Sharpekvoten är ett av de mest frekvent använda prestationsmåtten för fonder. Kvoten beskriver en fonds riskjusterade avkastning genom att dividera dess överavkastning med dess standardavvikelse. Måttet har emellertid fått kritik på flera områden och visat sig vara missvisande under vissa scenarion, något som även denna studie påvisar. Studien bygger på en kvantitativ metod där ett stickprov används för att beskriva den studerade populationen; Sverigefonder. Studiens resultat visar att Sverigefonders avkastning inte är normaldistribuerad, något som är ett grundantagande vid Sharpekvots-beräkningen då fondens standardavvikelse används. Resultaten visar att samtliga observationers avkastningsdistribution antingen är positiv eller negativs skev, vilket leder till att standardavvikelsen konsekvent över- eller underskattar tillgångens risk. Tidigare studier betonar att även avkastningsdistributionens skevhet har betydelse vid investeringar. Denna aspekt återspeglas dock inte i den traditionella Sharpekvoten och författaren presenterar därför en egen modifikation av måttet där avkastningsdistributionens skevhet adderas. Studiens resultat bör tolkas ur ett behavior-finance-perspektiv, där människor antas ha olika tidshorisont för investeringar, inte antas agera rationellt, samt påverkas känslomässigt av marknadshändelser. Med det som utgångspunkt adderar avkastningsdistributionens skevhet värdefull information för investeraren, bortom fondens medelavkastning och standardavvikelse som enligt modern portföljteori är de enda två aspekterna en investerare har preferenser om. En ytterligare aspekt som påvisas i studien är att det tycks finnas en osund informationsassymetri mellan spararna och fondkommissionerna, samt strukturella incitament för att behålla denna. Detta kan ses som en förklaringsgrund till det minskade förtroendet som växt fram för de aktivt förvaltade fonderna. Författaren föreslår ökad transparens från fondkommissionernas sida och ser en presentation av en skevhetsjusterad Sharpekvot som ett steg på vägen. Studien bidrar till tidigare forskning genom att empiriskt påvisa fördelen med en modifikation av Sharpekvoten som adderar informationsvärde för investerarna. / The Sharpe ratio is one of the most frequently used performance measures for funds. The ratio is describing a fund’s risk adjusted return by dividing its excess return by its standard deviation. The measure has been subject to critique in several areas and has shown to be misleading under certain scenarios, something that this study also indicates. The study is conducted based on a quantitative method where a sample is used to describe the target population; Sverigefonder. The results of the study shows that Sverigefonders return is not normally distributed, something that is elementary assumed when calculating the Sharpe ratio by the usage of the standard deviation. The results show that all the observations’ return distribution either is positively or negatively skewed. The implication of that is that the standard deviation consistently either over- or under estimates the asset’s risk. Previous studies emphasize that the skewness of the return distribution is of importance as well when investing. This aspect is not reflected though in the traditional Sharpe ratio and the author is therefor presenting an own modification of the performance measure where the skewness is added to the ratio. The results of the study should be interpreted from a behavior finance perspective, where investors are assumed to have different time horizons for investing, act irrational, and reacting emotionally to market events. With those aspects as the premise, the skewness of the return distribution is adding valuable information for the investor, beyond the fund’s average return and standard deviation, which are the only two aspects that the investor has a preference regarding according to modern portfolio theory. One additional aspect that is shown in the study is that there seems to exist an unhealthy information asymmetry between the investors and the fund commissions, and structural incentives to keep it. This can be seen as a suggestion of explanation to the lowered trust for the actively managed funds. The author is proposing enhanced transparency for the fund commissions and sees the presenting of a skewness-adjusted Sharpe ratio as a step in that direction. This study is contributing to previous research by empirically showing the advantage off presenting a modification of the Sharpe ratio, which adds additional information to the investors.