No description available.

<p>Det finns ett behov av att sammanföra pedagogik och sjukvård i multidisciplinära behandlingsteam. Syftet var att undersöka vilka pedagogiska verktyg arbetsterapeuter använder under ett smärthanteringsprogram för patienter med långvarig smärta samt vilken syn de har på pedagogiska utmaningar och arbetssätt i detta arbete. Tre arbetsterapeuter intervjuades. Resultatet visade att teamarbete var basen för arbetet. De pedagogiska verktyg som användes var: gruppverksamhet, behandlingsplan med mål, samtal, praktisk och teoretisk undervisning, veckoschema och video/biofeedback. Arbetet utgick från det biopsykosociala synsättet. Det fanns en tydlig uppfattning hos informanterna att arbetet till stor del handlar om pedagogik i såväl teoretiska som praktiska moment inom smärthanteringsprogram. Momenten veckoschema, aktivitet i verkstan och problemlösning ger kopplingar till att lärande under programmen sker erfarenhetsbaserat. Undersökningen kunde inte ge ett tydligt svar på vilka grunder pedagogiska verktyg väljs.</p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong>Nyckelord: </strong></p><p>Pedagogik, smärthanteringsprogram, arbetsterapeut, erfarenhetsbaserat lärande, teori, praktik<strong></strong></p>

Det finns ett behov av att sammanföra pedagogik och sjukvård i multidisciplinära behandlingsteam. Syftet var att undersöka vilka pedagogiska verktyg arbetsterapeuter använder under ett smärthanteringsprogram för patienter med långvarig smärta samt vilken syn de har på pedagogiska utmaningar och arbetssätt i detta arbete. Tre arbetsterapeuter intervjuades. Resultatet visade att teamarbete var basen för arbetet. De pedagogiska verktyg som användes var: gruppverksamhet, behandlingsplan med mål, samtal, praktisk och teoretisk undervisning, veckoschema och video/biofeedback. Arbetet utgick från det biopsykosociala synsättet. Det fanns en tydlig uppfattning hos informanterna att arbetet till stor del handlar om pedagogik i såväl teoretiska som praktiska moment inom smärthanteringsprogram. Momenten veckoschema, aktivitet i verkstan och problemlösning ger kopplingar till att lärande under programmen sker erfarenhetsbaserat. Undersökningen kunde inte ge ett tydligt svar på vilka grunder pedagogiska verktyg väljs.     Nyckelord: Pedagogik, smärthanteringsprogram, arbetsterapeut, erfarenhetsbaserat lärande, teori, praktik

Introduktion: Smärta är vanligt förekommande hos äldre personer och är ofta underbehandlad, trots detta är det inte tillräckligt forskat inom detta område. Smärta orsakar stort och onödigt lidande hos den äldre människan. Det krävs mycket utav sjuksköterskan för att upptäcka och bedöma smärta. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans kunskap om och attityd till bedömning och hantering av smärta hos äldre personer. Metod: Metoden var en litteraturstudie, enligt Polit och Becks (2012) niostegsmodell, elva artiklar inkluderades till resultatet efter att ha granskats kritiskt. Ur dataanalysen kom det fram fem teman som blev resultatet. Resultat: Följande teman framkom bristfällig kunskap, den specifika kunskapens och yrkeserfarenhetens betydelse, utbildningens betydelse samt inställningen till att värdera smärta. Flera av studierna visar på att sjuksköterskan har kunskapsbrist och mindre bra attityder till smärtbedömning och smärthantering. Slutsats: Utbildning gav sjuksköterskan den kunskap som behövdes i hanteringen av smärta hos äldre personer. Sjuksköterskor som genomgått aktuell utbildning inom smärtkunskap eller som lärt sig genom erfarenhet i yrket hade goda kunskaper och positiva attityder till smärtbedömning och smärthantering hos äldre personer. Efter utbildning använde sig sjuksköterskorna mer av icke farmakologiska åtgärder vilket resulterade i att patienternas smärta minskade.

