan värnar om patientens integritet och är närvarande både fysiskt och mentalt vid utförandet av omvårdnadshandlingar ökar patientens upplevelse av trygghet. Samtalets värde och att involvera patienten i omvårdnadsplaneringen är betydelsefullt. Enkelrum är önskvärt för att minska störande faktorer. Likvärdig information om sömn bör eftersträvas därför behövs utbildning om sömnens betydelse och standardinformation utformas.

Sammanfattning Bakgrund: Blåsdysfunktion orsakar lidande hos personen och är inte en del av ett naturligt åldrande. I åldersgruppen över 65 år beräknas 30–40 % av befolkningen i Sverige vara drabbade och många av dem får vård och behandling i hemsjukvård eller i särskilda boendeformer. Sjuksköterskan ska kunna göra en bedömning, planera och genomföra omvårdnad i partnerskap med personen som vårdas. Den äldre personen kan tro att urininkontinens är en del av ett naturligt åldrande och att det inte finns någon behandling att tillgå. Både livskvalitén och det dagliga livet påverkas i olika grad.  Syfte: Att översiktligt sammanställa forskningsstudier som berör sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med inkontinensvård inom hemsjukvård och särskilt boende Metod: Föreliggande studie är en scoping review. Artiklarna i föreliggande studie söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Totalt resulterade sökningen i 7 artiklar som svarade på studiens syfte. Huvudresultat: Det framkom i flertalet artiklar en strävan att bevara personens värdighet och erfarenheter av att personen upplevde psykosociala problem. Teamarbetet ansågs vara av betydelse men det framkom olika upplevelser kring det. Sjuksköterskorna beskrev olika erfarenheter av inkontinensskydd och inom särskilt boende beskrevs hinder att kunna individanpassa skydden. Slutsats: Det har framkommit i föreliggande studie att sjuksköterskor har erfarenhet av att urininkontinens kan leda till stort lidande för personen som är drabbad och har stor inverkan även på andra delar i omvårdnaden. Kunskapen om att urininkontinens påverkar hela personen och att bedömning samt behandling av urininkontinens kan innebära ökad livskvalité och värdighet har framkommit i flertalet artiklar. Den personcentrerade vården kan öka livskvalitén för personen som har urininkontinens.

Bakgrund: Idag finns brister inom smärtlindring i palliativ cancervård och detta orsakar onödigt lidande för patienten. Då sjuksköterskan har en central roll i hanteringen av patienters smärtlindring är det viktigt att ha god kunskap om ämnet. Ämnet studerades därmed utifrån Katie Erikssons teori om lidande.  Syfte: Att utforska sjuksköterskors erfarenheter av smärtbehandling av cancerpatienter i palliativ vård.  Metod: Studien var en litteraturöversikt där en integrerad analys användersi enlighet med Jimmie Kristenssons metod. Litteraturen som inkluderades var av antingen kvalitativ, kvantitativ eller av en mixad karaktär.  Resultat: Litteraturöversikten av sjuksköterskors erfarenhet av smärtbehandling resulterade i sex kategorier. De sex kategorierna delades upp utifrån innehåll och presenteras i två aspekter. Ena aspekten var hindrande faktorer som innefattade följande kategorier; rädsla för opioider, bristande kompetens, organisatoriska brister och anhöriga som hinder. Den andra aspekten var främjande faktorer som bestod av kategorierna kommunikation och psykiskt stöd.  Slutsatser: Sjuksköterskor bör ges tid att kommunicera och bistå patienterna med psykiskt stöd. De hindrande faktorerna skulle kunna minimeras genom att sjuksköterskor erbjuds kompetensutveckling men även en översyn av organisatoriska faktorer skulle kunna gynnas smärtbehandlingen.

