Syftet med arbetet är att undersöka samhällskunskapsämnets roll i årskurs 1–3 och hur lärarna ser på ämnet utifrån de fyra F:n: fakta-, förståelse-, färdighet- och förtrogenhetskunskap. Den forskning som finns om samhällskunskap för årskurs 4–6, visar på att ämnet är stort och svårdefinierat. Däremot finns ingen forskning gällande kunskapsformernas roller i klassrummen, kopplat till samhällskunskap för årskurs 1–3. Denna kvalitativa undersökning är inspirerad av den fenomenografiska forskningsansatsen. Undersökningen är genomförd med semistrukturerade intervjuer med sex lärare från fem olika skolor. Resultatet är sedan analyserat utifrån ett pragmatiskt och ett hermeneutiskt perspektiv. Carlgrens fyra kunskapsformer används för kategorisering av den del av resultatet som avser kunskapssynen i ämnet. Resultatet visar på en stor variation gällande kunskapsformernas roll i ämnet, men där förståelsekunskap ges en framträdande roll. Gällande ämnets roll i årskurs 1–3 syns en variation och en del förvirring. Ämnet tycks svårt att urskilja från SO-blocket och upplevs nära sammankopplat med värdegrunden. Detta till den grad att värdegrunden nämns som en del av samhällskunskapsämnet och SO nämns som ett eget ämne. Resultatet diskuteras utifrån ämnesdidaktisk forskning.

Gymnasieskolans uppdrag enligt Lpf 94 är att förmedla kunskaper och har som utgångspunkt de fyra F:n Fakta, Förståelse, Färdighet och Förtrogenhet. Detta ska även ske i en kontinuerlig diskussion kring begreppet kunskap, vad som är viktig kunskap idag och vad som kan komma att bli viktig kunskap i framtiden.Syftet med studien var att undersöka kunskaps-och människosynen hos gymnasielärare som undervisar elever inom Naturbruksprogrammet inriktning häst-ridsport inför att de ska göra Yrkesprovet för diplomerad hästskötare. Sju stycken kvalitativa intervjuer genomfördes med yrkesverksamma gymnasielärare på Naturbruksgymnasium och Ridgymnasium med inriktning häst- ridsport.Resultatet visade att gymnasielärarna utgår från de fyra F:n och lär eleverna en bas av fakta och förståelse kring hästen, de låter dem öva de praktiska färdigheterna och ger dem möjligheter för att de ska bli väl förtrogna med det som görs med hästarna. De förslag som de intervjuade lärarna delgett är bland annat att det skulle kunna vara mer fallbeskrivningar, gruppdiskussioner och fler moment där eleverna får visa hantering av hästar istället för att redogöra för endast vissa baskunskaper samt att de fakta som efterfrågas ska vara relevant för yrket hästskötare. Samtidigt gör Yrkesprovets utformning att gymnasielärarna använder sig av en något gammalmodig människosyn där eleven ses som ett objekt som ska formas och styras till att kunna agera och säga saker på ett så liknande sätt som de utomstående examinatorerna önskar se när eleverna sedan ska göra Yrkesprovet för diplomerad hästskötare.