<p>För en investerare finns flera olika typer av investeringar att välja mellan där två av dessa är investmentbolag samt aktiefonder. Avkastningen för de båda alternativen bör avspegla risken vilken respektive investering besitter.</p><p>Denna uppsats undersöker vilket investeringsalternativ, svenska investmentbolag eller svenska aktiefonder, som ger bäst avkastning i relation till risken för investeringen. Uppsatsen syftar till att undersöka om det finns någon skillnad i risk och avkastning mellan svenska börsnoterade investmentbolag och svenska aktiefonder samt vilket av dessa två alternativ som genererar högst avkastning i förhållande till risken.</p><p>Uppsatsen har valt att avgränsas till 16 stycken Sverigefonder samt 4 stycken svenska investmentbolag under perioden 1999.01.01 – 2008.12.31. De data som använts i uppsatsen är främst kvantitativ i form av sekundärdata, men även kvalitativ i form av en intervju. Uppsatsen använder sig av Sharpes-, Treynors-, Jensens alpha- samt Modigliani & Modigliani utvärderingsmått för att analysera vilket investeringsalternativ som genererat bäst riskjusterad avkastning.</p><p>Resultatet av uppsatsens undersökning visar att investmentbolag genererar bäst riskjusterad avkastning överlag. Resultaten inom de olika utvärderingsmåtten varierar beroende på vilken riskfri avkastning som används. Uppsatsen drar slutsatsen att svenska investmentbolagen varit det bättre investeringsalternativet framför svenska aktiefonder under undersökningsperioden.</p>

För en investerare finns flera olika typer av investeringar att välja mellan där två av dessa är investmentbolag samt aktiefonder. Avkastningen för de båda alternativen bör avspegla risken vilken respektive investering besitter. Denna uppsats undersöker vilket investeringsalternativ, svenska investmentbolag eller svenska aktiefonder, som ger bäst avkastning i relation till risken för investeringen. Uppsatsen syftar till att undersöka om det finns någon skillnad i risk och avkastning mellan svenska börsnoterade investmentbolag och svenska aktiefonder samt vilket av dessa två alternativ som genererar högst avkastning i förhållande till risken. Uppsatsen har valt att avgränsas till 16 stycken Sverigefonder samt 4 stycken svenska investmentbolag under perioden 1999.01.01 – 2008.12.31. De data som använts i uppsatsen är främst kvantitativ i form av sekundärdata, men även kvalitativ i form av en intervju. Uppsatsen använder sig av Sharpes-, Treynors-, Jensens alpha- samt Modigliani &amp; Modigliani utvärderingsmått för att analysera vilket investeringsalternativ som genererat bäst riskjusterad avkastning. Resultatet av uppsatsens undersökning visar att investmentbolag genererar bäst riskjusterad avkastning överlag. Resultaten inom de olika utvärderingsmåtten varierar beroende på vilken riskfri avkastning som används. Uppsatsen drar slutsatsen att svenska investmentbolagen varit det bättre investeringsalternativet framför svenska aktiefonder under undersökningsperioden.

Syfte Studien ämnar ge investerare en bättre förståelse för i vilken utsträckning olika variabler påverkar storleken på svenska aktiefonders förvaltningsavgift, samt vilka tre faktorer som tillsammans har störst påverkan på förvaltningsavgiftens storlek.   Metodval De test som utförts är korrelationsanalys samt multipel regressionsanalys. Dessa ger tillsammans svar på styrkan och riktningen i sambandet mellan de undersökta variablerna och en fonds förvaltningsavgift.   Resultat Resultatet visar att de tre faktorer som tillsammans förklarar störst del av variationerna i förvaltningsavgifter är huruvida en fond är en indexfond eller aktivt förvaltad, förvaltarens erfarenhet samt den riskjusterade avkastningen (Sharpekvot) på fem års sikt. Den sistnämnda visar upp ett negativt samband med förvaltningsavgiften, vilket stämmer överens med tidigare forskning på ämnet.   Slutsats Studiens slutsats blir att en stor del av förvaltningsavgifterna går att undvika genom att investerare minskar sin okunskap och passivitet. De sparare som av passivitet behåller sina dåligt presterande fonder kommer över tid att få höjda förvaltningsavgifter, vilket ytterligare bör vara ett incitament till att byta fond.

