Bakgrund: Fasthållning av barn används vid ett flertal kliniska procedurer. Barns samt vårdnadshavares upplevelse av situationen är ofta negativ. Etiska principer samt lagar och riktlinjer utgör en teoretisk grund i en fasthållningssituation. Barnets autonomi samt sjuksköterskans omvårdnadsplikt är två utgångspunkter i fasthållning som fenomen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av fasthållning av barn vid kliniska procedurer inom somatisk vård. Metod: Litteraturstudien är baserad på tio vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. En textanalys, inspirerad av kvalitativ innehållsanalys, har gjorts i resultatet. Resultat: Fem kategorier framkom: Användandet skiljer sig åt, Fasthållning möjliggör kliniska procedurer, Optimera situationen för barnet, Kommunikation underlättar fasthållningen samt Fasthållning är en svårighet. Sjuksköterskornas syn på fasthållning skiljdes åt beroende på den specifika situationen samt på sjuksköterskornas egna kunskaper och förutsättningar. Sjuksköterskorna upplevde en känslomässig konflikt i användandet av fasthållning men ansåg också att fasthållning är en nödvändighet vid många kliniska procedurer på barn, särskilt i akuta sammanhang. Slutsats: Erfarenheten av fasthållning av barn vid kliniska procedurer är mångfacetterad. Sjuksköterskor bör ha god kunskap om barns rättigheter och om etiska principer för att kunna optimera de kliniska procedurerna. Klinisk betydelse: Studien kan ge ett ökat etiskt medvetande som stärker sjuksköterskans professionella roll samt ha betydelse för vårdrelationen. / Background: Restraint of children is used in multiple clinical procedures. The experience of the situation is usually negative on children and legal guardians. Ethical principles, laws and guide lines represents the theoretical foundation in a restraint situation. The autonomy of the child as well as the caring duty of the nurse make up two basis for the phenomena of restraint. Aim: To describe nurses' experiences of restraint of children during clinical procedures in somatic health care. Method: This literature review is based on ten scientific papers with both qualitative and quantitative approach. A textual analysis, inspired by qualitative content analysis, represents the result. Result: Five categories emerged in the result: The usage differs, Restraint enables clinical procedures, Optimizing the situation for the child, Communication facilitates the use of restraint and Restraint is a difficulty. The nurses' view on restraint differed depending on the specific situation as well as the skills and abilities of the nurse. The nurses experienced an emotional conflict in the use of restraint but considered it to be necessary in multiple clinical procedures, especially during emergency contexts. Conclusion: The experience of restricting children during clinical procedures is multifaceted. Nurses need to have good knowledge about children's rights and ethical principles to optimize the clinical procedures. Clinical significance: The study can provide a greater ethical awareness that strengthens the professional role of the nurse and also have significance for the nurse-patient relationship.

Bakgrund: I svenska barnsjukvården är barnkonventionen lag för att sjukvården ska bedrivas på barnets villkor. När barnsjukvården inte sker på barnets villkor påverkar det barnets välmående. För att kunna bemöta barnets behov behöver sjuksköterskan kunskap om barnets utveckling. Kommunikationen behöver ske individuellt och på barnets mognadsnivå för att främja barnets hälsa. Om detta inte sker kan det leda till situationer där barnet inte förstår. Detta kan ge uttryck i protester som kan leda till att metoder som fasthållning används. Det är viktigt att barnet förstår sin situation och känner sig trygg. Det är sjuksköterskans uppgift att involvera barnet och familjen i vården samt försäkra sig om att barnet förstår vad som ska ske.  Motiv: Fasthållning används fortfarande inom barnsjukvården trots att det strider mot lagen. Författarna vill undersöka varför detta sker och studera hur barnets delaktighet kan främjas i vården. Syfte: Sjuksköterskors erfarenheter av att göra barn 1–18 år delaktiga vid procedurer. Metod: Strukturerade enkäter besvarades av sjuksköterskor (n=9) från åtta barnkliniker i Sverige. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter av att göra barn delaktiga vid procedurer kunde upplevas som både svårt och enkelt. Det framkommer att sjuksköterskorna har bra erfarenheter av när vården sker på barnets villkor, men också dåliga erfarenheter där fasthållning sker mot barnets vilja. Resultatet har två huvudkategorier; När trygghet  främjas utifrån barnets villkor och När barnets delaktighet förminskas. Dessa kategorier fördes samman till ett tema; Kommunikation är vägen till delaktighet. Konklusion: Fasthållning kan undvikas när arbetsförhållandena, resurser, sjuksköterskans inställning och kunskap fungerar optimalt. / Background: In pediatric care in Sweden is the Convention on the Rights of the Child a law for the care to be done on child terms. When pediatric care isn't provided at the child's term it affects the child's well-being. To be able to meet the child's needs, the nurse´s knowledge of the child's development is needed. Communication needs to be done individually and at the child's maturity level in order to promote the child's health. If not, it can come to situations where the child doesn't understand. Which can lead to the child protesting and then decisions of restraining the child. It´s important that the child understands the situation and feel safe. It´s the nurse's role to involve the child and family and to make sure that the child understands what will happen. Motive: Restraining in pediatric healthcare is still performed even though it´s contrary to the law. The authors want to investigate why this occurs and how the child's participation can be promoted in their care. Aim: Nurse´s experiences of making the children aged 1-18 participate in procedures.  Methods: Structured questionnaires were answered by nurses (n = 9) from eight pediatric clinics in Sweden. Collected data were analyzed with qualitative content analysis.  Result: The nurses' experiences of making the children participate in procedures could be perceived as difficult and easy. It appears that the nurses have good experiences of when care is at the child's terms and bad experiences when restraining the child against their will. The result has two main categories; When safety is created on the child's terms and When the child's participation is reduced. These categories were brought together into a theme; Communication is the path to participation. Conclusion: Restraint can be avoided when working conditions, resources, the nurse's attitude and knowledge work optimally.