No description available.

<p>Aim: The aim of this study was to investigate how VAS (Visual Analogue Scale) is used in the prehospital environment, and describe how patients 40 years and older with acute chest pain describe their pain with help of VAS. Further, to investigate how the literature describes other instruments to evaluate pain. Method: This was a descriptive study and used both literature and empiric material as foundation. The selection consist of the paramedics medical record from one emergency department, 100 men and 100 women with chest pain witch had been transported with ambulance to one hospital in middle of Sweden. A literature review was done in order to see what previous research recommends for pain rating scales.</p><p>Results: The study showed that 71 (35 %) of 200 individuals pain were rated with VAS according to the guidelines for the ambulance department. The entire selection rated the pain on VAS between 1-10. The group 40-65 years rated their pain relatively high on VAS (3-10), in relation to the group 66-91 years (1-10). The literature does not advocate any special pain rating instrument, but recommend ARS, VRS, NRS and VAS as measures in the prehospital environment.</p> / <p>Syfte: Syftet med studien var att undersöka i vilken omfattning Visuell Analog Skala (VAS) används inom ambulanssjukvården, beskriva hur patienter 40 år och äldre med akuta centrala bröstsmärtor skattar smärtans intensitet med hjälp av VAS. Vidare var syftet att undersöka hur litteraturen beskriver olika instrument för att skatta smärta inom ambulanssjukvården. Metod: Studien har genomförts som en deskriptiv studie och nyttjat både litteratur och empiriskt material som underlag. Urvalet bestod av ambulansjournaler från en ambulansstation, 100 män och 100 kvinnor som transporterats med ambulans till ett sjukhus i Mellansverige på grund av central bröstsmärta. En litteratur genomgång gjordes för att se vad tidigare forskning rekommenderar för smärtskattningsinstrument. Huvudresultat: Studien visade att 71 (35 %) av 200 individer var smärtskattade med hjälp av VAS, enligt riktlinjerna för ambulansen. Hela urvalet skattade smärtan på VAS skalan mellan 1-10. I åldersgruppen 40-65 år skattar de sin smärta relativt högt på VAS skalan (3-10) i förhållande till åldersgruppen 66-91 år (1-10). Litteraturen talar inte entydigt för något speciellt smärtskattnings instrument, men talar för att använda ARS, VRS, NRS och VAS i den prehospitala verksamheten</p>

Aim: The aim of this study was to investigate how VAS (Visual Analogue Scale) is used in the prehospital environment, and describe how patients 40 years and older with acute chest pain describe their pain with help of VAS. Further, to investigate how the literature describes other instruments to evaluate pain. Method: This was a descriptive study and used both literature and empiric material as foundation. The selection consist of the paramedics medical record from one emergency department, 100 men and 100 women with chest pain witch had been transported with ambulance to one hospital in middle of Sweden. A literature review was done in order to see what previous research recommends for pain rating scales. Results: The study showed that 71 (35 %) of 200 individuals pain were rated with VAS according to the guidelines for the ambulance department. The entire selection rated the pain on VAS between 1-10. The group 40-65 years rated their pain relatively high on VAS (3-10), in relation to the group 66-91 years (1-10). The literature does not advocate any special pain rating instrument, but recommend ARS, VRS, NRS and VAS as measures in the prehospital environment. / Syfte: Syftet med studien var att undersöka i vilken omfattning Visuell Analog Skala (VAS) används inom ambulanssjukvården, beskriva