Sharpekvoten är ett av de mest frekvent använda prestationsmåtten för fonder. Kvoten beskriver en fonds riskjusterade avkastning genom att dividera dess överavkastning med dess standardavvikelse. Måttet har emellertid fått kritik på flera områden och visat sig vara missvisande under vissa scenarion, något som även denna studie påvisar. Studien bygger på en kvantitativ metod där ett stickprov används för att beskriva den studerade populationen; Sverigefonder. Studiens resultat visar att Sverigefonders avkastning inte är normaldistribuerad, något som är ett grundantagande vid Sharpekvots-beräkningen då fondens standardavvikelse används. Resultaten visar att samtliga observationers avkastningsdistribution antingen är positiv eller negativs skev, vilket leder till att standardavvikelsen konsekvent över- eller underskattar tillgångens risk. Tidigare studier betonar att även avkastningsdistributionens skevhet har betydelse vid investeringar. Denna aspekt återspeglas dock inte i den traditionella Sharpekvoten och författaren presenterar därför en egen modifikation av måttet där avkastningsdistributionens skevhet adderas. Studiens resultat bör tolkas ur ett behavior-finance-perspektiv, där människor antas ha olika tidshorisont för investeringar, inte antas agera rationellt, samt påverkas känslomässigt av marknadshändelser. Med det som utgångspunkt adderar avkastningsdistributionens skevhet värdefull information för investeraren, bortom fondens medelavkastning och standardavvikelse som enligt modern portföljteori är de enda två aspekterna en investerare har preferenser om. En ytterligare aspekt som påvisas i studien är att det tycks finnas en osund informationsassymetri mellan spararna och fondkommissionerna, samt strukturella incitament för att behålla denna. Detta kan ses som en förklaringsgrund till det minskade förtroendet som växt fram för de aktivt förvaltade fonderna. Författaren föreslår ökad transparens från fondkommissionernas sida och ser en presentation av en skevhetsjusterad Sharpekvot som ett steg på vägen. Studien bidrar till tidigare forskning genom att empiriskt påvisa fördelen med en modifikation av Sharpekvoten som adderar informationsvärde för investerarna. / The Sharpe ratio is one of the most frequently used performance measures for funds. The ratio is describing a fund’s risk adjusted return by dividing its excess return by its standard deviation. The measure has been subject to critique in several areas and has shown to be misleading under certain scenarios, something that this study also indicates. The study is conducted based on a quantitative method where a sample is used to describe the target population; Sverigefonder. The results of the study shows that Sverigefonders return is not normally distributed, something that is elementary assumed when calculating the Sharpe ratio by the usage of the standard deviation. The results show that all the observations’ return distribution either is positively or negatively skewed. The implication of that is that the standard deviation consistently either over- or under estimates the asset’s risk. Previous studies emphasize that the skewness of the return distribution is of importance as well when investing. This aspect is not reflected though in the traditional Sharpe ratio and the author is therefor presenting an own modification of the performance measure where the skewness is added to the ratio. The results of the study should be interpreted from a behavior finance perspective, where investors are assumed to have different time horizons for investing, act irrational, and reacting emotionally to market events. With those aspects as the premise, the skewness of the return distribution is adding valuable information for the investor, beyond the fund’s average return and standard deviation, which are the only two aspects that the investor has a preference regarding according to modern portfolio theory. One additional aspect that is shown in the study is that there seems to exist an unhealthy information asymmetry between the investors and the fund commissions, and structural incentives to keep it. This can be seen as a suggestion of explanation to the lowered trust for the actively managed funds. The author is proposing enhanced transparency for the fund commissions and sees the presenting of a skewness-adjusted Sharpe ratio as a step in that direction. This study is contributing to previous research by empirically showing the advantage off presenting a modification of the Sharpe ratio, which adds additional information to the investors.

