Forskning visar att en sjuttonåring som regelbundet har läst och/eller lyssnat till texter har ca 50 000-70 000 ord i sitt ordförråd medan en sjuttonåring som inte har läst och/eller lyssnat till texter har ett ordförråd på ca 15 000-17 000 ord (Dole, Duffy, Roehler, & Pearson, 1991). Syftet med studien är att skapa större kunskap kring högläsning i förskolan. Högläsning och samtal kring litteratur framkommer även i den reviderade versionen av Läroplanen för förskolan (18, rev 2019 s. 8) vilken träder kraft i juli 2019. Detta är ytterligare en anledning till att förskollärare ska förespråka högläsning av litteratur i verksamheten, det ingår i deras uppdrag. Vi vill undersöka hur förskollärare beskriver att de använder sig av barnlitteratur som ett pedagogiskt verktyg i verksamheten, hur de resonerar kring delaktighet och hur de upplever att barnen har inflytande under högläsningen. Forskningen grundas på en kvalitativ metod genom intervjuer. Intervjuerna innefattar åtta förskollärare på fyra olika förskolor. Resultatet visar att förskollärarna medvetet läser med syftet att högläsning ska leda till språkutveckling och andra kognitiva lärprocesser. Det är något som förväntas av dem idag. Att endast ha syftet ”varva ner” med hjälp av högläsning anses enligt förskollärarna vara mindre legitimt, de menar att något mer syfte måste ingå i en högläsningssituation. Andra syften som förskollärarna belyser under högläsning är socialt lärande samt fysiskt lärande. Resultatet visar även att barns inflytande förekommer men varierar beroende på barngruppens storlek vid en högläsningssituation. När färre barn deltar får de själva välja böcker samt diskutera boken som blir läst. Vid helgrupp tystar förskollärarna barnen mer under högläsningssituationer på grund av att det blir för stökigt att låta en stor grupp diskutera fritt under högläsningen. Avslutningsvis leder mindre barngrupper i förskolan till mer inflytande för varje individuellt barn före, under och efter en högläsnings situation