hur patienter 40 år och äldre med akuta centrala bröstsmärtor skattar smärtans intensitet med hjälp av VAS. Vidare var syftet att undersöka hur litteraturen beskriver olika instrument för att skatta smärta inom ambulanssjukvården. Metod: Studien har genomförts som en deskriptiv studie och nyttjat både litteratur och empiriskt material som underlag. Urvalet bestod av ambulansjournaler från en ambulansstation, 100 män och 100 kvinnor som transporterats med ambulans till ett sjukhus i Mellansverige på grund av central bröstsmärta. En litteratur genomgång gjordes för att se vad tidigare forskning rekommenderar för smärtskattningsinstrument. Huvudresultat: Studien visade att 71 (35 %) av 200 individer var smärtskattade med hjälp av VAS, enligt riktlinjerna för ambulansen. Hela urvalet skattade smärtan på VAS skalan mellan 1-10. I åldersgruppen 40-65 år skattar de sin smärta relativt högt på VAS skalan (3-10) i förhållande till åldersgruppen 66-91 år (1-10). Litteraturen talar inte entydigt för något speciellt smärtskattnings instrument, men talar för att använda ARS, VRS, NRS och VAS i den prehospitala verksamheten

Forskning om smärta hos barn började ta fart i mitten på 1980-talet. Innan dess fanns uppfattningar av att barn inte upplevde smärta. Resultatet av denna forskning, som fortfarande pågår, har långsamt implementerats i praktiken. Först på 1990-talet omsattes dessa resultat i praktiken, av att barn ändå kunde känna smärta. Vårdpersonal fick en ökad medvetenhet om smärta och smärtskattning hos barn. Olika smärtskattningsinstrument för att bedöma smärta hos prematura barn har sedan dess utarbetats, men de tillämpas främst i studiesyfte och används bristfälligt i vården. Det finns flera hinder för att smärtskatta, till exempel brist på kunskap och barnsjuksköterskors attityd kring smärta.   Syftet med denna studie var att undersöka barnsjuksköterskors uppfattningar av vilka förutsättningar som bör finnas för att smärtskatta prematura barn. Som metod användes fenomenografisk forskningsansats där sex barnsjuksköterskor blev intervjuade med öppna frågor. Resultatet av studien visar att barnsjuksköterskorna anser att kunskap om smärta och smärtbedömning är en av de viktigaste förutsättningarna. Ett lättförståeligt och lättillgängligt smärtskattningsinstrument, vårdpersonalens engagemang och familjefokuserad vård är andra förutsättningar som bör finnas. För att förbättra smärtskattningen måste först och främst kunskapen öka, genom både yrkesutbildning och fortbildning. / In the middle of the eighties the research of pain in children increased. Before that there were conceptions that children did not feel pain. Results of this research, which is still in progress, has slowly been implicated in practice. In the nineties these results were put into practice, that children feel pain. The awareness of pain and pain assessment in children increased in nursing staff. Pain assessment tools, for judging pain in preterm children, has since then been developed. These are mostly used in studies and not enough at bedside. There are many hinder in pain assessment, for example lack of knowledge and nurses attitudes to pain.   The aim of the study was to describe pediatric nurses' conceptions of what conditions that is necessary around judging pain in preterm children. A phenomenografic method with an open-ended questionnaire was used on six pediatric nurses'. The results of the study showed that pediatric nurses' has conceptions that knowledge about pain and pain assessment is the most important condition. A pain assessment tool that is easy to understand and accessible, nursing staff that is responsive and family centered care is other conditions that is necessary. To improve pain assessment nurses' knowledge needs to increase through different education.

Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelse av smärtlindring och livskvalitet efter botoxbehandling i smärtlindrande syfte samt patienternas inställning till Botox. Metod: En kvalitativ intervjustudie med en deskriptiv och explorativ design. Urvalet bestod av sju patienter, sex kvinnor och en man, vilka behandlas men botoxbehandling vid Smärtcentrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Resultat: Materialet analyserades enligt syftet under tre kategorier: smärtlindring, oro/nedstämdhet samt inställning till Botox. Samtliga informanter har fått en minskad smärta till följd av botoxbehandlingen och upplever att livskvaliteten förbättrats. Trots biverkningar känner sig patienterna nöjda med behandlingen så länge fördelarna är fler än nackdelarna. Ingen av informanterna förutom en kände någon oro/nedstämdhet. Några informanter upplevde en viss oro inför eventuella biverkningar i framtiden. Slutsats: Botox kan vara ett bra behandlingsalternativ för patienter som lider av långvarig smärta. Samtliga studiedeltagare upplever smärtlindring även om inte smärtan försvinner helt. Behandlingen förbättrar patienternas livskvalitet vilken mäts genom upplevelse av rörlighet, hygien, aktivitet, oro/nedstämdhet och smärta. Hälso- och sjukvården har en viktig roll i att behandla sjukdom och främja hälsa och ge patienterna förutsättningar får att nå hälsorelaterad livskvalitet. / The aim of this study is to explore patients'experience of pain relief and quality of life after Botox treatment of pain-relieving purposes and patients' attitudes to Botox. Method: A qualitative interview study with a descriptive and explorative design. The sample consisted of seven patients, six women and one man, which is treated with the treatment of Botox at Center of pain at the University hospital in Uppsala. Results: The material was analyzed in three categories: pain, anxiety/depression, and attitude to Botox. All informants have experienced a reduction in pain as a result of Botox treatment and feel a higher quality of life. Despite the side effects patients feel satisfied with the treatment so long as the advantages outnumber the disadvantages. None of the respondents except one felt no anxiety/depression. Some respondents felt some concern for possible adverse events in the future. Conclusion: Botox may be a good treatment option for patients suffering from chronic pain. All study participants experienced pain relief even if the pain does not disappear completely. The treatment improves patients' quality of life which is measured by the experience of mobility, hygiene, activity, anxiety/depression and pain. The health service has an important role in treating disease and promoting health and providing patients with conditions, to achieve health-related quality of life.

Smärta i samband med intrakraniell kirurgi liknar smärta i samband med all annan form av kirurgi. Syftet var att granska hur barn med hjärntumör smärtbedömts och smärtbehandlats postoperativt efter tumörkirurgi. Metod: Totalt har journaler för 40 barn (20 barn på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala och 20 barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus vid Karolinska sjukhuset, Stockholm) som opererats för tumörer i hjärnan granskats, avseende smärtbedömning, användandet av smärtskalor, farmakologiska och ickefarmakologisk smärtbehandling de tre första postoperativa dygnen. Resultat: Studien visade att smärtskattning med smärtskalor användes på 12 av 40 barn. Den vanligaste formen av smärtbedömning som återfanns dokumenterad var en bedömning av sjuksköterskan. På Akademiska sjukhuset återfanns ingen dokumenterad smärtbedömning i 60 % av de granskade dygnen, på Astrid Lindgrens barnsjukhus var motsvarande siffra 20 %. De vanligaste läkemedlen som används på båda sjukhusen var paracetamol och opioider, framförallt morfin. Vid Astrid Lindgrens barnsjukhus används företrädelsevis stående ordinationer med paracetamol i kombination med opioidinfusioner. Vid Akademiska sjukhuset används framförallt paracetamol som stående ordination och opioidinjektioner som vid behovsordinationer. I dokumentationen återfanns ingen ickefarmakologisk behandling. För totalt 6 barn fanns omnämnt olika typer av distraktion eller tröst. Slutsats: Slutsatsen blir att utifrån journaldokumentation är systematisk smärtskattning av barn som opererats för tumörer i hjärnan, och utvärdering av given smärtbehandling bristfällig. / Pain in relation to intracranial surgery is similar to pain in relation to all other kind of surgery. Aim: The aim of this study was to review how children with brain tumour were assessed and treated for postoperative pain after tumour surgery. A total of 40 charts of children (20 children at Akademiska University Hospital and 20 children at Astrid Lindgren Children’s Hospital) who had gone through brain surgery have been reviewed with respect to pain assessment, use of assessment tools, pharmacological and nonpharmacological treatment the first tree days after surgery. Result: This study showed that pain assessment tools were used for 12 out of 40 children. The most used documented way of pain assessment was an assessment by the nurse. At the Akademiska University Hospital no documented pain assessment was performed in 60% of the reviewed days. At Astrid Lindgren Children’s Hospital the corresponding number was 20%. The most common drugs used at both hospitals were paracetamol and opioids, particularly morphine. At Astrid Lindgren Children’s Hospital they preferably used standing prescriptions of paracetamol in combination with morphine. At the Akademiska University Hospital they used paracetamol as a standing prescription and opioids as an on demand prescription. In the documentation no nonpharmacological treatment was found. For 6 children there was documentation of different types of distraction or consolation. Conclusion: The conclusion from the study of the documentation is that systematic pain assessment of children who had gone through brain surgery and evaluation of given pain treatment is insufficient.