<p>Fondsparandet har länge varit den dominerande sparformen i Sverige. Totalt ägnar sig hela 74 procent av Sveriges befolkning åt aktivt fondsparande, och andelen blir högre vid pensionssparande. Tendensen är tydlig, svenskar ägnar sig allt mindre åt att själva äga aktier och har i stället överlåtit sparandet till banker och fondförvaltare. Storleken på en aktiefond har stor betydelse för vilken strategi en förvaltare väljer. Tidigare studier har funnit att det finns skillnader mellan förvaltad fondförmögenhet, avkastning och risktagande. Studierna är dock få på den svenska marknaden.</p><p>Uppsatsen syftar till att undersöka risk och avkastning i mindre och större fondförmögenheter inom Sverige. Om det föreligger en skillnad i risktagandet skall det även undersökas i fall fonder får betalt för sina risker.  </p><p>Den kvantitativa undersökningen av små respektive stora fonder har utretts utifrån ett finansteoretiskt perspektiv med empirisk data och statistisk metodik. Undersökningen har baserats på Morningstars data av Sverigefonder. Huvudmåtten som använts är Sharpes kvot, Treynors kvot och Jensens alfa. Aktiv risk har använts som referens till huvudmåtten. Data har sammanställts och beräknats i två statistiska datorprogram. Resultatet har därefter analyserats utifrån gällande frågeställningar och matas ut i form av diagram och tabeller. De induktiva slutsatserna har härletts från diskussion av resultatet och analysen.</p><p>En klar majoritet av måtten visade att små fonder är att föredra. Alla mått visade att både små och stora fonder utmärkte sig positivt över mätperioden, men att de flesta av storbankernas fonder presterade i paritet med index eller något bättre. Förvaltare som tog en hög aktiv risk blev ofta belönade genom en överavkastning mot index.  </p><p>Slutsatserna är att Sverigefonder skiljer sig mellan mindre och större förmögenheter, men att den aktiva förvaltningsrisken är påtaglig i respektive fondstorlek. Det är med andra ord skickligheten hos förvaltaren som avgör hur avkastningen kommer att se ut. Valet av Sverigefonder bör stå mellan olika små fonder med hög aktiv risk som förvaltas av duktiga förvaltare.</p>

Fondsparandet har länge varit den dominerande sparformen i Sverige. Totalt ägnar sig hela 74 procent av Sveriges befolkning åt aktivt fondsparande, och andelen blir högre vid pensionssparande. Tendensen är tydlig, svenskar ägnar sig allt mindre åt att själva äga aktier och har i stället överlåtit sparandet till banker och fondförvaltare. Storleken på en aktiefond har stor betydelse för vilken strategi en förvaltare väljer. Tidigare studier har funnit att det finns skillnader mellan förvaltad fondförmögenhet, avkastning och risktagande. Studierna är dock få på den svenska marknaden. Uppsatsen syftar till att undersöka risk och avkastning i mindre och större fondförmögenheter inom Sverige. Om det föreligger en skillnad i risktagandet skall det även undersökas i fall fonder får betalt för sina risker.   Den kvantitativa undersökningen av små respektive stora fonder har utretts utifrån ett finansteoretiskt perspektiv med empirisk data och statistisk metodik. Undersökningen har baserats på Morningstars data av Sverigefonder. Huvudmåtten som använts är Sharpes kvot, Treynors kvot och Jensens alfa. Aktiv risk har använts som referens till huvudmåtten. Data har sammanställts och beräknats i två statistiska datorprogram. Resultatet har därefter analyserats utifrån gällande frågeställningar och matas ut i form av diagram och tabeller. De induktiva slutsatserna har härletts från diskussion av resultatet och analysen. En klar majoritet av måtten visade att små fonder är att föredra. Alla mått visade att både små och stora fonder utmärkte sig positivt över mätperioden, men att de flesta av storbankernas fonder presterade i paritet med index eller något bättre. Förvaltare som tog en hög aktiv risk blev ofta belönade genom en överavkastning mot index.   Slutsatserna är att Sverigefonder skiljer sig mellan mindre och större förmögenheter, men att den aktiva förvaltningsrisken är påtaglig i respektive fondstorlek. Det är med andra ord skickligheten hos förvaltaren som avgör hur avkastningen kommer att se ut. Valet av Sverigefonder bör stå mellan olika små fonder med hög aktiv risk som förvaltas av duktiga förvaltare.

Syfte: Syftet med denna undersökning är att göra en komparativ studie mellan Sverige-och global aktiefonder för att vidare analysera vilka aktiefonder som ger högst avkastning. Metod: Uppsatsen bygger på en statistisk analys vilket sekundärdata ligger till grund för våra beräkningar. Genom tillämpning av kvantifierbar hård data där bland annat historiska aktiekurser ingår, så har en kvantitativ studie använts. Befintliga teorier och modeller har tillämpats. Slutsats: Studien visar i stort sett att högre risk ger en högre avkastning. Under period 1 presterade Latin Amerika fonderna bäst varefter Sverige fonder presterade bättre under period 2. Dessa marknader kan vara väldigt oberoende av varandra och tenderar därmed inte att följa varandras kursutveckingen. Slutsatsen är då att en investering i olika geografiska placeringar diversifierar risken mer. Exempelvis en investering i en svensk fond och en latin amerika fond.

