Syfte: Studiens syfte var att ta reda på om det finns någon korrelation mellan fixationsdisparitet och dissocierad fori på nära håll samt deras korrelation till symtom.   Metod: Mätningarna utfördes på totalt 57 personer mellan 12-45 år. De deltagare som hade någon form av tropi eller ett stereoseende sämre än 100 bågsekunder uteslöts. Mätningarna utfördes på 40 cm avstånd och för att mäta den dissocierade forin användes Modifierad Thorington. För att mäta fixationsdispariteten användes Saladin kort. Deltagarna fick fylla i en symtomenkät som bestod av 15 frågor och med hjälp av denna kunde man avgöra om deltagarna var symtomatiska eller ej.   Resultat: Det fanns en svag men positiv statistisk signifikant korrelation mellan fixationsdisparitet och dissocierad fori (r = 0,35; p <0,001). Två av deltagarna hade motsatt riktning på den dissocierade forin och fixationsdispariteten, dessa hade exofori med eso fixationsdisparitet. Varken forier eller fixationsdisparitet hade någon korrelation till symtom, men deltagarna med en högre poäng på symtomenkäten hade exofori.   Slutsats: Det finns en svag positiv korrelation mellan dissocierad fori och fixationsdisparitet. Det kunde inte hittas någon korrelation mellan fixationsdisparitet och symtom eller mellan forier och symtom, detta kan bero på att en grupp som var relativt asymtomatisk undersöktes. / The aim of this study was to investigate if there is any correlation between fixation disparity and dissociated phoria at near. Additionally a second aim was to evaluate if correlation between symptom questionnaire (CISS), dissociated phoria and fixation disparity exists.   The measurements were performed on a total of 57 people between the ages of 12-45 years old. The participants with any tropia and stereopsis less than 100 sec of arc were excluded. A subjective refraction was performed to make sure that the subjects were fully corrected. Modified Thorington was used to measure the dissociated phoria and the fixation disparity was measured with a Saladin card. All measurements were performed at a distance of 40 cm. To evaluate subject’s symptoms, a symptom questionnaire (CISS) with 15 questions was used.   A regression analysis showed a weak but statistically significant positive correlation between dissociated phoria and fixation disparity (r = 0.35; p <0.001). Two of the participants had a opposite direction on the dissociated phoria and the fixation disparity, they had exophoria and eso fixation disparity. Neither dissociated phorias or fixation disparity were correlated to symptoms. The subjects with higher points on the symptom questionnaire were shown to have exophoria.   There was a weak positive correlation between dissociated phoria and fixation disparity at near. A similar correlation between fixation disparity and symptoms could not be found, between neither dissociated phoria and symptoms or fixation disparity and symptoms. This could be because a relatively asymptomatic group was examined.

Syfte: Syftet med studien var att jämföra tre olika metoder (Mallettenheten, Saladinkortet och Wessonkortet) för att mäta fixationsdisparitet, se ifall metoderna hade en bra repeterbarhet samt jämföra resultaten från fixationsdisparitetstesterna med den uppmätta forin.Material och metod: I studien deltog 19 personer mellan 20–31 år, alla hade samsyn. Undersökningen utfördes i en ordning som gjorde att ögonen skulle tröttas ut så lite som möjligt för att inte påverka resultatet. Den började med anamnes, refraktion, forimätningar med modifierad Thorington på avstånd och på nära håll och sedan utfördes mätningar av fixationsdisparitet, varje metod utfördes tre gånger för att få fram ett medelvärde. Undersökningen avslutades med mätning av KNP, ackommodationsamplitud och vergensmätningar.Resultat: 11 av 19 försökspersoner hade någon fixationsdisparitet (FD) enligt Mallett, Saladin eller Wesson. Då Mallett endast mäter den associerade forin och inte FD så användes inte den i jämförelserna. Studien visar en statistiskt signifikant skillnad i uppmätt FD mellan Wesson och Saladin (p = 0,027). En Bland-Altman analys visade att skillnaden mellan mätresultaten blev högre ju högre fixationsdispariteten var. Repeterbarheten var god för Wesson (ICC = 0,95) och Mallett (ICC = 0,87), men något lägre för Saladin (ICC = 0,71). En envägs- RM ANOVA visade inga signifikanta skillnader mellan de tre mätningarna för någon av metoderna. 47 % av försökspersonerna hade en FD som gick åt samma håll som den uppmätta forin. 10 % hade FD som gick åt motsatt håll från forin. Varken Wesson eller Saladin visade någon signifikant korrelation med forin: Wesson (p = 0,11, R = 0,15) och Saladin (p = 0,08, R = 0,17).Slutsats: Studien visar att det fanns en signifikant skillnad mellan Saladintestet och Wessontestet och att de således inte är utbytbara med varandra. Repeterbarheten har varit god för två av tre metoder. Det här studien har visat att om fixationsdispariteten ska mätas kliniskt kan det vara bra för undersökaren att bestämma sig för ett test och bara använda det, det går inte att dra slutsatsen helt då detta bör testas på en större grupp försökspersoner. / The aim of this study was to compare three clinical tests used for measuring fixation disparity. The correlation between fixation disparity and phoria was evaluated and the repeatability for each method.This study included 19 subjects (aged from 20 to 31 years); all had functional binocular vision. The order of the tests in the examination was chosen to prevent fatigue from effecting the results. Following case history, binocular refraction, and phoria measurements at distance and near, the examination proceeded in measurement of fixation disparity with each of the three tests; three measurements were performed for each, and averaged. The examination concluded with measurements of NPC, amplitude of accommodation and vergences.Eleven of 19 subjects had FD to some degree according to Mallett, Saladin or Wesson. Since the Mallett unit only measures the associated phoria, the results could not be used in this study.This study shows a significant difference in measured FD between Wesson and Saladin (p=0.027). A Bland-Altman analysis showed a significant difference between the results; it showed that the higher the fixation disparity the greater the difference between the two measurements (p <0.0001). The repeatability was good for Wesson (ICC = 0.95) and Mallett (ICC = 0.87), however lower for Saladin (ICC = 0.71). A One Way- RM ANOVA showed no significant difference between the three measurements for each method. FD deviated in the same direction as the measured phoria for 47 % of the subjects; 10 % had FD that deviated in the opposite direction from the measured phoria. Wesson and Saladin showed no significant correlation to the phoria: Wesson (Pearsson r = 0.15; p = 0.11), and Saladin (Pearsson r = 0.17; p= 0.08).The study shows that there is a significant difference in the results of fixation disparity between the Saladin card and the Wesson card indicating that these methods can’t be used interchangeably. Repeatability was better for Mallett and Wesson but not so good for Saladin. There was a significant correlation between phoria and fixation disparity in means of the direction of deviation i.e. an exophoria is often followed by an exo fixation disparity.In a clinical setting, it might be advisable to adopt one single method and not compare results with those obtained by other instruments.