Bakgrund: Primärvården ska erbjuda bedömning och behandling till patienter med alla olika typer av vårdbehov. Hemsjukvården ska erbjuda vård till patienter dygnet runt i hemmiljö eller på särskilda boenden. Sjuksköterskor inom både primärvård och hemsjukvård möter patienter som plötsligt drabbats av ohälsa och en akut situation kan snabbt inträffa. Det är av stor vikt att sjuksköterskorna vet hur de ska agera och omhänderta patienten. Tidigare forskning tyder på att sjuksköterskor inom båda arbetsgrupperna upplever bristande kunskap och kompetens inom det akuta vårdandet samt att rutiner för träning inom detta område saknas. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av akuta situationer avseende vuxna patienter inom primärvård och hemsjukvård. Metod: Metoden som användes var systematisk litteraturstudie. Dataanalysen genomfördes enligt SBU:s beskrivning av tematisk syntes. Resultat: Studiens resultat baserades på elva artiklar med kvalitativ design. Dataanalysen resulterade i två analytiska teman innehållande flera deskriptiva teman. Det analytiska temat Akut omhändertagande fordrar professionalitet med de deskriptiva teman; Behov av självständighet, Hög arbetsmoral, Patientkännedom och förberedelser gynnar omhändertagandet, Stöd av bedömningsinstrument samt Betydelsen av kollegialt samarbete. Det analytiska temat Behov av förutsättningar till kompetensutveckling med de deskriptiva teman: Eget ansvar för kompetensutveckling och Ledningens engagemang och intresse för kompetensutveckling. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av akuta situationer inom primärvården är ännu ett obeforskat område. Sjuksköterskors erfarenheter av akuta situationer avseende vuxna patienter inom hemsjukvården visade att det fanns en bristande kunskap om det akuta omhändertagandet men också inom kompetensutvecklingen. Genom rutiner, riktlinjer och träning kan arbetsplatsen öka sjuksköterskornas självsäkerhet och bidra till en patientsäker vård.

Bakgrund: I livets slutskede finns det olika faser som patienter går igenom där sjuksköterskor bör kunna kommunicera med både patienter och anhöriga likaså kunna ge god och säker vård. Problem: Såväl patienter som anhöriga upplever tidsbristen bland sjuksköterskor när de är i behov av vård i livets slutskede. De upplever även ett behov av att samtala om döden för att hantera psykologiska och existentiella aspekter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede. Metod: Allmän litteraturöversikt med tolv artiklar varav tio artiklar av kvalitativ metod och två artiklar av kvantitativ metod. Resultat: Sjuksköterskor beskrev att de önskade att de var bättre förberedda från början av sin profession samt att det var svårt att samtala om livets slutskede, speciellt de första åren inom yrket. Kommunikationen mellan vårdpersonalen kunde brista liksom mellan sjuksköterskor, patienter och anhöriga. Tidsbristen poängterades då sjuksköterskor inte kunde föra djupa samtal med patienter eller deras anhöriga. De blev emotionellt påverkade av att vårda patienter i livets slutskede. Slutsats: Med erfarenhet, tydlig kommunikation och tid kan förutsättningar för god vård uppnås.

Bakgrund: Att få synas och uppmärksammas som en person och inte som en passiv mottagare av vård är viktigt för att bibehålla känslan av egenvärde. Personer som behöver psykiatrisk vård önskar att vården ska utgå ifrån deras egna erfarenheter, kompetens och intressen i stället för att lyfta deras brister, svagheter och problem.  Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor stödjer personer som vårdas inom psykiatrisk slutenvård att identifiera och använda sina resurser Metod: Semistrukturerade intervjuer med 10 sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård. En kvalitativ innehållsanalys användes. Huvudresultat: För att kunna stödja identifiering av resurser använder sjuksköterskan nyfikenhet och engagemang för att lära känna personen. Sjuksköterskan undersöker strategier med öppna frågor om tidigare erfarenheter, uppmärksammar och bekräftar resurser personen själv beskriver och är lyhörd för personens förståelse för resurser. Förståelsen förbättras och förtydligas med psykoedukation och planering där personen är delaktig. Sjuksköterskor stödjer användning av resurser genom att uppmuntra personen till kontakt med anhöriga eller andra närstående under vårdtiden. Genom att motivera och påminna om identifierade resurser, hitta rätt stödnivå för att främja personens egna initiativförmåga och slutligen uppmana till självständighet balanserar sjuksköterskan sin roll i personens återhämtning. Dokumentation av resurser är viktigt för att förtydliga deras värde.  Slutsats: De huvudsakliga metoderna sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård använder för att stödja personer att identifiera och använda sina resurser är att lära känna personen, motivera till att involvera anhöriga och anpassa stödnivån för att främja initiativ. Många gånger krävs det tålamod för att hitta personens resurser, och ofta är personen mer uppmärksam på sina problem än det som faktiskt fungerar i livet. Sjuksköterskor försöker att stödja, motivera och uppmuntra utan att dominera. / Background: To be seen and acknowledged as a person and not as a passive receiver of healthcare is important to maintain the feeling of self-worth. Persons in need of psychiatric care want the treatment to be based on their own experiences, competences and interests rather than to highlight their shortcomings, weaknesses and problems. Aim: To investigate how nurses support people in psychiatric inpatient care to identify and use their resources  Method: Semi structured interviews with ten nurses and specialist nurses in psychiatric care. A qualitative content analysis was used. Main results: To be able to support identification of resources the nurse uses curiosity and engagement to get to know the person. The nurse investigates strategies by asking open questions about previous experiences, paying attention to and confirming resources the person describes, and is sensitive to the person’s understanding of resources. The understanding is improved and clarified by using psychoeducation and planning where the person participates. Nurses support the use of resources by encouraging the person to keep in contact with relatives or friends during the care period. By motivating and reminding of identified resources, finding the right level of support to promote the person’s own initiative and finally encouraging independence, the nurse balances her role in the person’s recovery. Documentation of resources is important to clarify their value. Conclusion: The main methods used by nurses and specialist nurses in psychiatric care to support people to identify and use their resources are to get to know the person, motivate them to involve relatives and adjust the level of support to promote their own initiatives. It often takes patience to locate the person's resources, and often the person is more aware of their problems than what actually works in everyday life. Nurses try to support, motivate and encourage without dominating.