Syfte: Att undersöka om en utbildning om barn och smärta förbättrade sjuksköterskors kunskap och följsamhet till Akademiska Barnsjukhusets kvalitetsmål gällande smärta. Metod: De 23 sjuksköterskorna som ingick i studien var anställda på en barnakutmottagning och två vårdavdelningar på Akademiska Barnsjukhuset. Sjuksköterskorna besvarade frågeformulär om kvalitetsmålen om smärta och barn före och efter en utbildning. Journalgranskningar av sjuksköterskornas dokumentation av smärtskattningar genomfördes före och efter utbildningen. Skillnader med avseende på kunskap om kvalitetsmål och dokumenterade smärtskattningar före och efter utbildning analyserades med Exakt teckentest. Resultat: Dokumenterade smärtskattningar fanns i 20% av de granskade journalerna både före och efter utbildning. Sjuksköterskor rapporterade dock bättre kunskap om Akademiska Barnsjukhusets kvalitetsmål om smärta efter jämfört med före utbildning . Slutsats: Omfattning och dokumentation av barns smärtskattningar behöver uppmärksammas. Studien belyser behovet av en diskussion bland smärtgrupp, smärtombud och ledning om gemensamma strategier för implementering av uppsatta kvalitetsmål avseende barn och smärta. I ett nationellt perspektiv behöver diskussioner föras om smärta ska ingå som den femte vitalparametern och därmed jämställas med andning, blodtryck, puls och syresättning. / Aim: To study if an education about children and pain improved the knowledge of registered nurses including compliance to the quality objectives of the Uppsala University Children’s Hospital concerning pain. Methods: The 23 nurses were employed within a children’s emergency unit and in two in-wards within the Uppsala University Children’s Hospital. The nurses answered to a questionnaire about the quality objectives concerning children and pain before and after a training-intervention. The nurses’ documentation of pain measurement in hospital records were analyzed before and after the intervention. Differences before and after training were analyzed using Exact Sign Test. Findings: Assessments of pediatric pain were found in 20% of the reviewed hospital records both before and after the training-intervention. However, nurses’ knowledge of the quality objectives was improved. Conclusion: Pediatric pain assessments need to be addressed. The study highlights the need of a discussion amongst pain representatives from the staff and managers on common strategies to implement decided quality objectives concerning children and pain. In a national perspective pain should be included as the fifth vital parameter and thus treated as breathing, blood pressure, heart rate and saturation.

<p>Forskning om smärta hos barn började ta fart i mitten på 1980-talet. Innan dess fanns uppfattningar av att barn inte upplevde smärta. Resultatet av denna forskning, som fortfarande pågår, har långsamt implementerats i praktiken. Först på 1990-talet omsattes dessa resultat i praktiken, av att barn ändå kunde känna smärta. Vårdpersonal fick en ökad medvetenhet om smärta och smärtskattning hos barn. Olika smärtskattningsinstrument för att bedöma smärta hos prematura barn har sedan dess utarbetats, men de tillämpas främst i studiesyfte och används bristfälligt i vården. Det finns flera hinder för att smärtskatta, till exempel brist på kunskap och barnsjuksköterskors attityd kring smärta.</p><p> </p><p>Syftet med denna studie var att undersöka barnsjuksköterskors uppfattningar av vilka förutsättningar som bör finnas för att smärtskatta prematura barn. Som metod användes fenomenografisk forskningsansats där sex barnsjuksköterskor blev intervjuade med öppna frågor. Resultatet av studien visar att barnsjuksköterskorna anser att kunskap om smärta och smärtbedömning är en av de viktigaste förutsättningarna. Ett lättförståeligt och lättillgängligt smärtskattningsinstrument, vårdpersonalens engagemang och familjefokuserad vård är andra förutsättningar som bör finnas. För att förbättra smärtskattningen måste först och främst kunskapen öka, genom både yrkesutbildning och fortbildning.