Tidigare forskning tyder på att digitala samtal och fysiska samtal inte har samma effekt. Under Covid-19 var socialrådgivare på en behandlingsenhet i södra Sverige tvungna att ändra sina fysiska samtal till digitala på grund av restriktioner och nya riktlinjer. Övergången till digitala samtal förde med sig konsekvenser enligt socialrådgivare som även uttryckte att de upplevde stress på ett annorlunda sätt under pandemin. Konsekvenserna av övergången till digitala samtal och den arbetsrelaterade stressen kommer vi att presentera i studien. Syftet med studien är att framföra hur socialrådgivare upplever att digitalisering på arbetsplatsen i samband med Covid-19 har påverkat samtalsbehandling med klienterna samt hur socialrådgivare på behandlingsenheten upplevde stress under pandemin. I arbetet används kvalitativ forskningsmetod och urvalet i studien har varit målinriktat. Datan som insamlats består av semi-strukturerade intervjuer som spelats in, transkriberats och därefter analyserats. I uppsatsen appliceras teorierna symbolisk interaktionism samt krav- och kontrollmodellen i syfte att ge en djupare förståelse för vad som ligger bakom skillnaden mellan digitala samtal och fysiska samtal och faktorer bakom stress. Resultatet av studien har påvisat att samtliga socialrådgivare som deltog upplevde att övergången till digital samtalsbehandling ledde till ett sämre behandlingsresultat för klienterna. Några faktorer som benämns är svårigheter i att bilda en allians med klienten, sämre möjligheter att upptäcka om klienter är drog- eller alkoholpåverkade och sämre förutsättningar för att läsa av kroppsspråk. Enligt socialrådgivare upplevdes en aning högre stressnivå i jämförelse med innan pandemin samt att ständiga förändringar i riktlinjer bidrog till en ny form av stress som de inte upplevt tidigare. / Previous research suggests that digital conversations and physical conversations do not have the same effect. During the covid-19 pandemic, socialworkers at a treatment unit in southern Sweden had to change their physical calls to digital ones due to restrictions and new guidelines. The transition to digital conversations brought with it consequences according to social workers who also expressed that they experienced stress in a different way during the covid-19 pandemic. We will present the consequences of the transition to digital conversations and the work-related stress in this study. The purpose of the study is to present how social counselors feel that digitization in the workplace in connection with the covid-19 pandemic has affected conversation therapy with clients and how social counselors at the treatment unit experienced stress during the pandemic. In our work, we have used a qualitative research method and the selection in our study has been targeted. The data collected consists of semi-structured interviews that were recorded, transcribed and then analyzed by us students. In the essay, we have applied the theories of symbolic interactionism and demand and control model in order to provide a deeper understanding of what lies behind the difference between digital conversations and physical conversations and factors behind stress. The results of the study have shown that all the social counselors who participated felt that the transition to digital conversation treatment led to a worse treatment result for the clients. Some factors mentioned are difficulties in forming an alliance with the client, pooreropportunities to discover if clients are under the influence of drugs or alcohol and poorer conditions for reading body language. According to social advisors, a slightly higher level of stress was experienced compared to before the pandemic and that constant changes in guidelines contributed to a new form of stress that they had not experienced before.