The European Commission has been negotiating Economic Partnership Agreements (EPAs) with Regional Economic Communities of African, Caribbean and Pacific Group of States since 2002. The outcomes have been mixed. The negotiations with the Caribbean Forum (CARIFORUM) concluded rather more quickly than was initially envisaged, whereas negotiations with West African Economic Community (ECOWAS) and the remaining ACP regions have been dragging on for several years. This research consequently addresses the key question of what accounts for the variations in the EPA negotiation outcomes, making use of a comparative research approach. It evaluates the explanatory power of three research variables in accounting for the variation in the EPA negotiations outcomes – namely, Best Alternative to the Negotiated Agreement (BATNA); negotiation strategies; and the issues linkage approach – which are deduced from negotiation theory. Principally, the study finds that, the outcomes of the EPA negotiations predominantly depended on the presence or otherwise of a “Best Alternative” to the proposed EPA; that is then complemented by the negotiation strategies pursued by the parties, and the joint application of issues linkage mechanism which facilitated a sense of mutual benefit from the agreements.

<p>Syftet med denna uppsats är att belysa olika uppfattningar om den internationella handelns betydelse för fattiga länder, samt att undersöka om EU:s Economic Partnership Agreements (EPA) är en möjlighet eller ett hinder för fattiga länders utveckling. Frågeställningarna är:</p><p>1.Hur kan internationell handel påverka fattigdom och utveckling?</p><p>2.Hur kan EPA påverka de fattiga länder som avtalen berör?</p><p>Det finns många olika teorier om hur handel uppkommer och fungerar. Merkantilismen menar att export är bättre för ett land än import. Liberalismen ligger i grunden för hur det ekonomiska samhället är uppbyggt med handel och konkurrens. Teorin om komparativa fördelar förklarar hur länders olika resurser kan leda till handel som gynnar alla inblandade länder. Den strategiska handelsteorin utvecklar teorin om komparativa fördelar genom att ta med andra viktiga variabler i teorin. Den visar på att handelsfördelar kommer ur en komplex verklighet där även politiska beslut inverkar. Teorin om internationell konkurrenskraft visar också på hur konkurrenskraft kommer från många olika variabler.</p><p>Fördelar med handel är till exempel stordriftsfördelar, ökad konkurrens, spridning av kunskap och teknik, samt sänkta priser. Frihandel kritiseras bland annat för att man anser att fattiga och rika länder inte konkurrerar på samma villkor eftersom fattiga länder har sämre förutsättningar i utgångsläget.</p><p>EPA-avtalen är tänkta att bli bättre och mer flexibla avtal, anpassade till AVS-ländernas (länder i Afrika, Västindien, och Stilla Havet) speciella förutsättningar. De ska tackla alla handelshinder, från tullar till regler. Målen är mer handel, mer investeringar och bättre konkurrenskraft för AVS-länderna. Kritik har dock riktats mot att AVS-länderna kommer att förlora en viktig inkomst om tullarna sänks, och mot EU:s vilja att ta med de så kallade Singaporefrågorna (investeringar, konkurrens och offentlig upphandling) i avtalen, eftersom de tros minska AVS-ländernas politiska handlingsutrymme. Mycket kritik riktas också mot EU:s subventioner, främst till jordbruket, som gör att konkurrensen blir väldigt orättvis om handeln släpps fri. Lokala producenter i AVS-länderna riskerar att slås ut om de tvingas konkurrera med billig import från EU.</p><p>Internationell handel påverkar fattigdom och utveckling på många sätt, detta syns inte minst på de olika förväntningarna på hur EPA kommer att påverka AVS-länderna. EPA öppnar upp för många nya möjligheter genom regional integration och skapandet av större marknader. Men med ökad öppenhet kommer också ökad sårbarhet och det är viktigt att de svagaste får tillgång till skydd vid en handelsliberalisering. Producenter i AVS-länderna kan tjäna på billigare importerade inputs, men de kan också slås ut av ökad konkurrens från billig import. EPA-avtalen måste vara väldigt genomtänkta och anpassade efter lokala förhållanden för att kunna minska fattigdomen. Men även EU menar att omställningen för AVS-länderna kan bli svår ur ett socialt och ekonomisk perspektiv.</p>

