The purpose of this essay is to provide an overview of the children's football debate in the Swedish press. The study focuses on highlighting who gets to speak, which means of persuasion are used in the debate and whether there have been changes over time.  In children´s football several significant changes have been implemented since the Convention on the Rights of the Child was ratified in 1990. In part, it has concerned training and guidelines on how to train and play at these ages, as well as rule changes and the introduction of new national forms of play. These changes have been debated in different ways depending on the debater’s/actor’s worldview  The study's theoretical framework is based on the fact that all communication is rhetorical. It is based on rhetorical theory with a focus on the rhetorical situation and the three basic means of persuasion logos, ethos and pathos as well as the concept of doxa. The empirical analysis is based on rhetorical analysis. First, I do a qualitative study of the rhetorical situation and then a qualitative analysis of the forms of appeal. The analysis showed that the writers and actors who spoke up and received the most space in the Swedish press are predominantly men. The most common strategies and means of persuasion are pathos which is balanced by ethos and logos depending on the rhetorical situation. Furthermore, it can be deduced that the debate, with the time for the introduction of the new game forms, has undergone a change. The debates in the later time period have more positive voices, are more informative and fact-based, logos is a more common form of means of persuasion and the articles refer to research and proven experience. / Uppsatsens syfte är att ge en överblick av barnfotbolldebatten i svensk press. Studien fokuserar på att belysa vilka som kommer till tals, vilka övertygelsemedel som används i debatten och om det skett förändringar över tid.  Inom barnfotbollen har flera betydelsefulla förändringar genomförts sedan barnkonventionen ratificerades 1990. Dels har det gällt utbildning och riktlinjer kring hur barn ska träna och spela samt regeländringar och införandet av nya nationella spelformer. Förändringarna har debatterats på olika sätt beroende på vilken världsbild debattören/aktören har av hur barn- och ungdomsfotboll ska spelas.    Studien teoretiska ramverk bygger på att all kommunikation är retorisk och utgår från retorisk teori med fokus på den retoriska situationen och de tre grundläggande övertygelsemedlen logos, ethos och pathos samt begreppet doxa. Den empiriska analysen bygger på retorisk analys. Jag gör för en kvalitativ studie av den retoriska situationen och sedan en kvalitativ analys av appellformerna.   Analysen visade att de skribenter och aktörer som kommit till tals och fått mest utrymme i svensk press är övervägande män. Det vanligaste övertygelsemedlet är pathos som balanseras av ethos och logos beroende på den retoriska situationen.  Vidare går det att utläsa att debatten, efter hand sedan de nya spelformerna infördes, genomgått en förändring. Debatterna i den senare tidsperioden innehåller fler positiva röster och är mer informativa och faktabaserade, övertygelsemedlet logos är mer vanligt och artiklarna hänvisar i större utsträckning till forskning och beprövad erfarenhet.