Bakgrund: Smärta är något alla upplevt och det är en av de vanligaste orsakerna till att folk söker kontakt med hälso- och sjukvården. En av sjuksköterskans främsta uppgifter är därmed att lindra smärta. Det finns forskning som pekar på att människor uttrycker och hanterar smärta på olika sätt beroende på bland annat vilket kön de tillhör. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur inneliggande patienter på sjukhus hanterar smärta samt hur skillnaden mellan män och kvinnor ser ut. Metod: Undersökningen genomfördes som en punktprevalensstudie med en kvantitativ ansats. Resultat: Resultatet är baserat på 99 patienter som samtliga var inneliggande på ett sjukhus. Resultatet presenteras i form av text, tabeller och figurer för att det ska vara överskådligt och tydligt. Diskussion: Studien visar att en majoritet av patienterna agerar aktivt för att lindra smärta och att de meddelar vårdpersonal om smärta upplevs. Slutsats: Studien stödjer tidigare fynd i det avseendet att patienter generellt agerar aktivt för att lindra smärta. Studiens resultat, visade att det troligen inte existerar någon skillnad mellan könen gällande smärtlindring, motsäger tidigare forskning. En möjlig förklaring är att sätten att hantera smärta är bundna till individen och dennes personlighet istället för till könet.

<p>Barns postoperativa smärta är ofta underbehandlad, vilket kan försämra upplevelsen av sjukhusvistelsen. Med ökad förståelse och kunskap hos sjukhuspersonal och föräldrar kan bättre hjälp ges.<strong> </strong>Syftet med litteraturstudien var att belysa postoperativ smärta hos barn. Nio artiklar, funna i databaser, granskades enligt kvalitativ innehållsanalys.<strong> </strong>Analysen gav underkategorier som visade hur barnen hanterade, upplevde och påverkades av sin smärta. Barnen hanterade sin smärta själv på olika sätt, men det visade sig även att föräldrarna hade en betydande roll för hur barnen påverkades att sin postoperativa smärta. Barnen förlitade sig på att föräldrarna skulle förstå och hjälpa dem, då de hade ont. Föräldrarna saknade dock kunskapen att tolka sitt eget barns smärta.<strong> </strong>För att<strong> </strong>kunna hjälpa barnen behöver sjuksköterskan god kunskap om barns smärta, då hon har en betydande roll i barnets smärthantering. Det behövs en god kommunikation mellan sjuksköterska, barn och deras föräldrar. <strong></strong></p><p> </p>

Barns postoperativa smärta är ofta underbehandlad, vilket kan försämra upplevelsen av sjukhusvistelsen. Med ökad förståelse och kunskap hos sjukhuspersonal och föräldrar kan bättre hjälp ges. Syftet med litteraturstudien var att belysa postoperativ smärta hos barn. Nio artiklar, funna i databaser, granskades enligt kvalitativ innehållsanalys. Analysen gav underkategorier som visade hur barnen hanterade, upplevde och påverkades av sin smärta. Barnen hanterade sin smärta själv på olika sätt, men det visade sig även att föräldrarna hade en betydande roll för hur barnen påverkades att sin postoperativa smärta. Barnen förlitade sig på att föräldrarna skulle förstå och hjälpa dem, då de hade ont. Föräldrarna saknade dock kunskapen att tolka sitt eget barns smärta. För att kunna hjälpa barnen behöver sjuksköterskan god kunskap om barns smärta, då hon har en betydande roll i barnets smärthantering. Det behövs en god kommunikation mellan sjuksköterska, barn och deras föräldrar.

Syftet med denna studie var att beskriva blivande och legitimerade sjuksköterskors attityder och uppfattningar i behandlingen av akut smärta hos barn, samt hur blivande och legitimerade sjuksköterskor bedömer sin egen kunskapsnivå i smärthanteringen av barn med akut smärta. Datainsamling gjordes i fulltextdatabaserna ELIN@Dalarna, Blackwell Synergy och EBSCO Host. Sökord var nurse, acute pain, pain, pain management, children, nursing, assessment, pediatric, attitudes, beliefs och knowledge. Studiens resultat bygger på 16 vetenskapliga artiklar. Majoriteten av sjuksköterskorna ansåg att barn tolererar smärta sämre än vuxna och de var endast beredda att acceptera smärta hos barn i samband med mindre procedurer. De flesta av sjuksköterskorna ansåg inte att ett sovande eller ett lugnt barn som säger att det har ont kan känna smärta. Det förekom en inkonsekvent attityd när det gällde smärtskattning, och dokumentationen visade inte att smärtan blev skattad. När det gällde opiater fanns en tendens att sjuksköterskorna gav en mindre dos smärtlindring än vad som ordinerats. Majoriteten av sjuksköterskorna ansåg även att de hade god kunskap om barns fysiologiska och psykologiska utveckling, men mindre kunskap om barns neurologiska utveckling och smärtans effekter på barns systemiska funktion. De ansåg inte att de hade bra kunskap om hur smärta utvecklas, om smärtmedicin och dess biverkningar.

