Smärta är en subjektiv upplevelse, vilket innebär att människors sätt att uttrycka upplevd smärta är individuellt. Smärtuttrycket kan vara verbalt i ord eller icke-verbalt, bortom orden, och formas under hela livet. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll då det många gånger är sjuksköterskan som tolkar patienters smärtuttryck och bedömer deras upplevda smärta. Kommunikationen mellan patient och sjuksköterska ska vara professionell och omvårdnadsorienterad, där sjuksköterskan ska vara lyhörd och inta ett patientcentrerat förhållningssätt.

Inom prehospital omvårdnad ställs krav på att sjuksköterskan som är patientens första länk i vårdkedjan vet vad som ska göras i respektive situation samt känner till vilka hjälpmedel som kan användas i mötet med personer som har nedsatt förmåga till verbal kommunikation. Studiens syfte var att beskriva hur ambulanssjuksköterskan inom prehospital vård kan bedöma och lindra smärta hos personer med demens. Metoden var en systematisk litteraturstudie som gjordes i Cinahl, Medline, ELIN och Science direct samt genom manuell litteratursökning. Resultatet visade att smärtlindring av dementa är starkt eftersatt men som vårdare (ambulanssjuksköterska) ska man alltid utgå från att dementa känner samma smärta som icke dementa trots att smärtuttrycket kan se annorlunda ut hos dessa patienter. Till hjälp för att försöka skatta smärtan hos dementa patienter finns ett stort antal smärtskattningsverktyg med varierande användbarhet. Ambulanssjuksköterskan måste ta reda på så mycket som möjligt om patienten redan på hämtplatsen, via anhöriga eller personal, angående personens tidigare sjukdomar och smärtupplevelser. Slutsatsen är att det finns ett fåtal smärtskattningsverktyg som är anpassade för dementa patienter, och inom den prehospitala akutsjukvården behövs ett sådant som är anpassat för verksamheten.

<p>Inom prehospital omvårdnad ställs krav på att sjuksköterskan som är patientens första länk i vårdkedjan vet vad som ska göras i respektive situation samt känner till vilka hjälpmedel som kan användas i mötet med personer som har nedsatt förmåga till verbal kommunikation. Studiens syfte var att beskriva hur ambulanssjuksköterskan inom prehospital vård kan bedöma och lindra smärta hos personer med demens. Metoden var en systematisk litteraturstudie som gjordes i Cinahl, Medline, ELIN och Science direct samt genom manuell litteratursökning. Resultatet visade att smärtlindring av dementa är starkt eftersatt men som vårdare (ambulanssjuksköterska) ska man alltid utgå från att dementa känner samma smärta som icke dementa trots att smärtuttrycket kan se annorlunda ut hos dessa patienter. Till hjälp för att försöka skatta smärtan hos dementa patienter finns ett stort antal smärtskattningsverktyg med varierande användbarhet. Ambulanssjuksköterskan måste ta reda på så mycket som möjligt om patienten redan på hämtplatsen, via anhöriga eller personal, angående personens tidigare sjukdomar och smärtupplevelser. Slutsatsen är att det finns ett fåtal smärtskattningsverktyg som är anpassade för dementa patienter, och inom den prehospitala akutsjukvården behövs ett sådant som är anpassat för verksamheten.</p>

Patienter med nedsatt kommunikationsförmåga har begränsade möjligheter till att förmedla sin smärtupplevelse. Sjuksköterskan har till uppgift att bedöma patientens smärta vilket kan vara oerhört komplext. Syftet med denna litteraturstudie var att  belysa  bedömning av smärta hos vuxna patienter med nedsatt kommunikationsförmåga. Litteraturstudiens resultat grundades på 15 kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar som kvalitetsgranskades och bearbetades. Analysen av dessa artiklar resulterade i två teman: smärtbedömning av vuxna patienter med nedsatt kommunikationsförmåga och smärtuttryck hos vuxna patienter med nedsatt kommunikationsförmåga. Smärtan är flerdimensionell och bör ses som en helhet, då den bottnar i både fysiska och psykiska faktorer. Smärtan uttrycker sig på flera sätt, detta bör därför lyftas fram och diskuteras mer i sjuksköterskeutbildningen och på klinik. Tidigare forskning har visat att kvinnor upplever och uttrycker mer smärta än män. Kommande forskning bör inriktas mot hur vida smärtuttrycken skiljer sig åt och om smärtbedömningsinstrument är anpassade för de olika könen var för sig. Genom bearbetning av resultatet skapades en checklista (LARV) för att bedöma olika smärtupplevelser hos patienter med nedsatt kommunikationsförmåga. LARV är tänkt som en tillgång och ett komplement till sjuksköterskans smärtbedömning utifrån kompetens och erfarenhet. LARV bör prövas inom vården för att utvecklas. / Patients with impaired communication skills has limited ability to                         communicate their pain experience. The nurse is responsible for                         assessing the patient's pain, which can be extremely complex. The                         purpose of this study was to illustrate the assessment of pain in adult                     patients with impaired communication skills. The result were based on                     15 qualitative and quantitative research articles that are peer reviewed                     and processed. The analysis of these articles resulted in two themes:                     pain assessment of adult patients with impaired communication skills                     and pain expression in adult patients with impaired communication                     skills The pain is multidimensional and should be considered as a                         wholeness and contains both physical and psychological factors. The                     pain is expressed in many ways, this should be highlighted and                         discussed more in nursing education and in practice.                     Previous research has shown that women experience and express more                     pain than men. Future research should focus on how far pain                         expressions are different and if the pain assessment instruments are                     designed for the different sexes separately.By the result a checklist was created (LARV) to assess the different experience of pain in patients with impaired communication skills. LARV is meant as an asset and complement to the nurses pain assessment that is based on competence and experience. LARV should           be evaluated in health care to be improved.

