Abstract: After their introduction, technical systems designed for Situational Awareness have changed the possibilities on the battlefield. Today, Swedish tanks use a system known as the TCCS. This system offers many advantages to a tank platoon, but does it also bring disadvantages? This essay examines pros and cons with the TCCS. To find these the author uses a Swedish Armed Forces analyze model in a comparative study. The comparison is between a platoon with the TCCS and one platoon without it.The author has found that the use of TCCS reduces the risk of friendly fire amongst the platoon; this will serve as an example of one of the advantages the author has identified. One of the disadvantages of using TCCS identified in this study is that a platoon commander might use less personal leadership because of the technical potentials of the system.The conclusion of this study is that a user of this system should take note of and reflect about the way he or she uses it. By doing so, the user can get the desired effect out of this technical system.

Sammanfattning: Detta självständiga arbete har utifrån ett taktiskt perspektiv studerat på vilket sätt obemannade system i kategorin UAS, Unmanned Aircraft Systems, kan tänkas bidra till taktisk uppgiftslösning inom marinen om dessa infördes idag. Arbetet har genom kvalitativ litteraturanalys studerat utvecklingen av dessa system och vad som är rimligt att förmågemässigt förvänta sig av dem idag. En analys har gjorts av den för arbetet aktuella operationsmiljön, den kvalificerade sjöstriden. Vidare har en analys av hur utvecklingen av UAS i USA och Ryssland gjorts för att sätta ett svenskt system i en kontext. Arbetet har haft sin grund i teorin om sjökrigets principer då dessa ger en god teoretisk grund för hur sjöofficeraren bör agera. Slutsatser som redovisas i arbetet är att UAS kan komma att spela en stor roll i att ge ökad förmåga till god lägesuppfattning för marinens taktiska chefer. Vidare redovisas hur UAS kan bidra till att lösa vissa av de marina taktiska uppgifterna och stridsuppgifter som finns i Försvarsmaktens Taktikreglemente för marinstridskrafterna. Vidare redovisas att en UAS-förmåga även kan bidra till att sjöofficerare har större möjlighet att agera utefter de i teorin redovisade sjökrigets principer. Ytterligare slutsatser som redovisas är att UAS kan lösa marina uppgifter av både offensiv och defensiv karaktär. Även uppgifter inom marin logistik kan lösas av UAS.

Forskning om Boundary Spanning belyser vikten av gränsöverskridande individer i samverkan, inom och mellan organisationer, på alla ledningsnivåer. Inom det svenska Totalförsvaret sker det exempelvis genom civil-militär samverkan. Emellertid sker samverkan först vid uppkomna situationer och händelser, vilket är alldeles för sent. Det saknas förmåga att förnimma påverkande faktorer som gemensamt måste hanteras. Syftet med studien är att, med stöd av teorierna gällande Boundary spanning och gemensam lägesuppfattning, analysera förmågan inom det svenska Totalförsvaret, i skapandet av gemensam lägesuppfattning. För att kunna identifiera förmågeskapande faktorer valdes att fokusera på händelser som aktiverat det svenska Totalförsvaret. För studien valdes två fall, där det ena fallet innefattades av civil-militär samverkan som skedde innan återtagandet av Totalförsvarsplaneringen (Regeringen 2015a), det andra fallet ägde rum efter återtagandet. Sammanfattningsvis har denna studie visat att det svenska Totalförsvaret som metaorganisation måste öka ingående aktörers förståelse för totalförsvarskonceptet. Även mer insikt i vikten av planerade och spontana länkar, med fokus på mer förberedelser i fredstid. Studien visar också att det inte nyttjades gemensamma system för att skapa en gemensam lägesuppfattning. Det förekom olika syn på ansvarsförhållanden, gemensamma målsättningar och interna friktioner. Teorikombinationen har givit bra möjlighet att förstå förutsättningar, hinder och möjligheter att uppnå gemensam lägesuppfattning i det svenska Totalförsvaret. Den jämförande ansatsen gav bra möjlighet att värdera det svenska Totalförsvarets förmåga att uppnå gemensam lägesuppfattning, där resultatet visar på att förmågan till del måste stärkas.