Syftet med denna uppsats är att belysa olika uppfattningar om den internationella handelns betydelse för fattiga länder, samt att undersöka om EU:s Economic Partnership Agreements (EPA) är en möjlighet eller ett hinder för fattiga länders utveckling. Frågeställningarna är: 1.Hur kan internationell handel påverka fattigdom och utveckling? 2.Hur kan EPA påverka de fattiga länder som avtalen berör? Det finns många olika teorier om hur handel uppkommer och fungerar. Merkantilismen menar att export är bättre för ett land än import. Liberalismen ligger i grunden för hur det ekonomiska samhället är uppbyggt med handel och konkurrens. Teorin om komparativa fördelar förklarar hur länders olika resurser kan leda till handel som gynnar alla inblandade länder. Den strategiska handelsteorin utvecklar teorin om komparativa fördelar genom att ta med andra viktiga variabler i teorin. Den visar på att handelsfördelar kommer ur en komplex verklighet där även politiska beslut inverkar. Teorin om internationell konkurrenskraft visar också på hur konkurrenskraft kommer från många olika variabler. Fördelar med handel är till exempel stordriftsfördelar, ökad konkurrens, spridning av kunskap och teknik, samt sänkta priser. Frihandel kritiseras bland annat för att man anser att fattiga och rika länder inte konkurrerar på samma villkor eftersom fattiga länder har sämre förutsättningar i utgångsläget. EPA-avtalen är tänkta att bli bättre och mer flexibla avtal, anpassade till AVS-ländernas (länder i Afrika, Västindien, och Stilla Havet) speciella förutsättningar. De ska tackla alla handelshinder, från tullar till regler. Målen är mer handel, mer investeringar och bättre konkurrenskraft för AVS-länderna. Kritik har dock riktats mot att AVS-länderna kommer att förlora en viktig inkomst om tullarna sänks, och mot EU:s vilja att ta med de så kallade Singaporefrågorna (investeringar, konkurrens och offentlig upphandling) i avtalen, eftersom de tros minska AVS-ländernas politiska handlingsutrymme. Mycket kritik riktas också mot EU:s subventioner, främst till jordbruket, som gör att konkurrensen blir väldigt orättvis om handeln släpps fri. Lokala producenter i AVS-länderna riskerar att slås ut om de tvingas konkurrera med billig import från EU. Internationell handel påverkar fattigdom och utveckling på många sätt, detta syns inte minst på de olika förväntningarna på hur EPA kommer att påverka AVS-länderna. EPA öppnar upp för många nya möjligheter genom regional integration och skapandet av större marknader. Men med ökad öppenhet kommer också ökad sårbarhet och det är viktigt att de svagaste får tillgång till skydd vid en handelsliberalisering. Producenter i AVS-länderna kan tjäna på billigare importerade inputs, men de kan också slås ut av ökad konkurrens från billig import. EPA-avtalen måste vara väldigt genomtänkta och anpassade efter lokala förhållanden för att kunna minska fattigdomen. Men även EU menar att omställningen för AVS-länderna kan bli svår ur ett socialt och ekonomisk perspektiv.

The European Union (EU) has comparative advantage in regional integration. Moreover, regionalism is a growing phenomenon, as both the growing number of regional trade agreements and literature on new regionalism indicate. In this context, the EU has incorporated regional integration into European development policy as a strategy to help integrate the African, Caribbean and Pacific (ACP) states into the global economy, with the negotiation of region-to-region reciprocal free trade agreements, called Economic Partnership Agreements (EPA). This thesis examines the extent to which the Pacific may constitute a region, for the purposes of the Cotonou Agreement, along cultural, political and economic dimensions of regional cooperation. This is in order to measure the potential for regional integration in the Pacific, as well as to test the applicability of the EU's regional template of development in this context. A theoretical framework is developed, based on the political economy of regional cooperation among developing states, in order to apply a series of propositions to the test the integrative potential of the Pacific region. The key finding is that regionalism in the Pacific is easily politicised. Anthropological evidence and economic analysis also confirm the informal nature of regional cooperation in the Pacific works against global imperatives for deeper regional integration, as Pacific islanders have generally not subscribed to a common identity, and the welfare benefits from regional free trade are shown to be minimal. Consequently, the Pacific accepts the EPA platform in order to maintain the development partnership with the EU, rather than because regional free trade is the most desired vehicle for development in the region. A trade agreement will therefore be concluded with the Pacific ACP states, but its form and timing remain the key issues for clarification.

