Sammanfattning Titel:                           Utökad möjlighet till skuldsanering för enskilda näringsidkare – Effekterna av lagändringen i skuldsaneringslagen (2006:548) Datum:                        2011-06-09 Lärosäte:                     Mälardalens Högskola, Västerås Institution:                  Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling Nivå:                           Magisteruppsats i företagsekonomi, 15 hp Författare:                   Sandra Kohlin och Lina Lindberg Handledare:                Leif Carlsson Examinator:                Cecilia Lindh Problemformulering:   Kommer lagändringen i skuldsaneringslagen att uppfylla sitt syfte? Vilka effekter kommer förändringen i skuldsaneringslagen att medföra för enskilda näringsidkare? Syfte:                          Syftet med magisteruppsatsen är att beskriva den kommande lagändringen i skuldsaneringslagen (2006:548) rörande näringsidkare. Syftet är vidare att undersöka om lagändringen kommer att uppfylla sitt syfte samt att belysa och undersöka de troliga effekterna av dessa förändringar. Metod:                        En kvalitativ metod valdes till uppsatsen för att få en mer djupgående förståelse av ämnesområdet. Personliga intervjuer har genomförts för att samla in det empiriska materialet. För att komma fram till uppsatsens slutsats har referensramen och empirin jämförts med varandra. Slutsats:                      Syftet med lagändringen är att utöka möjligheten för näringsidkare att antingen starta upp igen efter ett misslyckande eller att fortsätta bedriva verksamhet. Den första delen av lagändringens syfte kommer att uppfyllas i och med att det kommer bli lättare för en näringsidkare att starta om efter ett misslyckat företagande. Den andra delen av syftet kommer inte att uppfyllas helt då endast ett fåtal aktiva näringsidkare kommer bli beviljade skuldsanering. Effekter som lagändringen kan medföra är att ansökningar om skuldsanering ökar, aktiva näringsidkare kan beviljas skuldsanering, fler överklagar skuldsaneringsbeslut, kostnaden för olika instanser ökar, trycket på kommunernas budget- och skuldrådgivare kan öka, fordringsägare kan erhålla mer betalt vid en skuldsanering än vid en konkurs och osunda företag kan lämna marknaden fortare. Nyckelord:                  Insolvenslagstiftning, risker och företagande, skuldsaneringslag, enskilda näringsidkare.

Bakgrund Regeringen ansåg trots införandet av 1994 års Skuldsaneringslag (1994:334) att man behövde en lösning på problemet att enskilda näringsidkare varken kunde bli beviljade skuldsanering eller företagsrekonstruktion för att på så sätt ha möjlighet att fortsätta bedriva sin verksamhet om de hamnat i ekonomiskt obestånd. 2007 tillsattes därför en särskild utredare som skulle utreda och lämna förslag om skuldnedsättning för enskilda näringsidkare. Denna utredning låg till grund för regeringens proposition som riksdagen oktober 2010 fattade beslut om. Problemformulering Vilka effekter har den nya Skuldsaneringslagen medfört för näringsidkare såväl som borgenärer? Syfte Vårt syfte med kandidatuppsatsen är att undersöka om införandet av den nya Skuldsaneringslagen (2006:548) gjort att de förväntade effekterna uppnåtts, samt om det inneburit att andra effekter uppstått. Metod Studiens syfte besvaras genom en personlig intervju samt flertalet enkäteter som har samlats in för det empiriska materialet. Bearbetningen av det empiriska materialet gjordes med en kvalitativ metod. Även remisser och propositioner har används för att hjälpa till att besvara kandidatuppsatsens syfte då referensramen och slutsatsen ställts mot varandra. Slutsats De faktiska effekter som den nya Skuldsaneringslagen (2006:548) inneburit är att enskilda näringsidkare kan skuldsanera om obeståndet beror på att denne inte kunnat arbeta under en längre period och därför hamnat i ekonomiskt trångmål. Vid ett ekonomiskt trångmål beaktas inte skuldernas ålder på samma sätt som tidigare vilket gjort att en gäldenär kan ansöka om skuldsanering i ett tidigare stadie. Att detta skulle bidra till försämrad betalningsmoral och förhöjda räntor visar sig oförändrad. Vid förändring av rekvisit såsom skuldernas ålder syns en tydlig effekt på antalet skuldsaneringsärenden. / Background The Government considered despite the introduction of the 1994 debt rescheduling act (1994:334) that a solution was needed to the problem that individual traders neither could be granted debt relief or corporate restructuring to thus be able to continue operations if they got into financial insolvency. Therefore in 2007 a special investigator was added to investigate and make proposals for debt relief for individual traders. This study was the basis for the Government bill that the Parliament in October 2010 decided upon. The main issue What impact has the new debt rescheduling act meant for traders as well as creditors? Purpose Our purpose of the bachelor thesis is to explore if the new debt rescheduling act (2006:548) has achieved the expected goals, the study will also investigate if the new debt rescheduling act has resulted in any other effects. Method The study's purpose is answered by a personal interview and several questionnaires that have been collected for the empirical material. The processing of the empirical material was made by a qualitative method. Referrals and propositions have also been used to help answer the bachelor thesis purpose, when the reference frame and the conclusion were set against each other. Conclusion The actual impact of the new debt rescheduling act (2006:548) is that individual traders can get debt relief if the insolvency was because the trader could not work for a long period of time and therefore ended up in financial trouble. In an insolvency situation the age of the debts are not considered in the same way as before, which meant that a debtor can apply for debt relief in an earlier stage. That this would contribute to deterioration in payment behavior and elevated interest rates appears unchanged. At the change of a criterion such as the age of the debt, a clear effect on the number of debt applications can be seen.

