Humant immunbristvirus (HIV) tillhör gruppen retrovirus. Det finns två typer av HIV, HIV-1 och HIV-2. HIV-1 är den mest spridda typen. Viruset angriper CD4+ T-hjälparceller och använder cellerna för att replikera. När HIV förökar sig minskar antalet CD4+ T-hjälparceller vilket leder till nedsatt immunförsvar och kroppen får svårare att hantera andra infektioner. Obehandlad HIV kan leda till ”acquired immunodeficiency syndrome” (AIDS) som innebär att immunförsvaret är kraftigt nedsatt och kroppen därmed är mycket känslig mot alla sorters infektioner. Globalt uppskattas cirka 38,4 miljoner människor leva med HIV, och 40 miljoner människor har avlidit på grund av AIDS.  Det finns ingen botande behandling mot HIV, men flera olika behandlingsmöjligheter för att minska virusmängden i kroppen. HIV muterar dock frekvent vilket innebär att viruset kan utveckla resistens mot läkemedel. För att minska risken för resistensutveckling behandlas HIV med kombinationsbehandling där läkemedel med olika verkningsmekanism kombineras. Standardbehandlingen mot HIV har under en lång period varit en kombination av tre eller fler olika läkemedel. Det finns dock nackdelar med att kombinera tre eller flera olika läkemedel, till exempel läkemedel-läkemedelsinteraktioner och ökad frekvens av biverkningar. På grund av detta testas nu i olika studier om kombinationer med endast två läkemedel kan fungera lika bra.  Syftet med det här arbetet var att genomföra en litteraturstudie för att beskriva effekt och säkerhet av kombinationsbehandling mot HIV-1 med två antiretrovirala läkemedel där det ena läkemedlet var integrashämmaren dolutegravir, jämfört med tidigare godkända kombinationsbehandlingar med tre eller fyra antiretrovirala läkemedel. Dolutegravir valdes på grund av att läkemedlet har hög resistensbarriär och ingår i två rekommenderade kombinationer med två läkemedel. För att svara på syftet genomfördes sökningar efter relevanta artiklar i PubMed. Artiklarna som inkluderades skulle vara randomiserade kontrollerade studier med noninferiority studiedesign. Artiklar som redovisade sekundära eller uppföljande studier exkluderades. Utifrån inklusion- och exklusionskriterierna inkluderades fyra kliniska studier till resultatet. Resultatet visade att dubbelbehandling mot HIV-1 innehållande dolutegravir och antingen lamivudin eller rilpivirin inte gav sämre effekt än standardbehandling med tre eller fyra antiretrovirala läkemedel hos både virologiskt supprimerade och behandlingsnaiva personer med HIV-1 under 48 veckor. Dubbelbehandling var inte sämre på att behålla HIV-1 RNA <50 kopior/ml vid vecka 48 och gav inte högre risk för virologisk svikt eller resistensmutationer. Biverkningar var fler vid dubbelbehandling än standardbehandling hos redan virologiskt supprimerade personer, men färre vid dubbelbehandling än standradbehandling hos behandlingsnaiva personer under 48 veckor.  Längre studier och fler studier som inkluderar subgrupper, t.ex. gravida, barn och personer med samsjuklighet behövs för att långtidseffekter ska kunna uvärderas och göra det möjligt att använda dubbelbehandling bredare i framtiden. / Human immunodeficiency virus (HIV) belongs to the group of retroviruses. There are two types of HIV, HIV-1 and HIV-2. HIV-1 is the most widespread type. The virus attacks CD4+ helper T cells and uses the cells to replicate. When HIV replicates, the number of CD4+ helper T cells decreases, which leads to a weakened immune system which makes it harder for the body to fight other infections. Untreated HIV can lead to acquired immunodeficiency syndrome (AIDS), which means that the immune system is severely weakened, and the body is, therefore, very susceptible to many kinds of infections. Globally, it is estimated that about 38,4 million people are living with HIV, and 40 million people have died due to AIDS. There are no cure for HIV, but several different treatment options to reduce the viral load in the body. HIV has a high frequency of mutations which can make the virus resistant to a drug. To reduce the risk of resistance, HIV is normally treated with a combination of drugs with different mechanisms of action. The standard treatment for HIV has for a long time been a combination of three or more different drugs. However, there are disadvantages to combining several different drugs, such as drug-drug interactions and increased risk of side effects. Because of this, recent studies have been testing whether combinations with only two drugs can work just as well. The purpose of this study was to review the efficacy and safety of combination therapy for HIV-1 with two antiretroviral drugs, where one drug was the integrase inhibitor dolutegravir, compared to previously approved combination therapies with three or four antiretroviral drugs. Dolutegravir was chosen due to the drug's high resistance barrier and inclusion in two recommended two drug regimens. To answer the purpose,  searches for relevant articles were conducted on PubMed. The articles that were included were randomized controlled trials with a non-inferiority study design, while articles that presented secondary or follow-up studies were excluded. Based on the inclusion and exclusion criteria, four clinical studies were included in the result. The results showed that dual therapy against HIV-1 containing dolutegravir and lamivudine or rilpivirine were non-inferior in efficacy compared to standard treatment with three or four antiretroviral drugs in both virologically suppressed and antiretroviral therapy-naive individuals with HIV-1 for up to 48 weeks. Dual therapy was non-inferior in maintaining HIV-1 RNA <50 copies/mL at week 48 and did not confer a higher risk of virological failure or resistance mutations. Side effects were more frequent with dual therapy than standard treatment in individuals who were already virologically suppressed, but fewer with dual therapy than standard treatment in treatment-naive individuals over 48 weeks. Longer and more studies that include subgroups, such as pregnant women, children, and people with comorbidities, are needed to evaluate long-term effects and make it possible to use two drug regimens more widely in the future.