No description available.

No description available.

Syfte. Syftet med denna studie var att undersöka patienters upplevelse av smärtbehandlingens kvalitet samt hur sjuksköterskor följer riktlinjerna för smärtbehandling. Metod. Studien utformades som en deskriptiv tvärsnittsstudie. Patienter som genomgått kirurgi tilldelades en enkät angående sina upplevelser av smärtbehandlingens kvalitet samt att en journalgranskning genomfördes. Resultat. Sammanlagt deltog 58 patienter. Patienterna ansåg att deras smärtupplevelser togs på allvar av sjuksköterskorna (m=4,7). De ansåg även att de erbjöds smärtlindring tills dess att de blev tillfredställda med den smärtlindrande effekten (m= 4,6). Patienterna upplevde i mindre utsträckning att de blivit regelbundet smärtskattade (m= 3,7). Av de deltagande patienterna skattade 25 % ett VAS-värde över tre vid det tillfälle enkäterna ifylldes. Resultatet visade att ett VAS-värde över tre ej behandlades enligt riktlinjerna (n=13) eller utvärderades (n=34). Journalgranskningen visade att 50 % (n=29) av journalerna saknade ett dokumenterat VAS-värde från det andra postoperativa dygnet. Slutsats. Patienter var nöjda med smärtlindring samt vård och behandling, dock uppnås inte de kvalitetsmål som finns angående dokumentation av smärtskattning. Regelbunden uppföljning av denna studie kan ge en förbättring av patienternas upplevelse av smärtbehandlingen samt dokumentation inom området.

Abstract The aim of this study was to examine to what extent documentation of pain assessment with Visual Analogue Scale (VAS) on patients with pain problems was carried out. The study also explored how the documentation followed the existing guidelines of pain. The material was analyzed with descriptive statistics and a qualitative content analysis. The results shows that 43,24 % of total 37 analyzed patient records contained documentation of pain with VAS on the day of hospitalization. All studied journals contained documentation of pain. 37 patient records were followed up during a three day period after pain-consultation at the ward. The results of VAS assessment at the ward day A was 27 %, day B: 24,3 % and day C: 13,5 %. The results of other documented pain problems at the wards were day A: 62,2 %, day B: 56,8 % and day C: 43,2 %. The study shows that there is a shortage in documentation and that the guidelines of the hospital are not followed.

Bakgrund: Enligt flera studier finns det inte någon skillnad i prevalens av smärta mellan personer med nedsatt kognitiv förmåga och äldre som själv kan skatta smärta. Syfte: Var att undersöka hur vårdpersonalen vid särskilt boende skattade smärta hos äldre med och utan kognitiv nedsättning och hur den äldre själv skattade sin smärta samt vad som kännetecknade smärta hos den äldre. Metod: En beskrivande och jämförande design med kvantitativ ansats. Smärtan bedömdes av sjuksköterskor och vårdpersonal med hjälp av VAS-skalan (Proxy-VAS). Under interventionstiden skattades alla äldre med Doloplus-2 av vårdpersonalen därefter skattade de äldre som själv kunde bedöma sin smärta med VAS-skalan. Resultat: Resultaten visar att vårdpersonalen har en tendens att skatta de äldre med mer smärta än vad de äldre själv anser att de har (61.3%). Med proxyVAS har vårdpersonalen skattat att 83.8% av de äldre hade symtom på smärta och 73.3% med Doloplus-2. Det fanns ingen signifikans utifrån den kognitiva förmågan hos de äldre som hade symtom på smärta. Vårdpersonalen såg symtom på smärta i omvårdnadssituationer som t.ex. vid toalettbesök eller vid påklädning(64.5%). Vanligast var att individen själv påtalade att denne hade ont (69.1%) eller att det såg ut som om de äldre hade ont vid rörelser (64.5%). Slutsatser: Det är svårt att smärtskatta andra människor, speciellt personer med demens. Användning av smärtskattningsinstrument ökar chansen att hitta individer med oupptäckt smärta.

Bakgrund: Sjuksköterskan har en central roll i vården av patienter   med smärta och ansvarar för skattning, dokumentation och behandling.   Förekomsten av smärta är ett vanligt problem inom vården.   Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskan bedömer smärta   hos patienter.   Metod: Litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar.   Resultat: Sammanställningen av artiklarna resulterade i fyra teman, sjuksköterskans användning av bedömningsinstrument vid bedömning av smärta,   sjuksköterskan och patientens verbala kommunikation vid bedömning   av smärta, sjuksköterskans observation av patientens och dennes   vitalparametrar vid bedömning av smärta och sjuksköterskan bedömer smärta   genom att ta hjälp från tidigare erfarenhet av liknande situationer.   Diskussion: En icke fullgod smärtbedömning kan orsaka ett lidande för patienten och   det är därmed viktigt att sjuksköterskan låter patienten stå i fokus vid smärtbedömningen.

Bakgrund: Obehandlad postoperativ smärta kan leda till ett flertal komplikationer och försenat tillfrisknande. För adekvat smärtbehandling bör smärtan utvärderas regelbundet med en smärtskattningsskala som patienterna informerats om i det preoperativa skedet.Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur patienter upplever smärtskattning postoperativt samt att undersöka om patienterna ansåg att de fått tillräckligt med information preoperativt om visuell analog skala (VAS) för att kunna tillämpa den postoperativt. Syftet var även att undersöka om ålder och genus har någon inverkan på smärtskattning.Metod: Enkäter delades ut på fyra vårdavdelningar på Akademiska sjukhuset, Uppsala. Det var 38 patienter i åldrarna 18-80 år som deltog i studien.Resultat: Tre patienter av 38 fick såväl muntlig som skriftlig information om smärtskattning preoperativt. Yngre patienter upplevde att informationen var tillräcklig i större utsträckning än de äldre patienterna (p=0,04). De patienter som vid tidigare vårdtillfälle använt VAS hade lättare att tillämpa smärtskattningsskalan vid det aktuella vårdtillfället (p=0,003). Det var 94,4% (34/36) av patienterna som ansåg att de fick skatta sin smärta tillräckligt ofta den första postoperativa dagen.Slutsats: Den postoperativa smärtskattningen upplevdes tillfredställande av patienterna. De ansåg dock att det fanns brister i den preoperativa informationen om smärtskattning.

