Studiens syfte är att generera kunskap om vad som påverkar förändringsprojekts utfall, genom att studera kommunalt anställdas upplevelser av att ansvara för interna förändringsprojekt. Studien är ett försök att belysa förändringsprojekt sett som processer som drivs med hjälp av projektlogik, för att ytterligare förstå svårigheter och möjligheter i kommunala projektsammanhang. För att besvara syftet utfördes semistrukturerade intervjuer med efterföljande analys utifrån ett teoretiskt ramverk, baserad på tidigare forskning inom projektledning. Intervjuerna omfattar personer anställda i olika svenska kommuner, ansvariga för framtagande och implementering av handlingsplaner mot våldsbejakande extremism. Resultatet påvisar att bristande samsyn gällande mål och prioritering samt osäkerhet gällande tillvägagångssätt upplevs försvåra projekten, medan personliga relationer och metoder som främjar samarbete, samsyn och kunskapsdelning upplevs underlätta projekten. Studien drar slutsatsen att svåra genomföranden hänger samman med låg prioriteringsnivå av projektet i organisationen, samt att de metoder som avses användas för att hantera svårigheter är oanvändbara utan handlingsutrymme genom personliga relationer inom organisationen. Genom att definiera förändringsprojekt som process med själva förändringen i fokus stärks också förutsättningarna för att kunna sätta projektmål och ramar som möjliggör ett lyckat resultat. / The aim of this study is to generate knowledge about what affects the outcome of change projects, by studying how employees in public organisations experience their work as responsible for managing change projects. The study is an attempt to shed light on change projects seen as processes that are managed by project logic, to further understand difficulties and possibilities in public project contexts. To answer the aim semi-structured interviews were conducted with following analysis through a theoretical framework, based on previous research of project management. The interviews include employees in different Swedish municipalities, responsible for developing and implementing action plans addressing violent extremism. The result shows that lack of consensus regarding goals and prioritizations as well as uncertainty regarding procedures are experienced as aggravating, while personal relations and methods supporting cooperation, consensus and knowledge-sharing are experienced as facilitating. The study concludes that difficult procedures are connected to low level of priority of the project in the organisation, as well as the methods that are intended to be used to reduce complexity are useless without room for action through personal relations within the organisation. By defining change projects as processes with the actual change in focus, the prerequisite to be able to set targets and frames that enables successful results are also strengthened.