Amyotrofisk lateralskleros (ALS) är en obotlig neurodegenerativ sjukdom som leder till muskelförtvining och förlamning. Syftet med studien var att beskriva copingstrategier hos personer med ALS. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie med deduktiv riktad innehållsanalys. Tolv resultatartiklar analyserades och sammanställdes. Två kategorier beskrivs enligt befintlig teori: problemfokuserad coping och känslofokuserad coping. Den problemfokuserade copingstrategin självständighet och den känslofokuserade copingstrategin användande av stöd visades ge personer med ALS ett bättre välbefinnande genom att minska oro och ångest. Användandet av copinstrategier sågs variera beroende på individen och sjukdomsprogressionen. Den känslofokuserade copingstrategin undvikande sågs föredras i ett tidigare skede av sjukdomen medan den omdefinierande copingstrategin jag är filosofisk mot min sjukdom det som kommer må komma, som är en annan form av känslofokuserad copingstrategi, användes mer i slutskedet av sjukdomen ALS. Personer med ALS ökade hanteringen av sin sjukdom genom att använda rätt copingstrategier vid rätt tidpunkt i sjukdomsförloppet. För att personer med ALS ska kunna uppleva trygghet trots sin sjukdom bör sjuksköterskan ha god kunskap om copingstrategier.

En av de vanligaste anledningarna till att människor söker sjukvård är smärta. Personer som lever med långvarig smärta får svårare att hantera det dagliga livet och livskvaliteten påverkas negativt. Att leva med långvarig smärta påverkar även personens ekonomi i form av sjukskrivningar och sjukvårdskostnader. För att hantera smärtan används copingstrategier vilket är en persons beteende och kognitiva ansträngningars svar på stressorer och är avgörande för personens fysiska och emotionella välbefinnande. Copingstrategier är avgörande för hur personer hanterar långvarig smärta. Vilken eller vilka copingstrategier som används beror på personens erfarenheter, humör samt kognitiv förmåga. Syftet med studien var att kartlägga vilka copingstrategier som används av personer med långvarig smärta. Resultatet bygger på 12 vetenskapliga artiklar som granskades och analyserades för att bilda ett djupare vetande kring tidigare forskning inom problemområdet. Det framkom fyra teman som beskriver varierande copingstrategier, personer som lever med långvarig smärta använder sig av: anpassande strategier, distraherande strategier, Sociala strategier och Smärtlindrande strategier. Sammanfattningsvis ska sjuksköterskor ha en god kunskap och förståelse om smärta för att kunna bemöta och handleda patienter som lever med långvarig smärta på ett professionellt sätt. För att kunna utföra en god omvårdnad krävs att sjuksköterskan har insikt om alternativa copingstrategier och bemöter patienter med lyhördhet och ger personcentrerad vård.

No description available.

Psykisk ohälsa påverkar inte bara individen negativt utan även hela samhället med höga kostnader för vård och sociala system som följd. Stress är en av orsakerna till att den psykiska ohälsan ökar i Sverige idag. Detta sker främst bland ungdomar, unga vuxna och bland kvinnor. Hur stress påverkar individen beror på kapacitet att handskas med olika situationer som uppstår detta kallas copingstrategier. Denna studies syfte är att undersöka om könstillhörighet påverkar val av copingstrategi samt att se vilka copingstrategier som är mest förekommande hos studenter på en högskola i Mellansverige.Metoden som används är en kvantitativ studie med ett ändamålsenligt urval. Undersökningen genomförs med hjälp av enkäter och mätinstrumentet Coping Strategies Inventory (CSI). Det var 72 individer som deltog i undersökningen, 43 kvinnor och 28 män, av dem uppgav 56 stycken att de känt sig väldigt stressade någon gång under de tre senaste månaderna. Resultatet visar på att män och kvinnor använder sig av olika copingstrategier enligt CSI, dock är det inte statistiskt säkerställt i denna studie. Resultatet visade också att de mest använda strategierna är inriktade på att lösa problem.

Uppsatsen avser en kvantitativ enkätstudie baserad på BIS/BAS och Brief COPE, med syfte att undersöka olika personlighetsegenskaper genom främst motivationsfaktorer men även copingstrategier. Urvalsgruppen innefattade anställda på en organisation inom förpackningsindustrin. Eventuell påverkan från motivationsfaktorer gällande val av copingstrategi undersöktes samt skillnader mellan tjänstemän och kollektivanställda. Resultatet visade inte på några skillnader mellan tjänstemän och kollektivanställda gällande deras skattning av arbetsmotivation. Dock framkom signifikanta skillnader mellan grupperna i användandet av vissa copingstrategier. Genom resultatet framkom även att motivationsaspekter av personlighet kan predicera användandet av olika copingstrategier. Detta kan vara användbart vid fortsatt forskning av motivation och personlighetsegenskaper i arbetslivssammanhang.

