I den här rapporten undersöks hur en vävd textil kan fungera som ett hjälpmedel i analys av vätskor, såsom förorenat vatten eller blod från människor och djur. Det finns i dagsläget ett stort forskningsområde, kallat mikrofluidik, som behandlar förflyttning av vätska i kanaler på mikrometerstora ytor, där det här projektet till viss del kan hjälpa forskningen på området att komma framåt ytterligare ett steg.   Undersökningen har genomförts med hjälp av tester i laboratorium där en väv i polyeten, med kanaler i Coolmax® (polyester) för att transportera vätskan har använts. En mängd olika testomgångar med olika fokus, har genomförts: test i bitar med raka kanaler, test där wickingen avbrutits med hjälp av sax, test där wickingen har pausats på olika sätt för att sedan startas på nytt samt ett mindre antal tester där försök till styrning av vätskan. Syftet har varit att undersöka huruvida alla sex utvalda vätskor (metylenblått, mjölk, nötblod, olivolja, Poly(3,4-ethylenedioxythiophene) och syntetisk urin) har en förmåga att wicka och om det finns skillnader mellan hur långt vätskorna förflyttar sig.   Wickingtesterna har genomförts i både horisontellt och vertikalt läge, detta för att se om och i så fall hur mycket det skiljer, gällande hur långt en vätska flödar i kanalen. Det som framkommit i projektet är att alla vätskorna hade en förmåga att wicka. Metylenblått förflyttade sig längst i horisontellt läge medan urin förflyttades längst i vertikalt läge. Nötblodet förflyttade sig kortast sträcka i både horisontellt och vertikalt läge. Det som däremot har varit svårt att fastställa är vad skillnaderna egentligen beror på. Baserat på matematiska formler för wicking har det konstaterats att vätskornas kontaktvinkel bör ha betydelse, men detta har dessvärre inte kunnat undersökas i det här projektet. / This thesis examines how a woven textile can act as an aid in the analysis of fluids, such as contaminated water or blood from humans and animals. There is currently a large research area, called microfluidics, which deals with the movement of fluid in channels on micrometer-sized surfaces, where this project can, to some extent, fill some gaps and open for further questions in other parts.   The study has been carried out by using laboratory tests where a polyethylene weave, with channels in Coolmax® (polyester) for transporting the liquid has been used. Several different test rounds with a little different focus have been carried out: test in straight pieces, tests where the wicking has been interrupted by scissors, tests where the wicking has been paused and then restarted, and a smaller number of tests where attempts to control and navigate the fluid has been tested. The purpose has been to investigate whether all six selected fluids (methylene blue, milk, blood from bovine, olive oil, poly (3,4-ethylenedioxythiophene) and synthetic urine) have the ability of wicking and if there are differences between the fluids, and how far they reach.   The wicking tests have been carried out in both horizontal and vertical positions, to see if and if so, how much it differs, how far a fluid reaches. What emerged from the project is that all the liquids had the ability to wick. Methylene blue was the fluid that moved furthest in the horizontal position while urine moved furthest in the vertical position. The blood from bovine moved the shortest distance in both horizontal and vertical positions. What has, however, been difficult to determine is what the differences really depend on. Based on mathematical formulas for wicking, it has been found that the contact angle of the liquids should be important, but this have not been investigated in this project.

Funktionskläder utgör idag en stor marknad över hela världen med stigande efterfrågan där syntetiska material står för en betydande andel av de producerade textilierna. Ett plaggs totala miljöpåverkan kan till stor del härledas till materialvalet. Materialkompositionen i underställ består ofta av blandningar av textila fibrer, vilket komplicerar återvinningsprocessen och gör den nästintill omöjlig. För att kunna 'sluta cirkeln' måste innovativa textila lösningar tas fram för att styra textilindustrin i rätt riktning. Studien undersöker alternativa fibrer och jämför dem med de konventionella för textilier till underställ där man vill uppnå god fukttransport och värmeisolering. Vidare kartläggs materialens användningsområden för att skapa ett mångsidigt funktionsplagg och därmed möjliggöra en klimatsmartare garderob. Studien identifierar och jämför de termofysiologiska egenskaperna hos materialen bambuviskos, merinoull, Tencel, PCM och Coolmax. Textilprover stickades i hundraprocentiga materialkompositioner med en utvald trikåbindning i en rundsticksmaskin. Textilprovets termofysiologiska egenskaper utvärderades med hjälp av testutrustningarna Hudmodellen och WickView för att bestämma värmemotstånd och fukttransport. Därefter analyserades resultaten på materialens termofysiologiska komfort för att sedan kartlägga deras användningsområde baserat på aktivitetsnivå och omgivningsfaktorer. Resultaten från studien indikerar att merinoull och Coolmax kan rekommenderas för användning i underställ där både värmeisolering och fukttransport är viktiga, där merinoull är mest lämplig för kalla klimat. Vidare kan bambuviskos och Tencel vara lämpliga alternativ för användning i underställ vid aktiviteter av måttlig intensitet i varierande klimatförhållanden. PCM, med sitt låga värmemotstånd och medelhöga fukttransport, gör materialet mindre lämpligt för underställ. Testresultaten från studien ger insikt i materialens termofysiologiska komfort, men bör inte ses som en heltäckande bild av denna komfort. För att erhålla en mer valid slutsats krävs ytterligare tester och beaktande av fler faktorer. / Functional clothing represents a significant global market with rising demand today, where synthetic materials account for a considerable proportion of the textiles produced. A garment's total environmental impact can largely be traced back to the choice of material. The material composition of base layers often consists of mixtures of textile fibers, which complicates the recycling process and makes it almost impossible. To 'close the loop', innovative textile solutions must be developed to steer the textile industry in the right direction. The study investigates alternative fibers and compares them with conventional ones for textiles in base layers where effective moisture transport and heat insulation are sought. Furthermore, the areas of use for these materials are mapped out to create a versatile functional garment, thereby enabling a more climate-smart wardrobe. The study identifies and compares the thermophysiological properties of the materials bamboo viscose, merino wool, Tencel, PCM, and Coolmax. Textile samples were knitted in 100% material compositions using a selected tricot stitch on a circular knitting machine. The thermophysiological properties of the textile samples were evaluated using the Skin Model and WickView testing equipment to determine heat resistance and moisture transport. Afterwards, the results on the materials' thermophysiological comfort were analyzed, and their areas of use were mapped out based on activity level and environmental factors. The results from the study indicate that merino wool and Coolmax can be recommended for use in base layers where both heat insulation and moisture transport are important, with merino wool being most suitable for cold climates. Furthermore, bamboo viscose and Tencel could be suitable alternatives for use in base layers for activities of moderate intensity in varying climate conditions. PCM, with its low heat resistance and medium-high moisture transport, makes the material less suitable for base layers. The test results from the study provide insight into the materials' thermophysiological comfort but should not be seen as a comprehensive picture of this comfort. To obtain a more valid conclusion, additional tests and consideration of more factors are required.