Notre recherche a consisté a nous faire une opinion raisonnée sur les interventions des Institutions de Bretton-Woods en République Démocratique de Congo, en nous appuyant sur une analyse de long terme de l’endettement extérieur du pays, et par conséquent à la mise en œuvre des programmes des stabilisations dans les années 70 et d’ajustement structurel depuis les années 80. Cette analyse nous a permis de mettre en lumière les contraintes économiques et sociales, internes et extérieures, auxquelles le pays a dû faire face. Loin de soulager cette économie rentière, les thérapies de choc préconisées par ces Institutions ont provoqué des coûts ou effets secondaires négatifs, délibérément cherché ou non sur d’autres variables (revenu global, niveau des prix, inflation/hyperinflation…). D’autre part, elles ont eu un coût social élevé, et ont contribuées lourdement à une détérioration de la répartition des revenus entre les diverses couches sociales du pays. L’échec des programmes d’ajustement structurel étant aujourd’hui reconnu, il était devenu donc impératif d’imaginer d’autres types d’approches moins superficielles, qui puissent intégrer non-seulement l’équilibre des variables macro et/ou micro-économiques, mais aussi méso-économique ; et donc l’accent doit être désormais mis sur l’amont (discussions des politiques) et sur l’aval (mis au point des projets ou programmes). C’est ainsi que furent mis en place, depuis le milieu des années 90, les mesures d’allègement ou d’annulation de la dette extérieure. L’austérité préconisée aujourd’hui, face à la crise de la dette dans la zone euro, semble ne pas tenir compte des conséquences que les politiques d’inspiration monétariste ont entraînées partout où elles ont été mises en œuvre, et particulièrement en Afrique. Ainsi, nous-nous demandons si le Libéraux ont-ils retenu les leçons des échecs des programmes d’ajustement structurel (PAS) dans les pays ajustés. Pour ce faire, nous-nous sommes permis de proposer quelques perspectives ou voies de sortie afin d’éviter de retomber dans le cycle de la dette que la RD Congo a connut. / Our research was to give us a reasoned opinion on the actions of the Bretton-Woods in DR Congo, relying on an analysis of long term external debt of the country, and therefore the implementation of programs stabilization in the 70s and structural adjustment since the 80s. This analysis allowed us to highlight the economic and social constraints, internal and external, that the country faced. Far from alleviating the rentier economy, shock therapies advocated by these institutions have caused costs or negative side effects, deliberately sought or not other variables (total income, inflation/hyperinflation…). On the other hand, they had a high social cost, and contributed heavily to the deterioration of income distribution among different social strata of the country. The failure of structural adjustment programs (SAPs) is regnized today, it has become imperative to imagine other types of less superficial approaches that can integrate not only the balance of macro variables and/or micro-economic, but also meso, and therefore the emphasis should now be placed on the upstream (policy discussion) and downstream (developed projects or programs). Thus were established since the mid 90s, the relief measures or cancellation of the external debt. The austerity advocated today, faced with the debt crisis in the euro area seems to ignore the impact that monetary policies have led to inspiration wherever they have been implemented, particularity in Africa. Thus, we ask whether we Liberals have learned from the failures of adjustment programs (SAPs) in the country originates, the former adjusted. To do this, we have allowed us to propose a few prospects or output channels to avoid failing into the cycle of debt that DR Congo has experienced so far.