<p>En uppdelning av aggression i instrumentell respektive reaktiv har bekräftats av tidigare forskning. Föreliggande studie bygger på 40 domar från Svea hovrätt där gärningsmännen blivit dömda för mord eller försök till mord. Huvudsyftet var att undersöka om reaktiva gärningsmän kunde skiljas från instrumentella gärningsmän med avseende på brottskaraktäristika, ålder, påföljd samt brottsrubricering. Syftet var också att undersöka samband mellan gärningsmannens påverkan av alkohol och/eller droger och gärningsmannens grad av planering, målinriktning, arousal, provokation från offret, samt gärningsmannens relation till offret. Två oberoende bedömare (föreliggande studies författare) genomförde kodningar utifrån Cornells kodningsguide för våldshandlingar. Resultatet visade att instrumentella gärningsmän kunde skiljas från reaktiva gärningsmän utifrån deras planering, målinriktning, arousal och relation till offret. Resultatet visade också på en hög interbedömarreliabilitet mellan bedömarna gällande samtliga brottskaraktäristika. Endast ett signifikant samband hittades mellan variabeln arousal och gärningsmannens påverkan av alkohol och/eller droger. En slutsats var att det gick att bedöma gärningsmannens aggression utifrån hovrättsdomar innehållande mord och försök till mord.</p>

En uppdelning av aggression i instrumentell respektive reaktiv har bekräftats av tidigare forskning. Föreliggande studie bygger på 40 domar från Svea hovrätt där gärningsmännen blivit dömda för mord eller försök till mord. Huvudsyftet var att undersöka om reaktiva gärningsmän kunde skiljas från instrumentella gärningsmän med avseende på brottskaraktäristika, ålder, påföljd samt brottsrubricering. Syftet var också att undersöka samband mellan gärningsmannens påverkan av alkohol och/eller droger och gärningsmannens grad av planering, målinriktning, arousal, provokation från offret, samt gärningsmannens relation till offret. Två oberoende bedömare (föreliggande studies författare) genomförde kodningar utifrån Cornells kodningsguide för våldshandlingar. Resultatet visade att instrumentella gärningsmän kunde skiljas från reaktiva gärningsmän utifrån deras planering, målinriktning, arousal och relation till offret. Resultatet visade också på en hög interbedömarreliabilitet mellan bedömarna gällande samtliga brottskaraktäristika. Endast ett signifikant samband hittades mellan variabeln arousal och gärningsmannens påverkan av alkohol och/eller droger. En slutsats var att det gick att bedöma gärningsmannens aggression utifrån hovrättsdomar innehållande mord och försök till mord.