Syftet med uppsatsen är att belysa möjligheter och begränsningar med olika tekniska system för att identifiera kontakter på stridsfältet, främst med avseende på att minska risken för vådabekämpningar. Uppsatsen skall också belysa om införande av tekniska system för identifiering av kontakter är den enskilt bästa metoden för att undvika vådabekämpningar. Syftet är att läsaren skall uppnå en förståelse för vad olika typer av system för identifiering kan bidra med för att minska risken för vådabekämpningar. Utöver detta belyses andra nackdelar och fördelar med de olika tekniska systemen förutom just inom området identifiering. Uppsatsen beskriver olika händelser där vådabekämpningar skett och kopplar dessa mot hur olika tekniska system eventuellt hade kunnat minska risken för att vådabekämpningen skulle ha skett. Uppsatsen beskriver också ett antal olika tekniska system för identifiering av kontakter på stridsfältet. / The purpose of this essay is to shed light on possibilities and limitations regarding different systems for identification of contacts on the battlefield, mainly for the purpose of reducing fratricide. The essay will also shed light on if the introduction of systems for identification on the battlefield is the best one single method that will reduce fratricide. The purpose is that the reader will achieve an understanding of how different systems for target identification will reduce the risk for fratricide. In addition the possibilities and limitations of other systems in the field of combat identification will also be addressed. The essay describes different events where fratricide has occurred and connects these events with the possibilities and limitations of the identification systems described and how these systems could have reduced the risk for fratricide. The essay also describes different systems for target identification and combat identification.

<p>So- called “Network Based Defense” (NBD) was introduced in Sweden in connection with the transformation of the Swedish Armed Forces in 1999. NBD is based on the U.S. variant Network Centric Warfare (NCW), which in turn is derived from research on the concept of Revolution in Military Affairs (RMA). In Sweden the concept was introduced and included not only the Armed Forces but was intended to also support the Swedish civilian agencies in order to create networks and hence share the available information and thus more effective crisis management and to provide more "bang for the buck." In developing the concept of NBD the Swedish Armed Forces used both economic and human resources, in the form of research, new technologies, new organization and new methods.</p><p>Between year 2004 and 2006 the Armed Forces once again entered the process of reorganization. This time to “classic” military hierarchical organization and NBD as development engine disappeared due to economic cutbacks, together with the decision to participate in the European Union (EU) rapid reaction force. The purpose of this essay is to study the theories and ideas behind the concept and why the concept "disappeared" a few years later. The result of the work suggests that the concept of NBD in its abstract form was too theoretical. The process of organization introduced by HKV -04 is the clearest example of this abstract ambiguity concerning command and responsibility. Research suggests that responsibility is the basis of military organization and operations. The results also shows that a number of experiences from the development of the NBD has been used in the more practically oriented transformation of the Armed Forces necessary by the commitments for the so- called Nordic Battle Group (NBG-08).</p><p>The results have also shown correlation between NBD development and the increased Nordic cooperation in the form of sea and air surveillance and the well-developed body interaction within the framework of the national crisis management capacity in Sweden.</p> / <p>Nätverks Baserat Försvar (NBF) infördes i Sverige inom ramen för transformationen av Försvarsmakten från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. NBF bygger på den amerikanska varianten <em>Network Centric Warfare</em> (NCW) som i sin tur härstammar från forskningen kring begreppet <em>Revolution in Military Affairs</em> (RMA). Konceptet infördes och innefattade inte bara Försvarsmakten utan även stödmyndigheter i syfte att skapa ett nätverk och därmed dela tillgänglig information och därmed effektivisera krishanteringen och ge mer ”pang för pengarna”. Kring utvecklingen av konceptet NBF lades stora resurser i form av forskning, ny teknik, ny organisation och nya metoder.</p><p>År 2004 till 2006 omorganiserades Försvarsmakten återigen från införd processorganisation enligt NBF till klassisk militär hierarkisk organisation och NBF som utvecklingsmotor försvann i och med ekonomiska neddragningar tillsammans med beslutet om att delta i Europeiska Unionens (EU:s) snabbinsatsstyrka.</p><p>Syftet med denna uppsats är att studera tankar och teorier som ledde fram till NBF och vad som kan vara en förklaring till att NBF försvann några år senare.</p><p>Resultatet av arbetet med uppsatsen tyder på att konceptet NBF i sin abstrakta form blev för teoretiskt. Den processorganisation som infördes med HKV -04 är det tydligaste exemplet på denna abstrakta oklarhet främst vad gäller befäl och därtill kopplat ansvar.  Forskning pekar på att ansvar utgör grunden i militär organisation och verksamhet.  Resultaten visar också på att de positiva lärdomarna från utvecklingen av NBF i form av vikten av ”nätverkande” låg som grund till det mer praktiskt inriktade transformeringen av Försvarsmaktens delar genom Nordic Battle Group, (NBG-08). Resultatet har också påvisat samband mellan NBF utvecklingen och det utökade nordiska samarbetet i form av sjö och luftövervakning samt den likaså utvecklade myndighetssamverkan inom ramen för den nationella krishanteringsförmågan i Sverige.</p>