</p> / <p> </p><p>In the middle of the eighties the research of pain in children increased. Before that there were conceptions that children did not feel pain. Results of this research, which is still in progress, has slowly been implicated in practice. In the nineties these results were put into practice, that children feel pain. The awareness of pain and pain assessment in children increased in nursing staff. Pain assessment tools, for judging pain in preterm children, has since then been developed. These are mostly used in studies and not enough at bedside. There are many hinder in pain assessment, for example lack of knowledge and nurses attitudes to pain.</p><p> </p><p>The aim of the study was to describe pediatric nurses' conceptions of what conditions that is necessary around judging pain in preterm children. A phenomenografic method with an open-ended questionnaire was used on six pediatric nurses'. The results of the study showed that pediatric nurses' has conceptions that knowledge about pain and pain assessment is the most important condition. A pain assessment tool that is easy to understand and accessible, nursing staff that is responsive and family centered care is other conditions that is necessary. To improve pain assessment nurses' knowledge needs to increase through different education.</p>

Sammanfattning Bakgrund: Upplevelsen av smärta är en inbyggd reflex, som normalt varnar för att något håller på att skadas eller redan har skadats i kroppen, och får kroppen att reagera innan något allvarligt sker. För att kunna ge en patient adekvat smärtbehandling bör en analys av smärtan göras, som förutsättning för att patienten ska kunna få en lämplig smärtbehandling. Smärtskattning är en viktig del av den fullständiga smärtanalysen. Dokumentation av smärtskattningen gör det möjligt att på ett systematiskt sätt utvärdera given smärt behandling. Forskning tyder på att sjuksköterskors smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, smärtskattning innan undersökning och smärtskattning innan omvårdnad är bristfällig. Detta trots att många sjukhus, kommuner och landsting har smärtbehandling som kvalitetsmål. Syfte: Syftet med studien undersöka i viken utsträckning sjuksköterskor smärtskattar och dokumenterar skattning. Vidare var syftet att undersöka om det fanns skillnader mellan divisioner avseende frekvens av smärtskattning och dokumentation av skattningen. Studien avsåg även att undersöka om arbetslivserfarenhet påverkar smärtskattningsfrekvensen. Metod: En kvantitativ jämförande tvärsnittsstudie har utförts. Inklusionskriterier var sjuksköterskor som arbetade kliniskt på en vårdavdelning. Ett studiespecifikt frågeformulär konstruerades, och data bearbetades i SPSS samt med genom meningskoncentrering. Frågeformuläret delades ut på två kirurgavdelningar och en medicinavdelning. Resultat: Signifikant skillnad kunde påvisas mellan kirurgavdelningarna och medicinavdelningen avseende smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, uppföljning och dokumentation av smärtbehandling, smärtskattning innan undersökning och omvårdnad. Tidsbrist tycktes vara den störta anledningen till utebliven dokumentation av skattningen. Slutsats: Utrymme för förbättring hos sjuksköterskorna fanns avseende både smärtskattning och dokumentation.         Nyckelord: Smärta, smärtskattning, smärtbehandling, sjuksköterska, dokumentation / ABSTRACT Introduction: The experience of pain is an intergraded reflex, which normally works as a warning system if something is about to get hurt or already is hurt in the body. This reflex get the body to react, hopefully, before any serious damage happens. Pain assessment is a necessity to be able to give a patient pain management with a successful outcome. Pain intensity is a part of the pain assessment. Recording of the pain intensity makes it possible to evaluate the pain management.  Earlier studies have shown that flaws do exist in the nurses’ recording of the pain intensity; they do not measure the pain intensity before neither medical examination nor nursing. Aim: The aim of this study was to examine in what extent nurses measure patients’ pain intensity and if they record the result of pain intensity. Furthermore, the aim was to investigate if there were any difference internally between the hospitals divisions. This study’s aim was also to examine if there were any gaps between nurses work experience and how often they measure the pain intensity. Method: A quantitative comparative study was made. Inclusion criteria was nurses that worked clinically at a hospital. The sample was 41 nurses who worked at a hospital in center of Sweden.  A study specific questionnaire was made, and data was processed in SPSS and through sentence condensation. Results: Significant difference was proven between the surgical division and the medical division about how often nurses measure patients’ pain intensity and how often they recorded the pain intensity. A lack of time was the main reason why nurses did not record the pain intensity. Conclusion: Nurses could improve the frequency of how often they measure and record pain intensity.      Key Words: Pain, pain intensity, pain management, nurse, recording