Bakgrund: Substansmissbruk har en negativ inverkan på kroppen och är en bidragande faktor till några av världens alla sjukdomsfall. Drogtillgängligheten har ökat och visar på en uppåtgående trend. Patienter med substansmissbruk som söker vård upplever att deras behov inte tas på allvar. Sjuksköterskornas uppgift i detta är att skapa en så god och effektiv vård som möjligt, där patienterna känner sig delaktiga och respekterade. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med substansproblematik. Metod: Litteraturöversikten bestod av tio vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna Cinahl Complete och PubMed. Samtliga artiklar berörde sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med substansmissbruk. Resultatet har framställt utifrån likheter och skillnader mellan artiklarna. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor från olika avdelningar hade olika erfarenheter av att ge vård till patienter med missbruksproblematik. Oavsett avdelning hade ingen av sjuksköterskorna någon specifik utbildning inriktad på ämnet missbruk och beroende. Däremot hade sjuksköterskor som arbetade inom psykiatrin, avgiftningscenter samt alkohol- och drogavdelningar mer erfarenhet av att bemöta dessa patienter. Diskussion: Diskussionen har utgått ifrån Parses teori Humanbecoming. Den berörde med hjälp av teorin sjuksköterskornas olika erfarenheter och hur vården formas utefter detta. Den avslutades med vilken inverkan utbildningen och vårdmiljön har på vården för patienter med substansmissbruk och beroende. / Background: Substance abuse has a negative impact on the body and is contributing to some of the world's diseases. The drug availability has increased, showing an upward trend. Patients with substance abuse who seek care feel that their needs are not taken seriously. The nurse’s role in this is to create a care that is as good and efficient as possible, where patients feel involved and respected. Aim: To investigate nurses' experiences of caring for people with substance use problems. Method: The literature review consisted of ten scientific articles taken from the databases Cinahl Complete and PubMed. All articles were based on nurses’ experiences of caring for patients with substance abuse. The result was constructed on the similarities and differences between the articles. Results: The results showed that nurses from various departments had different experiences of providing care to patients with substance abuse problems. Nurses working on different kind of departments did not have any specific training focused on substance abuse. In contrast, nurses who worked in psychiatry, detoxification centers, and alcohol and drug departments, had more experience of dealing with patients suffering from this sort of disease. Discussion: The discussion has been based on Parse's theory Humanbecoming. With help of the theory the discussion included the nurses’ different experiences and how healthcare is formed along this. It concluded with the impact education and healthcare environment has on the care for patients with substance abuse.

