Wetlands have been heavily affected by human-alteration, this is done to drain thewetland so that the ground can be used for other purposes such as forestry oragriculture. With high accuracy data available now, it is possible to use differentmethods automatically to identify these ditches in wetlands or other areas. Fourdifferent methods were applied to two areas to delineate ditches. To compare the different methods, the results were quantified by comparing with amanually created map of the ditches. Drainage density and an agreement index wereused. The results indicate that the methods of impoundment index and map gullydepth are best able to distinguish the ditches in wetlands. The former gave a betterresult on areas inside wetlands while the latter gave a better result with non-wetlandareas. The other two methods make mistakes and misjudgements that givemisleading results, they ignore ditches partially or completely, or finds ditches inareas without them. Even so, all methods are at least a clear improvement over thecurrently available property map's water flows, but not in the same class as the timeconsumingmanual method. / Våtmarker har påverkats mycket av människan genom dikning, detta görs för attdränera våtmarken så att marken kan användas för andra syften som skogsbruk ellerjordbruk. Med höjddata i hög noggrannhet som nu finns tillgänglig är det möjligt attanvända olika metoder för att urskilja dessa diken i våtmarker. Fyra olika metodermed applicerades på två olika områden för att undersöka möjligheten att urskiljadiken. För att jämföra de olika metoderna kvantifieras resultaten genom att jämföras meden manuellt skapad karta över diken. Dränerings densitet och ettöverensstämmelseindex användes. Resultaten pekar på att metoderna fördämningsindex (impoundment index) och ravindjupskartering (map gully depth) klarar bäst avatt urskilja diken i våtmarker. Där den föregående ger ett gav ett bättre resultat inomvårmarker och den senare gav ett bättre resultat generellt över området. De tvåandra metoderna gör missar och felbedömningar som ger missvisande resultat.Oavsett det, så är karteringen av dikena i nuläget en klar förbättring överFastighetskartans vattenflöden, men inte i samma klass som den tidskrävandemanuella metoden.