Bakgrund Smärta är en subjektiv och personlig upplevelse som varken kan bevisas eller motbevisas. Barn har inte samma kognitiva och språkliga förmåga som en vuxen person vilket gör dem till en riskgrupp för att bli underbehandlade eller ignorerade i sin smärta. I ljuset av detta är sjuksköterskans roll av yttersta vikt för en optimal smärtskattning och behandling för att på så sätt undvika de konsekvenser en obehandlad smärta kan föra med sig. Syfte Syftet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans bedömning och behandling av smärta hos barn. Metod Den valda metoden är litteraturöversikt då författarna ansåg att det på bästa sätt skulle beskriva kunskapsläget inom det valda området samt belysa eventuella kunskapsluckor som kan ligga till grund för vidare forskning. I resultatet inluderades 16 vetenskapliga artiklar som hittades via sökning med hjälp av vedertagna söktermer i databaserna PubMed och CINAHL samt via manuell sökning. Resultat De faktorer som inverkar på sjuksköterskans smärtskattning och smärtbehandling av barn delades upp i tre kategorier. Dessa är: barnet, sjuksköterskans egenskaper samt organisation. Sjuksköterskans begränsade kunskap identifierades som ett hinder i samband med smärthanteringen. Dock påvisades inget belägg för att kunskapen ökade i samband med erfarenhet eller om det berodde på andra faktorer såsom attityd och utbildning.Enligt sjuksköterskorna var ett av de mest pålitliga tecknen på smärta hos barnet, dess verbala och orala uttryck. Kombinationen av barnets beteendemässiga och verbala indikationer på smärta ökade tron på att barnet upplevde smärta. Uteblev någon av dessa indikatorer skapade det en misstro hos sjuksköterskorna gentemot graden av barnets smärta.Läkemedelsordinationer identifierades som ett hinder för en adekvat smärthantering då sjuksköterskor beskrev problem rörande otillräckliga ordinationer.Otillräcklig dokumentation var en viktig faktor som påverkade smärthanteringen negativt. Slutsats Sjuksköterskans smärtskattning och behandling av barns smärta påverkas av flera faktorer såsom barnets ålder, diagnos och föräldrar men även sjuksköterskans kunskap, erfarenhet och attityd samt organisatoriska faktorer såsom dokumentation och läkemedelsordinationer.

Bakgrund Smärta är den vanligaste anledningen till att människor söker vård. Otillräcklig smärtlindring kan resultera i såväl fysiologiska som psykosociala konsekvenser. Underbehandlad smärta är ett vanligt problem i vården och kan leda till lidande för individen. Patienternas förväntningar på vården skiljer sig från resultatet de upplever av behandling och omvårdnad. Syfte Att belysa faktorer som sjuksköterskan beskriver som hinder vid smärthantering hos patienter inom somatisk akutsjukvård. Metod En litteraturöversikt som inkluderade 19 vetenskapliga artiklar från 11 olika länder. I arbetet inkluderades 10 kvalitativa artiklar, sju enkätundersökningar och två artiklar som använt sig av mixad metod. Samtliga artiklar var peer reviewed och skrivna på engelska. Artiklarna analyserades med tematisk analys. Resultat De hinder som beskrevs delades upp i 4 huvudkategorier med tillhörande underkategorier. Dessa var: Hur faktorer i organisationen påverkar smärthanteringen (Tid och resurser, Arbetsbelastning, Riktlinjer och rutiner), Teamarbetets inverkan på omvårdnadshandlingar vid smärta (Hierarki och relationen mellan läkaren och sjuksköterskan, Relationen mellan sjuksköterskorna), Attityd och kunskap (Misstro till patienten, Kunskapsbrist) och Patienter och anhörigas inverkan på smärthanteringen (Språk och kultur, Ovilja att rapportera smärta och ta emot analgetika, Orimliga förväntningar på vården). Slutsats Resultatet visade att vissa av de hinder som återfanns är kopplade till faktorer som skulle kunna lösas på ett organisatoriskt plan. Resterande hinder skulle kunna lösas med mer utbildning, både till sjuksköterskor, patienter och närstående, samt större satsningar på ett effektivare teamarbete. Vi såg ett behov av bättre metoder för att kommunicera med icke-svensktalande patienter, exempelvis genom information på fler språk än svenska och engelska.