Undersökningens syfte var att efter den mörka bild som uppmålats av den sociala hållbarheten i Sverige, studera vilka faktorer som man inom samhällsplaneringen förhåller sig till vid en socialt hållbar trafikplanering. Studien inriktade sig på att undersöka socialt hållbart planerad kollektivtrafik, cykel och gång. Det som jag ville studera var hur en sådan planering tar sig uttryck i Västerås kommun. Baserat på de två nämnda syftena ämnade uppsatsen att för Västerås Stad skapa ett underlag för en socialt hållbar trafikplanering inför den planerade stadsdelen Sätra. Metoder som användes var både kvalitativa och kvantitativa, med en övervikt för en kvalitativ forskningsprocess. Det empiriska materialet insamlades dels genom en halvstrukturerad intervju, dels genom enkätundersökningar men också i form av offentliga dokument från Västerås Stad. I undersökningen deltog en informant i form av en tjänsteman på Västerås Stad och 20 respondenter i form av fem unga vuxna/medelålders män, fem unga vuxna/medelålders kvinnor, fem äldre män samt fem äldre kvinnor som alla var invånare i någon av stadsdelarna Eriksborg eller Hagaberg. Resultaten analyserades i jämförelse med utvald tidigare forskning. Resultaten visade på att Västerås Stad till stor del har införlivat de socialt hållbara faktorerna i sin trafikplanering som tidigare forskning lyfter fram. I tillgänglighet använder kommunen konsekvensbeskrivningar, diskrimineringsgrunder och välfärdsindikatorer. För ökad upplevd trygghet tillämpas åtgärder som stärkt belysning. För en bättre jämlikhet öppnar Västerås Stad upp för råd där grupper med särintressen får sin röst hörd. Resultatet från enkäten visade på att kommunen har lyckats bäst i en socialt hållbar trafikplanering sett till hushålls avstånd till kollektivtrafik, sämst sett till att skapa civilisation samt medel i att planera gång- och cykelbanor tryggt under hela dygnet. Utifrån de empiriska resultaten framgick det att tre faktorer från tidigare forskning inte hade införlivats i Västerås Stads socialt hållbara trafikplanering, nämligen markanvändning, psykologisk synlighet0F1 samt jämställdhet. Det som jag ansåg borde införlivas i Sätras socialt hållbara trafikplanering var ett fortsatt arbete med de faktorer som framgick i tidigare forskning. Samtidigt lades stor vikt vid att framföra betydelsen med att i Sätras socialt hållbara trafikplanering införliva de tre faktorer som inte tycktes framgå, eftersom faktorernas frånvaro tycktes visas som socialt ohållbara inslag i befintlig trafikplanering bland invånare i enkätundersökningen.