Idag äger många svenskar andelar i olika fonder. Detta beror delvis på att det allmänna pensionssystemet i Sverige idag består av en premiepensionsdel, där individen kan göra ett individuellt val hur dennes pensionspengar ska investeras. Gemensamt för investerare är att de vill erhålla en god avkastning. Ett vanligt sätt att bedöma förväntad avkastning i en finansiell tillgång kallas Capital Asset Pricing Model, eller CAPM. Detta är en mycket behandlad, debatterad och även kritiserad modell. Förutom CAPM utgår studien från en nyare teori som heter Black Swan theory. År 2007 presenterade Taleb sin teori om Black Swan. Han menar att en Black Swan är en händelse som avviker från det normala, har långtgående effekter och som efteråt får naturliga förklaringar. Ett potentiellt Swan-fenomen är finanskrisen. Om nu finanskrisen kan räknas som ett Swan-fenomen innebär det att den finansiella verkligheten har förändrats. Om nu den finansiella världen har påverkats så finns det anledning att tro att även modeller och deras överensstämmelse med verkligheten har påverkats. Det är detta vi i denna studie ämnar att undersöka och mynnar därför ut i frågeställningen: Var CAPM en fungerande modell gällande Sverigefonder åren 2005-2014? Studiens syfte lyder enligt följande: Att undersöka hur väl CAPM:s prediktion av förväntad avkastning i Sverigefonder stämmer överens med den faktiska avkastningen. Vi vill också genom undersökningen se ifall denna överensstämmelse har förändrats under vår undersökningsperiod och ifall detta i sådana fall kan kopplas till ett potentiellt Swan-fenomen som finanskrisen. Med teoretisk utgångspunkt i modern portföljvalsteori, CAPM och Black Swan theory undersöks sambandet mellan betavärde och avkastning i Sverigefonder. Vi utgår från en positivistisk kunskapssyn och genom en deduktiv ansats genomförs en regressionsanalys för att svara på vår frågeställning. Det empiriska materialet består av månadsavkastning från de valda fonderna, riskfri ränta och marknadsindexets avkastning. I vår studie hade vi endast ett år med signifikant positivt samband mellan beta och avkastning (som försvann i och med heteroskedasticitet i datamaterialet). Vi hade däremot ett år med negativt signifikans (2014) samtidigt som en positiv marknad, vilket inte överensstämmer med tidigare empiriska undersökningar. Vissa år ser det ut som att det finns samband genom att grafiskt titta på våra figurer i resultatdelen, men det är även år där det motsatta förhållandet finns. Med resultaten och analysen i åtanke kan vi inte förkasta nollhypotesen 2005-2013 (det finns inget samband mellan beta och avkastning).

Sustainability has become a major societal trend and interest in sustainable investments has increased among investors. The purpose of this study is to investigate how sustainability affects Swedish funds' returns and risk. Since research on the impact of sustainability on funds focuses mostly on investments outside Sweden, this study has limited itself to Swedish funds to fill the gap in research. The study analyzes 67 Swedish funds during 2015-2019 using various models such as CAPM, Fama-French three-factor model and Sharpe ratio. Furthermore, the funds' sustainability is measured using Morningstar's sustainability rating. Results show no signs of linear regression between sustainability and results from different models and the results of the study are not statistically significant. Thus, the study concludes that it is not sustainability that affects risk and return among the Swedish funds, but there may be other factors that have not been taken into account in this study. However, previous research shows that sustainable funds perform better and are more stable during times of crisis. This study has not examined the Swedish funds during times of crisis, but this may be an interesting topic for future research. / Hållbarhet har blivit en stor samhällstrend och intresset för hållbara investeringar har ökat bland investerare. Syftet med denna studie är att undersöka hur hållbarhet påverkar Sverigefonders avkastning och risk. Eftersom forskning kring hållbarhetens påverkan på fonder fokuserar mestadels på investeringar utanför Sverige har denna studie avgränsat sig till Sverigefonder för att fylla luckan i forskningen. Studien analyserar 67 Sverigefonder under 2015-2019 med hjälp av olika modeller såsom CAPM, Fama-French trefaktormodell och Sharpekvot. Vidare mäts fondernas hållbarhet med hjälp av Morningstar hållbarhetsbetyg. Resultat visar inga tecken på linjär regression mellan hållbarhet och resultat från olika modeller samt studiens resultat är inte statistiskt signifikanta. Därmed är studiens slutsats att det inte är hållbarhet som påverkar på risk och avkastning bland Sverigefonderna utan det kan vara andra faktorer som inte tagits hänsyn till i denna studie. Däremot visar tidigare forskning att hållbara fonder presterar bättre och är mer stabila under kristider. Denna studie har inte undersökt Sverigefonderna under kristider men detta kan vara ett intressant ämne för framtida forskning.