Syftet med studien var att belysa och diskutera hur syskon till personer med funktionshinder som medför någon form av beteendeavvikelse upplevde och hanterade sin situation under uppväxten. De specifika frågeställningarna var vilka situationer syskonen utan funktionshinder upplevde som problematiska i sin vardag och hur de hanterade dessa situationer samt vilket agerande syskonen tyckte fungerade i de svåra vardagssituationerna kontra vilket agerande de inte ansåg fungerade. Som metod intervjuades tre vuxna syskon till personer med funktionshinder och syskonens handlingssätt, tankar och känslor åskådliggjordes. Resultatet visade att en person i de allra flesta fall tycktes bli påverkad av att ha syskon med funktionshinder. På vilket sätt syskonet utan funktionshinder blev påverkat skilde sig dock åt syskonen emellan. De intervjuer som genomförts överensstämmer med huvudresultaten från tidigare forskning, där graden av kommunikation mellan syskonet utan funktionshinder och dess omgivning tycks vara den avgörande faktorn för hur bra syskonet känner att det klarar av att hantera svåra vardagliga situationer.

Syftet med studien var att belysa och diskutera hur syskon till personer med funktionshinder som medför någon form av beteendeavvikelse upplevde och hanterade sin situation under uppväxten. De specifika frågeställningarna var vilka situationer syskonen utan funktionshinder upplevde som problematiska i sin vardag och hur de hanterade dessa situationer samt vilket agerande syskonen tyckte fungerade i de svåra vardagssituationerna kontra vilket agerande de inte ansåg fungerade. Som metod intervjuades tre vuxna syskon till personer med funktionshinder och syskonens handlingssätt, tankar och känslor åskådliggjordes. Resultatet visade att en person i de allra flesta fall tycktes bli påverkad av att ha syskon med funktionshinder. På vilket sätt syskonet utan funktionshinder blev påverkat skilde sig dock åt syskonen emellan. De intervjuer som genomförts överensstämmer med huvudresultaten från tidigare forskning, där graden av kommunikation mellan syskonet utan funktionshinder och dess omgivning tycks vara den avgörande faktorn för hur bra syskonet känner att det klarar av att hantera svåra vardagliga situationer.

Syftet med min studie är att undersöka vad högstadielärare känner sig stressade av och vilka strategier de använder för att stressa ner. Teoristudierna och min undersökning ska utmynna i att följande frågeställning besvaras: Vilka copingstrategier erfordras för en högstadielärare? Studien är en kvantitativ undersökning där jag har använt mig av enkäter med ratningsskala, flervalsalternativ och öppna frågor som svarsalternativ.  En klar majoritet av samtliga högstadielärare i studien upplevde att de hade tillräcklig tid att utföra sina arbetsuppgifter under ordinarie arbetstid. De ansåg även att kraven inte kom från chefer, kollegor eller eleverna, utan snarare från dem själva. Samtliga respondenter tyckte att de hade ett bra stöd från kollegor och chefer, men även från familjemedlemmar och vänner. Samtliga högstadielärare menade att fysisk aktivitet är av stor vikt för att förebygga stress, men även att ha stöd hemifrån och på jobbet.

Enkäter användes för att undersöka studenters och yrkesverksammas (inom yrkesinriktningarna PA, lärare och sjuksköterska) upplevelser av stressorer och val av copingstrategier. Totalt deltog 193 respondenter i studien. I resultatet framkom att stressorn ekonomi rapporterades av studenter men inte av yrkesverksamma. Yrkesinriktningarna skilde sig åt i valet av copingstrategierna; aktiv coping, positiv omtolkning och planering. Studenter och yrkesverksamma skiljde sig från varandra i copingstrategierna; aktiv coping, planering, självanklagelse, missbruk och det fanns tendenser till skillnader i religion. Studenter och yrkesverksamma inom respektive yrkesinriktning skiljde sig i; planering, religion, och det fanns tendenser till skillnader i instrumentellt stöd. Diskussionen fokuserar på skillnader i valet av copingstrategier mellan studenter och yrkesverksamma inom yrkesinriktningarna.

Bakgrund: Drygt 300 barn i Sverige drabbas av cancer varje år och 80 % av dem överlever. När ett barn drabbas av cancer påverkas även föräldrarna, de grips vid diagnosbeskedet av känslor som sorg, förtvivlan och maktlöshet. Sjuksköterskan utgör en viktig roll i bemötandet av dessa föräldrar. Syfte: Att belysa föräldrars upplevelse av diagnosbeskedet när deras barn drabbas av cancer och hur föräldrarna hanterade den psykiska stress som uppstod. Metod: En kvalitativ studie som baserades på tio självbiografier. Självbiografierna analyserades utefter Lundman och Hällgren-Graneheims (2012) manifesta innehållsanalys.              Resultat: Det framkom att föräldrarna hamnade i chocktillstånd i samband med diagnosbeskedet. De upplevde känslor som förnekelse, skuldkänslor, overklighetskänsla och förvirring. Det känslomässiga kaoset medförde svårigheter för föräldrarna att ta emot information vid diagnosbeskedet. Föräldrarna fann olika sätt att hantera den psykiska stress som diagnosbeskedet medförde, exempelvis genom att de förde dagboksanteckningar och levde dag för dag.                                                                                 Slutsats: I studien framkom det att föräldrarna upplevde och hanterade diagnosbeskedet på olika sätt och att det var viktigt att sjuksköterskan var öppen och följsam gentemot föräldrarnas livsvärld för att bemöta och stötta dem utifrån deras individuella behov. En kontaktperson som var insatt i barnets situation var till fördel för att föräldrarna skulle känna trygghet och tillit.