As an arms-exporting state, Sweden has certain legal responsibilities to ensure that licences authorizing arms exports are in line with existing laws, policies and guidelines. Apart from that, the government has an ethical responsibility to ensure that arms are not exported to countries where they are used to oppress the population and commit human rights abuses. Despite this, questionable and unethical deals are authorized without any accountability being demanded. The main purpose of the essay is to perform a critical ethical analysis of the Swedish arms trade policy, to develop the application of policies in relation to arms trade, and to suggest additional criteria to make this trade more ethically justifiable. Among other things, it is asked whether different goals and principles come into conflict, and if they do, does the “right” goal or principle win? Also, which criteria are necessary to make arms trade ethically justifiable? The essay outlines some additional criteria which could be useful in making the trade ethically justifiable and performs a text analysis on selected documents relating to the arms trade in order to delineate where the inherent issues lie. The conclusion reached is that the different policies, mostly, harmonize, although security and human rights concerns sometimes conflict, which leads to potential serious outcomes. The existing legal and policy framework provides for a robust foundation, although inadequate as contentious arms exports are authorized. However, the imposition of the suggested criteria, especially criteria pertaining to establishing responsibility and accountability in the existing structures, should prove useful. / Sverige har, som en vapenexporterande stat, en laglig förpliktelse att säkerställa att licenser som godkänner vapenexporter är i linje med existerande lag, policy och riktlinjer. Utöver det har regeringen ett etiskt ansvar att säkerställa att vapen inte exporteras till länder där de används för att förtrycka invånarna och begå människorättsbrott. Trots detta auktoriseras tvivelaktiga och oetiska exporter utan att någon hålls ansvarig. Huvudsyftet med uppsatsen är att utföra en kritisk etisk analys på svensk vapenexportpolicy, att utveckla tillämpningen av policy i relation till vapenexporten och att föreslå ytterligare kriterier för att säkerställa att exporten blir mer etisk berättigad. Bland annat ställs frågan om olika mål/principer kommer i konflikt med varandra, och om de gör det, vinner det ”rätta” målet/principen? Vilka kriterier är nödvändiga för att göra vapenexporten etiskt berättigad? Uppsatsen föreslår några ytterligare kriterier som kan tänkas vara användbara i strävandet att göra exporten mer etisk berättigad och utför en textgranskning samt analys på utvalda dokument som har ett samband med exporten för att utröna vari konflikter förekommer. Den nådda slutsatsen är att de olika policyerna, för det mesta, harmoniserar med varandra, dock föreligger det ibland en konflikt mellan mänskliga rättigheter och säkerhetsintressen, en konflikt som kan få potentiellt allvarliga konsekvenser. De existerande lagarna och policy tillhandahåller en robust grund, dock är den otillräcklig då problematiska exporter fortfarande förekommer. Dock skulle införandet av de föreslagna kriterierna, framförallt kriterierna som handlar om att etablera ansvar och ansvarskrävande i de existerande strukturerna, vara användbara.