Magister Legum - LLM

The introduction and signing of the Economic Partnership Agreements (hereafter EPA’s) have been received with mixed feelings legally, politically and economically. African Caribbean and Pacific countries have taken different positions with regards to their signing, ratification and implementation. A lot has been written about the legal effect of EPA’ The Southern Africa Customs Union (hereafter SACU) has not been spared either. SACU is made up of Botswana, Lesotho, Namibia, South Africa and Swaziland. Article 31 (3) of the 2002 SACU Agreement prohibits any of the SACU member states to negotiate and enter into new preferential agreements with third parties or amend existing agreements without the consent of other member states. Botswana, Lesotho and Swaziland signed Economic Partnership Agreements with the European Union in direct violation of article 31 (3) of the 2002 SACU Agreement. The actions of these three countries have exposed the vulnerabilities and short-comings of the 2002 Agreement. The key findings of this study are that Botswana, Lesotho and Swaziland have violated the 2002 Agreement. Namibia and South Africa have openly castigated the actions of Botswana, Lesotho and Swaziland. SACU institutions that are mandated to monitor and implement the 2002 Agreement such as the Council of Ministers, Customs Union Commission, Secretariat, Tariff Board, Technical Liaison Committees and ad hoc Tribunal appear to have not taken sufficient action to penalise the actions of Botswana, Lesotho and Swaziland. This has led some critics to argue that the SACU 2002 Agreement has to be reviewed or suspended or that it has lost its legal force. / Thesis (LLM (Import and Export Law))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2013.

The introduction and signing of the Economic Partnership Agreements (hereafter EPA’s) have been received with mixed feelings legally, politically and economically. African Caribbean and Pacific countries have taken different positions with regards to their signing, ratification and implementation. A lot has been written about the legal effect of EPA’ The Southern Africa Customs Union (hereafter SACU) has not been spared either. SACU is made up of Botswana, Lesotho, Namibia, South Africa and Swaziland. Article 31 (3) of the 2002 SACU Agreement prohibits any of the SACU member states to negotiate and enter into new preferential agreements with third parties or amend existing agreements without the consent of other member states. Botswana, Lesotho and Swaziland signed Economic Partnership Agreements with the European Union in direct violation of article 31 (3) of the 2002 SACU Agreement. The actions of these three countries have exposed the vulnerabilities and short-comings of the 2002 Agreement. The key findings of this study are that Botswana, Lesotho and Swaziland have violated the 2002 Agreement. Namibia and South Africa have openly castigated the actions of Botswana, Lesotho and Swaziland. SACU institutions that are mandated to monitor and implement the 2002 Agreement such as the Council of Ministers, Customs Union Commission, Secretariat, Tariff Board, Technical Liaison Committees and ad hoc Tribunal appear to have not taken sufficient action to penalise the actions of Botswana, Lesotho and Swaziland. This has led some critics to argue that the SACU 2002 Agreement has to be reviewed or suspended or that it has lost its legal force. / Thesis (LLM (Import and Export Law))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2013.

The thesis deals with the trade liberalization among unequally developed partners and its development issues. At global level it refers to WTO development agenda, however, at regional level it focuses on north-south trade agreements, particularly on EU-ACP relations. The aim of the thesis is to analyze these relations and the way and scope of how they have contributed to economic growth and welfare of ACP states considering both static and dynamic effects. It also evaluates opportunities and threads of Economic Partnership Agreements.

With the banking sector showing remarkable growth in Ghana, it is a probable target for liberalisation by the European Union to enable their banks to enter this market. The author addresses the following research questions: (1) What are the possible outcomes of increased foreign participation through commercial presence upon liberalising the banking sector under Economic Partnership Agreements (EPAs)? (2) Which recognised human rights, that Ghana has an obligation to respect, could be affected by liberalising the banking sector in Ghana under EPAs? (3) What are the outcomes of liberalising the banking sector on poverty reduction and development in Ghana? / Thesis (LLM (Human Rights and Democratisation in Africa))--University of Pretoria, 2008. / Dissertation submitted to the Faculty of Law University of Pretoria, in partial fulfilment of the requirements for the degree Masters of Law (LLM in Human Rights and Democratisation in Africa). Prepared under the supervision of Mr K.K.K. Ampofo, Faculty of Law, University of Ghana, Legon / http://www.chr.up.ac.za/ / Centre for Human Rights / LLM

Magister Legum - LLM / South Africa