No description available.

No description available.

Thesis (M. Soc. Sc.)--University of Hong Kong, 2006. / Title proper from title frame. Also available in printed format.

No description available.

No description available.

Genom kriminalisering fastslår staten att ett visst beteende är önskvärt eller icke önskvärt.Syftet med detta är repressivt, att förhindra oönskat beteende; att försöka styra medborgarna till att undvika de kriminaliserade, oönskade, handlingarna. Vilket beteende somkriminaliseras är ett kriminalpolitiskt övervägande. Arbetet handlar om det subjektiva inslaget i straffrätten. Utvecklingen av personligt ansvar inom straffrätten har pågått under en längre tid, under inflytande av bland annat etiska diskussioner och den kristna kyrkans läror om skuld. Ett antal större straffrättsliga utredningar tillsattes för att modernisera först straffrätten i 1734 års lag och senare också 1864 års Strafflag. Någon definition av uppsåt (dolus) och oaktsamhet (culpa) infördes dock inte i lagtext, inte heller i Brottsbalken. Definitionerna har i stället utarbetats i doktrin och praxis. Uppsåt är kan sägas vara när gärningsmannen begår en handling som han är medveten om och som han inser konsekvenser, följder och betydelser av. För att uttrycka det på ett mycket vardagligt sätt kan sägas att gärningsmannen gör något med flit, med vilje. Oaktsamhet, å andra sidan, kan förstås som att gärningsmannen inte förstår sin handlings betydelse, men att han borde förstått den. Det relevanta för detta arbete är främst uppsåtet. I modern svensk straffrätt har begreppen direkt, indirekt och eventuellt uppsåt (med hypotetiskt prov) traditionellt använts. Det eventuella uppsåtet, och därmed sättet på vilket man bestämmer uppsåtets nedre gräns gentemot oaktsamheten, har utsatts för skarp kritik i doktrinen. Kritiken har främst riktat sig mot att begreppet är svåranvänt och riskerar att fokusera på gärningsmannen snarare än på gärningen. År 2002 kom ett avgörande från HD (NJA 2002 s. 449) som skulle bli startskottet på en förändring av den svenska straffrättsliga uppsåtsläran. Domstolen slog, i ett splittrat avgörande, fast att gärningsmannens inställning nu skall bedömas på ett mer individuellt sätt än tidigare och att det bör vara gärningsmannens inställning vid gärningen som avgör. Bland forskare var mottagandet blandat och de flesta menade att rättsläget förblev oklart. År 2004 kom den dom som i efterhand anses vara den viktigaste, nämligen NJA 2004 s. 176. Denna dom var mycket utförligt skriven och rätten var enig i sitt beslut. Dessa två faktorer bidrog tillatt klarlägga vissa av de frågor som rests efter NJA 2002 s. 449. Utifrån HD:s resonemang iNJA 2004 s. 176 är det begreppen insikts-, avsikts- och likgiltighetsuppsåt som skall användas. Det som främst återstår att arbeta med är bevisfrågor; främst vad som kan tillåtas ha betydelse när gärningsmannens inställning skall klarläggas. Slutligen kan konstateras att det är olyckligt att det som kan sägas vara halva straffrätten, den subjektiva delen, inte är lagfäst. En definition i lagtext skulle på intet sätt lösa alla demateriella definitions- och gränsdragningsproblem som idag uppstår men skulle förhoppningsvis lösa en del av dem. Det skulle också vara ett steg mot att bättre uppfylla legalitetsprincipen, i vart fall i formell bemärkelse. / By using criminalization the society establishes what is acceptable and non-acceptable behaviour for its citizens. This is done with a repressive cause; to make the citizens avoid the criminalized, unwanted, actions. What specific actions that should be criminalized is a matter of politics. This thesis deals with the subjective part of criminal law. The development of personal responsibility within criminal law has been in progress for a long time, influenced by discussions of moral ethics and religious, Christian views on human fault. A number of committees were appointed to modernise the criminal law in the Code of 1734 and the Penal Code of 1864. However, clear definitions of dolus and culpa were not introduced into either of them, and neither into the Criminal Code of 1964. The definitions have instead been worked out by the doctrine and the case law. Dolus is when the perpetrator commits an action that is deliberate and which he or she realises will have certain consequences and meanings. In other words, the action is done wilfully, on purpose. Culpa, on the other hand, is when the perpetrator does not understand the consequences and meanings of his or her actions, but should have done it (if he or she hadacted properly). The main focus for this thesis is dolus. The terms direct and indirect dolus and dolus eventualis have been used in modern Swedish criminal law. Dolus eventualis and the way that the borderline between dolus and culpa is drawn in Swedish criminal law has been subject to harsh criticism in the doctrine. The crucial point is that the dolus evetualis tends to focus more on the perpetrator as a person then on the actual criminal act. In 2002 the Supreme Court of Sweden passed a judgement (NJA 2002 s. 449) that would be the starting point for a change in the Swedish theory on dolus. The court stated that the attitude of the perpetrator instead of being evaluated in general now should be evaluated in relation to the actual (criminal) action. The opinion among legal scientists was diversified and the issue of law remained unsolved. In 2004 then, the Supreme Court passed a new judgement regarding the question of dolus (NJA 2004 s. 176). This judgement was unanimously and in great detail and these factors contributed to make the judgement as important as it became. With reference to this judgement, a new terminology was established and dolus based on intention, understanding or indifference are now in force. Dolus based on indifference is hereby the new way to draw the borderline between dolus and culpa. The most important that remained to be done after NJA 2004 s. 176 was to sort out some things about what can be used as means of proof concerning dolus based on indifference. Finally something can be said about the fact that half of the criminal law, the subjective part, is not regulated by law. A legal definition of the meaning of dolus and culpa would not solve all problems associated with the borderline, but probably some of them. A regulation would also be a step towards a better fulfilment of the important principle of legality.

