Klädkoder förekommer på många olika typer av företag och påverkar ett stort antal arbetstagare. Vissa har sin grund i lagstiftning, andra i avtal, personalpolicies eller liknande. Rättsområdet rörande klädkoder är dock relativt oklart och det finns en brist på relevanta, aktuella rättsfall. De regler som har faktisk effekt verkar mer bygga på rättsprinciper och sedvana än på uttrycklig lagtext. Syftet med denna uppsats är att söka utreda detta rättsläge för att utröna vad arbetsgivaren har för möjligheter att genomdriva och upprätthålla en klädkod samt att undersöka arbetstagarens rättigheter. Arbetsgivaren är förpliktigad att tillhandahålla kläder om dessa är en nödvändighet ur säkerhetssynpunkt och även i vissa andra fall. Det åligger även arbetsgivaren att iaktta god sed på arbetsmarknaden vad det gäller klädkoder. Denne har långtgående friheter att leda och fördela arbetet enligt arbetsledningsrätten som gäller för arbetstagare inom gränserna för dennes arbetsskyldighet. Vägran att följa arbetsgivarens order kan få stora konsekvenser då det kan anses utgöra arbetsvägran. I vissa fall kan ett upphörande av anställningsförhållandet vara motiverat. Klädkoder på arbetsplatserna kan regleras genom avtal, men utomobligatoriskt så härleds stödet främst från arbetsledningsrätten men inte uteslutande då även arbetstagarens lojalitetsplikt har viss inverkan. Arbetstagarens rättigheter på området är relativt svaga, i princip finns skydd mot godtycklighet, agerande som kan tolkas som en provocerad uppsägning samt diskriminerande åtgärder, men skyddet är inte mycket mer omfattande än så. Lojalitetsplikten kan även ha inverkan på arbetstagarens privatliv.