Background: The majority of patients requiring medical attention experience some degree of pain. The nurses´ assessment of pain is crucial in reducing the patients suffering in a proper and timely manner. Previous studies have shown that the treatment of pain in a emergency situation is poorly managed. The patients´ pain experience is often under assessed and undertreated which leads to increased suffering for the patient. This results in higher costs for the health care system due to prolonged hospitalization. Aim: The purpose of this study is to define the ambulance nurse´s pain assessment of patient in the field and the affecting factors their evaluation. Method: A qualitative interview study with a descriptive design was conducted including seven emergency services nurses. Both male and female participants were involved with varying degrees of education as well as durations of employment. Result: Pain assessment by emergency personnel in the field was broken down into four categories for analysis as follow: communication (both verbal and nonverbal), measurable components, environment and evaluation of diversities. Verbal communication with appraisal of patients´ body language and facial expression was the most frequent factors in assessing pain. Measurable components such as vital signs and generalized symptoms were also accounted. VAS and NRS scales where most frequently used by nurses in rating pain among patients. The result suggested differences in pain assessment with respect to gender, age and cultural background. Conclusion: The participating nurses in this study describe verbal and nonverbal communication as the most influential factors in pain assessment of patients. In rating pain, the most frequently used tool was the NRS scale providing the nurses with what they consider to give the best understanding of patients´ pain experience. A risk has been identified in the analysis of patients´ vital signs which could lead to an under assessment and restrictive treatment of pain. The authors of this study believe that lack of knowledge in pain assessment and how to implement pain rating tools could contribute to this fact, and would therefore appreciate an improvement in skills assessing pain and a better understanding in the use of pain tools for emergency service nurses. This could lead to a better caliber of patient care for those suffering with pain. / Bakgrund: En stor andel av patienter som söker akutsjukvård upplever smärta. Smärtbedömning är en viktig del i sjuksköterskan arbetsuppgifter för att minska lidandet för patienten. Tidigare studier har visat på att smärtbehandlingen inom akutsjukvården varit dålig. En anledning till detta kan vara en underskattning och underbehandling av patientens smärta som i en förlängning kan leda till ett ökat lidande för patienten samt ökade samhällskostnader i form av längre vårdtider. Syfte: Syftet med uppsatsen var att beskriva hur sjuksköterskan i ambulanssjukvården bedömer smärta hos patient prehospitalt och vad som påverkar smärtbedömningen. Metod: En kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design genomfördes med sju stycken sjuksköterskor som var verksamma inom ambulanssjukvården. Informanternas anställningsår och utbildningsnivå skilde sig åt, både män och kvinnor har deltagit i studien. Resultat: Resultatet beskrivs i fyra kategorier, kommunikation, mätbara observationer, miljö och bedömning av mångfald. Kommunikation innefattar verbal och icke-verbal kommunikation. Verbal kommunikation tillsammans med bedömning av patientens kroppsspråk och ansiktsuttryck (non- verbal kommunikation) användes mest frekvent för att bedöma patientens smärtupplevelse. Även mätbara observationer som vitalparametrar och allmän påverkan bedömdes. VAS-skala och NRS-skala var smärtbedömningsinstrumenten som sjuksköterskan använde mest frekvent. Resultatet visade även på skillnader i smärtbedömning gällande kön, ålder och kulturell bakgrund. Diskussion: Sjuksköterskorna som deltog i studien beskrev verbal och icke-verbal kommunikation som viktiga faktorer för att smärtbedöma patient. Sjuksköterskorna beskrev att numerisk skattnings skala (NRS-skala) var det smärtskattningsinstrument som används mest frekvent för att skapa en förståelse om patientens smärtupplevelse. En risk som identifierades var sjuksköterskornas bedömning av vitalparametrar, som kunde leda till att smärtupplevelsen hos patienten kunde underskattas eller överskattas. Författarna anser att kunskapsbrist i smärtbedömning och hur man använder smärtskattningsinstrument kan vara en bidragande orsak. Författarna anser att mer kunskap om smärtbedömning och användandet av smärtskattningsskalor som arbetsverktyg för sjuksköterskor inom ambulanssjukvården, skulle leda till bättre omhändertagande för patienter som lider av smärta.