SAMMANFATTNING Bakgrund: Upplevelsen av smärta är en inbyggd reflex, som normalt varnar för att något håller på att skadas eller redan har skadats i kroppen, och får kroppen att reagera innan något allvarligt sker. För att kunna ge en patient adekvat smärtbehandling bör en analys av smärtan göras, som förutsättning för att patienten ska kunna få en lämplig smärtbehandling. Smärtskattning är en viktig del av den fullständiga smärtanalysen. Dokumentation av smärtskattningen gör det möjligt att på ett systematiskt sätt utvärdera given smärt behandling. Forskning tyder på att sjuksköterskors smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, smärtskattning innan undersökning och smärtskattning innan omvårdnad är bristfällig. Detta trots att många sjukhus, kommuner och landsting har smärtbehandling som kvalitetsmål. Syfte: Syftet med studien undersöka i viken utsträckning sjuksköterskor smärtskattar och dokumenterar skattning. Vidare var syftet att undersöka om det fanns skillnader mellan divisioner avseende frekvens av smärtskattning och dokumentation av skattningen. Studien avsåg även att undersöka om arbetslivserfarenhet påverkar smärtskattningsfrekvensen. Metod: En kvantitativ jämförande tvärsnittsstudie har utförts. Inklusionskriterier var sjuksköterskor som arbetade kliniskt på en vårdavdelning. Ett studiespecifikt frågeformulär konstruerades, och data bearbetades i SPSS samt med genom meningskoncentrering. Frågeformuläret delades ut på två kirurgavdelningar och en medicinavdelning. Resultat: Signifikant skillnad kunde påvisas mellan kirurgavdelningarna och medicinavdelningen avseende smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, uppföljning och dokumentation av smärtbehandling, smärtskattning innan undersökning och omvårdnad. Tidsbrist tycktes vara den störta anledningen till utebliven dokumentation av skattningen. Slutsats: Utrymme för förbättring hos sjuksköterskorna fanns avseende både smärtskattning och dokumentation.         Nyckelord: Smärta, smärtskattning, smärtbehandling, sjuksköterska, dokumentation / ABSTRACT Introduction: The experience of pain is an intergraded reflex, which normally works as a warning system if something is about to get hurt or already is hurt in the body. This reflex get the body to react, hopefully, before any serious damage happens. Pain assessment is a necessity to be able to give a patient pain management with a successful outcome. Pain intensity is a part of the pain assessment. Recording of the pain intensity makes it possible to evaluate the pain management.  Earlier studies have shown that flaws do exist in the nurses’ recording of the pain intensity; they do not measure the pain intensity before neither medical examination nor nursing. Aim: The aim of this study was to examine in what extent nurses measure patients’ pain intensity and if they record the result of pain intensity. Furthermore, the aim was to investigate if there were any difference internally between the hospitals divisions. This study’s aim was also to examine if there were any gaps between nurses work experience and how often they measure the pain intensity. Method: A quantitative comparative study was made. Inclusion criteria was nurses that worked clinically at a hospital. The sample was 41 nurses who worked at a hospital in center of Sweden.  A study specific questionnaire was made, and data was processed in SPSS and through sentence condensation. Results: Significant difference was proven between the surgical division and the medical division about how often nurses measure patients’ pain intensity and how often they recorded the pain intensity. A lack of time was the main reason why nurses did not record the pain intensity. Conclusion: Nurses could improve the frequency of how often they measure and record pain intensity.      Key Words: Pain, pain intensity, pain management, nurse, recording