<p>Denna uppsats försöker att med hjälp av en teleologisk lagtolkning få fram syftet och ändamålet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/30/EG om regler och förfaranden för att av bullerskäl införa driftsrestriktioner vid flygplatser inom gemenskapen, nedan kallat driftsrestriktionsdirektivet. Utifrån denna rättsliga tolkning förs en övergripande diskussion om hur detta direktiv eventuellt skulle kunna genomföras i svensk politik för att bäst kunna skydda miljön och ge acceptabel rättssäkerhet för de lufttrafikföretag som drabbas av driftsregleringarna. Av den rättsliga tolkningen framkommer att det främsta syftet med direktivet är att vidta åtgärder för att minska flygbullret vid flygplatser med särskilt allvarliga bullerproblem, med ändamålet att skydda de kringboendes hälsa och miljön. I och med införandet av en ”god avvägning” vid införandet av driftsrestriktioner blir dock det egentliga ändamålet med direktivet att uppnå största möjliga miljövinster på det mest kostnadseffektiva sättet. Några slutsatser som framkommer av den övergripande diskussionen kring hur direktivet skulle kunna genomföras i den svenska lagstiftningen är bland annat att rättssäkerheten för lufttrafikföretagen kan garanteras genom direktivets regler för införande av driftsrestriktioner; att det finns olika alternativ till hur driftsrestriktioner skulle kunna initieras samt att driftsrestriktionsdirektivet inte strider mot marknadstillträdesförordningens syfte att ge trafikrättigheter till lufttrafikföretag inom gemenskapen. Frågan om vilken typ av myndighet som skulle kunna vara den behöriga myndigheten för frågor som rör direktivet tas också övergripandeupp i diskussionen.</p>

Denna uppsats försöker att med hjälp av en teleologisk lagtolkning få fram syftet och ändamålet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/30/EG om regler och förfaranden för att av bullerskäl införa driftsrestriktioner vid flygplatser inom gemenskapen, nedan kallat driftsrestriktionsdirektivet. Utifrån denna rättsliga tolkning förs en övergripande diskussion om hur detta direktiv eventuellt skulle kunna genomföras i svensk politik för att bäst kunna skydda miljön och ge acceptabel rättssäkerhet för de lufttrafikföretag som drabbas av driftsregleringarna. Av den rättsliga tolkningen framkommer att det främsta syftet med direktivet är att vidta åtgärder för att minska flygbullret vid flygplatser med särskilt allvarliga bullerproblem, med ändamålet att skydda de kringboendes hälsa och miljön. I och med införandet av en ”god avvägning” vid införandet av driftsrestriktioner blir dock det egentliga ändamålet med direktivet att uppnå största möjliga miljövinster på det mest kostnadseffektiva sättet. Några slutsatser som framkommer av den övergripande diskussionen kring hur direktivet skulle kunna genomföras i den svenska lagstiftningen är bland annat att rättssäkerheten för lufttrafikföretagen kan garanteras genom direktivets regler för införande av driftsrestriktioner; att det finns olika alternativ till hur driftsrestriktioner skulle kunna initieras samt att driftsrestriktionsdirektivet inte strider mot marknadstillträdesförordningens syfte att ge trafikrättigheter till lufttrafikföretag inom gemenskapen. Frågan om vilken typ av myndighet som skulle kunna vara den behöriga myndigheten för frågor som rör direktivet tas också övergripandeupp i diskussionen.