Detta examensarbete är en ansats mot en förenklad metod för sprickkartering i borrkärna och utvärderar huruvida en förenklad metod är tillämpbar vid projekt som anläggs under aktiv design och tid är en kritisk faktor. Det föreliggande arbetet är en studie baserad på data från Boliden Mineral AB, från undersökningar utförda i syfte att lokalisera en lämplig, lågpermeabel bergvolym för anläggandet av ett slutförvar för miljöfarligt avfall. Vattenflöde i kristallin bergmassa, liksom den i Sverige, förmodas traditionellt påverkas mest av sprickornas karaktär så som sprickdensitet, sprickvidd, råhet, sprickfyllning etc. Vidare påverkar sprickegenskaperna bergmassans hållfasthet, varför karaktärisering av bergmassan utgör en central roll vid byggande i berg. Effektivisering av sprickkartering under aktiv design undersöktes genom att utvärdera hur väl de parametrar som används vid karaktärisering verkar för identifiering av vattenförande strukturer. Vidare utvärderades möjligheten att minska antalet sprickor att kartera och karaktärisera vid den fysiska kärnan. Resultat i denna studie visar inte några tydliga kopplingar mellan mätsektionernas hydrauliska konduktivitet (K) och de individuella karterade parametrarna. Osäkerheterna är dock stora då mätsektionerna för de hydrauliska testerna utgörs av 10 m för uppskattande av K, som dessutom påverkas av storskaliga företeelser (t.ex. grad av sammankoppling) som vidare inte är möjligt att uppskatta från borrhålsdata. Fjärrkartering av borrhålsfilm underestimerar överlag bergkvaliteten för de tre borrhål som analyserades. En förenklad metod med ett representativt urval sprickor för fysisk kartering beskriver fördelningen av parametervärden väl, vid jämförelse mot en fullständig fysisk kartering för två borrkärnor. Lerfyllda sprickor och höga Ja-värden överestimeras dock vid den förenklade karteringen vilket potentiellt kan leda till en mer konservativ förstärkningsåtgärd än nödvändigt. Fler studier behöver dock genomföras för att utvärdera huruvida den förenklade metoden kan reflektera parametervärdenas fördelning för individuella sprickgrupper. Vidare krävs ytterligare undersökningar för utvärdering av hur robusta de presenterade metoderna är vid kartering av borrkärnor med högre sprickighet än de som använts för analys i denna studie. / This master thesis is the inception of a simplified method for logging fractures in drill holes and comprises an evaluation on whether a simplified method is applicable for projects where the observational method is used and time is a critical factor. The following work is a study based on data from Boliden Mineral AB, acquired from investigations for locating a suitable, low-permeable rock mass for a repository for hazardous waste. Water flow in crystalline bedrock, such as that found in Sweden, is traditionally thought to be most influenced by fracture characteristics like fracture density, aperture, roughness, fillings etc. Moreover, these same characteristics influence the rock mass strength, which is why the characterization of fractures is fundamental for construction in rock. To improve efficiency of fracture logging in projects maintained under the observational method, an evaluation on how well the quantified fracture characteristics work for identification of large-scale water bearing structures was performed. Furthermore, the possibility of decreasing the number of fractures to log and characterize in the core was investigated.  The results show no apparent correlations between hydraulic conductivity (K) in test sections and the individually mapped parameters. However, the uncertainties are significant, mainly because of the large sections in which the hydraulic tests were conducted, but also because of largescale features influencing K (e.g. interconnectivity) which are not possible to estimate from core data.  Remote logging of borehole images generally underestimates the quality of the rock mass for the three analyzed boreholes. A simplified method with a representative selection of fractures for physical core logging was found to describe the distribution of parameter values well, when compared to a complete physical core log for two drill cores. Clayfillings and high Ja -values are however overestimated when the simplified method is applied which may lead to a more conservative reinforcement measure than necessary. However, more studies need to be carried out to evaluate whether the simplified method can reflect the distribution of parameter values for individual fracture sets. Moreover, additional studies are required to evaluate the robustness of the suggested simplified methods in drill cores from areas of more heavily fractured bedrock than those analyzed in this study.