<p>Vi lever idag i vad som populärt brukar kallas för ett informationssamhälle, vilket innebär att det i många företag förekommer en avsevärd mängd företagsspecifik information. Det kan röra sig om specialutvecklad källkod, om affärsplaner, kunddatabaser, organisationslösningar med mera. Sådan företagsspecifik information kan skyddas både genom immaterialrättsliga regler och genom de regler om skydd för företagshemligheter som finns införda i svensk lagstiftning. Dessa regelverk är i svensk rätt intimt förknippade med en syn på information som något abstrakt och icke-fysiskt, något som i sig självt inte kan ägas på samma sätt som lös egendom med fysisk substans. Trots att information därmed inte kan ägas, i ordets traditionella betydelse, har lagstiftaren ansett att det i vissa fall är berättigat att inte se information som allmän egendom, utan att det finns anledning att skydda informationens rättighetshavare från obehörigas tillgrepp. Det är denna funktion som immaterialrätten och reglerna om skydd för företagshemligheter skall fylla. </p><p>Uppsatsens syfte är att undersöka om ett bättre skydd för information kan uppnås genom att behandla viss information som ett självständigt objekt samt att belysa några av de konsekvenser som ett sådant synsätt på information skulle medföra. Den övergripande frågeställningen konkretiseras och exemplifieras i uppsatsen med hjälp av reglerna kring skydd för företagshemligheter. Författaren konstaterar slutligen att en objektifiering av företagshemligheter skulle resultera i ett många gånger bättre skydd för företagshemligheter än dagens reglering. Det skulle öka dels den allmänpreventiva effekten hos skyddsreglerna, dels angripna näringsidkares möjligheter att få ersättning.</p>

Vi lever idag i vad som populärt brukar kallas för ett informationssamhälle, vilket innebär att det i många företag förekommer en avsevärd mängd företagsspecifik information. Det kan röra sig om specialutvecklad källkod, om affärsplaner, kunddatabaser, organisationslösningar med mera. Sådan företagsspecifik information kan skyddas både genom immaterialrättsliga regler och genom de regler om skydd för företagshemligheter som finns införda i svensk lagstiftning. Dessa regelverk är i svensk rätt intimt förknippade med en syn på information som något abstrakt och icke-fysiskt, något som i sig självt inte kan ägas på samma sätt som lös egendom med fysisk substans. Trots att information därmed inte kan ägas, i ordets traditionella betydelse, har lagstiftaren ansett att det i vissa fall är berättigat att inte se information som allmän egendom, utan att det finns anledning att skydda informationens rättighetshavare från obehörigas tillgrepp. Det är denna funktion som immaterialrätten och reglerna om skydd för företagshemligheter skall fylla. Uppsatsens syfte är att undersöka om ett bättre skydd för information kan uppnås genom att behandla viss information som ett självständigt objekt samt att belysa några av de konsekvenser som ett sådant synsätt på information skulle medföra. Den övergripande frågeställningen konkretiseras och exemplifieras i uppsatsen med hjälp av reglerna kring skydd för företagshemligheter. Författaren konstaterar slutligen att en objektifiering av företagshemligheter skulle resultera i ett många gånger bättre skydd för företagshemligheter än dagens reglering. Det skulle öka dels den allmänpreventiva effekten hos skyddsreglerna, dels angripna näringsidkares möjligheter att få ersättning.