Bakgrund: Enligt flera studier finns det inte någon skillnad i prevalens av smärta mellan personer med nedsatt kognitiv förmåga och äldre som själv kan skatta smärta. Syfte: Var att undersöka hur vårdpersonalen vid särskilt boende skattade smärta hos äldre med och utan kognitiv nedsättning och hur den äldre själv skattade sin smärta samt vad som kännetecknade smärta hos den äldre. Metod: En beskrivande och jämförande design med kvantitativ ansats. Smärtan bedömdes av sjuksköterskor och vårdpersonal med hjälp av VAS-skalan (Proxy-VAS). Under interventionstiden skattades alla äldre med Doloplus-2 av vårdpersonalen därefter skattade de äldre som själv kunde bedöma sin smärta med VAS-skalan. Resultat: Resultaten visar att vårdpersonalen har en tendens att skatta de äldre med mer smärta än vad de äldre själv anser att de har (61.3%). Med proxyVAS har vårdpersonalen skattat att 83.8% av de äldre hade symtom på smärta och 73.3% med Doloplus-2. Det fanns ingen signifikans utifrån den kognitiva förmågan hos de äldre som hade symtom på smärta. Vårdpersonalen såg symtom på smärta i omvårdnadssituationer som t.ex. vid toalettbesök eller vid påklädning(64.5%). Vanligast var att individen själv påtalade att denne hade ont (69.1%) eller att det såg ut som om de äldre hade ont vid rörelser (64.5%). Slutsatser: Det är svårt att smärtskatta andra människor, speciellt personer med demens. Användning av smärtskattningsinstrument ökar chansen att hitta individer med oupptäckt smärta.