Bakgrund: Självskadebeteende är ett folkhälsoproblem som är svårupptäckt. Personer med självskadebeteende väcker ofta starka känslor hos vårdpersonalen. Sjuksköterskor som vårdardessa personer konfronteras ofta med sina känslomässiga reaktioner som kan om det inte uppmärksammas påverka patientens välbefinnande. För att öka välbefinnandet och lindralidandet hos patienter med självskadebeteende är det därför värdefullt att sjuksköterskan förhåller sig professionellt. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskorsupplevelser, erfarenheter och förhållningssätt i mötet med självskadande patienter. Metod: Detta är en litteraturstudie som är baserad på fyra kvantitativa studier, fem kvalitativa studier och en mixad studie som är publicerade mellan 2000-2014. Resultat: Resultatet presenteradesutifrån fem teman. Dessa teman var: attityder och uppfattningar, känslor, betydelsen avvårdande relation, behov av utbildning och riktlinjer samt betydelsen av stöd från kollegoroch ledning. Slutsats: Studien visade att sjuksköterskor som vårdar patienter med självskadebeteende upplever svårigheter och osäkerhet i att hantera denna patientgrupp vilket ofta ledde till frustration och undvikande av patienterna. Det framgick tydligt att det finns behov av utbildning i självskadebeteende, handledning och stöd för att sjuksköterskor skakunna ge en adekvat vård. Klinisk betydelse: Beskrivningen av sjuksköterskors upplevelserav mötet med patienter med självskadebeteende kan bidra till en ökad kunskap ochmedvetenhet kring faktorer som påverkar vårdandet för att sjuksköterskor framöver ska kunnage bättre och professionell vård till denna patient grupp. / Background: Self-injurious behavior is a public health issue that is difficult to detect. People who self-harm often evoke strong feelings among the nursing staff. Nurses who care for these individuals are often confronted with emotional reactions that will affect the patient's wellbeing if not addressed. In order to improve the wellbeing and alleviate the suffering of patients who self-harm it is therefore important that nurses meet these patients professionally. Aim: The purpose of this study was to describe nurses' experiences and attitudes towards selfharmingpatients. Method: This is a literature study based on four quantitative studies, five qualitative and one mixed study published between 2000 -2014. Results: The results were presented in five themes: attitudes and perceptions, emotions, the importance of the caringrelationship, the need for training and guidelines and the importance of support from colleagues and management. Conclusion: The result showed that nurses who care for patients with self-injurious behavior are experiencing difficulties and uncertainties inmanaging this patient group, which often led to frustration and avoidance of these patients. It was clear that there is a need for training in self-injury, need in supervision and support fornurses to be able to provide adequate care. Clinical significance: Description of the nurses'experience of working with self-harming patients may contribute to increased knowledge andawareness of factors affecting caring. This will help nurses to provide better and professionalcare to this patient group.