Samhällets förändringar, i och med ökad informations- och kommunikationsteknologi, ställer ett ökat krav på oss invånare som flexibla och nytänkande språkskapare. Detta leder till att lärare har ett stort ansvar för att lyckas med den grundläggande läs- och skrivundervisningen i dagens skola. Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattningar till sin läs- och skrivundervisning i de tidiga skolåren. Genom intervjuer med tolv lärare har vi undersökt deras uppfattningar om sin egen läs- och skrivundervisning och vad de överväger i sitt tillvägagångssätt. Vidare har vi även fokuserat på hur lärarna uttrycker sig om sina kunskaper samt hur de uttrycker sig angående individualisering. Sammanfattningsvis tyder resultatet i studien på att lärarna har elevernas bästa för ögonen. De uttrycker att de försöker anpassa undervisningen efter elevernas olika utvecklingsnivåer och planerar undervisningen utifrån att elever lär på olika sätt. Metoderna som lärarna redogör för att de använder är varierade, men genomgående är att alla lärare i denna studie står med ett ben i den funktionella undervisningen och ett ben i den formella undervisningen, dock väger de olika tungt. Det sociokulturella perspektivet kombineras med ett konstruktivistiskt synsätt. Ett tydligt resultat i studien är att ingen lärare enbart har den ena synsättet. Enligt tidigare forskning är metoden sekundär för en lyckad läs- och skrivundervisning. Det är läraren som är den enskilt viktigaste faktorn. Tidigare forskning visar även att för att kunna bedriva en skicklig läs- och skrivundervisning behövs kunskap om barns språkliga utveckling, kunskaper om läs- och skrivprocessen samt ett systematiskt och strukturerat arbetssätt. Lärarna i denna studie har svårt att förmedla vad de anser är viktiga kunskaper för att lyckas med läs- och skrivundervisningen, och detta stämmer väl överens med tidigare forskning som visar att lärare saknar ett yrkesspråk.