Inom prehospital omvårdnad ställs krav på att sjuksköterskan som är patientens första länk i vårdkedjan vet vad som ska göras i respektive situation samt känner till vilka hjälpmedel som kan användas i mötet med personer som har nedsatt förmåga till verbal kommunikation. Studiens syfte var att beskriva hur ambulanssjuksköterskan inom prehospital vård kan bedöma och lindra smärta hos personer med demens. Metoden var en systematisk litteraturstudie som gjordes i Cinahl, Medline, ELIN och Science direct samt genom manuell litteratursökning. Resultatet visade att smärtlindring av dementa är starkt eftersatt men som vårdare (ambulanssjuksköterska) ska man alltid utgå från att dementa känner samma smärta som icke dementa trots att smärtuttrycket kan se annorlunda ut hos dessa patienter. Till hjälp för att försöka skatta smärtan hos dementa patienter finns ett stort antal smärtskattningsverktyg med varierande användbarhet. Ambulanssjuksköterskan måste ta reda på så mycket som möjligt om patienten redan på hämtplatsen, via anhöriga eller personal, angående personens tidigare sjukdomar och smärtupplevelser. Slutsatsen är att det finns ett fåtal smärtskattningsverktyg som är anpassade för dementa patienter, och inom den prehospitala akutsjukvården behövs ett sådant som är anpassat för verksamheten.

Bakgrund Smärta är en subjektiv och personlig upplevelse som varken kan bevisas eller motbevisas. Barn har inte samma kognitiva och språkliga förmåga som en vuxen person vilket gör dem till en riskgrupp för att bli underbehandlade eller ignorerade i sin smärta. I ljuset av detta är sjuksköterskans roll av yttersta vikt för en optimal smärtskattning och behandling för att på så sätt undvika de konsekvenser en obehandlad smärta kan föra med sig. Syfte Syftet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans bedömning och behandling av smärta hos barn. Metod Den valda metoden är litteraturöversikt då författarna ansåg att det på bästa sätt skulle beskriva kunskapsläget inom det valda området samt belysa eventuella kunskapsluckor som kan ligga till grund för vidare forskning. I resultatet inluderades 16 vetenskapliga artiklar som hittades via sökning med hjälp av vedertagna söktermer i databaserna PubMed och CINAHL samt via manuell sökning. Resultat De faktorer som inverkar på sjuksköterskans smärtskattning och smärtbehandling av barn delades upp i tre kategorier. Dessa är: barnet, sjuksköterskans egenskaper samt organisation. Sjuksköterskans begränsade kunskap identifierades som ett hinder i samband med smärthanteringen. Dock påvisades inget belägg för att kunskapen ökade i samband med erfarenhet eller om det berodde på andra faktorer såsom attityd och utbildning.Enligt sjuksköterskorna var ett av de mest pålitliga tecknen på smärta hos barnet, dess verbala och orala uttryck. Kombinationen av barnets beteendemässiga och verbala indikationer på smärta ökade tron på att barnet upplevde smärta. Uteblev någon av dessa indikatorer skapade det en misstro hos sjuksköterskorna gentemot graden av barnets smärta.Läkemedelsordinationer identifierades som ett hinder för en adekvat smärthantering då sjuksköterskor beskrev problem rörande otillräckliga ordinationer.Otillräcklig dokumentation var en viktig faktor som påverkade smärthanteringen negativt. Slutsats Sjuksköterskans smärtskattning och behandling av barns smärta påverkas av flera faktorer såsom barnets ålder, diagnos och föräldrar men även sjuksköterskans kunskap, erfarenhet och attityd samt organisatoriska faktorer såsom dokumentation och läkemedelsordinationer.

<p>Inom prehospital omvårdnad ställs krav på att sjuksköterskan som är patientens första länk i vårdkedjan vet vad som ska göras i respektive situation samt känner till vilka hjälpmedel som kan användas i mötet med personer som har nedsatt förmåga till verbal kommunikation. Studiens syfte var att beskriva hur ambulanssjuksköterskan inom prehospital vård kan bedöma och lindra smärta hos personer med demens. Metoden var en systematisk litteraturstudie som gjordes i Cinahl, Medline, ELIN och Science direct samt genom manuell litteratursökning. Resultatet visade att smärtlindring av dementa är starkt eftersatt men som vårdare (ambulanssjuksköterska) ska man alltid utgå från att dementa känner samma smärta som icke dementa trots att smärtuttrycket kan se annorlunda ut hos dessa patienter. Till hjälp för att försöka skatta smärtan hos dementa patienter finns ett stort antal smärtskattningsverktyg med varierande användbarhet. Ambulanssjuksköterskan måste ta reda på så mycket som möjligt om patienten redan på hämtplatsen, via anhöriga eller personal, angående personens tidigare sjukdomar och smärtupplevelser. Slutsatsen är att det finns ett fåtal smärtskattningsverktyg som är anpassade för dementa patienter, och inom den prehospitala akutsjukvården behövs ett sådant som är anpassat för verksamheten.</p>