Univ., Diss.--Poitiers, 2005.

Thesis (M. Phil.)--University of Hong Kong, 1981.

published_or_final_version / History / Master / Master of Philosophy

One of the most famous opinions in American jurisprudence is that of the United States Supreme Court in the case of Miranda v. Arizona. 384 U.S. 436 (1966). The Court’s prophylactic rule in Miranda has been followed in both state and federal courts with little derogation for over thirty years. On February 8, 1999, in Dickerson v. United States. 166 F.3d 667, the United States Court of Appeals for the Fourth Circuit ignored Miranda, turning instead to 18 U.S.C. § 3501, a relatively obscure federal statute enacted in 1968 in response to the Court’s decision in Miranda. The United State Supreme Court granted certiorari and heard oral arguments early in the summer of last year and on June 26, 2000, the Court reversed the opinion of the Fourth Circuit in Dickerson and reaffirmed Miranda and its progeny. There were many who felt the need for Miranda had passed; indeed, Congress enacted a legislative replacement just a few years after Miranda, and even today educators and politicians continue to criticize the opinion. The discussion in Dickerson focused on whether Miranda was a constitutional rule and thus, whether § 3501 of the United States Code was a proper exercise of Congress’ power. Had that argument been successful, § 3501 would have been validated and Miranda would have faded into quiet disuetude. But the argument failed. The Supreme Court rejcted § 3501 and reaffirmed Miranda and preserved all of its exceptions; exceptions created by the Court itself. Thus Miranda is still the law today, despite its steady erosion by the judiciary over the decades and despite the early attempt by Congress to legislate an alternative.With the opinion in Dickerson, the Court has made it quite clear that Miranda will linger into the uncertain future. Acknowledging Miranda’s survival, this thesis will explore the relevant facts and opinions in some detail then submit an alternative to the unpleasant result reached when a defendant’s voluntary confession is suppressed due to a technical violation of the Court’s famous rule.