Syfte: I takt med urbaniseringen ökar bostadsbristen avsevärt. Som en lösning har förtätning blivit en samhällstrend för att främja ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Samtidigt som förtätning minskar segregation och ökar tryggheten i bostadsområden, medför det svårigheter och utmaningar vid bostadsprojektering där dagsljus utgör en stor del av det. I samband med detta har forskning visat att dagsljustillgång utgör positiva effekter hos människors fysiska och psykiska hälsa vilket gör detta till en viktig aspekt. Dock konstateras det att en stor del av svenska hushåll inte uppfyller dagsljuskraven. Som följd av bristande kunskap och engagemang hävdas kommuner inte vilja ta sig an problemet. I dagsläget regleras ingen koppling mellan dagsljus och förtätning i detaljplaneringen vilket ökar betydelsen för en tydligare definiering av dagsljuskrav. För en stadstillväxt är det viktigt att uppmärksamma detta problem och öka medvetenheten hos de involverade aktörerna för att möjliggöra täthet bland bostäder utan att dessa äventyrar varandras dagsljustillgång. Syftet med studien är att undersöka hur väl dagsljus och förtätning kan samexistera i täta bostadsområden. Metod: Studien tillämpar en kombination av kvalitativ- och kvantitativt inriktad forskning där frågeställningarna besvaras genom litteraturstudier, intervjuer och fallstudie. Resultat: Förtätning har en avsevärd effekt på dagsljustillgången där bostäder i bottenplan ofta är de mest utsatta. Olika kvartersstrukturer bidrar till varierade dagsljusförhållanden där detta bör planeras i tidigt skede. Värderingar kring dagsljusplanering skiljer sig mellan byggherre, arkitekt och kommun där varje aktörs åsikter präglas av yrkesroll. För att dagsljustillgången inte äventyras i täta kvartersområden bör stor vikt läggas på avskärmningsvinkel och bröstningshöjd där avskärmningsvinkeln får maximalt uppgå till 50°. Konsekvenser: Det är viktigt att samtliga involverade aktörer delar likvärdigt förhållningssätt till dagsljusplanering. Planering av dagsljus är möjligt i detaljplaneringen och bör ske för att undvika senare problematik. Om samexistens av dagsljus och förtätning ska se bör dagsljuskraven sänkas eller bedömas på bostadsnivå. Om detta inte är möjligt, bör en täthetsgräns införas för att täthet kan ske korrekt utan att äventyra dagsljuset. Begränsningar: Resultatet i studien är tillämpbart för studiens specifika fall, dock kan det implementeras i ett kvartersområde med liknande förutsättningar och därmed generaliseras. / Purpose: As urbanization increases, the need for household grows significantly. As a solution, dense urban environment has become a social trend for promoting an ecologically and socially sustainable society and a strategy for the housing shortage. As densification reduces segregation and increases security in residential areas, it entails difficulties and challenges in housing planning. Daylight constitutes a large part of it. Meanwhile, research has shown that daylight access has positive effects on humans’ physical and mental health. However, a large part of Swedish households does not meet the required daylight levels. It is argued that municipalities do not want to address the problem because the lack of knowledge and engagement. At present, the connection between density and daylight is not regulated in the detail planning which increases the importance of a distinct definition of daylight requirements. In order to allow city growth, it is important to address the problem and raise awareness among the involved actors. It is important in order to enable density among homes without these endangering each other's daylight access. The purpose with this study is to investigate how well daylight and densification can coexist in dense residential areas. Method: The study uses a combination of qualitative and quantitative research. Data is collected through literature studies, interviews and a case study. Findings: Densification has a considerable effect on the daylight access, specifically on the ground floor dwellings. Different typologies contribute to varied light conditions and should be planned at an early stage. Approach to daylight planning differ between the developer, architect and municipality where the opinions of each actor are characterized by the position. In order to not jeopardize the daylight access in dense neighborhood areas, great emphasis should be placed on obstruction angle and sill height of the windows with an obstruction angle no more than 50°. Implications: It is important that all the actors involved share an equal approach to daylight planning. Daylight planning is possible in the detailed planning and should be done to avoid later problems. If the coexistence of daylight and densification is to be seen, daylight requirements should be lowered or demanded at the residential level. If this is not possible, a density limit should be introduced so that densification can take place correctly without jeopardizing the daylight. Limitations: The result of the study is applicable to the specific case of the study, however, it can be implemented in a neighborhood area with similar conditions and thus be generalized.