So- called “Network Based Defense” (NBD) was introduced in Sweden in connection with the transformation of the Swedish Armed Forces in 1999. NBD is based on the U.S. variant Network Centric Warfare (NCW), which in turn is derived from research on the concept of Revolution in Military Affairs (RMA). In Sweden the concept was introduced and included not only the Armed Forces but was intended to also support the Swedish civilian agencies in order to create networks and hence share the available information and thus more effective crisis management and to provide more "bang for the buck." In developing the concept of NBD the Swedish Armed Forces used both economic and human resources, in the form of research, new technologies, new organization and new methods. Between year 2004 and 2006 the Armed Forces once again entered the process of reorganization. This time to “classic” military hierarchical organization and NBD as development engine disappeared due to economic cutbacks, together with the decision to participate in the European Union (EU) rapid reaction force. The purpose of this essay is to study the theories and ideas behind the concept and why the concept "disappeared" a few years later. The result of the work suggests that the concept of NBD in its abstract form was too theoretical. The process of organization introduced by HKV -04 is the clearest example of this abstract ambiguity concerning command and responsibility. Research suggests that responsibility is the basis of military organization and operations. The results also shows that a number of experiences from the development of the NBD has been used in the more practically oriented transformation of the Armed Forces necessary by the commitments for the so- called Nordic Battle Group (NBG-08). The results have also shown correlation between NBD development and the increased Nordic cooperation in the form of sea and air surveillance and the well-developed body interaction within the framework of the national crisis management capacity in Sweden. / Nätverks Baserat Försvar (NBF) infördes i Sverige inom ramen för transformationen av Försvarsmakten från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. NBF bygger på den amerikanska varianten Network Centric Warfare (NCW) som i sin tur härstammar från forskningen kring begreppet Revolution in Military Affairs (RMA). Konceptet infördes och innefattade inte bara Försvarsmakten utan även stödmyndigheter i syfte att skapa ett nätverk och därmed dela tillgänglig information och därmed effektivisera krishanteringen och ge mer ”pang för pengarna”. Kring utvecklingen av konceptet NBF lades stora resurser i form av forskning, ny teknik, ny organisation och nya metoder. År 2004 till 2006 omorganiserades Försvarsmakten återigen från införd processorganisation enligt NBF till klassisk militär hierarkisk organisation och NBF som utvecklingsmotor försvann i och med ekonomiska neddragningar tillsammans med beslutet om att delta i Europeiska Unionens (EU:s) snabbinsatsstyrka. Syftet med denna uppsats är att studera tankar och teorier som ledde fram till NBF och vad som kan vara en förklaring till att NBF försvann några år senare. Resultatet av arbetet med uppsatsen tyder på att konceptet NBF i sin abstrakta form blev för teoretiskt. Den processorganisation som infördes med HKV -04 är det tydligaste exemplet på denna abstrakta oklarhet främst vad gäller befäl och därtill kopplat ansvar.  Forskning pekar på att ansvar utgör grunden i militär organisation och verksamhet.  Resultaten visar också på att de positiva lärdomarna från utvecklingen av NBF i form av vikten av ”nätverkande” låg som grund till det mer praktiskt inriktade transformeringen av Försvarsmaktens delar genom Nordic Battle Group, (NBG-08). Resultatet har också påvisat samband mellan NBF utvecklingen och det utökade nordiska samarbetet i form av sjö och luftövervakning samt den likaså utvecklade myndighetssamverkan inom ramen för den nationella krishanteringsförmågan i Sverige.