Sammanfattning: Detta självständiga arbete har utifrån ett taktiskt perspektiv studerat på vilket sätt obemannade system i kategorin UAS, Unmanned Aircraft Systems, kan tänkas bidra till taktisk uppgiftslösning inom marinen om dessa infördes idag. Arbetet har genom kvalitativ litteraturanalys studerat utvecklingen av dessa system och vad som är rimligt att förmågemässigt förvänta sig av dem idag. En analys har gjorts av den för arbetet aktuella operationsmiljön, den kvalificerade sjöstriden. Vidare har en analys av hur utvecklingen av UAS i USA och Ryssland gjorts för att sätta ett svenskt system i en kontext. Arbetet har haft sin grund i teorin om sjökrigets principer då dessa ger en god teoretisk grund för hur sjöofficeraren bör agera. Slutsatser som redovisas i arbetet är att UAS kan komma att spela en stor roll i att ge ökad förmåga till god lägesuppfattning för marinens taktiska chefer. Vidare redovisas hur UAS kan bidra till att lösa vissa av de marina taktiska uppgifterna och stridsuppgifter som finns i Försvarsmaktens Taktikreglemente för marinstridskrafterna. Vidare redovisas att en UAS-förmåga även kan bidra till att sjöofficerare har större möjlighet att agera utefter de i teorin redovisade sjökrigets principer. Ytterligare slutsatser som redovisas är att UAS kan lösa marina uppgifter av både offensiv och defensiv karaktär. Även uppgifter inom marin logistik kan lösas av UAS.