Bakgrund: Smärta är ett vanligt problem hos äldre, vilket hanteras olika av sjuksköterskor. Det finns vissa svårigheter kopplade till åldrandet och läkemedel, bland annat ändrad fysiologi. De äldre kan ha föreställningar om att smärta är naturligt förekommande med åldern. Sjuksköterskors uppgift är att ge adekvat omvårdnad och därmed smärtlindring. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av smärta inom äldrevården. Metod: Allmän litteraturöversikt med innehållsanalys. Nio artiklar ingår i resultatet. Resultat: I litteraturöversikten framkom två teman och åtta subteman som visar att det finns olika anledningar till att smärtan underbehandlas, exempelvis en rädsla för att övermedicinera eller svårigheter att tolka smärtuttryck på grund av tvetydigt kroppsspråk. Sjuksköterskor anser själva att de inte besitter tillräcklig kunskap för att utföra adekvat smärtbedömning och smärtbehandling. Slutsats: Det behövs fler riktade utbildningsinsatser för sjuksköterskor, både på arbetsplats och inom grundutbildningen. För att ge en adekvat smärtbehandling behöver sjuksköterskan förhålla sig till personcentrerad och evidensbaserad omvårdnad. / Background: Pain is a common problem in the elderly population, which is handled differently by nurses. There are some difficulties related to aging and drugs, including altered physiology. The elderly may have beliefs that pain is naturally occurring withage. The nurse's role is to provide adequate care and thus pain treatment. Aim: To elucidate the nurses’ experience of pain in the elderly care. Method: General literature review using content analysis. Nine articles were included in the result. Results: The literature review revealed two main themes and eight sub themes which show that there are different reasons for why the pain treatment is lacking, such as a fear of over-medicating or difficulties interpreting the painful expressions because of ambiguous body language. The nurses considered that they did not possess sufficient knowledge to perform adequate pain assessment and pain management. Conclusion: There is need for more targeted training for nurses, both at work and during the nursing education. To provide an adequate pain management the nurses need to relate to the person-centered and evidence-based nursing.

Bakgrund: Fasthållning av barn används vid ett flertal kliniska procedurer. Barns samt vårdnadshavares upplevelse av situationen är ofta negativ. Etiska principer samt lagar och riktlinjer utgör en teoretisk grund i en fasthållningssituation. Barnets autonomi samt sjuksköterskans omvårdnadsplikt är två utgångspunkter i fasthållning som fenomen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av fasthållning av barn vid kliniska procedurer inom somatisk vård. Metod: Litteraturstudien är baserad på tio vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. En textanalys, inspirerad av kvalitativ innehållsanalys, har gjorts i resultatet. Resultat: Fem kategorier framkom: Användandet skiljer sig åt, Fasthållning möjliggör kliniska procedurer, Optimera situationen för barnet, Kommunikation underlättar fasthållningen samt Fasthållning är en svårighet. Sjuksköterskornas syn på fasthållning skiljdes åt beroende på den specifika situationen samt på sjuksköterskornas egna kunskaper och förutsättningar. Sjuksköterskorna upplevde en känslomässig konflikt i användandet av fasthållning men ansåg också att fasthållning är en nödvändighet vid många kliniska procedurer på barn, särskilt i akuta sammanhang. Slutsats: Erfarenheten av fasthållning av barn vid kliniska procedurer är mångfacetterad. Sjuksköterskor bör ha god kunskap om barns rättigheter och om etiska principer för att kunna optimera de kliniska procedurerna. Klinisk betydelse: Studien kan ge ett ökat etiskt medvetande som stärker sjuksköterskans professionella roll samt ha betydelse för vårdrelationen. / Background: Restraint of children is used in multiple clinical procedures. The experience of the situation is usually negative on children and legal guardians. Ethical principles, laws and guide lines represents the theoretical foundation in a restraint situation. The autonomy of the child as well as the caring duty of the nurse make up two basis for the phenomena of restraint. Aim: To describe nurses' experiences of restraint of children during clinical procedures in somatic health care. Method: This literature review is based on ten scientific papers with both qualitative and quantitative approach. A textual analysis, inspired by qualitative content analysis, represents the result. Result: Five categories emerged in the result: The usage differs, Restraint enables clinical procedures, Optimizing the situation for the child, Communication facilitates the use of restraint and Restraint is a difficulty. The nurses' view on restraint differed depending on the specific situation as well as the skills and abilities of the nurse. The nurses experienced an emotional conflict in the use of restraint but considered it to be necessary in multiple clinical procedures, especially during emergency contexts. Conclusion: The experience of restricting children during clinical procedures is multifaceted. Nurses need to have good knowledge about children's rights and ethical principles to optimize the clinical procedures. Clinical significance: The study can provide a greater ethical awareness that strengthens the professional role of the nurse and also have significance for the nurse-patient relationship.